Välgjort och varierat väster Vaggeryd

Det var en perfekt geocachingdag denna härliga novembersöndag.
Hade kollat väder och gömmor väster om Vaggeryd och bestämt att det skulle bli en tur med bilen för att leta cacher. Kollade om Philip ( PYTF1) och Erik  ( Erkan 344) ville åka med. De var inte så svåra att övertala... och det är mycket roligare att åka på geocachingtur om man har sällskap ... och god hjälp att leta gömmor.

Stannade till i Skillingaryd för att leta upp några gömmor. På det militära området fann vi två stycken.
En av dem var nedgrävd i marken. Nu tycker jag inte det är några problem med burkar under jord, men det tycker de som ska godkänna gömmorna... iallafall en del av dem. Philip berättade att han haft svårt att få sin sista gömma ( en jättefin som ligger under en sten, inne i ett rör) godkänd. Träffade på ytterligare en nedgrävd gömma under dagen. Undrar om man inte skriver hela sanningen till reveiwern, då man får dessa egentligen otillåtna gömmor godkända.... Eller om de olika granskarna tänker olika ...  För mig är ju detta en helt ok gömma ....

 Tur att man har ungdomar som gärna klättrar, med sig. Denna gömma var ok för mig... och en fin plats att visa och möjlig för de flesta att nå. Fast om sextioårig tant befunnit sig på den högt belägna plats som vi ser Philip visa burken ifrån, så hade det väl varit risk att folk trott att det var en dement tant på rymmen från hemmet och tillkallat personal i vita rockar.....
I nästa rondell, österut, var det betydligt värre. Där klättrade Philip så högt upp att jag fick ont i magen. Trots allt var det ju så att föräldrarna hade lämnat sina pojkar i min vård... och vid det senare klätterstället, så var P absolut ovårdad ....Usch!

 Här behövdes lite tekniskt kunnande. Vi hade ingen skruvmejsel med, men Philip lyckades öppna det lilla elskåpet med min nyckelbricka.

Oakvick hade lagt ut många finurliga gömmor, som skulle öppnas med någon slags mekanik. Det är gömmor som man gärna ger favoritpoäng på.

 Fikapaus i den härliga novembersolen blev det här. Vilda hamstern måste vara helvild, eftersom han ( antar att det är en han) älskar att lägga ut klättercacher. Här var det helt ok-högt igen, och jag kände mig inte ett dugg orolig när Erik tog ett par kliv upp från marken.

Vid massafabriken hade vilda hamstern lagt en cache som behövde mer fingerfärdighet än klätterkunskap.
Hann inte läsa i beskrivningarna under vår resa, men såg då jag datorloggade, att här tillverkas både pappersmassa och pellets.

Vi lämnade Vaggeryds samhälle och körde ut på en skogsväg. är var det en plock i vedträdscache. Riktigt kul.  En stor tunna fylld med träbitar. I en fanns en loggremsa.  Kreativt, kul, välgjort... en av många oakvickgömmor. Någon som vet vad den mannen ( tror att det är en man, men kan ha fel) sysslar med till vardags? Hoppas att han har ett kreativt jobb, annars har världen ( Vaggeryd) gått miste om en kreativ storhet.

Ett cd-ställ, mitt ute i skogen... visst blir man glad för en sådan gömma!

Dessutom kan man få idéer om hur man kan använda sitt "skräp".

Det var när Inga ( forjoi) visade Ratpack på sin blogg, som jag fick inspirationen att bege mig till Vaggeryd.
Denna cache ( av oakvick) hade varit värt hela resan. När man öppnade förpackningen så hördes råttans dödskrik och blod kom fram i djurets ögon. Superläckert/häftigt!

Utmed en liten grusväg/bra skogsväg fanns säkert tio olika gömmor.
Här är ytterligare ett exempel på oakvicks gömmor. Det var flera reglage som behövde tryckas in för att man skulle få ut loggboken. Man behövde fyra armar ... teamwork, alltså!

Även omgivningen var intressant här. Att det varit ett stenbrott är ju tydligt. Funderade på om det var fältspat man brutit, då stenen till stor del var rosafärgad.

Det fanns nästan bara genomarbetade och välgjorda gömmor utmed vägen.
Detta är en adventscache sedan förra året, nummer fyra av fyra. Nummer ett till tre hann vi inte leta upp, dagarna är ju rätt korta numera, och tant vill inte leta cache i mörker. Bra att ha något att återvända till. Hundtassen heter kreatören till denna stämningsfulla geocache.

Så stämningsfull var väl inte Alla helgons blodiga natt... Inte så skrämmande heller.... faktiskt en liten besvikelse....

Skymningen började falla då klockan närmade sig fyra. En jättemåne steg upp i nordväst. Ja, det var en fin dag hela denna dag. Sista gömman var också en toppengömma, signerad oakvick. Killarna hade fått fram burken innan jag hunnit fram, men de visade gärna sin gamla skolfröken hur mekaniken i Vaggeryds mekaniska var konstruerad.

Många gömmor blev det denna dag, nästan alla fina gömmor. Missade en i en granplantering... men hur kul är det med cacher inne i gransnåren. När jag loggade cacherna på datorn, visade det sig att dagens skörd uppgick till 26 stycken. Killarna hade 29 eller 30, då de tog några gömmor som jag tog i våras.

Tack alla cacheutläggare i Vaggerydstrakten... ni är skitbra... Nästa allt är välgjort, varierat, kreativt, klurigt, inspirerande!

Tack Erik och Philip för gott team work! 

Och vet ni nåt jag aldrig skulle säga att jag bryr mig om... jag har bara en enda cache kvar till tusen.... kanske jag skulle fira sextioårsdagen på söndag med att leta upp den ... ( men säg inget, vare sig om att jag blir superGAMMAL eller att jag bryr mig om antalet på det jag hittar.... geocaching, det gör man ju bara för att det är KUL... och det var det idag OCKSÅ!)