Hallå sommarn!!!!

 

Hallå sommarn, var är du?

Tycks som om Sommarn tagit med sig sitt pick och pack och flyttat till södra Europa. Bara det att jag inte förstår varför den tar med sig allt den har och gör Sydeuorpa helt galet varmt, medan vi nordbor får gå och huttra i kyla, blåst och understundom regn. Kollade i femårsdagboken, hur det sett ut den 18 juni under de senaste fyra åren.  24 grader sol, 24 grader sol, 20 grader sol och vind, 20 grader växlande. Just nu, kl 14 visar termometern på 15, 5 grader.... 

Jag vet, jag har inget att gnälla över... men ändå... jag gnäller över vädret. Jag vill kunna sitta vid vatten och höra vågskvalp, under det att jag läser en bok... och tar ett svalkande simtur då och då. Juli är till för bad och sol.... och lite åskväder däremellan.

Man talar om den "femte årstiden". Företrädesvis i vårt lands allra nordligaste delar, vad jag förstår. Känns som om vi har fått en femte årstid även till sydligare delar av Sverige. Det är inte sommar i vädret, men ändå sommar i ljus och växtlighet. Vädret känns dock mest som höst, men inget i naturen är ännu höstlikt. I stället prunkar det som aldrig tidigare denna sommar, nu när växtligheten återhämtat sig efter den långa torkan på försommaren.

Ett riktigt skitväder är det i alla fall. Inte speciellt "sýnd " om mej, som är ledig nästan jämt och har både badat och solat en hel del... men jag beklagar dem som tagit fyra veckor semester på högsommaren och inte fått uppleva det sommaren normalt bör bjuda på.

När pappan i familjen haft ( tror jag) fyra veckor semester och börjat jobba igen, medan mamman  har en hel del ledighet kvar, så åkte man en tur till mormor och morfar. Det blev en promenad i regn till hästgården i byn, och på eftermiddagen så tyckte vi att det kunde passa med ett besök på Torpa stenhus. Pojkarna har varit där ett par gånger tidigare , men denna gång kunde vi testa en guidad tur. Förra veckan var familjen på Kalmar slott, och där hade de kunnat lyssna på flera guidningar.

För egen del så har jag besökt stenhuset många gånger. Med skolklasser. Med vänner och bekanta. Har varit med om guidning både på svenska och engelska. Men en så dålig guide som vi hade igår, det har jag aldrig tidigare träffat på. Lågmäld, oartikulerad, oengagerad, osäker. Jaja, alla är vi barn i början... och det kanske hon var... men lite mer hade vi allt velat ha. Hon tog oss heller inte med ner i de spännande källarlokalerna, soldaternas hemvist... för att inte tala om fängelsehålan.  Spökena nämnde hon bara i hastigheten.

Tänkte att vi skulle utgått ur den lilla gruppen, och gått på egen hand, men killarna höll sig lugna... och så fort man skulle byta rum, så var de båda de som gick närmast efter guiden. 

Bra att träna på att vara tyst, när det är lite tråkigt!

Och visst gick vi både upp till vinden och ner till fängelsehålan på egen hand, efter den nästan timslånga guidningen. Och visst gick vi i de läskiga trappgångarna mellan våningarna.  En...nej två glassar... på den närliggande restaurangen fick avsluta besöket. Så det blev en bra dag ändå. Var nog mest vi vuxna som var lite besvikna, vi hade förväntat oss en helt annan guidning. Det var ett litet sällskap, kanske 10-12 personer som gick i gruppen. Ytterligare en kille i tidig skolålder fanns med. En bra guide hade ju vänt sig lite extra till de tre barnen och berättat om dasset som hade avrinning ner på marken, om de små öppningarna i muren där man hällde kokande tjära över danskarna som anföll befästningen, om Grå frun, om fängelsehålorna, om soldaternas vedermödor i den kalla källaren och med mer emfas om den inmurade flickan och vad som hänt dem som försökt ta ner muren för att se om det fanns ett skelett där bakom....

Låter som om jag ska ta över guidningen nästa år.... hm... kunde vara en idé. Undrar om man har guideklänningar i modell XL?

Helgen

Det blev en långhelg. Tvådagars jobbvecka. Känns lite. För lite. Tre dagars jobb är perfekt ju.
Nu behövde jag den arbetsfria torsdagen, det är tydligt. Förkylningen hänger i än, om än på klar tillbakagång.
Leukocyterna, de vita blodkropparna, har verkligen fått jobba.eller också vill de också vara med och höstfärga. Invärtes....

