Vilt varierad vackert väder vecka

Visst skulle jag kunna sitta här hela förmidagen och fundera och skriftligt artikulera mig kring denna otroliga vecka... men det har jag inte tid med.... jag har andra roliga saker på gång under dagen. Så det får bli lite kort... om jag klarar det, för denna vecka vill jag verkligen dela med mig utav.

Vädermsääigt, innehållsmässigt, kvalitésmässigt, rolighetsmässigt..... jag är bara så tacksam att kunna leva livet i det tempo och med det innehåll som det fylls med. Att orka njuta.... och ibland faktiskt lite känna efter, att nu måste du pausa... en stund.

Söndagen innehöll ett besök i Halmstadsstugan, med promenad på stranden, läsabok vid stugan och på ( den ödsliga) stranden, bad i havet och...

....fiskplanka på Pio.
På söndagar har man "tillbudspris" på de läckra plankorna, både kött och fisk. 100 kronor under normalpriset, ett fynd om man ser på vad man får för 198 kr.
Sjötunga ... eller annan fisk av liknade art, hel spenat och ett stort antal handskalade räkor, döljer sig under den mjuka gräddsåsen. Otroligt gott!
Kunde bara inte låta bli att festa till med efterrätt också, hemgjord vaniljglass med hemkokt kolasås och färsk frukt och färska bär.
Helt sagoikt god måltid!


I måndags var det dags att ta emot eleverna igen.
De hade blivit riktigt stora, mina "små" femmor. Visst ändrar sig tolvåringar lite grann, såväl till utseende som sätt under en sommar. Det märks att mina fina elever är skolans förebilder nu, de är äldst, de ska ta lite ansvar för både det ena och det andra.... och det gör de.
Så roligt att vara tillbaka i skolan och träffa barnen igen. Tror att de flesta eleverna kände likadant.

Spin-Mix-säsongen startade på kvällen. Kändes jätteskönt för tantens gamla lekamen att få använda musklerna lite mer strukturerat igen.

Värmen kom och tog oss lite på sängen i mitten av veckan. Ljuvligt att kunna sitta i solstolen efter skolas slut, skönt att kunna ta promenad längs sensommarblommande vägrenar och utmed mogna sädesfält i shortsljummen seneftermiddag.

Vi jobbade med OS-tema i skolan under veckan.
Alla skolans 83 elever, från F-klass till åk 6, delades in i grupper. De yngre eleverna blev indelade så att de hade sina faddrar från de övre klasserna med i sin grupp.
Varje grupp bestämde sig för vilket land de skulle representera i det OS som gick av stapeln under torsdagen.
Elva olika länder blev det... Brasilien, USA, Zimbabwe,  Jamaica, Frankrike, Tyskland.......
Man målade flaggor och sökte fakta om landet. Varje land presenterades genom en färggrann och informativ affisch.

På torsdagen tändes den olympiska elden, efter det att invigningstalet hållits.
Åtta grenar avverkades...

bl.a. "Kasta rockring"

... badmintonssbollspoängjakt....

.... och hoppa två lika långa längdhopp.

En kul dag, tyckte vi nog alla.

På kvällen hade vi fixat en fest för vår kollega som valt att gå i pension, men som ställer upp som vikarie framgent. ( Toppen att kunna boka en sådan, och ha möjlighet att ta lite ledigtunder terminerna)

Kollegor till Karin, från olika tider,hade bjudits in, och alla som hade möjlighet, kom på festen.
De som inte hade möjlighet att komma, hade skickat hälsningar.

Nitton kvinno-skolfolk fick lyssna på Marks ljuva gitarrsträngsvibrationer,
prata roliga minnen, skratta mycket, och smaka vår tidgare stjärnkock, Ingelas, delikata måltid.

Det var verkligen en rolig kväll, och jag hoppas att alla tyckte så.
Jag är nog väldigt känslig vad det gäller hur människor som kommit på ett kalas känner det. Om jag står som arrangör för kalaset, så vill jag ju att det ska vara en fest med ett innehåll som gör att alla känner sig sedda, delaktiga och glada. Naturligtvis är  festen tillägnad festföremålet, men glädjen, positiviteten och den sociala samvaron ska vara för alla.

