Ögonfröjdad och ömfotad

Göteborgsvarvet? Nej, det är inget för en gammal tant. Eller gubbe.  Sprang ... eller mera småjoggade tjejmilar då jag var halvgammal. Ajaj, att springa på asfalt. Trångt, trångt att ta sig fram mellan socialiserande småspringade/ snabbgående tjejer.

Glasmilen i Limmared?  Har inte blivit tillfrågade i år. Vi/jag är alldeles för opraktisk för de stationer som finns på vägen. Sen tycker jag det är knäppt med promenader, där det ska drickas öl/cider/vin.... under vägen. I min värld så dricker man vatten på vägen och alkohol då man kommit hem.

Men jag är ju fånig i mitt tänkande....

Läste på  Facebook att det var läge att ta sig till Jälluntofta bokskog just nu, då de ljusgröna löven är alldeles nyutslagna.
Jälluntofta, var ligger det?  I mina ögon en bra bit från allfarvägarna... söder om Reftele, öster om Smålandsstenar, nordost om Hyltebruk.

Med utgångspunkt från denna plats skulle det finnas en tolv kilometer lång vandringsled.
Ett absolut bra alternativ till asfaltsspring och ölpromenad!

Och visade det sig... mycket mycket bättre. Elva geocacher fanns det dessutom utmed den uttänjda milen... alla förstås av god kvalitét, då de var designade av västra Smålands bäste cache-tillverkade.

Leden var mycket tydligt utmärkt, med orange pilar eller andra markeringar i samma färg.
Vägar och stigar var i alldeles utmärkt skick.
Omgivningen varierade, från björkövervuxna hyggen till rogivande sjöar och avsides liggande hus och gårdar.

Hökensåskänsla infann sig på rastplatsen, vid den första lilla sjön som vi passerade.
Ett fikabord med två bänkar fanns utställda till oss. Passade bra med förmiddagsfika !

Det var en liten utmaning att försöka hitta alla cacherna, speciellt som en del anmälts som svårhittade och svåråtkomliga. Visst tog det en stund att leta/ öppna vid några tillfällen, men vi klarade alla elva.
Vid den gamla kvarnen och sågen var det många som inte-hittat. Vi fann!

Jälltuntofta har sannolikt varit en ganska så utbredd odlingsbygd.
Lämningar i form av odlingsrösen och rikligt blommande vildaplar fanns det gott om, speciellt under en sträcka av vandringen....mellan 3 och 6 kilometersmarkeringarna.

Många blommande fruktträd fanns det i området.... rena sagoriket kändes det som om man befann sig i, stundtals.

Så var vi äntligen, efter ca 5 km, framme vid dagens huvudsakliga mål, bokskogen.

Otroligt vackert i bokskog. Så annorlunda mot våra skogar. Så annorlunda mot någon annan skog.

Skogsbärens stod i full blom, när vi kom ut i det mera normala skogsområdet.
Massor av blåbärsblommor, mängder av lingonblommor. Kan det bli bärår två år i rad?

Från Hökensåskänsla, genom ett småländskt kulturlandskap ( fast jag tror vi var i Halland), passerande en bokskog som gav en känsla av Skåne, kom vi till ett område som kunde liknas vid ett sydnorrländskt landskap med björkskog och skogstjärnar.

Vägen gick upp på "getrygg", en smal rullstensås, som hade använts redan på den tid som Kristian III soldater krigade mot tok-kungen Erik XIV. Tur att  Kristian inte var någon strategisk krigarkung, vi slapp undan med rena förskräckelsen.....

En ny 1000sjöar-variant? Nä, han jobbar mest med naturmaterial.....

Vi gick genom ett område som liknade våra egna myr/mossnära skogsområden.

Hjortronblommor. Hoppas att de ger bär under sensommaren. Hjortron finns det alldeles för lite av nu för tiden.

Några välskötta sommarbostäder, tidigare sannolikt året-runt-bostäder gick vi förbi.
Syrenerna luktade ljuvlig försommar.

Efter en ganska ordentlig sträcka på grusväg, så gick leden in på skogsstigar.
Vid denna skylten började benen och fötterna protestera en del, och jag ångrade nästan att vi inte gått Glasmilen istället. Då hade vi ju nästan varit i mål nu.
Nåja, det var ju inte aktuellt..... föranmälan skulle ju till... och hade inte gjorts... och förresten så ville jag ju mycket hellre gå denna fina runda.

Sista cachen, nummer elva. Tre kilometer.. eller däromkring kvar. Hade inte varit fel med en uppmuntringscache på de sega slutkilometrarna. ( Citat från C-E)

Blommande ögonfröjd fick kompensera ömmande fötter

Ja, den går snabbt förbi, tiden mellan hägg och syren. Det är den enda nackdelen mellan den ögonfröjdande ... och öronfröjdande försommaren.

Äntligen tillbaka i "tätorten" ... ja, nästan då.

Ytterligare en sjö .... ja, här i gränstrakterna mellan det forna Sverige och Danmark är det vattenrikt.

En cache? Skulle kunnat vara.... hade inte varit helt fel... men nu var det inte så.

Äntligen tillbaka i kyrkbyn, efter en superfin vandring.
Härligt att känna att man har ork för att ta en långpromenad, speciellt som jag känt mig ganska så gammal och usel under veckan som gick,
Benen tyckte att det räckte med tolv kilometer.... resten av tanten kunde nog gått en bra bit ytterligare.

Hade köpt med lunchsallad från Gislaveds ICA-salladsbar. Förvarad i kylväska, så  smakade den alldeles utmärkt vid skyttepaviljongens rastplats.
Nyfikna kreatur ville också smaka.... tror inte att de gillar kycklingsallad....

En jättefin runda, som sagt. Hade dock suttit fint med någon cache ytterligare. Men det kanske kommer.... kollade cacheutläggningsdatum och konstaterade att cacherna var utlagda mellan 2012 och 2014, vid tre olika tillfällen.

Dussinet fullt med fynd blev det, då vi stannade till 7 meter från kyrkcachen i Kållerstad.

Första dussinet cacher för maj blev det också.... har blivit dåligt med burkletandet på sistone, Får försöka få till lite mer långrundor när det är geocachingväder - mulet, men uppehåll. Man känner sig väldigt nöjd när man har fullgjort en liten utmaning.... och så tror jag att en vandring i lagom takt, genom vacker natur, är en lisa för både själen och kroppen... ja, om man undantar benen då....