Förflyttningar och flyktande fyllningar

Förflyttning har det handlat om under de senaste två dagarna. Förflyttning av prylar i första hand. Dåligt med bilder blev det under dessa två dagar,så jag får använda några av dem som jag tog längs dagens egenförflyttningsväg - modsrundan.

I dagarna två var det packning, bärande, flyttande och förflyttande som gällde.
I förrgår förflyttade vi oss till Hjälshammar och flyttade alla kvarvarande prylar i lådor och skåp till flyttkartonger, som i sin tur förflyttades till Ulås.
Inte helt fel att gå igenom dotterns och svärsonens  glas, porslin, köksapparater och annat som skulle kunna användas i hushållet, och inse att  det där med presenter av sådan sort, det finns det inget behov utav.....Oj, vad mycket grejer det snabbt blir.....

Allt som fanns i lådor och skåp,förutom några få glas,tallrikar, muggar och bestick packades ner  och lastades i bilar och hästsläpp för vidare transport till nya boendet. När det sedan var dags för lunch, och lite kaffe på maten, så visade det sig att alla kaffefilter blivit förflyttade in i ohittbar flyttlåda.
Espressomaskinen fanns kvar så att lite kaffe kunde det ändå bli....

Efter det att alla kartonger förflyttats till nya adress, så förflyttade vi oss hemåt under det att vi lämnade av Karin på den lilla tågstationen vid Rörstorp. Det var många som skulle förflytta sig öster/söderut på seneftermiddagen, denna tisdag, det var tydligt, det var många påstigande på Krösatåget.

En tandfyllning försvann då jag kokande knäck före jul. Ytterligare en, eller rättare sagt, del av en, flyktade under det att jag avnjöt de goda flytt- kolor som man bjöd på  i Hjälshammar. Flyktande fyllning nummer ett har inte varit ett dugg besvärande. Nummer två däremot, har inte varit nådig mot tungan. Det gör ont att både äta och prata. Har fått tid hos tandläkare den andre januari. Ringde idag och frågade om det inte fanns någon som kunde slipa bort en vass del av kvarvarande tand tidigare... men det gjorde det inte. Fick rådet att lägga ett sockerfritt tuggummi över det vassa. Funkar bra vad det gäller pratande och drickande! Äta så mycket, det behöver ju inte en tjock tant som jag! Äta kola eller annat segt godis, det kommer jag aldrig att göra mer!

Gårdagen ägnades åt förflyttning av bohag, mellan Hjälshammar och Ulås. C-Es syster och svåger var också behjälpliga, vilket vi tackar dem jättemycket för. Det underlättar att vara många och dela på jobb och bördor.  Knepigast var att få upp en 160 cm bred säng till andra våning, men med hjälp av nedmontering av räcken, så klarade det sig.
Det blir säkert jättefint i Ulås när man kommit i ordning. Det jag kommer att sakna mest från Hjälshammar, det är resan dit, den sista biten utmed Vidöstern.

Efter förflyttning av bohag, så förflyttade vi oss till Apladalen. Där hade Inga ett geocachingevent. För fjärde året i rad, så anordnade hon ett sådant i mellandagstid.
Vår avsikt var att "titta in" och säga hej... men det var lättare sagt än gjort.  Mörkermänniskor är vi inte, efter mörkrets inbrott så håller vi oss på riktiga vägar.... och sådana finns inte överallt i Apladalen. Min mobil med geocachingappen strejkade och hela mobilen led av batteribrist.
Vi försökte lukta oss till grilldoft, men kände ingen.
Satte igång C-Es geocachingapp. Det är knappast inte använd, men visade sig funka. Trodde att vi gick fel, då vi tyckte oss se glöd på andra sidan Lagan....så vi vände om igen... tills C-E insåg att förflyttningen var felaktig och vi vände in i mörkret igen. Efter en liten bit möttes vi av välkomnande marschaller och grillglöd under tak.
Mörkt var det, men några personer som vi kände igen, kunde vi byta några ord med. Speciellt roligt var det att prata lite med eventdrottningen forjoi.
Fint ordnat, som vanligt, var det  Lotter till förmån till cancerfonden, fina, fina ljuslyktor ( var köper man sådana???) och godis... som tanten med flyktande fyllingar inte vågade avsmaka. Nyttigt för denna tanten att låta bli att äta en massa onyttigt.... kanske borde skjuta fram tandläkartiden några veckor ....?

