Ganska fantastiskt !

 

Regnbågsrabatt!  Det passar väl i dessa Pridetider! Svårt att fånga färgprakten på bild, men jag tycker nog att den är ganska fantastisk. Speciellt som katterna har gjort sitt för att röra om bland frön och plantor. Och i och för sig bidragit med extra näring....

Sommarinfluensan skrev jag om igår. Den som gjorde att Konrad fick hög feber i torsdags kväll, och åkte hem från planerad övernattning i Halmstad.

40, 2 i feber rapporterade mamman i går eftermiddag. Usch! Ny rapport på kvällen: Hög feber... dock framgick det inte hur hög. Det fick jag veta när morgonens rapport kom, 40,4!

Klockan tio idag var han feberfri. Han skickade en hälsning till mej via Whatsapp och sa att om jag känner mig "förkyld", så går det över på en dag. Otroligt och ganska fantastiskt att jag för två dygn sedan lekte med Konrad i härligt havsvatten, att han för ett dygn sedan låg helt utslagen på soffan där hemma och han just nu lär vara på ett kalas hos en granne....

För en vecka sedan cyklade jag och C-E till Mossebo Stom för att avnjuta en våffla i den välbevarade gårdens trädgård.

Det var sista dagen som man hade öppet, för veckan som kom ( och som nu har gått) skulle man repetera in årets bygdespel.

Mossebo är en socken som har ca 400 invånare, varav en del faktiskt bor i "mitt" samhälle, Grimsås. Grimsås är ett relativt nytt samhälle, kom till tack vare att kust till kustbanan drogs fram här 1902, och växte sedan tack vare grundandet av IKO ( Industri Karl Olsson), numera Nexans Sweden.   De som bodde i Grimsås var ju tvungen att tillhöra en kyrka, och då kom man att dela samhället mellan Mossebo och Nittorps socken. 

Så jag tycker att det  är ganska fantastiskt att man i lilla Mossebo år efter år kan presentera ett nytt bygdespel, som handlar om historiska händelser och personer från den lilla byn. 

Träffade på Ulla-Britt, damen i mitten, då vi besökte våffelcaféet. 

Hon har medverkat i alla bygdespel, och i Mossebyrevyn dessförinnan. Jag undrade om hon skulle vara med i årets föreställning. - Bara en liten statistroll, blev svaret.

Ulla-Britt, 87 år gammal, hade en av de större rollerna.

Och vet ni... man blir lite glad när en dam som liknar mej i  kroppsbyggnad kan bli så gammal, och vara så superpigg. Inbillar mig att korpulenta personer får kortare liv....  Ulla-Britt får vara beviset på att så ej är fallet... varvid jag  i eftermiddag unnat mig både Polly-godis och mintchoklad.... :-) 

F.d, kommunalrådet i vår kommun, Tranemo, har återkommande stora roller i Mossebo-teatern. Detta år föreställde han en man Sven Svenningsson, som utvandrat till Amerika och startat en fabrik där man sydde kläder av siden. 

Han bytte namn till Brink ( man måste ha korta namn over-there) och kom hem till Mossebo för att värva kvinnor som sömmerskor till fabriken. 

Männen blev väldigt besvikna då det inte var välkomna att åka med till fabriken i Amerika.  

Mannen som visar sin besvikelse, det är "min" läkare på Tranehälsan.

Under pjäsens gång, så försökte några av männen komma på sätt att komma med till det förlovade landet. De klädde ut sig till kvinnor,,, men blev avslöjade.... de försökte få ihop till biljetter genom att sälja sin egendom på en "bonnaauktion ".  Det funkade bättre...men lite tokigt blev det förstås...

Lite helt ok sång ingick också i "lustspelet". En kul timme, som dessutom var lärorik, det fick vi uppleva. Och miljön, den var ju ganska fantastisk!

Den 250 år gamla kyrkan, på andra sidan byvägen, var öppen. Den lilla helgedomen är så vacker. Måste bara kolla upp när det är gudstjänst, för hit vill jag komma och bara vara under en still stund.

Lite småförkyld, känner jag mig, lite halvrisig, men det blir ju inte sämre av att man tar sig en liten promenad. Det blåser i träden idag. Varvid jag kom att tänka på att det är ganska fantastiskt hur många olika träd som det finns utmed vägen, om man går en kilometer mot "centrala" delen av byn. 

Vägkanterna är inte fy skam heller. Renfana hör till de mest lysande sensommarblommorna...

Kom på att jag kunde fota de träd som jag gick förbi. Missade dock ekarna. Det finns det ganska många i byn eget arboretum. Liksom.....

Alm

  

Lind. Flera jättestora träd. Tyvärr är blomningstiden över. Lindens frukter ser ut som  små "lösnäsor". 

Alen trivs nära vatten. Kottarna är redan under utveckling.

Bokarna är små och nyligen planterade . Har tagit sig ganska bra.

Svårt att fota, jag hade sandaler på fötterna och ville inte alls gå in i långt gräs. Ni kan ju fundera på varför... 

Askarna har sett sina bästa dagar. Ett ganska fantastiskt träd, löven slår ut sist av alla och asken släpper sina löv före alla andra träd.

Vare sig sälg eller björk hör till de ädlare  trädslagen.

Aspens löv sattes verkligen i dallring, i de starka vindbyarna.

Lönn, det har vi också gott om. De är de vackraste höstträden, då färgerna på bladen brukar skifta i olika nyanser av rött, orange och gult.