Kändes som lördag, då vi vid lunchtid i fredags, begav oss till Ulås för att vara barnvakter.
Bra att jag tydligen vant mig vid ledig fredag nu....
Nu var det fredag, och fullt upp som vanligt, när man är med pojkarna.
Är tacksam för att de bor på ett bra avstånd från oss och för att få följa deras utveckling. Superspännande när "stora" pojken kan berätta med tydliga ord och meningar och när "lilla" pojken tar sig framåt med väldig fart, krypandes och gåendes "utmed".
Är förstås lika tacksam för tjejen i Malmö, bara det att vi ses inte en-två gånger per vecka. Får vara glad om vi kan få till att ses nästan varje månad...

På vägen hem från Ulås, på fredagskvällen, så körde jag /vi på ett rådjur.
Inte alls kul att se det påkörda djuret lika skrikande på vägbanan, utan möjlighet att bruka bakbenen. Är ju bättre om smällen blir så kraftig, att det avlider direkt.
Ringde 112, som kopplade mig till polis i Jönköpings län ( olyckan skedde mellan Hestra och Grimsås). Den vänlige polismannen kunde informera om att fredagen 11 oktober inte alls var rådjurens dag, det hade bara ramlat in samtal om påkörda djur.
Polisen lovade ordna fram en jägare, och C-E märkte ut platsen där det förlamade djuret befann sig, bara en bit från vägkanten.
Fick besked via telefon i går morse att platsen lätt kunde hittas, och att rådjuret avlivats.

På bilen fanns inte en skråma, bara lite hår och smuts...

Usch, så snabbt det går när  djuret  springer ut precis framför bilen.Höll ändå bara tillåten hastighet, 80 km/h, men det är snabbt det också, när man behöver bromssträcka på bara några meter....

Nä, det var ingen rolig upplevelse....hoppas slippa vara med om det fler gånger. Kommer aldrig mer att köra över tillåten hastighet i mörker,  på väg utan viltstängsel.

Lördagen användes till att röja ut i växthuset och i en av rabatterna.

I det lilla drivhuset var luften unken av ruttnande tomatplantor, frusna omogna tomater och frusna,, ruttnande pelargonier. Skönt att få bort alltihop och att få rengjort väggar och tak. Tänkte på att jag sannolikt förstörde livsmiljön för en hel del insekter och spindlar. Ungar till insekter som hjälpt till med sommarens tomat- och gurk-pollinering , kanske.
Lät lite "skit" vara kvar i hörnen för deras skull.

 '
Att vara no-lärare, det kräver en hel del förberedelser. Hade fixat mycket inför kommande två veckor med kemi redan tidigare. Det är  veckor som jag är ansvarig för ( kollegan ansvara för so-ämnen). Var i väg och handlade sådant som behövdes i experimentväg ( bara sådant som finns i en ICA-affär) i går förmiddag. Idag behövdes ytterligare två timmars jobb på plats i skolan, för att jag ska känna mig beredd för den första veckans fem lektioner.

Tänkte på min gamla kollega, när jag gick omkring i skolan för att hitta det jag behövde, hon som absolut inte ville ha no, trots utbildning i ämnet, och som ändå framhärdade att det är lika mycket planering och förarbete i so. Det är det inte, kemi och fysik kräver mycket förberedelse. Men är tacksamt, eftersom det blir så elevaktivt.

Blev glad då jag såg en av mina tidigare elever på Facebook. Hon gjorde prao på det stora företagets lab, och uttalade sig om att hon gärna ville jobba med liknande arbetsuppgifter i framtiden.
Därför att hon gillar no.
Det är det jag verkligen försöker få mina elever att gilla, för jag kan inte annat än tro att naturvetenskp är viktigare än samhällsvetenskap, både nu och i framtiden. ( Sen sa jag inte att so är oviktigt, bara att det är mindre viktigt än biologi och kemi)

Tycker f.ö. att det är helt horribelt att man lyssnar på gamla stofiler som blir så upprörda, då man i kommande läroplan för historia, åk 7-9, ville ta bort den del som behandlar antiken. För att bättre hinna med resterande innehåll. Nu blev det kvar..... Anser att man bara borde ha historia från 1800-tal och framåt på högstadiet. Det är den historien vi ser konsekvenser av idag.......

