Nostalgi, njutning, nöjen.... (?)

Oj, vad mycket man hinner så här i juletid. Under tio dagar så har jag hunnit med ett julbord på lokal, två minneshögtider efter kära vänner, skolavslutning,  julfirande med nära och kära, julkonsert och dryga två dygn som stalledräng i Hjälshammar.

På annandagens eftermiddag bänkade jag mig, tillsammans med svägerskan Anki, i min barndomskyrkas hårda kyrkbänk. Alla ljusen i kyrkans tre ljuskronor var tända, liksom ljusen på varje gavel av de drygt 20 bänkraderna och i de stora ljusstakarna i kyrkfönstren.
Det var vackert, det var mäktigt och mina tankar tog mig tillbaka till min barndom/ungdom. På den tiden så gick man med jämna mellanrum i kyrkan, åtminstone om man var dotter till Lilly i Backgården och dotterdotter till Anna på samma adress. De hade både tro och tradition med i sin relativt regelbundna kyrkogång.
Jag fick följa med vare sig jag ville eller inte... och på söndagaran så fick jag gå i söndagsskola, det var bara så... trots att man hade sex skoldagar i den vanliga skolan.
Kommer ihåg att jag ofta tittade på de glänsande ljuskronorna och undrade varför man aldrig tände ljusen...
Man gjorde det två gånger per år, första advent och på julottan.
Så det var en härlig känsla att se de välbekanta ljuskronorna ha alla ljusen tända, denna annandag, då Rångedala kyrka var till bristningsgränsen fylld av julmusikälskare.

 Altartavlan har jag alltid tyckt om. Den är så behaglig i färg och balans.
En halvtimma före konsertstart hann jag fundera på åren som söndagsskollärare, som körmedlem och som aktivt kristen, då jag var med i Kyrkans Ungdom och gick alldeles frivilligt till kyrkan.
Undrar om jag fortsatt med det, om jag bott kvar i reformvänliga Skara stift och inte flyttat till "ortodoxa" Göteborgs stift.... ?

Konserten var alldeles underbart bra. Occapella från Ulricehamn stod för grundstommen och Rångedala kyrkokör var med som god utfyllnad. Flöjtister, hornister, gitarrister, pianister och solister gjorde att den nästan två timmar långa konserten blev väldigt variationsrik, njutningsbar och tog udden av all tänkbar träsmak.... vilket man borde ha fått på de hårda bänkarna, trots mjukt sittfläsk...
Det var ganska mycket församlingssång också, och det är bara så häftigt att sjunga med i den stora kören.
Ja, det var en njutningsfull stund... och så var fikastunden hos bror och svägerska.... där bjöds det på nygräddad äpplekaka och vanljvisp.Mums!

 I tordags, "tredjedag jul", bar det i väg till Hjälshammar. Dotter och svärson hade bestämt sig för en mellandagsresa till Island och behövde lite stallhjälp och kattsällskap. Självklart  ställde jag upp på det, jag tycker att det är roligt att åka till H-hammar på några dagars minisemester.
Efter att ha utfört stallsysslorna, så tog jag en ordentlig promenad.... under det att solen och en haloring kring den, skymtade bland de allt tunnare molnen.

 Gillar Hjälshammarpromenader. Det finns ett antal bra rundor och de flesta av dem innebär att man måste gå genom tunnlar....den ständigt brusande motorvägen E4, går en sträcka utmed gamla riksettan och skär rakt genom den fina Hjälshammarbyn. Man vänjer sig vid ett billjuden ganska så snabbt.... och de olika tunnlarna är lite fascinerande tycker jag. Det finns en gångtunnel som är riktigt  smal och otäck. Den vågar jag inte ta ensam... nej, här blev det en njutningsfull promenad runt Svensbygget och ner utmed sjön.

En härlig entimmarsprmenad blev det, under det att skymningen föll och jag gick inomhus och sträckläste julklappsboken "Kaffe med musik", Rekommenderar Karin Brunk-Holmqvists mänskliga, varma, humoristiska, snabblästa böcker som handlar om människor som passerat medelåldern,  men inte absolut inte "bäst före datum".