Tidigare lärare på skolan, träffade gamla elever som också jobbat om pedagoger i Gimsås, men som nu jobbar i andra skolor.

Och här har vi festföremålet!

I fredags var det högsommarvarmt och medelhavskänsla.
Favoritcykelväder för tanten.
Skyndade mig hem från skolan och tog baddräkten under shortsen, packade ner lite frukt och vatten och trampade iväg mot Lagmanshagssjön.
Det värmde gott i den ljumma vinden, ja, det var så varmt så att tranorna sökte skydd för solen i skuggan av hängbjörken.

På favoritsjön ( en av de två jag har)  krusades vattnet av den hårda vinden.

Några barnfamiljer hade kommit till den badvänliga sjön.
Man får gå en bra bit för att bada ordentligt... så när jag nu tagit den långa vattenpromenaden till badvänligt djup, så stannde jag i det våta och svalkande en bra stund.

Fruktsockerenergi för hemtramp i motvind avnjöts,

... och ett visst mått av avundsjuka uppstod då jag trampade förbi åretrunthus med egen brygga.

Igår, lördag, gick färden till Väröbacka.
C-Es morbror och hans fru bor där, och hade bjudit in oss tillsammans med C-Es syster Helena och svåger Roger  till besök.
Bengt-Göran, det är farmors lillebror, född tjugo år efter henne. Bengt -Göran hör ju egentligen till vår generation, vilket vi inte tänkte så mycket på, då vi träffades på alla släktkalas som anordnades förr i tiden.
Numera träffas vi bara på begravningar och det var det som Bengt-Göran och Gunilla tycke var lite tokigt. Man kan väl träffas och bara ha trevligt ihop, någon gång också.
Det hade vi!

Denna märkliga buske hade B-G fått av, numera framlidne, bror Gerhard.  Superhäftig...och vi har blivit lovade en planta. Pensionär C-E kan åka ner till Väröbacka och hämta om någon månad,

Käschmerbär,kallade B-G busken. Sökte med såväl ordet som bilden på google, men hittar inte. Någon som vet??? Ska funka som brännvinskrydda, hade B-G fått veta av sin äldre bror.

I den välskötta trädgården fanns nästan mogna äpplen.
Vi fick avsmaka dem i en äppelpaj till kaffet. God, frisk smak  var det på dem.

Häftigt med genetik C-E och B-G är mer släktlika varann, än vad B-G är med något av sina fem syskon. ( Varav numera enbart en finns i livet)

Och tänk, dryga hundra meter från Bengt-Görans och Gunillas hus, beläget ett par km från Värö samhälle, fanns en geocachingrunda. En ny en, som publicerades i början av denna månad.
Dessutom var B-G insatt i geocaching, och hade både app och konto, tack vare en av sina döttrars intresse för  den roliga fritidsaktiviteten.
Det var en runda på knappa två km och med varierade gömmor.
Svåger Roger var modigast av oss, med lite assistans från de övriga herrarna,  nådde han denna svåra gömma.

Här letade jag knappast alls, det fanns tre andra som var intresserade av att hitta.

Helena och jag kunde ägna oss åt att njuta av de fullmogna björnbären. SÅ goda de är!

B-G blev extra glad av att  hitta en gömma direkt, innan någon annan hunnit börja leta.

Med gemensamma ansträngningar lyckades man också bärga hem en burk med hög terrängrankning. Den som  fanns på mindre än tvåhundrameters avstånd från värdparets hus.
Det var en kul runda!

B-G ville visa oss ett häftigt ställe, nämligen Borrås skåra.
Denna 100 meter långa och 10 meter djupa skåra i berget, tror man att inlandsisen åstadkommit.

Det allra häftigaste, det var denna sten, som kilat sig in mellan bergväggarna.
Det sägs att den stenen ska falla ner över den sista människa som passerar den.
Vi klarade oss!

