Sveabesök i Småland

Det skulle ju storma denna Svea-dag. Så mycket att jag inte tog kontakt med vännen Inga( forjoi) för en ev. geocachingtur på Sveas namnsdags-dag. Inte kan man ge sig ut på tur när klass två varning gäller. Eller?
Kanske skulle jag inte ens kunna ta mig från Grimsås till Hjälshammar, som det var tänkt.
Men Inga, det är en riktig pantertant.
Fick ett mail mitt i värsta stormvarningstiden: - Vill du åka med på en runda till Rydaholm/Alvesta i morgon?

  Klart jag inte kunde fega ur. Lät ju riktigt roligt, speciellt som det huvudsakliga målet skulle vara en gå-runda. Sjönära! Många favoritpoäng på gömmorna ... nja, klarar jag dem då? Fast när man bara behöver vara Ingas assistent, så brukar det mesta gå som smort!

Nu visade det sig att Svea inte var någon våldsam kvinna. Bara ett fartfullt fruntimmer. Sådana gillar jag!

Resan till H-hammar avlöpte utan minsta gungning i lilla bilen, katterna var glada över att komma hem, fåglarnas mat behövde fyllas på, växternas vattenförråd likaså. Men att utföra stallsysslorna, det var inte att tänka på... stallet var igenbommat och hästarna stod inne i halvmörkret och halvsov. Hästar är inte så förtjusta i sådana fartfyllda vidunder som Svea.... så dom fick stanna inne. Förhoppningsvis kunde jag åtgärda Tindras box framåt seneftermiddagen...

Hade besökt Stigs drive in på vägen. Inte för att jag är en sådan som kör in, mina gamla ben duger fortfarande väldigt bra att gå  på. så det blev ett walk in -besök för mig, och några frallor inköpta. Grundade med en stor sådan och väldigt starkt kaffe innan jag begav mig till Vandalorums parkering för att möta Inga.

Eftersom det är Inga som är proffs-cacharen och jag ( trots ca 1500 hitt) fortfarande är amatören, så försöker jag se till att få köra på våra gemensamma rundor... ja, om jag har tillgång till bilen. Det hade jag idag.
Inga har koll... jag har sådan nära noll. Hade inte ens upptäckt att gpsen hade vägrat ta emot överföringar av de cacher som låg på den runda som vi skulle besöka. Taskigt av gps att säga att den har gjort stor succe med att spara cachen, när det inte stämmer, tycker jag. Men som sagt, Inga hade koll... och överföringsmöjlighet mellan våra gpser  fanns ju...

Inga hade skickat info om några nya gömmor i Rydaholm, som vi kunde ta utmed vägen. Det knäppa var att dem ville min gps också ha. Undrar om min enkla Garmin ( 20 ?) helt enkelt har något emot Alvesta...?

En ganska ny gömma letade vi upp på vår väg i sydostlig riktning. Det var Rydaholmsalnen. Vad jag verkligen storgillar med geocaching, det är att det hjälper den gamla lärarinnan till att bli betydligt mer allmänbildad,  än vad snart 55 års vistelse i skolan kunnat bidra med.  Riksalnen från Rydaholm har varit måttlikare i Sverige. Häftigt!

Utdrag från Wikipedia: Alnmåttet var olika på olika platser, och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes 1621 och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Metersystemet  infördes i Sverige 1889 och alnens historia/ användbarhet var all!

Cachen skulle också vara en aln (  0,593 m) lång. Jag letade precis där gps ville att jag skulle leta, fann inget, men råkade dra fram något utan att veta om det. Inga såg förstås att det var det eftersökta ... och dagens första cache blev loggad.

 Inga hade beskrivit "Fruktrundan" i Alvesta i sitt mail.  Hon skrev inget om "Gott Nytt år"".   Cachen önskade gott nytt 2013 så jag trodde att Inga redan loggat den. Dessutom var det terräng 3,5 ... och det är för svårt för mig.
Men Inga ville testa. Eftersom jag den som är störst både på längden och bredden, så var det jag som fick vara den som skulle försöka få fram lådan ur dess lätt hittade, men svårtillgängliga, gömställe.
Tog först en pinne till hjälp, men den var för kort. Fick en tjockare och längre av Inga, den var för tjock. Fick sedan rätt redskap och måste tillstå att det var mer tur än skicklighet att jag lyckades tvinga fram lådan ur den ihåliga skanten.
Pennor, det tappar jag alltid bort, så det är Inga som får skriva loggarna- både forjoi och alcel53.
Oftast är det hon som både finner gömman och loggar den. Vad jag gör? Håller sällskap och håller i den burken medan Inga gör grovjobbet...