Fredagen blev en solig dag med bara några få minusgrader. En dag som var gjord för att vara utomhus.
Efter utförda stalledrängssysslor så begav jag mig ut mot geocachingmål som jag lagt in i nya smarta(re) telefonen.
Första gömman var vid ett tidigare inte upptäckt kolonistugeområde, söder om Värnamo. Ganska sjaskiga hus var det, alldeles vid Lagan.  Parkerade ca 60 m från målet, men det var långa 60 m till den gran som måste vara cachens gömsle, enligt hinten. Antingen fick jag ta mig över osäker (?) is eller gå en bra runda i oländig (?) terräng för att nå målet på 60 meters avstånd. Lade ner projektet, intalade mig att jag skulle återkomma när det var sommar och lättare att ta sig fram.
Vände Js Seat ( med växlar, lite ångestfyllt i den täta stadstrafiken) mot Prostskogen. Där fanns det ett antal gömmor.

 En sådan vacker plats det var, Prostsskogen, med en gångväg runt en liten sjö. Många promenadörer och löpare var i rörelse på den mycket fina slingan.
Hittade relativt lätt cache nummer ett, bara genom att följa fotspåren i snön. Sen stod jag där med huvudet inkörd i en gran och försökte lokalisera burken i allt det gröna. Redan här ställde jag mig frågan... är detta egentligen roligt, det jag håller på med. Stå här inne i en barrande gran och glana...Hittade ett petrör långt in i den vassa grönskan....tappade skruvkork och penna på marken och fick böja mig ner genom centrala grandelar för att ställa allt till rätta....

Gick vidare till en ny, STOR gran, där nästa gömma skulle finnas. Ännu mer grönt att glana i... såg inget... läste loggar och förstod att det var ett rör kamouflerat till kotte.... försökte dra åt mig en kotte...en det var fel kotte.... Tänkte att jag faktiskt avskydde grancacher lika mycket som jag ogillar stenmuracacher....

Tycker att cacher ska ha något att visa, och här fanns ju Prostsjön ... så OK då! Skitcache, tänkte jag och gick vidare.

Gick av gångvägen, rakt in i skogen mot nästa gömma. Här fanns absolut inget att visa....
Där fanns redan en geocachare, en kille som bodde/studerade i Linköping, men som var hemma i V-mo på jullov. Han hade redan letat en kvart utan resultat. Vi letade tillsammans lika länge... och hittade inte heller denna gömman. Började känna mig irriterad på cacheutläggaren, som enligt mig, satt alldelse för låg svårighetsgrad och för dåliga hintar ( i detta fall ingen alls) på sina cacher.
Min geocachande vän hade letat en cache längre bort i skogen och tyckte att jag kunde den inte befintliga vägen genom skogen för att komma dit. Faktiskt ett av de stora nöjena denna dag, detta att pulsa genom snö, över bro, över stock, sten och bäck för att komma till nästa plats. Den cachen var inte gömd i en gran, utan i en stubbe. Det tackar jag för!

Kom så småningom ut på sjörundan igen och såg att det fanns ytterligare en cache nära vägen. Utlagd av samma person som gäckat mig två gånger och som gjort att jag hittat hans gömmor lika många gånger. Lätt terräng, låg svårighet skulle det vara på denna gömma.... men det stämde inte... det var en svårighet som var mer än en tvåa. Jag hittade inte gömman.. och tänkte att nu får det vara slutletat.. nu vill jag ha lunch... nu ska jag åka in till centrum och äta vällagad sushi-måtid.

Hade ju lagt in cachenumren/benämningen i c:geo på den nya telefonen innan jag åkte till Hjälshammar. Hade också försökt att lägga in koordinaterna på vännen Ingas mystericache som skulle finnas vid Prostsjön. C-geo ville inte vara med på att man lade in koordinater direkt.
Nu har jag mycket bättre sifferminne än namnminne, och kom ihåg koordinaterna. Kollade på c:geo och såg att jag var nära - och alltmer närmade mig - Ingas gömma. Lyckades få koordinaterna att stämma med minnessiffrorna. Befann mig i en fin glänta. Såg direkt ett bra gömsle. Koordinaterna stämde exakt... men tji fick jag. Någon meter därifrån föll blicken på en konstig stubbe...ju, det var en stubbe med god fyllning. Tyvärr lyckades jag inte få ur den fina burken ur gömman, den var fastfrusen. Loggade den ändå som hittad... och vad jag förstår, så samtycker min goda vän till att man i undantagsfall kan logga utan att signera.
Det var dagens andra roliga grej! Ett klart nöje att hitta denna gömma...