Man påstår också att man vid gamla tiders anställningsintervjuer för drängar, lät dem göra provet att hoppa över skåran, på tiometers höjd. Otäckt, men knappast omöjligt.... sprickan är bara en halv meter bred där den är som smalast.

Utsikten från bergets topp var förstås toppenfin.
En earthcache blev bärgad på denna synnerligen intressanta plats.

Lokalt uppfödd kyckling bjöd Gunilla på, när vi kom tillbaka efter utfärden.
Vilken skillnad på smak, jämfört med den "fabriksuppfödda".

Solen gick ner och himlen visade ett vackert färgspel. Det var dags att bege sig hemåt.

En jättetrevlig dag! Tack Gunilla och Bengt-Göran.
Nu får vi se till att träffas lite oftare, för oj, vad detta var roligt!

Flerfallet

Ute faller snön för fullt. Med en alltmer tätt fallande snö, föll planerna på att åka till Värnamo och avlägga det traditionella besöket på julmarknaden i Apladalen. 

När planeringen fallit, så tyckte att jag skulle använda ljuset till att ta en promenad.

Tog fram förra årets favoritjulklapp, den som skulle förebygga fall, broddkängorna, och gav mig iväg i tämligen rask takt. Med  broddade kängor och stavar till stöd, så kunde jag känna mig säker på den under-snön-isiga byvägen.

Trodde jag.

I ett lätt utförslut syntes snart spåren efter en fallen tant. Någon skada uppstod inte, varken på väg eller tant.

Man jag undvek att gå i översnöade hjulspår efter den vurpan.

 Målet för promenaden, det var att kolla hur Sven fått furor och granar på fall, utefter en hundra meter lång och ca fyrtio meter bred vindgata i Hultaskogen.

Nämnde Sven har fällt något enstaka träd här och där, men då han hittat fri väg över en kalhuggen höjd, hade han precis här tagit i för full kraft och orsakat samma kaos som gamla Gudrun gjorde på sin tid.

Nu finns det maskiner som tar hand om förödelsen.  Vi får hoppas att det inte finns så många fler liknande fallna överraskningar ute i skogarna, allt är inte genomkollat än. 

Gårdagens luciauppträdande föll publiken i smaken.
Jag är så stolt över de duktiga barnen som finns i vår skola, de som så gärna är med i luciatåget och tomteshowen och som sjunger så fint, och skapar sådan härlig decembermånadstämning med sina framträdanden.
Träffade mina "gamla" elever i bygdegården. Någon av dem undrade om hon inte kunde få vara med på något av våra framträdanden, så positivt upplevde hon åren i vår skolas luciatåg. Tyvärr så föll önskemålet på sin egen orimlighet....

Den fina tackblomman från Stationen i Hestra, föll luciaföljefixaren och luciakomp-klinkaren i smaken.
Visst är det ROLIGT att få snittblommor så här när naturen ligger i dvala. Blev riktigt glad!

 Var på en trevlig tjugoårsfest i går, hos ägaren till hagtornsträdet, som fallit de vackra herrarna i smaken.

Tjugoårig tjej med pojkvän,  visade stor fallenhet för att fixa go´fika... hembakade snacks, makroner, kanelbullar.... Att tjugoårig tjejmamma gör god mat och bakar god tårta det vet jag ju sedan länge. Kul att dottern har samma fallenhet och samma intresse.

Roligt att träffa pojkvännens familj och se hur allt kan falla sig.... att jag t.ex träffade min brors kompis och att det finns ett antal kopplingar mellan olika personer i bekantskapskretsen och pojkvännen familj.

Efter en hektisk lördag föll det sig alltså så ,att det blev en helledig söndag. Inte helt fel det heller, även om det varit roligare att besöka julmarknad i Apladalen,  än att sitta här och se såväl snö som skymning falla utanför fönstret.

Angenämt Anders!