Såg en multi nära Värnamo, som hette triangeldrama. Låter dramatiskt värre. Lade in den i gpsen inför det kylslagna grilleventet som Inga ordnade i Bolaskogen i lördags. Insåg att det inte var någon vanlig multi, utan en multi som behövde en ordentlig runda för att gå ihop sej... Vetlanda- Värnamo- Alvesta. Då forjoi hör till geocachinghöjdarna i Småland, så hade hon via kontakter kunnat få de  koordinater som behövdes till alla tre gömmorna... och dessutom hunnit först till den i V-mo. Nu var det läge att finna Alvestaburken. Den var belägen nära en skidbacke utanför samhället. Konstsnö var gjord, och det fanns några ungdomar som åkte i den lilla backen, Sveas framfart till trots.

Inga vinkade bekant på en man utan skidor. Det var Bonkebenke. Han var ute i samma ärende som vi. Fruktrundan hade han gått tidigare och informerade om att den skulle kunna ta en bra stund, cacherna var roliga, men långt ifrån enkla...

Cachen plockades fram inför mina ögon, och vips, så fanns mitt namn på loggen, utan att jag behövt göra något alls ...

Kul att träffa en ny caching-bekantskap. Bengt ( vackrare namn än nicknamet tycker nog jag) KÄNDE IGEN MIG.  Denna kända tant-apa ! Trodde att det kunde vara från bilden på mig i födelsedagscachen
( som Inga lagt ut till min 60 årsdag för ett år sedan)  nära dotterns och svärsonens hus i Hjälshammar.  Nä, sa han, han hade läst min blogg... och gillat den... tackar och niger... och länkar detta inlägg för att tacka Bengt för att han gjorde min dag.... : )

 Strax före ett var vi framme vid vårt huvudmål, "Fruktrundan". Hade med lite frukt i den lilla ryggsäcken, och det visade sig att dessa frukter fick bli den ljusa dagens huvudmål även för de tokiga tanterna.

Första cachen var en multi. Verkligen snyggt gjort. Herrarna Ananas och Citron måste vara riktigt kreativa och fingerfärdiga personer. Blir så avundsjuk när jag ser så här fint formade gömmor... skulle också vilja kunna... men klarar inte mer än att peta in en burk i en färdig plastgrej... sådana ser mina mest arbetade gömmor ut...Så här se de gömmor ut som görs av människor som sätter lite extra guldkant på geocachinghobbyn.

Tro nu inte att det fanns någon loggbok här, den fick vi ge oss ut och leta efter...

Sjön låg kolugn och vägrade att röra upp sig för att Svea kom farande. Oj, vad jag gillar vatten och vattenspeglar. Oj, vad jag längtar till varma sommardagar, då tanten kan få blöta ner sig och simma omkring bland löst sammanlänkande molekyler bestående av en väte-syreförening.

Vad har Inga fått syn på? Kan det vara det eftersökta?
Tänker inte avslöja. Ställer bara en undran... varför är det ofta så att man måste söka på alla upptänkliga ställen för att hitta det man söker? Jo, för att cacheutläggaren vill visa de fina omgivningarna förstås.

 Skulle gärna åka tillbaka och vandra utmed denna led vid sjön Spånen, när det blir vår.
Såg flera spännande lavar på vår promenad. Tänk när det blir vår och alla blommor och blad kommer fram. Måste vara en helt hänförande plats, det här!

Lånar en bild från Ingas blogg: ( Tycker f.ö. att ni ska läsa den också)
Assistenten med mössan på sned och tummen i munnen hjälper forjoi att leta frukter. Rätt frukt ska upp ur lådan. Fanns tolv stycken. Elva var ruttna, en innehöll loggboken.
Så jag gillar denna roliga kreativa gömma!

Ytterligare en multi fanns längs vår väg. En enarmad bandit ( x2) Trots att vi drog fram alla kombinationer, så lyckades vi inte få jackpot. Geo-tanterna hade inte lyckan med sig, den vinstgivande sifferkombinationen infann sig inte... främst beroende på att frukt-fönstret hade blivit belagt med kondens.

Nu är ju inte geotanterna de som ger sig i första taget. Vi trodde att vi fått jackpot och begav oss 84 m in i oländig terräng för att hämta in vinsten. Där, mellan surdrag, stenrösen, förrädiska hålor och murkna stubbar kunde Inga konstatera att det fanns en geochecker till cachen.
- Fel, sa den.
Bara att ta sig tillbaka till spåret igen... efter att ha fått dagens koordinations och styrketräningspass.
Men någon logg blev det inte på denna cache som kallades Fruktsam, men som borde hetat Fruktlös. Eller kanske fruktansvärt frustrerande....