 Kyrktornets siluett höjde sig över Prostsjön denna vackra dag....
Nu var det dags att uppsöka Nankoku sushirestaurang för att äta ett njutningsfullt sushimål. Det sägs att just denna restaurang är en av Sveriges bästa sushirestauranger ....och det tror jag säkert, för deras fyllda risbollar är osannolikt goda.

 Hade lagt in några cacher i centrala Värnamo i c:geo. Man lär sig mýcket genom geocaching. Som detta att torget i Värnamo inte alls är där jag alltid trott att torget är, längst ner på gågatan, utan att det ligger på andra sidan Lagan alldeles mitt emot kyrkan.
Här hittade jag 1000sjöars cache efter lite letande.....
Gick sedan till en plats som jag heller aldrig registrerat tidigare, Gästisplan. Trolligan, med härliga Katrin som ledare, har lagt ut snälla cacher tidkigare.... Denna var inte lika snäll, för även om jag var ganska säker på var jag skulle leta, så kunde jag inte lägga mig platt på mage mitt på trottoaren när det passerade en masa människor. Får återkomma...

 Nio gömmor hade jag uppsökt,  vid fyra av dem hade jag lyckats finna det jag sökte. Trött, lite frusen, lite besviken och arg på dumma grangömmor, så beslöt jag mig för att trösta mig med något nytt klädesplagg på reande Kapp Ahl, beläget alldeles vid floden. Nu fanns där ingenting som tilltalade mig. Lyfte i och för sig i något blänkande att ha på nyår, men hängde snabbt tillbaka... jag är inte den blänkande typen.
Dessutom insåg jag hur bortskämd på hitta ett stort urval av snygga kläder man är, när man åker till London varje höst....

Lite varmare i kropp och sinne beslöt jag mig för att hitta 1000sjöarsgömman vid en bro, 60 m från den affären i det gula trähuset.
Insåg att gömman låg under bron, och hasade mig nerför den stenbelagda branten mot utmed brofästet.
En man på cykel ropade till mig "Du tänker väl inte gå ner dej i ån. Det är kallt!" Jag svarade nej!
Direkt efteråt lutade sig en ung tjej över räcket "Kan jag hjälpa dej med något?" undrade hon.
Ja, man kan ju undra vad som är på gång, då en storvuxen kvinna i övre medelåldern bärandes på stor handväska, hasar sig ner mot det svarta vattnet.
Jag svarade att jag letade efter en geocache, och detta tycktes lugna tjejen i fråga. "Då har du ju valt detta själv" sa hon och passerade över bron.

Under själva bron stod jag som trollet i bockarna Bruse och hörde folk passera över mig. Jag skrattade högt åt hur jag lyckats skrämma folk med mitt tilltag, samtidigt som det kände gott i magen att folk verkligen brydde sig om sina medmänniskor i denna fina lilla stad.
Hittade gömman med bra hint och rätt svårighetsgrad.
En riktigt usel geocachingdag blev det, fem av tio gömmor hittade på fyra-fem timmar.
Tröstade mig med att köpa säsongens första semla.
Mycket frisk luft det hade jag fått, det  kände jag på kvällen, när jag satt framför Tvn... jag var genomsömnig.
Försökte läsa lite i utmärkta "Eldvittnet"... men gav upp och släckte lampan i gästrummet redan klockan tio. Då hade jag hunnit chatta via Whats App med husfolket som hade det bra på ett regnigt, men intressant och fint Island.

C-E kom och hämtade mig idag. Stallsysslorna utfördes för sista gången under denna stalledrängsstädsling.
Katterna fick en Sheba att dela på och order om att ta det lugnt inomhus ett drygt dygn, tills dess matte och husse kommer hem igen. Dagens chat från Island, berättade om en förmiddag på islandshästrygg i snö.

Här regnar det, och Tindrahästen, hon viskade i mitt öra att hon vill att det ska bli  vår. Det vill jag också.