 Det är bara att lyfta på hatten för familjen Aronsson.
Min festfasa försvann ganska snabbt, när alla väl var på plats och då jag insåg att värdfolket skulle göra allt för att få alla att trivas.
Tyvärr blev det dåligt med bilder på dagens jubilar... ja, jubilerandet skedde för en månad sedan....
men lika illa är det för det, detta att jag tar "fel" bilder.
Men nu blev det som det blev, och det blev trevligt.
Typiskt mej att "betala ränta" i förskott....
Sedan är det inte kul det här med att inte kunna kommunicera med alla... men med det är det ju också som det är...

En varierad mångkamp hade organiserats av Anders och hans familj.
De hade lagt ner möda på att dela upp i lag, så att lagmedlemmarna skulle trivas ihop och ha roligt tillsammans.
I vårt lag var det Karla,  som jag känner väl, det var Bosse, som jag känner sen lång tid tillbaka, men inte träffat på många år, där var Siv som jag träffat några gånger tidigare och där var Urban, en helt ny bekantskap. Riktigt trevligt hade vi tillsammans under det att vi gick från kontroll till kontroll och så småningom delade bord med ännu ett lag under det att vi åt av den goda maten.
Lite mingel och prat med andra hanns också med....

Första stationen, det var Elins boulebana.
Inte helt lätt i uppförsbacke och sand, som gjorde att boulekulan "dog" direkt.

Andra stationen stod Elins sambo Christer för.
Man skulle bygga staplar som var så nära 58 resp 81 cm som möjligt.
Byggmaterial var vedträn.
Vi lyckades jättebra, bara någon cm fattades på 81 cm. 58 m var perfekt.

 Hos Annas sambo Fredrik var det klädnypeupphäng som gällde, så många som möjligt på en minut. Svårt!

Det roligaste var  tipspromenaden som handlade om Anders liv.
Inte kunde man tro att hans ladugård var byggd på 1800-talet, så gammal ser den inte ut.
När i tiden som Anders övertog gården missade vi också, tyckte att han var alldeles för ung att ta över  när han bara var 21 år, men så var det.
Att han varken hade varit ägare till Saab eller Fiat, det var vi ganska överens om, men att han var född på barnbördshuset i Limmared, det trodde vi inte.
Detta trots att C-E var född på samma ställe... men tänk, vi har aldrig pratat om hans födelseort.....
Att han och Iréne förlovade sig på julafton, vilket år det nu var, det kom jag ihåg.
Ovanlig förlovningsdag hade lagrats långt inne i hårddisken min.
Klarade väl dryga hälften av de tio frågorna.

Denna bild är det bästa jag har på jubilaren.
Med ryggen vänd mot kameran förklarar han nästa gren i mångkampen - att slå ner en spik med så få slag som möjligt. Alla lagmedlemmar slog ett slag i turordning.

Det var svårt, vårt lag kom sist... men det berodde inte på denna insats.

God mat blev det sedan, brickor med kalla kycklingben, revben, skinka, rostbiff, massor av frukt och grönt och varm potatisgratäng.
Efter mat och god dryck så var det dags för sista delen av mångkampen, att sjunga refrängen i den låt som Sara visade.
Med tanke på att öl och vin nu hade börjat påverka våra beteenden, så blev det mycket allsång och en hel del flams....

Vårt lag vann inte, men det var kul, det man hade hittat på i kreativa familjen Aronsson.

Tårta och kaffe smakade utmärkt.

När de som hade en bit att åka tackade för sig, så hade klockan hunnit bli halv tolv. 

Oj, vad det gick snabbt... beviset för att det var roligt.

Vi som satt längst bak i festtältet fick en massa ryggar emot oss, när 30-40  % av sällskapet åkt hem. Då var det inte lika roligt längre..... så vid tid för midnatt, som blev det en cykeltur i fullmånens sken på  halvannan kilometer.

Angenämt, Anders... detta hade ni fixat superbra!