Härligt söndagsväder lockade till utevistelse.
Föreslog - eller det kanske var C-E som föreslog - lunch på Hofsnäs. Ett sista besök där, för denna säsong.
Åkte först till vackra Torpa, för att leta upp en annorlunda typ av geocache, WherIgo. Tja, så där kul... man tar sig från plats till plats och svarar på en fråga innan man får gå vidare till nästa plats.
slutligen får man koordinaterna till en fysisk gömma.

Promenad på en av Hofsnäs naturstigar efter det och sedan dags för den goda fiskgryta/soppa som är en av herrgårdsrestaurangens ständiga rätter.

På väg hem letade vi upp två nya cacher som kommit ut i Länghem. en av dem var otroligt välarbetad och rolig.

Är ju lite si och så med et där med geocachandet numera. Bra att ha ett mål på 100 gömmor per år. Det har blivit några fler än så, så här långt. Hoppas på någon mer tur innan det blir nytt år.

I morgon är det dags att öppna grinden till en ny skolvecka. En ganska så skon känsla. Gäller att njuta av den känslan under det sista skolåret...

Sen sist....

... har det som vanligt varit full fart. Inser att jag ska vara tacksam för att kunna orka/ha möjlighet att ha ett så aktivt liv. Det är ju absolut inte alla sextio plusare förunnat....eller en självklarhet.

Någon geocaching har det inte varit fråga om sedan långpromenaden förra måndagen. Det tog ju över sex timmar att gå en dryg mil.... och jag var skittrött den sista biten och en bra stund in på nästa dag.
Nu var det nog inte en-milen som var tröttande, utan letandet efter fyrtioen burkar. Det var ju det som tog huvuddelen av tiden, och det var det som var det jobbiga.
Lite ambitiöst att lägga ut 40 geocacher på en runda.... och enligt mig, tjugo för mycket...
Mätt på burklet blev jag iallafall... men aptiten ska snart komma tillbaka, det tror jag.

Var bara tvungen att kolla upp min ork lite bättre... vi ska ju åka till Dolomiterna och gå vandringar på ca en mil per gång, om en månad ungefär. Tog den åtta kilometer långa promenaden runt Kroken...  Den tog drygt en och en halv timme och jag var helt opåverkad efteråt.
Så det är nog geocaching som är mest utmattande.... inte promenerandet.... Kan dock tänka mig att det tar ett antal timmar att ta sig en mil i bergen, och att det är den långa tiden på vandring som också gör en extra trött.

Den gamla Halmstadsstugan fick besök i lördags.
Blev en liten utflykt till Halmstad city också.... och en sådan utflykt är ju sällan gratis. Men visst är det kul med lite nya kläder.... om än onödigt.
Insåg att vi inte hade kaffe i stugan, så jag gick till the och kaffeaffären och köpte nymalet "specialkaffe". Bara att konstatera att oj, vilken skillnad det är på sådant kaffe och Gevaliakaffe. Specialkaffe kan man gott unna sig ibland, bestämde jag.

Johanna och Martin gjorde också en utflykt över dagen till den gamla gemensamhetsstugan. Promenad  längs havet ( det blåste rätt rejält) och minigolf på "berömda" Japan stod på programmet.
Jag anser mig vara helkass på allt vad det gäller bollar och sporter, men  i lördags gick det riktigt bra. Tanten slog sitt rekord med marginal, 52 slag på de arton banorna. Johanna vann med enbart 41 slag och Martin spelade som vanligt bra, och behövde bara några få slag mer än sin fru för att nå alla de arton bollmålen.

Relativt bra väder var det .... helt ok för att vara sensommar.

I går, söndag, så kom tre härliga- men rätt trötta tjejer - på besök. Det var Karin och två av hennes vänner som var ute på en road-trip. De hade besökt vänner, syskon, föräldrar, musikfestival... och nu var turen kommen till oss, och ett besök i Karins barndomshem.
Kul att träffa de härliga tjejerna som man hört talas om så ofta, men som man bara sett på bild.

Trevligt också att  Karin kunde bjuda på finkaffe i sina egna kaffekoppar.... som tyvärr tycks få stanna kvar i Stockremma, i stället för att följa med sin ägare till Malmö.