Efter denna nesa så blev livet lite ljusare igen. Vi hittade några gömmor som t.o.m jag skulle fixat på egen hand. Inga gav sig på en D4, som inte hörde till fruktrundan. Jag var mest iakttagare .. för jag visste inte vad jag skulle leta efter. Något annat .... nä, jag hittade inte något.
Apan kallas fruktansvärd, men det var den inte. Möjligen i negationssammansättning....fruktansvärt rolig, fruktansvärt enkel.

 Konstaterade att Inga har en klädsel som gör sig på bild mot allt de Sveadagsgråa.  Mellan apan och denna cache var det en bra bit att gå. Alla andra cacher hade legat med ca 200- 400 m mellanrum.
Gömmorna låg utmed ett motionsspår... och mellan de apa och tebehållare, så låg det ett ridhus. Vi träffade på några kusar och deras ryttare. Hästarna i Alvesta tycktes inte vara alls så Svea-känsliga som Hjälshammardjuren.

Sista gömman var en rolig en. Tre matteproblem var de gamla mellanstadielärarinnor tvungna att lösa för att öppna alla luckorna. Lagom klurigt, och skönt att hjärnan ännu fungerade,  med tanke på sjunkande blodsockervärde och sänkande skymning.

Problemet uppstod då loggboken skulle tas ner. Vi fattade inte hur vi skulle göra. Vad skulle lossas, för att rätt tåt skulle kunna dras i?

Två -fyra meter över våra huvuden fanns den inbjudande energigivande frukten.
Nu löste vi det hela och lossade på flera tåtar och knöt ihop några, så vi lyckades både sänka ner och hissa upp den svåråtkomliga frukten... men sannolikt inte på et sätt som det var tänkt.
Men tänkte gjorde vi... och rätt tänkte vi... utifrån vårt sätt att tänka.

Det var skönt att vila de gamla benen efter nästan tre timmars promenad.
Något mörkerstopp i Rydaholm blev det inte. Tror ändå att vi lyckades hitta elva, väldigt roliga, och genomarbetade cacher.

Sa hejdå, vi ses, tack för idag till Inga vid Vandalorum och vände bilen mot Hjälshammar igen. Stallet var fortfarande hästbelagt, så det var bara att ta skottkärran och röja upp det mesta i Tindras box. Hon stod väldigt stilla vid sin kant och tackade så mycket för både mat, vatten och boxuppfräschning.

Efter sju timmar med två frukter i magen, så kände jag att det var dags att fylla på med något. Tog bilen och åkte in till Värnamo för att kolla om sushistället var öppet. Det var det! Yes! Tolv bitar samt misosoppa kom med hem till Hjälshammarhuset. Energipåfyllandet gjorde den trötta tanten pigg igen, det gick bra att logga cacherna samtidigt som jag kollade  "På spåret". Hjärnan var med riktigt bra, löste både Prag och Gibraltar före de tävlande.....

Det var en rolig dag, den dagen som både jag och Svea besökte Småland och tog oss en rolig geocachingtur tillsammans med henne som har det glädjebringande nicknamnet, forjoi.

C-E kom ner med vår lånebil från gårdsfolket på lördagsförmiddagen. Idag hade hästarna fått utegångstillstånd igen, så det var lättare att utföra stalledrängsuppdragen. Går dessutom fortare när man är två. Tyckte att  C-E skulle ta lite ansvar för sin del av vårt nickname alCEl, genom att gå med på en liten cachingrunda. Vi åkte till  området vid sjukhuset och kom till detta fantastiskt fina fornlämningsområde, med domarringar, skeppssättningar och gravhögar. En plats som var väl värd en cache. Promenerade sedan upp till sjukhuset och till skogen där bakom.  Hittade inte cachen Las Amigas i söndags, försökte i mörker efter eventet. C-E gjorde sitt jobb och letade upp den. Tre cacher kunde ju passa den 3 jan. 

Katrins Pi-cache blev nummer tre. Sen kom regnet och lunchsuget. Vandalorums mat är alltid god. Idag blev det skaldjurspastan för min del. 

Veckovilsenheten fortsätter. Men... det är lördag idag. Tre dagar kvar av ledigheten.... tiden går fort när man har kul ... och alldeles speciellt så här vid tid för jul.

GOTT NYTT GEOCACHINGÅR på er alla förresten.  Året har börjat alldeles utmärkt... fjorton cacher redan. Och framförallt roliga cacher och vackra platser. Tack alla kreativa cacheutläggare för ert arbete. Tack Inga för en kul dag i går.