Gårdagens gående

... resulterade i ett antal bilder.
Lägger ut dem i den offentliga dagboken och skriver lite spridda tankar....

En hel vecka har vi jobbat, men ännu inte sett till en elev...
Tänker tillbaka på den tid, då vi hade en eller möjligen två uppstartsdagar före  det nya läsåret.
Idag har vi sex dagar. En av dessa dagar gick åt till gemensam information, områdes och kommunvis.
Kändes som om det dessutom gick åt ett par dagar till att bara vimsa omkring.
På sätt och vis så känner jag mig ganska oförberedd inför att barnen ska komma, trots alla förberedelsedagar.
Det är ju först när eleverna är på plats som arbetet kan börja.

Har inte hållit ut åtta timmar, vare sig på torsdag eller fredag.
I  torsdags åkte jag till SÄS för att hälsa på C-E.
För att vara två dagar efter operation bara, så var han väldigt pigg.
Men naturligtvis ta det tid att friskna till helt, och att lära sig leva med en påse på magen.
Förhoppningsvis blir det också en vardag, det måste det helt enkelt bli....

Erbjöd mig att åka in i går också, men C-E tyckte inte alls att det behövdes.
Vilket gjorde att jag tog en promenad när jag kom hem, så där en timme tidigare än arbetsschemat föreskrivit.
Hade tänkt att gå till Karla, men det visade sig att hon hade hemlandsfrämmande... och på det sättet fick jag en riktig långpromenad på 8-9 km, istället för bara de först tänkta 4 kilometerna.
Nyttigt för den gamla tanten!

Passerade platsen där jag hittade min allra första geocache.
På den tiden... är det tre år sedan drygt?  ... så åkte folk ut i skogarna för att se sig om och för att leta upp cacherna. Visst finns det sådana som gör det idag också, men jag ser det som om många är mer ute efter mängd av burkar, än enskilda som ligger en bit bort.

Läste på FB att det är geocachingdagen idag, den 16 aug.
Har inte varit ute på burklet, sedan den varma dagen vid Kypesjön.
Idag var jag i T-mo för att handla lite mat, och då passade jag på att leta upp en relativt nyutlagd gömma, utlagd av en gammal elev till mig.
Var ju bra att det inföll på den  världsomspännande geocachingdagen.

Tiggarna från Rumänien, ( romer), har letat sig till Tranemo. Tre olika personer har jag sett där, en utanför ICA, en utanför Willys och en utanför Systemet.
Hade en tjuga löst, som jag gav till kvinnan utanför Willys.
Känns så där.... Jag skäms, ja, iallafall känner jag mig olustig,  för att tiggare finns, och kvinnan har säkert inga höga tankar om sig själv, där hon sitter på marken, underlägsen alla andra.
Det blev ett överlämnande utan ögonkontakt, utan ett tack.
Nu är det inte mycket att tacka för, 20 ynka kronor.... men det kändes konstigt att hon bara rafsade till sig papperslappen.

Hörde på nyheterna att Löfvén tänkt utnämna Göran Persson till utrikesminister i en kommande regering.
Funderade på om det är bra att sådant läcker ut. Jag var helt trogen sossarna en  bit in på Perssons statsministertid. Men på senare år har jag röstat på andra partier som inte hör till det blå blocket, mycket därför att jag inte gillar Görans uppblåsta, lite nonchalanta, personlighet. Min åsikt kanske inte delas av så många vänsterblocksanhängare dock.

Har gjort ett antal "Valtester", på olika webbsidor.
Alla visar på samma.
Mest av allt så delar jag åsikt med Fi, tätt följt av V. Och jag som vill rösta på Fridolin.... Här blir ett dilemma. Blir Fi så stora att de kommer att kunna påverka politiken?
Och framförallt: Är jag verkligen feminist....?.... jag som tycker att könskvotering och dela lika mamma-pappa månader bara är nys.
Har aldrig sett mig som feminist, bara som människa med önskan om jämlikhet och rättvisa människor och folk emellan.

Johanna och Martin stannade till på lunch.
De hade varit på SÄS och hälsat på C-E.
Han bättrar sig för varje dag. Lite jobbigt med att få igång stomin, förstås, men vid telefonkontakt med honom i kväll, så hade magen satt igång igen, efter att ha tagit en knipande paus under gårdagen.

