Banka bröst

Det är ganska häftigt när man vid yogapassets slut ligger på rygg för att slappna av och lämnar det fokus som man tidigare haft på rörelse och andning. Tankarna flyter iväg, idag gick de direkt till skolan. Det är alltid positiva tankar som följer ett yogapass - och jag hamnade i riktiga "hallelujamoments" från senaste veckorna.
Ett sådant underbart, ovärderligt tillfälle var när femmorna skrev sagor i Storybird tillsammans med sina fadderbarn i ettan. Ett litet och ett eller två stora huvuden vid varje dator, utspridda i skolbyggnaden. Alla tycktes ha så roligt, alla var så aktiva. Och det blev fina små berättelser tack vare den suveräna gratistjänsten.
- Det här borde vi göra ofta, tyckte flera elever.

Andra helt underbara tillfällen är tystläsningsstunderna.... Jag har alltid öppen dörr, så när jag kommer till klassrummet på morgonen -eller vid annat tillfälle då det står tyst läsning på tavlan - då sitter majoriteten redan med boken uppe.

Under senaste veckan har vi använt en låda från Navet innehållande experiment vad det gäller elektriciteten. Lugn och struktur råder i grupperna, jag njuter.

En kollega, som jobbar på annan skola, hade varit i England för några år sedan och sett hur eleverna där använde A4-stora whiteboards för att skriva på. Jag fick också tillfälle att se detta när jag gjorde skolbesök utanför London, i samband med BETT-besöket för två år sedan.
Dessa små plastplattor är ett suveränt redskap för att få med alla elever. Använder dem mer och mer, både i matte och svenska. Rekommenderas till alla. Alla vet att de ska svara, alla är motiverade.

Visst har jag en till nästan 100 % fantastiskt fin skoltillvaro, vad de gäller den klass som jag har. Har jag gjort mig förtjänt av det?
Svar: Ja!
Hur klassen är, det beror ju både på lärarn och på eleverna. Det går inte att komma ifrån att man får,lägga ner ett hårt och målinriktad arbete för att få en grupp barn/ungdomar att fungera.
Det är här jag tycker rubriken kommer in, vi bankar oss på bröstet alldeles för lite i vår yrkeskår.
Som lärare så kan man inte bara gå enligt manualen ( läroplan och skollag) och göra sitt jobb- man måste ha med hela sin själ också. Man måste tycka om det man gör, man måste tycka om barn/ungdomar. Man måste se att det är barn/ungdomar vi har att göra med, vi måste ge barnen egna möjligheter och eget ansvar, men vi måste också styra ganska så hårt.

Vi måste tala om att vi är bra, vi som jobbar i skolan. Tala om att vi har ett av de viktigaste jobb som finns, då det är vi som kan ge barnen en god grund vad det gäller självkänsla, möjlighet till att utveckla kreativitet och möjlighet att tillägna sig kunskaper.
Vi måste banka oss för bröstet mycket mer än vad vi gör.... och vi behöver banka hårt, sträcka på oss och tala om att vi är bland de viktigaste personerna som finns.

Detta tänkte jag medan yogans avslappningsmusik entonigt brusade ut ut högtalarna och rökelsestavarna så sakta blev till aska och väldoft.

I morrn tycker jag att bankar vi oss för bröstet allihopa vi som jobbar i skolans värld. Vi ber eleverna göra detsamma, för det finns så många fantastiska ungar .... ja, nästan alla ungar är fantastiska, bara man visar att man gillar dem och tror på dem. Så de är värda att göra lite bröstbank de också.