Det är bara att lyfta på hatten för familjen Aronsson.
Min festfasa försvann ganska snabbt, när alla väl var på plats och då jag insåg att värdfolket skulle göra allt för att få alla att trivas.
Tyvärr blev det dåligt med bilder på dagens jubilar... ja, jubilerandet skedde för en månad sedan....
men lika illa är det för det, detta att jag tar "fel" bilder.
Men nu blev det som det blev, och det blev trevligt.
Typiskt mej att "betala ränta" i förskott....
Sedan är det inte kul det här med att inte kunna kommunicera med alla... men med det är det ju också som det är...
En varierad mångkamp hade organiserats av Anders och hans familj.
De hade lagt ner möda på att dela upp i lag, så att lagmedlemmarna skulle trivas ihop och ha roligt tillsammans.
I vårt lag var det Karla, som jag känner väl, det var Bosse, som jag känner sen lång tid tillbaka, men inte träffat på många år, där var Siv som jag träffat några gånger tidigare och där var Urban, en helt ny bekantskap. Riktigt trevligt hade vi tillsammans under det att vi gick från kontroll till kontroll och så småningom delade bord med ännu ett lag under det att vi åt av den goda maten.
Lite mingel och prat med andra hanns också med....
Första stationen, det var Elins boulebana.
Inte helt lätt i uppförsbacke och sand, som gjorde att boulekulan "dog" direkt.
Andra stationen stod Elins sambo Christer för.
Man skulle bygga staplar som var så nära 58 resp 81 cm som möjligt.
Byggmaterial var vedträn.
Vi lyckades jättebra, bara någon cm fattades på 81 cm. 58 m var perfekt.
Hos Annas sambo Fredrik var det klädnypeupphäng som gällde, så många som möjligt på en minut. Svårt!
Det roligaste var tipspromenaden som handlade om Anders liv.
Inte kunde man tro att hans ladugård var byggd på 1800-talet, så gammal ser den inte ut.
När i tiden som Anders övertog gården missade vi också, tyckte att han var alldeles för ung att ta över när han bara var 21 år, men så var det.
Att han varken hade varit ägare till Saab eller Fiat, det var vi ganska överens om, men att han var född på barnbördshuset i Limmared, det trodde vi inte.
Detta trots att C-E var född på samma ställe... men tänk, vi har aldrig pratat om hans födelseort.....
Att han och Iréne förlovade sig på julafton, vilket år det nu var, det kom jag ihåg.
Ovanlig förlovningsdag hade lagrats långt inne i hårddisken min.
Klarade väl dryga hälften av de tio frågorna.
Denna bild är det bästa jag har på jubilaren.
Med ryggen vänd mot kameran förklarar han nästa gren i mångkampen - att slå ner en spik med så få slag som möjligt. Alla lagmedlemmar slog ett slag i turordning.
Det var svårt, vårt lag kom sist... men det berodde inte på denna insats.
God mat blev det sedan, brickor med kalla kycklingben, revben, skinka, rostbiff, massor av frukt och grönt och varm potatisgratäng.
Efter mat och god dryck så var det dags för sista delen av mångkampen, att sjunga refrängen i den låt som Sara visade.
Med tanke på att öl och vin nu hade börjat påverka våra beteenden, så blev det mycket allsång och en hel del flams....
Vårt lag vann inte, men det var kul, det man hade hittat på i kreativa familjen Aronsson.
Tårta och kaffe smakade utmärkt.
När de som hade en bit att åka tackade för sig, så hade klockan hunnit bli halv tolv.
Oj, vad det gick snabbt... beviset för att det var roligt.
Vi som satt längst bak i festtältet fick en massa ryggar emot oss, när 30-40 % av sällskapet åkt hem. Då var det inte lika roligt längre..... så vid tid för midnatt, som blev det en cykeltur i fullmånens sken på halvannan kilometer.
Angenämt, Anders... detta hade ni fixat superbra!
Vad kul det låter. Jag förundras över alla människors kreativitet!
SvaraRadera