Blir  glad av att se min vackra dotter.... ja, av att se båda mina bra-ut-seende döttrar förstås.

Men jag är ju mor och ganska partisk...

Tycker så synd om det fåtal fula unga människor som finns.
Alltså riktigt bildosköna. Förhoppningsvis , ja säkerligen, så sitter deras skönhet i själen, men det är ju inget som man ser utanpå.
Nä, det där med se-bra-ut-krav, det är inte bra.... men ganska naturligt.... vi bedömer det vi ser, om vi inte har något annat att bedöma.

En annan grann tjej, vår goa om-bryende Emma-kollega, gav inspiration till dagens lunch.

Stek en laxbit ( sådan där som finns frysta i fyrpack) snabbt på båda sidor.
Krydda med salt och citronpeppar.
Lägg laxbiten på ett ark folie.
Lägg en klick phiadelphiaost, smulad fetaost, skivad rödlök, tomat i bitar, basilikablad ( gärna kvisten också), pressad citron och en klick smör på laxbiten.
Vik ihop till ett foliepaket.
Sätt in i 200 grader ca 20 min.
Supergott!

Serverade laxen med färskpotatis från frysen och stekt spagettipumpa från grönsakslandet.
Karin skickade en påse pumpa- frön i början på juni.
Drev upp dem i växthuset och planterade sedan ut alla små plantor utom en på ställen i grönsakslandet, där grobarheten varit låg.

Pumpväxterna har tagit över i landet.
De slingrar sig över den fina gräslöken och den frodiga ute-basilikan. Den slåss med krassen om att kunna utbreda sig så mycket som möjligt. Ringblommor och  sommardalior  sticker upp ur pumpsnåren.
Blommorna är stora, väldigt lika gurk- eller squashblommor, fast större.
I växthuset blir det blommor, men ingen frukt. Likadant var det med squash, när vi provade det.

Pumpan är vit.... jag har ju en gammal bild förresten....

Var ordentligt hungrig efter gårdagens promenad. 

Hämtade den största pumpan, delade den och stekte knappt halva pumpan.

Oj, så gott det var! Spaghettipumpan har fått sitt namn av att fruktköttet bildar spagettiliknande trådar, då den värms upp. 

Häftigt.

Stekte resterande pumpa i bitar till laxen. Mums!

Gårdagseftermiddagen blev till en skön sensommardag.
Trots att solen lyst över oss hela sommaren, så njuter jag ännu av dess närvaro.
Satt ute en liten stund mitt på dagen i dag också, och njöt av sol och klarblå himmel.
Gräset var torrt, då det var dags att klippa det lite senare idag.
Njöt av att gå omkring i nyklippt trädgård och fixa lite annat också.....ja, trädgårdsarbete gillar jag.
Gick ju bra att laga mat också, när jag inte hade någon annan som fixade det åt mig.

Tänker på dem som är ensamstående - alltid.
Hur äter de?
Jag har inte lagat "riktig" mat till mig denna veckan. Om man nu inte anser att omelett, sallad eller stekta pumpabitar med skinkskivor är "riktig" mat.
Antagligen mer nyttig mat än den "vanliga".

"Korna hör när jag sätter upp nytt stängsel, råmar av glädje över att få nytt matställe"
Det berättade ägaren till de vackra vita kreaturen.
Häftigt, tycker jag.
Fritz undrar var C-E är. Fredrik och Fransson bryr sig inte om vem som ger dem mat, bara de får mat.
Undrar om det har med ålder och kattmognad att göra.

Här pågår just nu den stora festen med Uno Svenningsson som dragplåster.
Det har kört förbi fler bilar än vanligt, en del med cykel på krok därbak.
Får se om jag tar en egen cykeltur framåt skymningen, för att lyssna till festen.
Musiken hörs ändå hit, det hör jag då jag går utanför dörren.
Skulle jag vilja gå dit? Om jag varit bland trygga vänner, som velat ha mig med, ja. Men jag är alldeles för folkrädd för att våga mig dit på egen hand.
Det är också knäppt... men så har det blivit med tanten.

Bilderna är utlagda och funderingar färdiga.
Nu får det blir lite stekt potatis och ett Hjälshammarägg till kvällsmat.
I morgon ska jag hälsa på C-E!