Det var en härlig kväll och ett härligt ljus, då vi förflyttade oss från grillplats till parkeringsplats. Kameran ogillade förstås det här dåliga ljuset... men den kunde urskilja att det var en fin plats om vi varit på. Får åka hit i dagsljus när det våras och blir ännu vackrare.

Förflyttningar kan ställa till det.  Vi har haft en sådan i vår lilla skola på sistone. En lärare, med bara en månads uppsägning, sade upp sig vid luciatid.
Tycker att alla skulle ha tre månaders uppsägning i vårt jobb, för plötsliga avhopp ställer till det. Kollegorna mina är verkligen toppenbra, men  de är av den yngre generationen, och har inte alls samma mängd kompetens i  olika ämnen, som jag har. Jag känner mig riktigt orolig över vad som ska hända efter jul, hur mycket jag tvingas ändra på schema och arbetstid.
Kan inte annat än att tycka att det är lite egoistiskt att säga upp sig och sätta sina elever, sina kollegor och sin skolledning på pottkanten.  Hoppas att att allt fixar sig på bästa sätt!

Solen har förflyttat sig åtta minuter åt rätt håll på eftermiddagen och så sent den tänker göra åt soluppgångstid. Vi förflyttar oss mot våren.

Vackerhet och vemod

Hösten är alltid så vacker.
Åtminstone då solen lyser och låter hösten glittra i gult och rött.
Hösten ger alltid också samma känsla av vemod.
Det kanske inte alltid har varit så, men ju äldre man blir, desto mera vemod känner man.... man vet ju att en höstar blir färre och färre.

Det gäller att försöka njuta av det vackra somnaturen bjuder i hösttid, för snart är det borta.  

Höstar brukar vara njutningsbara. Så även denna. Försöker ta tillvara ljuset och färgerna genom att vara ute så mycket det går, och faktum är... det funkar att skriva blogg utomhus också.

Fredagseftermiddagen och lördagsmorgonen tillbrinagdes i vackra Hjälshammar.
C-E var redan på plats, då jag kom ner vid halv fyra tiden igår.
Det är mycket som en pensionär kan hjälpa till med, nu när huset i veckan ska fotograferas inför försäljningen.

Vi hann fixa en hel del redan förra helgen, i söndags. 

Jag är så stolt och nöjd med hur fin den här tomt-hörnan blev, efter att den fått lite ansning.

Med gemensamma krafter, och dessutom lite extra kraft från C-E, så är verkligen detta ett hus som ser inbjudande ut.
Inomhus har det blivit lite kalt, när man fotograferar inför en försäljning, så får inte huset visa någon personlighet. Så där känns det mindre inbjudande än förr... : )
Igår var husfolket ute på en övernattningstripp, och då behövdes det djurpassning. C-E kunde förena detta med trädgårdsarbete.

 Tanken med att jag skulle ta egen bil till H-hammar var att vi skulle logga Ingas senaste mystcacher, äta på Rosegarden och att jag skulle handla lite schampo, ljus, tvättmedel mm på Rusta. ( Jättebra affär tycker jag... vem behöver åka till Ullared när d en affären finns?)

Ingas mystar för augusti och september finns, som års-hjulets tidigare gömmor, utmed Källundasjön.
Det var fjärde gången i år som vi åkte på den lilla grusvägen längs sjön, för att leta burkar.
Tänkte på hur mycket som hänt under året, sedan vi letade upp den första i januari.
Medan Inga fått kämpa mot sjukdom, så har vi fått ha en fin och positiv tid.

Gömmorna hittades lätt och vi hann även åka och leta upp en "omöjlig" fobi-cache som Johanna lagt ut.

Buffén på Rosegarden, den är god.... men det blir gärna för mycket.

Vaknade efter en god natts sömn ( trots alldeles för mycket mat) av att solen sken och att C-E redan ätit frukost.
Bestämde mig för att att en promenad längs sjön, i det vackra första oktober-vädret.

Det var då som det största vemodet rullade in....

Zoomade in sjukhuset, där på andra sidan sjön.
Där var där allt började, där fanns grundorsaken till att vi gjort massor av resor till denna vackra trakt under de senaste nio åren.

Det var där Johanna fick jobb efter sin utbildning, och där fanns Martin, och ljuv musik uppstod.
I Hjälshammar hittade de en plats där både de och hästen ( på den tiden bara Tindra) kunde trivas.
En fin by, var det, och under årens lopp, så har den blivit som vår andra hemby.

