Lite London

 Morgonplanet, med SAS, ( må de fortsätta att få leva), gör att man kommer till Heathrow klockan kvart över åtta, lokal tid. Tunnelbana går sedan direkt in till city. Det tar 40 - 50 minuter, lite beroende på var hotellet är beläget.Denna gång bodde vi i Kensington, söder om den stora Hyde Park -Kensington Park, vilket innebar att  vi kunde ta Piccadilly line ända fram, utan att behöva byta.
Lite hungrig har man hunnit bli, efter fem- sex timmar på resande fot, och det första vi brukar göra är att gå till närmaste pub och beställa en engelsk frukost. Det smakar otroligt gott.
Under denna weekendresa, fredag till måndag, hann man dock nästan på att bli trött på ägg, korv och bacon, eftersom det jättestora hotellet som vi bodde på, Holiday Inn, Kensington, gav möjlighet att äta typisk gammaldags engelsk frukost varje dag, genom en - i engelska ögon mätt- stor frukostbuffé.

London är min ( vår) stora favorit vad det gäller resmål. Här finns allt. Inte minst pubarna är trevliga mötesplatser, där man får god mat till hyfsat pris, god öl... även det till hyfsat pris, och har människor i olika åldrar, talade olika språk, omkring sig.
Det är många svenskar i London, det känns som om svenskan ( och norska) är det näst vanligaste språket i Londons shopping, teater och museedistrikt.
London gillar Sverige också, det är tydligt. På bilden har några engelska tjejer beställt in cider. Det är Kopparbergs Rekorderliga... det fanns i fyra smaker på "vår" pub... undrar hur man uttalar "rekorderliga" på engelska....?
Jag försökte inte ens uttala det, jag gillar inte den svenska söta cidern, men uppskattar den typiskt engelska. Besk, och inte allt för söt.
Veckan innan Londonresan hade det dumma såret på benet bråkat och givit upphov till en ordentlig infektion, vilken efter hand har hävts med hjälp av antibiotika. Såret har runnit hela veckan... och gör så än....och jag behövde köpa nya bandage i London. Var tror ni de var tillverkade? Jo, i Sverige, av Mölnlycke.
Så Storbritannien/London och Sverige... ja, vi är riktigt goda vänner.

 Musikaler och London, det hör i hop. Denna gång såg vi "Let it be", som berättade hela Beatles historia och spelade många av de kända låtarna. Musikerna var riktigt lika beatlarna, och musikaliskt tycker jag att de var ännu duktigare.
Två musikaler hann vi med.
Lördagskvällens musikal hette "Rock of the Ages" och var en liten söt historia, med ett förutsägbart slut, uppbyggd på rockmusik från 80 och 90-tal. Superartister även där.
Det är en njutning att gå på musikal i East End, artisterna är enastående bra.

London är en tokig stad. En snällt tokig stad. Julskyltningen var redan igång. På Oxford Street kunde man betala en summa, och så var man med som tomteansikte i jätteformat. Hoppas att behållningen gick till något bra.....
Mycket folk i rörelse överallt, man känner sig så liten när man är i storstan. Det finns SÅ mycket människor, och alla ser olika ut. Storlek, hårfärg, hudfärg.... och alla betyder något för många. Häftig tanke, när man går omkring bland massor, massor av okända människor....

 I Covent Garden är det marknad på lördagar. Ingen marknad med mycket skräp och en del vettiga saker, som t.ex. Gölingstorp eller Kivik... eller för den del också Portobello Road... utan superfina saker. Fint, fint hantverk. Köpte ett halsband i hamrat silver... och någon liten julklapp.... som är användbar...

 Tomten är redan såld. I detta ståndet kunde man köpa handgjorda dockor. Man fick dra en "lott" där det stod ett namn på dockan, och så blev hon namngiven samt fick ett antal förhållningsorder med sig. Riktigt häftigt, tyckte jag, som stod och kollade när ett medelålders par köpte sin Maisi.

 Shopping blev det på både fredag och lördag. Man blir trött av att gå i de stora butikerna.Vi lantisar behövde lite grönområden. Ca 700 meter från hotellet, ligger den stora parken, Kensington Park- Hyde Park. Träden har fina höstfärger och det finns fortfarande mycket grönska i parkerna. Blomsäsongen är dock i det närmaste slut.

