torsdag 22 mars 2012

Berörande bedömning

- Har du inte fått mycket mer att göra nu, när du ska bedöma allt vi gör? undrade eleven.
Jag kunde inte förneka detta. Tackade dessutom för omtanken.

- Jag är så dålig, jag är sämst på allt, sa en annan elev under det att den brast ut i gråt. 
Vi tröstade, både jag och kamraterna och räknade upp alla saker som eleven var bra på - ,och detta helt sanningsenligt.
- Jag är så trött på prov och bedömningar, hulkade eleven, det tar all min energi. Det är inte roligt att leva längre........

-Idag ska en av klasserna ha matteprov, sa jag vid skollunchbordet.
- Ska vi ha det också? undrade eleven ur den andra klassen.
- Jo, så småningom, svarade jag.
- Du gör mig nervös, Anna-Lena, sa eleven.
- Men det är väl inte så farligt, försökte jag övertyga. Jag ska ju bara kolla om ni kan det vi jobbat med i matten.
- Men du ska bedöma också, och det är så otäckt. Tänk om jag får rött. Då blir mamma och pappa ledsna på mej.


 - Jag tycker att betyg är jättebra, påstod ytterligare en elev. Då får man veta hur man ligger till.
- Det tror jag du vet utan betyg, svarade jag den duktiga lärjungen,

Bedömning berör, bedömning förstör..... även om en viss mått av bedömning kanske kan behövas.
I de mest grundläggande ämnena, de ämnen som man måste ha för att helt enkelt klara sig bra i en framtid som vi inte vet så mycket om. Men läsa det behöver man kunna, man behöver också kunna uttrycka sig, man behöver kunna använda matematiken som finns överallt i vardagen och man behöver kunna uttrycka sig hjälpligt på engelska, och gärna ytterligare på något främmande språk. Dessutom behöver man kunna en del om hållbar utveckling.

Resten av ämnen ska följa ett centralt innehåll, syftet med dem ska vara att väcka intresse för naturvetenskap, samhällsfrågor och skapande ämnen. Ett intresse som är  mycket lättare att väcka om man inte samtidigt behöver bedöma det intresse som man väckt... Alla dessa ämnen ska ta stor plats ... och vara lustfyllda, lockande, intresseväckande, till del också intressestyrda.

Bedömning behöver vi egentligen bara ha i de grundläggande ämnena, upp till den gräns att man har utvecklat efterfrågade förmågor. För att komma dit kan man behöva mycket hjälp och stöd. Och det ska man få. Därefter kan även dessa ämnen ges egentakts/intresse-utveckling.

Jag anser att såväl likriktningen som bedömningen i dagens skola är skadlig för en del elever. Inte för dem som vi normalt ser som ambitiösa barn, som skolan passar för. Utan  för dem som har lite senare utveckling, dem som har specialintressen och för de mest kreativa eleverna.

Tänker ofta på hur man jobbar mycket med en del elever, berömmer dem för små framsteg och får lysande ögon och sen vill eleven gärna jobba vidare och  gör ytterligare små framsteg. Kampen är hård, men ögonen fortsätter att lysa för de får lyskraft av den positiva responsen. När betyget sen kommer så räckte ändå inte den outtröttliga kampen, det blir F. Ögonen slocknar.
Hur kan vi göra så mot våra BARN?
I skollagen står det att vi ska ge de barn som har en långsammare utvecklingstakt, så mycket hjälp och stöd att de lyckas i skolan. Ett F i betyg är varken till hjälp eller stöd. Det ska inte finnas några betyg alls, för dessa barn.


Släppte bedömningstänket idag - matteprovet var en diagnos på två kapitel i  matteboken. Till min glädje så visade den att vi alla kunde gå vidare med nya matteutmaningar. Sådana prov behövs ju. Jag bedömer bara utifrån det vi jobbat med och om alla förstått.

Efter morgonens tystläsning ( nej, den kan jag inte heller bedöma - fast jag kan förstås se om barnen förstått vad de läser när de skriver om sina böcker på bokklokt.se.) så fick fyrorna "dra lott" om var sin femma. Tillsammans fick de sedan, utifrån en rubrik utklippt från en dagstidning,  göra en "mediaframställning" passande till rubriken. Man kunde göra sin redovisning som ett TV-program, ett radioprogram eller ett tidningsreportage.

- Kom och titta om det är tillräckligt bra, det vi gör! Det var flera elever som ville bli bedömda före framträdandet.
-Idag är det ingen bedömning, svarde jag- Idag är allt rätt, bara man har något att visa.
Naturligtvis blev det ett antal (åtta) helt olika redovisningar. Alla var värda den applåd som eleverna så frikostigt alltid ger varann.
Efter alla framträdandena frågade jag eleverna vad de just sysslat med/ utvecklat för förmåga. Hade t.o.m läroplanen framme för att läsa innantill vad det stod om den synnerligen viktiga förmågan, som är ett måste för att utveckling ska ske. Kreativitet!

Får tacka teknikspanare och kloka elever som fått mig på banan igen. Det är kreativiteten som är nummer ett.  Det gäller att utveckla den hos alla. Utan att för den skull skada någons självkänsla genom att bedöma på ett icke utvecklande sätt.

Formativ bedömning är bra, superbra... den ska vi ha, i positiv anda .... i alla ämnen. Men den summativa, den kan vi klara oss utan.... åtminstone vi som jobbar med barn i mellanstadieåldern. Sannolikt även senare... jag tror att alla vet vad de kan, och det är ok att inte kunna allt om man inte blir negativt bedömd utifrån detta. För det är ju så att alla är bra på mycket, även om det kanske inte står upp mot alla hundratals kunskapskriterier som står i gällande skolbibel.

1 kommentar:

  1. Så bra uttryckt! Har suttit med nationella prov i matte för år 6. Inte roligt när de som verkligen kämpar inte når ända fram. Idag var det muntligt prov för några grupper. Lite frustrerande att se att de kan men inte får fram det i samtalet därför att provsituationen låser till dem. Då får man försöka lirka fram dem igen. Du verkar ha goa elever i alla fall.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas