Ifyllandeinflation

 Det blev lite ljusterapi idag. Promenad i dagsljus, det var ett tag sedan. Otroligt så snabbt man vänjer sig vid att det är mörkt klockan fyra. Fast, förstås, man har ju tränat  på att vänja sig i femtioåtta år.....
Femtioåtta år känns också i höften - med ursprung i ryggen - och det är lite tråkigt att ha ont när man går. Men det är väl bara att inse att man får träna på att vänja sig vid det också. Nu är jag ju i gott sällskap vad det gäller det här med förkalkning .... Trialtonmästarmannen Colting har förkalkning i ett knä, trots att han bara är i trettioårsåldern. Så han var tvungen att bryta en dubbeltrialton någonstans ute i varma världen. Och då får jag bita ihop och klara sådär tre-fyra kms gång, rundan kring Mods.Men det känns tråkigt att veta att jag sannolikt inte kan gå de riktigt långa -milen eller mer - sträckorna längre.
Funderade på om det var sista skogsvägsrundan i år .... eller om det fortsätter att vara barmark, så man kan gå där man vill.

 Fördelen med lärarjobbet är att man under ett par dagar i veckan, kan påverka sin egen arbetstid. Fredag är den mest påverkbara dagen, eftersom eleverna slutar 13.10.
Idag gick jag hem en halvtimme efter elevslut, just för att kunna gå ut och få lite välbehövligt ljus.
När jag kom hem från promenaden, så fick jag ta itu med det skolarbete som jag annars skulle gjort efter elevsluttid.
Omdömen av höstens kunskaper/kunskapsutveckling är det som tagit den mesta tiden under de senaste veckorna. Har jobbat med det under två helger, hade bara tre ämnen kvar idag och gjorde klart två under seneftermiddagen. Så nu är det bara historia kvar, och eftersom vi är mitt inne i ett arbete så väntar jag med omdömena tills arbetet är klart, förhoppningsvis i slutet av nästa vecka.
Jag undervisar i elva ämnen. Tjugoen elever finns i klassen. Ämnena har i snitt tio kunskapskravskriterier.  Det blir ca 2300 kunskapskravskriterier att förhålla sig till. Alla kan förstå att det inte funkar, då undervisningen och planeringen av den, samt alla roliga elevkontakter tar ( och ska ta) upp stor del av tid.

Man ska alltså bedöma alla dessa kriterier ... och i år går det väl an ... det är inte betygsnivå. Men jag har redan ångest inför nästa höst, då ska jag sätta betyg också. Rättvisa betyg, riktiga betyg. En del kunskapskrav är synnerligen smala, och ändå ska dessa ha lika stor påverkan på betygen som de kriterier som bedömer helheten. Jag vet ju att jag inte kommer att bry mig så mycket om de "smala" kraven, utan kommer att bedöma utifrån helhet. Om och när skolinspektionen skulle få nys på detta .... undrar om det skulle bli stupstocken då .... ( ja, vi håller på med medeltiden och det är kul med HISTORIA, det tycker både jag och eleverna) ... för rektorn... för det är den stackarn som ska stå tills svars för min självsvåldighet ... sanslöst!

Pratade med en (obehörig - ve och fasa) kollega idag. Han hade lite koll på hur det är i framgångslandet Finland. Inga inspektion, inga kontroller, man litar på sina lärare, lärarjobbet är ett högstatusjobb. Ska f.ö. kolla om jag inte kan få komma till Finland och "jobbskugga" någon av mina e-twinningkontakter. Får ta tag i det!

Slöjdlärare,gympalärare. bildlärare och engelsklärare  har också gjort klart sina omdömen. Enbart mitt historiaomdöme fattas. Jag gjorde en liten koll på hur många sidors omdöme detta blev. 31 sidor! Plus två sidor övrigt/ansvarsomdöme ( det viktigaste tycker jag och många föräldrar- kan väljas bort numera - det är bara kunskap som gäller) och så historiaomdömet. 35 utskrivna papperssidor.... finns det någon förälder som kommer att läsa allt detta. Jo, det gör det väl kanske, hoppas att de fattar vad de läser ( för det gör knappast jag)... men de allra flesta kommer inte att orka igenom. De litar på lärarn. Och det är bra. Men denna ifyllandeinflation - spelet för gallerierna - det är någonting man kan diskutera - och måste diskutera - för så här kan det bara inte få vara. Vi måste kunna ge föräldrarna bra och trovärdig information vad det gäller deras barn och vi måste få vettiga kunskapskrav. Sån´t som gäller den verklighet vi lever i.