Rapport, reflektion; riktigt roligt

"Man ska inte betala ränta på lån man inte har tagit" tyckte psykologdottern, då jag ondgjorde mig / oroade mig inför lördagens festlighet.
Har funderat mycket på detta, och kommit fram till att jag under åren, betalt otrolig mycket ränta till ingen nytta.
För det är sån som jag är, oroar mig och tar ut negativiteter i förskott.

Här kommer kort rapport och reflektioner kring helgens begivenheter.
Dock utan speciellt relevanta foton, jag är urdålig på/ ointresserad av att ta bilder vid "festtillfällen".
Antingen blir det alldeles för arrangerat eller också( om man tar oarrangerade bilder) helrörigt.
Så det får bli lite blandat.

Fredagseftermiddagens fikaträff med tre ( av fyra möjliga) gamla arbetskamrater på "Glasets hus" i Limmared, var trevlig. Två timmars prat om ditt och datt, men inte ett ord om våra båda kamrater som lämnat det jordiska under det senaste halvåret.
Är man konstig, eller vill man bara förtränga....?
Bestämde att vi ska ses igen direkt efter midsommar, i vår stuga i Halmstad. Då hoppas vi att vår kamrat som bor alldeles utanför den fina kuststaden kan komma med.

Hem och bytte skolkläder mot lite mer färggrann och vårlik stass, innan det var dags att bege sig till "Glasets hus" igen.
Denna gång med nuvarande arbetskamrater.
Det bjöds på "Hyttebuffé" och förevisning av glasblåseri.
Buffén bestod av salt sill i grädde och lök ( hyttesill), isterband, stekt fläsk, wokade grönsaker, bakad potatis, bröd och ost samt ostkaka till efterrätt.
Det var väldigt trevligt att träffas utanför skolan och det timslånga "cocktailpartyt" hemma hos Mari var absolut trevligast.
Maten som bjöds var absolut ingen höjdare, sillen var i det närmaste vidrig....priset (340 kr) var rena ockerpriset, bänkar som saknade ryggstöd var ingen höjdare att sitta på... men ostkakan och efterrätten i "Vinterträdgården" var bra....
Kul att ses, absolut.... nu vet vi vad "hyttebuffé" är.... det räcker att testa det en gång.....

Lördagens dag ägnades åt veckohandling, husstädning och biltvätt.
Besökte Limmareds säteri och dess gårdsbutik.
Här finns närproducerad mat av olika slag.
Köpte glass från Borrarps gård i Dalstorp, mjöl från Vänga kvarn, öl från Åsundens bryggeri....

 ... och C-E inhandlade diverse kött, som kom från Dalsjöfors slakteri.
Gillar verkligen närproduktionstanken. Hit kommer vi att åka igen.
Dessutom finns det en klädbutik på ovanvåningen.
Gjorde ett fynd, då jag hittade en klänning för 100 kronor och dessutom ett glädjeköp, då jag hittade en jeanskjol med lite roliga detaljer till humat pris.

 Så var det dags för den "räntebetalda" festen.
Nu blev den ganska så trevlig.....
Naturligtvis kan man inte prata med alla man vill växla lite ord med, men vi hamnade i "lugna rummet" där vi kunde prata med och ha trevligt tillsammans med det fåtal som fanns där.
Carro hade gjort ett musikquiz.
Trevligt när något "händer".
Fick inte fram kameran förrän det var dags att åka hem.
Festföremålet och motorn i det vinnande quizlaget var de som fick bli representanter för en fest då man fick skratta åt mycket, tillsammans, åt sig själv.... och lite åt andra....

Idag har trädgårdsmöblerna - de urgamla, ännu funktionella - kommit ut.
Årets första tvätt hänger och torkar i soldiset.
Har varit vid återvinningscentralen i Grimsås med vinterns sopor,
och så har vi gått en promenad på byväg och skogsstigar.
Nu är den mesta snön borta.
Skönt!

Känner mig lite trött efter en tuff vecka och en likadan helg.
Energi föder energi, absolut... men ibland så behöver man vila för detsamma.
Ska gå ut i solen en stund...
... och inte göra någonting....
... inte ens "betala" ränta i förskott.