 Så visst kan man få känna det lite vemodigt, nu när gård och nytt boende och hästbete är inköpt och finns en dryg halvmil bort.
Spännande känns det också, med allt  det nya som väntar därborta, nära en av värnamotraktens fina sjöar.

Promenaden längs sjön, från Hjälshammar till Nöbbele, den gick  snabbt .....nu är det inte heller så långt .... för det var mycket som rörde sig i tantens huvud.

Under det att jag tog några foton av Johannas tidigare "inhysing" Korsa, hennes föl och fölkompis, fortsatte tankarna på årets geocachande.
Jag nådde  mitt"mål" för året i går, har haft ett lite fånigt mål för ögonon, lika många cacher per år som det finns dagar på året. I går loggades nummer 366 för i år,i och med att vi fann Ingas augustigömma.

Känner att geocachingen kan vara lite på nedgång, att storhetstiden för den trevliga fritidssysselsättningen är förbi. Men jag kan ha fel! Det kanske blir någon mer utflykt, runda, iår... men det känns inte nödvändigt. Tiden får utvisa....

Funderade, under det att jag lämnade Vidöstern och gick vägen uppmot byn, på om det var några geocachingutflykter från året, som jag speciellt kom ihåg,

Det fanns två som direkt kom för mig:
Fjällastigen, 12 km och 40 cacher, tillsammasn med C-E. Vi var helt slut båda två, då vi efter sex timmars vandring, letande och loggande kom tillbaka till bilen.
Virstorpsrundan med Inga. Det var den 5 (6?) aug, det var riktigt höstkallt, det haglade och åskade och temperaturen föll till endast fem plusgrader, när det värsta ovädret drog över oss. Men gömmorna var roliga, och det var roligt att leta burkar med bästa burkletarvännen.

Hästarna har nog inte insett att de också bör känna lite vemod. När våren kommer igen, så är denna fina hage inte längre deras. Kanske har den kommit i någon annan liten hästs ägo.

 Nu tror jag de blir jättenöjda, med sina nya betesmarker. Mycket bete, flera fina betesmarker, alldeles nära hus och stall. Och nya roliga ridvägar, förstås.

Vad katterna komemr att tycka, det kan man undra. Men de vänjer sig säkert, och om livet vill oss väl, så kommer det säkert bilder från nya marker här på bloggen så småningom.

I morgon blir det mera vemod- och vackerhet. Vi ska åka till Halmstad och stänga till för detta året. Alltid samma magsugande känsla av att något är avslutat för denna gång.
Förhoppningsvis blir det en fin promenad längs havet, en njutningspromenad.

Snart är det april och då är det dags att öppna upp allt igen. Något att se fram emot.

Dags att göra sig klar för kvällens begivenhet, att besöka gamla vänner.

Klar kvalitétsvecka

Mycket bilder kommer det att bli.
Veckans sådana blev bra.
Bra var veckan. Fullt upp var det och under flera eftermiddag stod magsyran  i det närmaste i öronhöjd. Hela tanten mår inte bra av det tempo som hon håller, men hon tycker det är så roligt, så hon står nästan ut med den ( stundtals) sura magen.

Måndag: Klassindelning till sjuan diskuterades i T-mo. Trevligt att träffa sexa-lärare från kommunens andra skolor.
På kvällen var det spinmix. Blir alltid så glad när det är Linda som är instruktör.... hon är SÅ bra. De andra tre instruktörerna är också jättebra.... men Linda har klart bäst kvalité och variation på styrkedelen.

Tisdag: Förstelärarträff i T-mo, på eftermiddagen. Vi diskuterade kring boken "Professionellt lärande" . En torr bok... men den ger ett gott underlag till bra diskussioner. Kvalitétsdiskussioner.

Onsdag: Fick ny elev, nyanländ. Nummer fyra sedan slutet av november. Bra engelska. Ville stanna direkt, inte åka till Tranemo  och Internationella klassen, ytterligare en vecka.
Efter konferensen - hemma samma tid som måndag och tisdag-kl 17 -  behövde jag frisk luft. C-E åkte med ut till skogen för att kolla upp Johannas svåra cachegömma, där en hästsko tappat sin vidhängande burk. Ersatte denna.