Måste bara dela med mig av receptet på blåbärspajen som jag bjöd på till finkaffet. Godaste och enklaste bärpajen jag någonsin gjort. ( Tack Annki för receptet)

Bärpaj

Blanda 
2 dl mjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
150 g smält smör eller margarin

Häll ut smeten i en pajform

Blanda

2 dl creme fraiche
1 ägg
1/2 dl strösocker
4 -5 dl bär 

Häll bärblandningen  över kaksmeten.

Grädda i 200 grader ca 30 minuter

Lite blåbär ville tjejerna ha med sig hem tills storstan.
Det blev en olaglig resa på by och skogsväg ut till skogen. Karin passade på att guida sina vänner genom sin barndoms speciella ställen, farmors och farfars hus, stallet som var fullt av hästar...med de inridna favoriterna Ronja, Athena och Corina....

Helt sjukt mycket blåbär finns det i skogarna just nu. Stora fina blå bär... det tycks som varje blomma som fanns i maj,  lyckats sätta frukt. Nog är det kul att plocka några liter bär, när tillgången är så stor.

Kantarellerna har också fått ordentlig fart på sitt fruktbärande.
Det visade sig att man kunde få såväl bär som svamp med sig från skogen.

Kul besök. Lämnade Stockremma före våra gäster,  för jag skulle träffa....

... Christina.
Christina är en vän sedan lärarhögskoletiden. Vi har träffats lite av och till under årens lopp. Under ett antal år fick vi till en träff varje sommar, men nu är det tre år sedan det begav sig senast. Så  kul med vänner som man kan fortsätta samtalet med, där man bröt senast... men det är kanske det som vänskap handlar om...

Denna gång var det Christina som fick åka den längre vägen, eftersom vi bestämt oss för att träffas på Torpa café och äta lunch och sedan gå med på en guidad visning genom det gamla stenhuset, med anor från 1400-talet.

Jag har nog besökt slottet bortåt tiotalet gånger, men det är lika nytt och spännande varje gång, för guiderna berättar hela tiden nya fakta. De gamla spökhistorierna om Grå damen och om Gustaf Stenbock, formuleras på olika sätt utifrån vem som är berättaren.

Tranemo kommuns mesta sevärdhet, det är verkligen en plats att besöka ofta.

Köpte dessutom en stickad "hatt" i hantverksboden.  Provade hatt-mössan bara som en ploj.... men när jag såg mig i spegeln, så tyckte jag om det jag såg.... och det är inte så ofta jag gör det....så då gäller det att passa på.

Efter att ha beundrat slottet från alla ( ja tre) sidor, så avslutade vi eftermiddagen med att fika på Hofsnäs.

Kul har jag haft i dagarna tre. Tack alla ni som hjälpt till med det!

Sista lovveckans första dag är det, hösten börjar närma sig. Det märks att dagarna kortats ordentligt, augustinätterna är mörka.  Har bokat in mig på höstens spinmix-pass i kväll. De börjar om två veckor, samma dag som eleverna har sin första skoldag. Ska bli bra med lite mera allsidig träning igen, inte bara promenader och cykeltrampningar.

Full fart

Visst är det full fart på allt, så här långt denna sommar.
Roliga saker avlöser varann för gammal tant och jag är så tacksam att få ha ett så roligt och omväxlande liv.
Ute växer det så det knakar, gräs, buskar, grönsaker, blommor och ogräs. Har just kört bort en överfull skottkärra med olika slags rens från de  rabatterna och grönsakslandet.
I växthuset växer det också med full fart. Vi har redan skördat tre gurkor, några är alldeles snart klara och mängder av gurkor är på gång. Även tomatplantorna bär på en hel del kart.

Min egen fullfart tillvaro kommer här i bild och text;

 I onsdags var det heldagsregn.
Helt ok, då jag hade tandläkartid mitt på dagen och dessutom många pocketböcker som bara väntar på att bli lästa.
Besöket hos på Tandvärkstan var som vanligt väldigt trevligt. Först blev jag omhändertagen av Lena, sedan av Pernille och slutligen av Anna-lena. Undersökning, putsning, tandstensborttagning och en liten borttappad fyllning som behövde ersättas fixades av de tre. Full fart alltså, men alla hann ta sig tid att prata lite också.
Är glad att jag valt Tandvärkstan som min tandomhändertagarplats. Där är det trivsamt, personligt och serviceinriktat.

Hann med en stunds pocketbokläsning ( Mari Jungstedts "Sista akten" en helt ok deckare) innan det var dags att ta på långbyxor ( använder sällan sådana på sommarn) och få uppleva C-Es sextioårspresent. Tycker att det kan vara min också f.ö.
Det var C-Es syster Helena och hennes man Roger ( som fyller 60 om två veckor) som bjöd på upplevelsen "Gårdarna runt sjön".
M/S Sylvia heter den lilla båten som tog oss runt Åsunden.
En båt med historia ... den var med vid de allierades landstigning i Normandie i slutet av andra världskriget.
Häftigt!

 Resan utgick från "Bryggan" i Ulricehamn.
Det var fortfarande lite regn i luften när vi begav oss ut på den tre timmar långa resan.
En äldre ( än jag) kvinna guidade oss och berättade om platser och byggnader.
Brunnsnäs säteri (suddbilden) hör inte till gårdana runt sjön, om man ser det ur Birgit Sparre -perspektiv, men är absolut en gård runt sjön.
Tror att jag var här på bröllop, då jag var sexton år, hade en gräslig plisserad klänning och en hemsk frisyr med korkskruvsklockar ( Har jag någonsin passat i det? Svar: NEJ!) då min kusin ( som jag knappast inte träffat sedan dess) gifte sig.

 Passerade många intressanta platser, fick en supergod räkmacka att äta och  en god öl att dricka till.
En timme tog färden ner till Fästeredssund, där Åsunden övergår i Yttre Åsunden.
Är det högt vattenstånd, så kommer man inte längre än så här, för då går det inte att passera bron.
Så det är lite vågat att erbjuda resan "Gårdarna runt sjön" då man inte kan vara helt hundra på att kunna se en enda av de gårdar som  är händelseplatser i Birgit Th. Sparres dokusåpa-liknade romaner.
Det finns nio stycken i serien....
Läste några av dem när jag var ung, ja, så ung att jag bodde kvar i Rångedala.
Vet att jag fick ha näsduken nära till hands då jag läste dem... eller var det en kant av tröjan jag använde... låter mera som "jag".

 Det var fortfarande en disig och fuktmättad luft då vi i full fart ( tycktes det) åkte runt på yttre Åsunden.
Såg ett par av de berömda gårdarna på håll, bl.a. Sjörred, som under senare år varit i Ingemar Stenmarks ägo, dock inte längre.
Guiden berättade livfullt om Birgit Th. Sparre som adopterades till adelsfamiljen Sparre.
Hennes ursprung är fortfarande fördolt, men det finns indicier som visar på att Birgit var en dotter till gamla kungen Gustav VI och en operasångerska.
Gillar den historien, så den köper jag gärna., även om den inte bygger på fakta utan på tolkningar och förmodanden.

I torsdags kom Karin och Hampus.
Nä, de sprang inte hela vägen ... men de ville gärna ut och ta sin träningsrunda en stund efter maten.
Lagade f.ö. en väldigt god quorngryta.
Tycker att även vi som normalt äter kött kan äta quorn någon gång per vecka.
Den här grytan innehöll champinjoner, paprika, senap, tomater, basilika, grädde, creme fraiche, chilipulver och cayennepeppar. Mycket god!

Passade på att ta en promenad i den fina kvällen under det att de unga genomförde sitt träningspass.
Upptäckte att  den fetknopp som Svea planterat på stenmuren, blommade för fullt.
Tyckte att C-E gott kunde ta bild på gul fetknopp X 2.
Kvällen avslutades med tre rundor Gin rummy och ett par rundor Casino. Kul att spela kort, det tycker vi alla fyra.

 Igår, fredag, var det så dags att åka en runda i Karins gamla hembygd.
Hälsade på Svea på Hjälmå, en plats där Karin f.ö. sommarjobbade tre eller fyra somrar för dryga tio år sedan
Svea bjöd på choklad och likör.
Stannade till vid Vegby sjöpark och fikade.
Hampus ville spela minigolf.... men nu visade det sig dessa banor vara något annat än minigolf, nämligen fotbollsgolf.
Funkar förstås på samma sätt som minigolf, men man sparkar bollen i stället. Svårt men kul! Önskar att det fanns en sådan fotbollsgolfbana i Grimsås. Tror att barn och ungdomar skulle uppskatta det!
Hämtade också den geocache som finns under bryggan. Det blev till att åla och att få några såriga rispor på händerna ... men det är väl sån´t man får stå ut med om man ska hålla på med slik sysselsättning.