 Vi gick bara en liten bit i parken, då en ekorre kom springande och klättrade upp på C-Es byxben. När en annan- eller var det samma- försökte göra detsamma på mig, ja, då sprang jag skrikande därifrån. Tycker att klättrande och flygande djur är jätteotäcka. Nu var de här ekorrarna vana vid att bli matade med jordnötter, och de skulle väl helt enkelt kolla om vi hade några sådana med oss.
Det hade vi inte.

En fin promenad genom en fin del av parken blev det. Vårt mål var att gå ut i porten alldeles vid Albert Hall, och sedan leta upp en geocache som skulle vara placerad där.

 Det var fullt med folk ute. Det hade varit en tillställning för gamla krigsveteraner, i den stora arenan. Vi hittade lätt cachen som satt på silver ... ser ni den lilla silvriga filmburken? - och fick snällt be några pensionärer som stod i vår väg att flytta på sig. Sedan visade vi vad vi letade efter och förklarade hur geocaching går till. Det äldre paret undrade förstås var vi varifrån, och när vi berättade om det fina landet Sverige, så visade det sig att de kände till gamla speedwayförare, som tävlade på hög internationell nivå, då jag var barn. Mannen i grått hade också varit speedwayförare och var bekant med de svenska berömdheterna.

 Något besök på Albert Hall, det blev det inte denna gång. Hoppas att det kan bli så någon gång. Skulle vara kul att se hur det ser ut, och hur ett framträdande kan låta i den berömda byggnaden.

 Söndag förmiddag hade vi planerat som geocacheförmiddag. Jag hade lagt in några cacher i närheten av hotellet, och framförallt runt en park som heter Battersea Park. Det var långt att gå mellan gömmorna, men när man väl kom dit, så var de lättfunna och visade på något sevärt. Sådana gömmor gillar jag!

 Battersea Park ligger söder om Themsen. Häftigt att vandra över broarna. Themsen är en bred flod och det finns mycket att se när man får utsikt från mitten av bron.

 Dagen var ljuvlig, som gjord för att vara ute. Solen sken och det var ca 10 grader varmt i luften. Och färgerna var så höstfina, så som det såg ut här hos oss för en månad sedan. Härligt att få uppleva det granna en gång till.....

 I parkerna finns många konstgjorda sjöar/sjösystem. Battersea Park hade dåliga ( få) kartor, så det blev en del extra gående för att komma till rätt sida sjön.
Sammanlagt åtta cacher blev det i London. Lite extra roligt att komma till nummer 500 just i favoritstaden. Konstaterar att det var mycket lättare och roligare att leta cacher i London, än t.,ex. i Malmö....Har inte testat med så många andra städer, har fått för mig att stadscaching är tråkigt. Här var det iallafall roligt, och en härlig promenad fick vi på detta sätt....

 Vi vandaade tillbaka över Chelsea Bridge och tog sedan tunnelbanan till Stambord Bridge, Chelsea FCs hemmaarena.

 Sjukt häftigt att vara på en arena som tar 41 000 besökare.... och som var utsåld till sista plats. Alla invånare i en mellanstor svensk stad, skulle kunna rymmas på arenan.
Chelsea mötte Liverpool. C-E hejade på Chelsea och jag på Liverpool. Både blev OK nöjda.... det blev 1-1. ( Nu har jag egentligen ingen favorit i engelsk fotboll... jag brukar alltid heja på bortalaget... hemmalaget är det ju så många som hejar på ändå......).
Men visst är det en speciell känsla att sitta med massor av människor på en jättearena och se hur duktiga fotbollsspelare jobbar offensivt och defensivt.

 På måndagsförmiddagen besökte vi naturhistoriska museet. Dinosaurieskeletten var mäktiga.
Många av de största arterna var växtätare. Oj, vad mycket mat de behövde för att ge energi till sin stora kropp.

 Även den här lite ruggiga figuren, lär ha varit växtätare.
Sammantaget fanns det säkert dussinet olika skelett från dinosauriernas tid, och dessutom fanns det mängder av skelettdelar. Ett lårben av Tyrannosaurus Rex, det hade en ansenlig storlek.

Även blåvalen har en storlek som imponerar, och där man funderar på hur den kan få i sig tillräckligt med energi, då den bara äter plankton.

Naturhistoriska museet är jättestort. Vi hann/ orkade bara knappa hälften av utställningen.Vi får komma tillbaka.

För det hoppas jag verkligen att vi gör! London är bara bäst! Där har man inte tråkigt en minut ....