Mångsidiga möten

 - Var det du som var på spinningen igår? frågade en av mina elever.
- Ja, det är klart, svarade jag. Vi pratade ju med varann......
Sen tänkte jag efter ....
- Du kanske inte kände igen mig?
- Neej, inte riktigt, erkände eleven.
Det är med all sannolikhet ganska stor skillnad på den "fröken-klädda" lärarn med brunbågade glasögon och den svettiga storväxta kvinnan in träningskläder, bärande glasögon utan några bågar alls.
Inget man normalt tänker på - man ser ju sig själv inifrån mest ...... och därifrån sett är man nästan alltid den samma ...

Då slog det mig att det säkert också finns tillfällen, då jag har svårt att känna igen de tio-tolvåriga barn som jag möter i skolan varje dag.
Kan tänka mig att någon av de lite försiktiga barnen är riktiga storfräsare i slalombacken, och att någon av de som gärna pratar i klassrummet, är ganska tystlåten i föräldrarnas sällskap.
Eller att elever som inte alltid har förmåga att lära in all den kunskap som läroplanen föreskriver, kan visa på helt andra talanger - kreativitet, skådespelartalang, inlevelseförmåga, empati. omtänksamhet, musikalitet..... ja, en massa goda egenskaper som inte nämns vad det gäller de betygsgrundade kunskapskraven i vår läroplan.

Gjorde en annan upptäckt idag.
Vi ska ha redovisning av Vasatiden i kunskapsboken i morgon. Både barn och föräldrar har fått veta vad som förväntats ha förståtts och kunskapats, utifrån ovan nämnda krav.
Gick igenom allt idag igen, i och med att vi hade det sista lektionstillfället i område Vasatid. Någon elev (tjej) bad om en komprimerad utskrift av vad de kunde plugga på hemma. Jag skrev ut detta så att alla som ville kunde förse sig med ännu en manual för kunskapsförväntandet. Alla flickor tog med sig både blad och bok - ingen av pojkarna ansåg sig behöva detsamma.
Intressant! Inte att undra på att flickorna får bättre studieresultat. Samtidigt som jag tycker att vi är lite tillbaka till vår kunskapsskola från 60-80 tal. Även  om man inte längre efterfrågar detaljer, typ TP-frågor - så är det samma typ av pluggande. Undrar vad man kommer ihåg om ett år..... Kanske jättemycket... förhoppningsvis så. Och förhoppningsvis kan pojkarna också redogöra om anledningen till att klostren stängdes eller anledningen till att det blev uppror mot Gustav Vasa...  tjejerna kanske gör som de ( vi) alltid gjort, "överpluggar" för att vara på den säkra sidan.

Många möten blir det i våra jobb. Med människor i olika åldrar. Barn är det lätt att tycka om .... för även om man inte alltid tycker om något barn beteende, så finns det nog ingen elev, som jag i grunden inte tyckt om och sett goda sidor hos.

Det är värre med vuxna. Varför är det så att en del människors sällskap njuter man av, medan det finns människor som man verkligen inte tycker om, och som tar fram de sämsta sidorna hos en själv. Och tvärtom. Vuxna människor som inte tål varann. Och inte klarar av att inte visa det....?

Sån´t som man också skulle behöva diskutera öppet med kollegor och ledning, men som är för känsligt och som man  istället blundar för. Tycker att det är synd att det är så! Tror att  de flesta kan få till en fungerande vuxenlik relation, om man får hjälp med det. 

Uppskattar verkligen människor som är raka och säger vad det tycker och tänker, samtidigt som de kan ta emot detsamma. Där det inte behövs "rövslickeri" för att det ska funka, utan att man i sin arbetsrelation kan vara den man är. Som tur är, så är de flesta arbetsrelationerna sådana möten.....

Kölden möter en när man sätter ut näsan på morgonen, ljuset möter på vägen till skolan. Ljuset är med hela arbetsdagen numera, även om denna varar fram till fem. Ljuset gillas, kylan ogillas. Men det är väl så det ofta är, kallt och bistert i februari. Ska bli skönt att åka till vårväder en vecka. Möta våren, och förhoppningsvis möta nya människor som man känner att man trivs tillsammans med. 

På onsdag morgon ska vi åka iväg och möta Madeira. Badkläderna kan vi lämna hemma, för någon sommar, det lär vi inte möta. Men våren duger mer än väl!