 På vackra Hofsnäs åt vi lunch.
Snacka om klass på maten!
Åt en kanongod chevresallad. Massor av olika  frukter och grönsaker, krutonger och två rejäla bitar getost. Samt flytande honung och dressing i två olika skålar.
Mycket gott, mycket mättande, mycket prisvärt.
Till Hofsnäs får vi åka och äta lunch fler gånger i sommar.

Torpa Stenhus stod sedan på programmet.
Vid denna vackra damm blir det snart slottsteater.
Något att se fram emot!

Torpa Stenhus har flera spöken.
Vi såg den grå frun, trots att  det var ljusan dag.
Hon "lever" kvar sedan sextonhundratalet, då den unga adelsflickan Stenbock, som bodde på slottet blev förälskad i en av slottets krigsfångar, en dansk adelsman.
När slottsherren fick kännedom om romansen avrättades adelsmannen och flickan går sedan igen och letar efter sin ungdomskärlek.

 Det gamla huset, med anor från 1300-talet, det är kommunens främsta sevärdhet och värd upprepade besök. Nuvarande ägaren har gjort en stor investering i att iordningställa det gamla slottet, från källare upp till vindsvåning.

Som sista programpunkt på dagens utflykt, stod ett besök hos min bror och hans fru i mitt barndomshem.
Fick tyvärr inte upp kameran där, så sista kortet för resan, blir den bild som Karin tog på sin gamla mor utanför Torpa.
En trevlig stund blev det iallafall ( som vanligt) hos Roger och Annki.
Annki hade gjort en god cheesecake till kaffet.
Kunde suttit i mitt barndoms gamla (omgjorda) kök länge, men hemma i Stockremma väntade ju C-E på att träffa Karin och Hampus för middag och fortsatt kortspel.

Full fart alltså.... och går allt enligt planerna så åker vi till Värnamo om en stund. Karin och Hampus for iväg dit på förmiddagen, och vi vill gärna tillbringa kvällen med båda döttrarna.
I morgon har C-E lovat gå med på geocachingrunda runt Viseberg i Svenljunga, och på måndag bär det av ner till Halmstad med Inga och Katrin.
Visst är livet roligt att leva!

Stenhusskoldag

-Björn äger, sa några av pojkarna efter avslutad guidning på Torpa Stenhus.

Den superduktige, men något lomhörde mannen, hörde helt plötsligt alldeles klart.

Vem skulle inte göra det, när man får så uttalat beröm av ungdomar, som verkligen säger vad de tycker!

Vad kul det är att åka ut med så synnerligt trevliga, intresserade och frågeställande barn som jag hade med mej i dag.Trettiotre stycken 9 - 12 åringar .... Alla var så trevliga och gjorde både mej och Björn genomglada.

Har läst om medeltiden någon vecka innan det, sedan länge, planerade besöket. Ett antal varierade lektionstillfällen hade givit flera av eleverna så mycket kunskap, så att de kunde ställa goda frågor. Vad man blir glad!
Bl.a. har vi använt vgregionens eget webbspel tidsjakt. På det sättet skulle man förmedla mer kunskap, detta är något som passar dagens elever.
Storyline ligger också i tiden. I går kom en annan pojke och föreslog att vi kunde göra storyline om medeltidens fyra stånd. Lovade att ta upp saken med klassen efter sommaren, vi hinner inte göra medeltiden helt klar under denna termin.

Björn berättade och svarde på frågor om huset - som började byggas på 1400-talet, som ett skydd mot danska anfallare som kom in via dåtidens high ways, i detta fall genom Ätrans dalgång. Gustav Vasa hämtade sin tredje fru på Torpa, den sjuttonåriga Katarina Stenbock, och en annan Stenbock - Gustav Otto - var ute i krig från tretton års ålder till dess att han var sextiofyra. Med sig i trossen hann han ha med två olika fruar, som tillsammans födde honom fjorton barn. Ett helt otroligt adelsmannaliv.

Historien om den pestdrabbade flickan som sägs vara inmurad i ett slutet rum och om den grå frun som dog av krossat hjärta, när hon inte fick sin menige soldat - ja, de berättades också.


Känns som om många av barnen tar med sin föräldrar till vackra Torpa i sommar.
Den positiva utflykten avslutades med glassinköp på Torpa Café.
På onsdag använder vi alla bilder som jag tog, för att göra en Photo Story med inspelat tal. Det kommer att bli kul!