Ännu en fin dag, visst är det ganska fantastiskt att vara människa?

Berg, backar och bullar

 

Berg, heter den del av Tranemo, där årets Naturpass-kontroller är uppsatta.   Och visst gör den lilla byn, där bl.a. ridhus och friluftsområde är belägna, skäl för sitt namn.  Tur att man slipper klättra uppför bergen, att det finns stigar att gå på.

För backigt är det. Tror inte att det var någon av dagens åtta stämplade kontroller, som inte krävde ett kortare eller längre backpass. Och likadant är det, vid de allra flesta, av de trettio kontrollerna. Varav vi under två fredagar samlat ihop till fjorton stämplar.

Den värsta backen var den upp till ( i det närmaste) toppen av Bergsås. 258 m.ö.h.  Maken gillar inte uppförsbackar. Det gör jag.... Däremot har han inget emot att gå nerför. Vilket jag inte alls gillar. Tur att jag har stavar då jag går i terräng, annars vet jag inte hur jag skulle ta mej ner för branter. Iallafall inte helskinnad. 

Tror att det är många, framförallt damer, som har svårare för nerförsbackar än uppförsbackar. Har man dåliga knän, så känns de ju av då man tar sig neråt.  Inser, då jag pratar med jämnåriga väninnor,  det där med artros, det har nästan alla. I knän eller höfter. Och det har ingen betydelse om man är lång och tung som jag, eller om man är kort och smal. Rättvist, tycker jag!

Att gå på ny skogsvägar och skogsstigar, det är bland det bästa jag vet och det som verkligen ger energi. Det finns så mycket att upptäcka, där mellan träden, stockarna och stenarna. Här har ett brutalt överfall skett. Ett djur som dessutom varit bra på att plocka bort fjädrarna på sitt byte.  Gissar att det är en räv som varit framme. Vad det är för en fågel som tydligen smakat fågel, då allt var uppätet, det vågar jag inte säga.... Skulle kunna vara en duva.....Nej, jag vet ju inte... konstatera bara att naturens verklighet kan se grym ut....

En jättemyrstack. Någon... kanske också en räv... har varit framme och förstört toppen på den under vintern. Det var full aktivitet vad det gäller att bygga upp stacken igen...

Stannade till på Glasets Hus i Limmared för att äta lunch. Tacopaj stod på menyn. Till vår glädje så fanns det stekt fläsk och löksås ( sånt som vi aldrig lagar härhemma) kvar sedan gårdagens lunch. Så gott! Men det kommer "surt" efteråt..., man blir så törstig. Kan ju inte vara bra att hälla i sig en liter vatten,.... vilket jag nog gjort i eftermiddag.

Sju kilometers skogsvandring med inbyggda backpass, det ger energi. 

Lovade vid något dumt tillfälle att jag skulle baka bullar till alla skolans elever + personal = drygt 70 personer, tills dess vi ska åka till Taberg på skolresa. Lika bra att få det gjort när alla ingredienser fanns hemma, himlen var jämngrå och jag var- om än törstig- så full av energi

Nu är det bara nedpackning i påsar kvar. det tråkigaste.. men det ska ju också göras. Har kollat så att det finns plats i frysen för dem. .Resan är inte ännu på några veckor....

I morgon ska vi förhoppningsvis komma i väg till Malmö. Tar vägen över Värnamo, då  Johanna och killarna också ska åka med. Mor och dotter ska se "Såsom i himlen" på Operan. Morfar och dottersöner får stanna hos kusinen tills det blir senan kväll. Ser fram emot att se något blommande rapsfält under nerresan. När vi kör hemåt, så lär det vara mörkt. 

Urladdat

 Ja, urladdat var det minsann i båda kamerorna efter juldagarnas fotande. 

Vädret var ju helt fantastiskt. Sagolandskap! Så det blev ett antal naturfoton. De flesta tagna igår, då vi det blev julfirande på nytt. Karin och hennes lilla familj hade anlänt till systra sin på annandags seneftermiddag, och igår var det dags för mor/far/mormor/morfar att ansluta.

Nu blir det naturbilder från Ulås och från promenaden till den isbelagda sjön Hindsen.

Vinter är vackert! Men då ska det vara minusgrader, blå himmel och en natur som är helt frostad. Då gillar även den här icke-vinter-människan årstiden riktigt mycket.

Att ta bilder på barn, det kan göra även mormors-fotografen urladdad. Full fart hela tiden! Både ute och inne.  Det där med att få till skarpa bilder, det kan man glömma. 

Roliga julklappar, polisuniform, brandmanskläder, ballerinakjol. 

Polisen föredrog att "spela" på pianot, medan ballerinan verkligen tog ut svängarna. Brandmannen blev kallad till utryckning.

Inte mycket batteri kvar, när någon kom på att nu måste vi ( = mormor) ta familjebilder. 

Polismannen upplyste alla om att det var mormor och ingen annan som fick ta bilderna. Alla andra skulle posera framför granen.

Tänk, slutligen kunde även mormor få vara med på bild!

Det var väl så att både kameror och mormor var ganska urladdade efter en intensiv, men rolig dag.

Idag har tanten laddat upp sig igen. En timme på gymmet,  en promenad på tre  kvart i ett grått vinterlandskap. och sedan en tur med bilen till två, av de numera fåtaliga,  detaljvaruaffärer som finns i vår lilla kommun. Nya gå-stavar samt merinoullgarn behövdes.

Och kamerorna? Ja, ett batteri är uppladdat igen och det andra är på gång.