Bra barn!

Tacka vet jag barn... iallafall om man tänker barn som barn i skolåldern. Tur att man valde det jobb man har, så man får jobba med de härligaste åldrar som finns.....

Bakom datorn sitter en trött, tjurig, tomteskumsätande "tant".

Jo, arg och besviken det är vad jag är. Kanske inte sådant man ska skriva om här.... men ändå tänker jag göra det.... och det är enbart fakta och ingen person blir uthängd.
Handlar om igår... luciadagen...
Började morgonen med att vi skulle få använda bygdegården för att ha vårt luciaframträdande för skolan.
Tyvärr kunde inte ljudteknikern vara med, han behövde rigga upp den anläggning som han skulle använda för luciaframträdandet i det stora företagets matsal.
Men det var OK, om det är tyst i bygdegården,  så hör man ändå ganska bra vad de duktiga sångarna i luciatåget sjunger.Åtminstorne när man sitter nära scenen.

Efter några låtar började det skramla ordentligt ifrån bygdegårdens kök. Viskade till en kollega att den skulle gå ut och stoppa det störande skramlandet. Hon gjorde så, en pensionärsdam dök upp i dörröppningen, men skramlet stoppade inte. Istället kom en annan pensionär ut och frågade en annan kollega hur länge vi tänkte hålla på. Mitt i luciframträdandet.

Direkt efter det att luciatåget gått ut började man slita i stolarna som var framställda.
- Snälla kan ni vänta lite, sa jag. Jag har sagt till barnen att de ska samlas här så jag kan tala om vad vi ska gör härnäst.
- Då får du göra det NU, blev svaret.
Nu var barnen i full färd med att byta om, en trappa ned. Så det funkade inte med NU. Istället så fick vi ta genomgången sittandes på golvet i bygdegårdens gymnastiklokal. Det funkade det med.....
Nu tror ni förstås att pensionärerna skulle fixa och dona för en aktivitet som skulle starta med förmiddagskaffe. Men så var det inte..... det evenemanget startade kl 16.30. Samma luciatåg som man nästan kört ut på morgonen, skulle också uppträda på pensionärernas traditionella sammankomst. Klockan 17.
Måtte jag aldrig bete mig på detta sätt, om jag får leva så länge så att jag blir pensionär. Jag blev uppriktigt ledsen på deras bemötande.

På det stora företaget gjorde vi sedan tre olika framträdanden. Ett på förmiddagen, två på eftermiddagen. Två mammor var med hela dagen. Luciamamman hade tagit ledigt från sitt jobb.
Tror ni att vi blev erbjudna en kopp kaffe på det stora företaget? Nääää, det blev inget förmiddagskaffe.... bara förberedelser för framträdandet i ny annorlunda lokal och sedan ett framträdande.....
Barnen var, som vanligt, superduktiga.
Tillbaka till skolan för lite eget pysslande - dock ej pyssel- lunch ... och sedan nytt uppträdande på det stora företaget kl 2. I pausen mellan de två eftermiddagsframträdandena fick vi äntligen lite fika.
En del barn gick hem en stund före sista framträdandet - för de ilskna pensionärerna och deras gelikar ...... nej, jag vet, klart att det finns MASSOR av trevliga människor 65+.....även om vi inte mött dem på morgonen. Ett antal barn fick vänta på golvet i källaren.

Vi var trötta - och hungriga - när scenen äntrades för sista framträdandet. Gick förstås jättebra, även om pianofingrarna kändes blodsockerlåga.....

Vad väntar man sig efter en lång dags scenframträdanden.... varav två låg utanför ordinarie arbetstid. Minst en blomma..... ja, det gjorde jag iallafall.
-Tack Anna-Lena sa personalchefen och sen var det inget mer.
Jag och luciamamma fixade luciaklädsresterna och körde sedan ( iallafall jag) nästan gråtfärdig av trötthet och ryggont hemåt i spöregnet.
Besviken, så in i bomben. Det hör till "folkavett" att tacka någon som ställer upp extra, med en lite uppmuntrande blomma/chokladkartong......
Förra året var det likadant.....inget då heller.
På den tid som jag tränade de "stora" luciorna, då var det både choklad och stor blomsterkvast/grupp. Tack, Gunvor Söderlund för den uppskattande gesten. Då var man glad när man kom hem med de fina blommorna.....

Visst, vi fick ett antal pengar till eleverna förra året -  för att göra något kul med.... Det var helt OK, vi var på badresa till Svenljunga. Men vem fick ordna den .... GISSA .... ????

Arg är jag fortfarande idag. Fick vatten på kvarnen när jag berättade för kollegorna, och när de uttryckte sitt medhåll.
Trött och eländig var jag på morgonen. Frågade eleverna mina om de ville fortsätta att lussa på det stora företaget eller om vi skulle nöja oss med samhällsföreningens söndagsfirande. Barnen ville gå till det stora företaget.... det var kul.
Och visst var det..... Känner mig superkluven.... visst vill jag ställa upp för de bra barnen ... men jag har ingen lust att ställa upp för obetänksamma företagsfixare och sura pensionärer.
Det är långt till nästa gång.... man vet inte hur det är då..... men jag skriver ändå detta för att påminna mig om hur arg och besviken jag blev på vuxna människor vid lussetid år 2011. Men barna - de var bra - tänk vad det klagas mycket på dem..... inte rättvist  ett dugg.