- Vi kan väl åka till Kvistbäck också, sa jag. Mina elever har pratat om ett stort flyttblock som ska finnas där. Vore bra att veta var det ligger... och om det är värt att ta en promenad med hela klassen till.

Sagt och gjort.
Tog med två burkar för geocacheutlägg, det är ju läge för slik sysselsättning så här års.

Körde en bra bit på dålig skogsväg, innan vi parkerade och promenerade en halvkilometer, ungefär.

Jo då, det var en sten av ordentlig dimension... men det är en bra bit att ta sig  från skolan och hit. Inte värt besväret, tycker jag.

Men en burk blev utlagd vid stenen.....

...... och en annan nära parkeringsplatsen, vid älgarnas fikaplats.

Cacherna blev publicerade efter det att jag stängt mina grå för natten, och loggade innan jag öppnat de samma. Tror att han heter  Monday.... eller Moonway.... eller något liknande, han som åker på allt för att hinna först. Tror inte att han såg vare sig platserna eller gömmorna som några kvalitétscacher... men för mig var två korta skogspromenader av stort värde efter tre långa skoldagar,

Torsdag: "Teater" för kommunens alla fyror, femmor och sexor i Tranängskolans aula. Brukar vara lite olika kvalité på de årligen återkommande teaterevenemangen.
Årets föreställning var toppenbra.
http://www.varakonserthus.se/produktionsutbud/barn-unga/var-underbara-varld

Det var Bohuslän Big Band tillsammans med två goda sångare och underhållare som visade nio "Grej of the day" med berättelser, musik och interaktion med eleverna. Toppen.

På kvällen stod "Spargrisarna räddar världen" med Galenskaparna på agendan.

Hade gott om tid på oss, så vi bestämde oss för att ta vägen över Rångedala och njuta av...

....njuta av alla blåsipporna, där bland barndomens stenar, i Finnekumla hagar.

Det var rätt beslut, favoritblommorna stod i full blom.

Kan man se något vackrare än  sådana här sipp-täckta områden?

Glädjegörande blåa blommor, absolut.

Galenskapsrevyn var bra.
http://www.kulturtuben.se/nyhet/spargrisarna-kan-r%C3%A4dda-v%C3%A4rlden

Visst hade den både toppar och dalar, men det är ju alltid så med nummerrevyer. Vår revy i Dalstorp funkade också så, Tror att vi höll på sex-sju år.... sedan tappade vi geisten ... och eventuell kvalité.

Galenskaps/After Shave-gänget håller än,  och det trots att de firat trettio år som revygrupp för flera år sedan, och att alla är i en ålder kring de sextio. Fantastiskt att orka så länge.... och att iallafall ha hög kvalité på den största delen av det man framför. Gillar musiken och sångtexterna bäst....och när jag ser och hör det stora kompbandet i full aktion, jag då önskar jag ( som så många gånger förr) att jag varit musiker. En av alla barndomsdrömmar jag hade.... men är ändå lite nöjd med att fixa lite enkelt pianoklink eller gitarrackordsknäpp, om så behövs.

Musikalens budskap: Ta hand om vår värld - tänk långsiktigt - sluta med slit och slängandet - sluta köpa nytt, nytt, nytt....

Fredag; Rektorn kom på oväntat besök. Lovade smörgåstårta på torsdag.... för att vi, efter  skolinspektionens besök, inte fått en ENDA anmärkning.  Högst anmärkningsvärt!
Grimsåsskolan är en kvalitétsskola, det har vi papper på, från allra högsta ort!
http://siris.skolverket.se/siris/ris.openfile?docID=552603

Trött, magsur.... men veckonöjd var jag då skolveckan var slut.

Hjälshammar var dagens mål, husbondsfolket skulle ut på kulturellt evenemang med övernattning, så hästarna behövde tillsyn.
Behövde röra på mig. Det blåste kallt, så jag avstod promenaden längs sjön.
Gick istället till den gamla imponerande torplämningen...

....Dalskog,
Liknar mer resterna av en gammal borg än av ett torpställe från förr-förra seklet.
Ett enmansjobb lär dessa murar vara.... snacka om att den mannen visste hur en kvalitétsmur skulle uppföras.

Sushi från kvalitétsrestaurangen avhämtades och avnjöts med några goda kvalitétsöl.
Magsurheten minskade väsentligt.

Lördag:
En geocachingrunda, förstås, innan häst-lunch och hemvändande.

Åkte mot Herrestad och började vårt burkletande utmed Nästasjön.
Lite kyligt var det allt i luften, men solen strålar kämpade mot det kalla med gott resultat.

Parkerade vid en fin badplats, promenerade längs en rullstensås och fann tre burkar på vår väg.
Lite pulspass blev det understundom, då vi fick klättra upp och ner från åsen för att leta efter det som var gömt.

Solglitter i ordets rätta bemärkelse.

Fortsatte norrut och hamnade vid sydspetsen av Store mosse.

En gammal gömma, utlagd 2008, långt innan jag visste vad geocaching var för något, loggades.

För att komma till nästa gömma skulle vi passera ett vattendrag, och jag hade sett bron som skulle övergås på bild, då jag lade in cacherna i gpsen.

Var tveksam över hur långt på den bron, som mitt, ofta vacklande, mod skulle räcka.

Till min stora lycka, så fanns det en alldeles nybyggd bro med räcken.

Man kunde ta sig över vattnet, helt modlös.

Längst ute på udden, Växudde, fanns cachen.

Det blev en fin promenad med bra koordinationsträning, då man fick ta sig fram i ojämn terräng och över stock och sten.

Här visade gps en nolla, det är inte så ofta som den gör det.
Men inte kan det finnas en cache  på en grillplats.
Det gjorde det inte heller, men bra nära.

Längst ut på uddens spets tänkte sig C-E. Min hjärna jobbar med om det kan finnas en spets på en udde. Det borde ju vara en udd. Även om denna udd är mer lik en spets än en udd.

Ja, det var en vacker plats. En kvalitétscacheplats.
Det är de absolut roligaste cacherna, dem som man får jobba lite för, och som sedan har något att visa/ger en upplevelse.

Rätt som det var, började det hagla... och rätt som det var hittade jag en plats där favoritblomman växte.

Vitsippor och lummermattor fnns det också, här i den allra sydligaste delen av den stora mossen.

Vägen tillbaka, den går oftast snabbare än vägen dit. Har haft diskussioner om vilken väg som är snabbast lite då och då. Alla är inte överens med mej om att det nästan alltid är hemvägensom känns kortast. Men jag är alltid överens med mig själv i detta fall.

Förmiddagens sista stopp gjordes vid Björnakullens utsiktsplats.

Ytterligare en kvalitétscache fanns här på höjden, där man hade utsikt över hela (?) den stora mossen.
Magnifikt!

Utsiktsplatsen var belägen vid en gård. ( Eller egentligen var det ju tvärtom.... gården var belägen...)
Vid parkeringsplatsen gick ett stort gäng av arten får. ( fårskock)
Ett antal små lamm hade sett dagens ljus under våren.
Tyckte att de små var hur söta som helst, och beslöt mig på gående fot att aldrig mer äta vare sig lammkotlett eller lammfärs.

Hur kan man ens tänka på att ta dessa så ljuvliga varelser av daga, för några små ynkliga köttbitar?

Hemfärden gick över Maramö. Funderade över var bondeförbundstösen hade sitt hem.
Såg några gravt rödhåriga ridtjejer vid en av gårdarna och tänkte att vi nog var ganska nära....

Hemma i H-hammar fick hästarna sin vanliga kvalitétslunch, hö.
Vi packade ihop och drog mot ett populärt och såväl kvalitetsmässigt bra som prisvärt lunchställe, Söderport, i Värnamo. Mycket mat  blev det och gott var det.

Gott kändes det också att komma hem och sätta sig i favoritfåtöljen och kolla på de senaste dagarnas bildskörd. Den blev bra.

I morgon är en annan dag.... och då måste skoljobb utföras. Något sådant har varit svårt att få till denna kvalitétsvecka.

På måndag är det tänkt att det ska bära i väg mot Stockholm och SETT. Kul att man fortfarande vill kosta på en lärartant en sådan upplevelse.

Stalledrängssysselsättning

Bra med lite sysselsättning.
Stalledrängsjobb t.ex.
Ett ganska så enkelt jobb, åtminstone för den som mockat hos diverse hästar i snart tjugofem år.
Innan dess så hade jag f.ö. övat mig på samma slags ladugårdsskötsel bakom kor. ( Inte så ofta... men det hade hänt...)

Insläpp och utsläpp ( den senare morgonsysslan sköter C-E under det att jag fortsätter sova välgörande skönhetssömn) samt utfodring och vattentillförsel, det är de uppgifter som finns
.

Så det finns en del tid att hitta på något annat, under det att ätmaskinerna konsumerar hö och via tarmsystemet formar om höstråna både vad det gäller färg, form ... och doft.

Tycker att mockning är positivt funderingsframkallande, rentav meditativt. Dagens mantra uppehöll sig kring hur det kan bli så MYCKET och så pass tungt, utav några ganska så lätta, torra hötussar, när det kommer ut bakvägen.

En kemisk process sker, under tillförande av vatten, kom jag fram till.

Ska börja med kemi i  min egen klass efter lovet. Mitt favoritämne. Hade kemi med fyrorna före lovet. Det gäller att suga länge på det gottaste...

Att göra "något annat" när vi är i H-hammar, det innebär nästan alltid geocaching. Sommartid gärna kombinerat med en cykeltur. Knappast läge för tvåhjulat denna kyliga, snöfnykande helg.

Hade några forjoi-gömmor kvar att leta upp i närheten av stan.

Det blev de första fynden för detta året. Ingas burkar blir man aldrig besviken på. Tror att den kloka kvinnan medvetet placerat dem så, att de kan loggas även vintertid.

Det fanns ytterligare ofunna gömmor i stadens västra del. Det var andra slags burkar det. Infrusna, genomblöta, ologgbara. Bra tänkt från början med att vilja glädja andra med sina gömda cacher... men inte så genomtänkt. Vad händer när det blir vinter?

Tyvärr har jag också gjort en del sådana missar. 

Men man lär sig!

Söder om Toftaholm fanns ett par nyutlagda gömmor.
Fika kors hette en.
Tänkte att det var alldeles för kallt för att fika vi den korsvägen, jag.

Nu var Fika en dansk härförare som, tillsammans med en stor del av sin utslagna här, lär ligga begravda här i Danagraven. Blodigt så det förslår, och så långt från trivsam fika som man kan komma.

Hallsjö kyrka härjades också av danskar och förstördes av dem på 1500-talet.
Snacka om krigiska gränstrakter i nuvarande gränstrakt, Jönköping/Kronobergs län.

Det finns mängder av olika gravfält från järnåldern i området....en riktig kulturbygd, där jag  hoppas att det snart kommer att finnas ännu fler gömmor, så att stalledrängarna har något att hitta på

(Tyvärr så har inte den här ganska så klädinköpstokiga damen funnit något roligt shoppingsställe i marknadsstaden.... så det där med shopping känns inte som något alternativt -något-att-göra)

Tog i  alla fall en tur in till stan, då lite matvaror behövde inhandlas.
Passade på att titta till Ornäsbjörken och dess gömma.
Har letat gömmor vid "riksträd" i andra kommuner, men inte förstått varför det kallas riksträd.
Nu vet jag. Ornäsbjörken är en speciell björk, med flikiga blad. Arten hittades i Ornäs i Dalarna, och under FNs trädår, 1985, så planterades en liten björk av denna art, i varje kommun.
Värnamo-björken trivs bra här vid Lagan, med missionskyrkan som beskyddare.

Får återkomma till sommaren och kolla närmare på de speciella bladen.

Lunchutfodring, kontakt med hästägare på hemväg..... sen var det dags att åka hem över landskapsgränsen igen.

Undrar så vem som besökt vårt hus under vårt ettdygns bortavaro. En jätte?

Eller handlar det bara om kemi och vattens olika former...?

Solen sken över våra hyggen, då jag tog en eftermiddagspromenad i femgradig kyla.

Byvägen var svinhal, trots att man grusade den med grovgrus igår.
Det var bortblåst!

Julklappen från 2013 ( tror jag) - kan vara 2012 också.... är guld värd. Broddkängor är verkligen bra för den som vet att ett fall på isig väg kan innebära både gips och operation. Onödigt att riskera, för
det är rätt handikappande, även om det bara är ett litet ben som är avbrutet.

Fick en "GottNyttÅr-önskan" från de enda levande varelserna som jag mötte på rundan.
Medger att det är fint med lite snö.... med betoning på LITE.

Upptäckte att klockan var tjugo i fyra då jag kom in i värmen igen.... och det var fortfarande ljust ute!

Härligt!

I morgon blir dagen ytterligare några minuter längre.... Tjoho!