Fastern födelsedagsfunderar

Trodde att jag skulle känna mig lite ledsen idag.

Ledsen för att vara den förskjutna fastern.... och ännu mer för att den köttslige farbrorn får samma "behandling".

 Oj, vad tankarna farit kring detta under veckan......

Fest och glam över nejden - och vi är uteslutna- tack vare två kvinnors oförmåga att se varandras behov av bekräftelse.

Hörde på radion i veckan, någon "förståsigpåare" uttrycka, att dålig självkänsla och bra självförtroende är en väldigt dålig kombination.
Kände igen mig själv där... helt och fullt.

Tror att det var/är så även i det andra fallet/kvinnan.

Därför blev det som det blev... och det är tråkigt när två familjer som stått varann nära en gång, idag är fullständigt fjärmade från varann.
Lite extra tråkigt är det när det är blodsband inblandat.... men de som är nära släkt med varann, de kan kommunicera när det behövs, vad det gäller det gemensamma.

Idag firas det bröllopsfest en dryg kilometer bort, fågelvägen. Vi kommer att höra musiken när den drar igång så småningom.Om vi går ut, alltså, .... men det är ju inte så säkert att vi gör det, med tanke på att termometern  enbart visar dryga fem plusgrader....

Bröllopsfesten hålls för en kvinna vars mamma ringde till mig, då det var dags att föda henne. Mannen var på ishockey i Nittorp och jag ombads  ringa till ishallen för att man skulle  ropa ut i högtalarna att han hade ett meddelande att ta emot.

När tösen var sjuk, så fick hon vara hos oss..... vi delade sommarstuga.... vi gjorde mycket tillsammans. Av och till...

Så kom brytningen.... det är över tolv år sedan nu,,,,,och jag har ofta återkommit till den brutna relationen här på bloggen.

Men som sagt, idag känns det som jag äntligen accepterat sakers tillstånd.....

Och egentligen finns det en liten vinst just idag.... Jag avskyr ju stora tillställningar, och speciellt bröllop av det större slaget, där man ska socialisera med sådana man inte har något gemensamt med.
Jag fixar inte sådant.

Med tanke på  att finklädersfesten hålls på en loge, denna kyliga pingstafton, så är jag riktigt tacksam över att slippa fundera på hur man tackar nej /avbokar  på ett ok sätt,

C-E fyller år idag.
Paket är ju inte mycket att ge till en sextiotreåring.
Men en god frukost kanske skulle passa.
Passande nog, så hade jag ett presentkort på två personers frukost på Hestraviken.
Varför inte utnyttja den fem månader gamla "tack-för -luciaframtädande"-presenten?

Ekologisk frukostbuffé utlovades.



Den frukosten gjorde ingen besviken.... och så blev man ordentligt mätt.

Äggröra gjord på ägg och grädde... mums.... bacon, prinskorv, stekta tomater, hembakat bröd, hemgjord fruktyoghurt, sill, ägg + räkor, många sorters pålägg, smoothie, juicer, frukter....

Kan absolut tänka mig åka tillbaka dit och betala de dryga 100 kronorna som frukosten kostar.  Får bli någon gång i sommar, då man kan sitta utomhus med utsikt mot sjön!

http://www.hestraviken.se/restaurang/

Efter frukost, blev det raka spåret till Limmared och trädgårdsmässan där.
En alldeles lagom stor mässa med ca 30 olika utställare/säljare.
Hälften av dessa befann sig i kylslagna tält utanför Glasets hus......

 .
...resterande utställare huserade inne i den goa värmen.
Det blev en  del inhandlat, några tomatplantor, lite perenner. honung..... och en ny "skolväska" från Madagaskar, via Fairtrade och Skogsateljén...

Hade turen med mig och vinna två perenner också....
Passar jättebra i de delar av rabatterna, där nästan alla gamla prästkragar har försvunnit.
Har varit med om det tidigare, att  det gått från att vara så mycket prästkragar så att det nästan kunde ses som ogräs, till att bara bli några få plantor kvar.... frösådda på nya ställen.

Har ju haft mer tur denna vecka, det länkade jag till igår.

Gjorde en ansökan till stipendium från Teknikföretagen/Teknikspanarna i absolut sista minuten.

Teknik, det är inget som ingår i min lärarlegitimation. På den tiden som jag utbildade mig, så var teknik förbehållet högstadiet.
Trots det så har jag gjort försök att undervisa i ämnet av och till under de år som ämnet ingått i vår läroplan. Har använt mig mycket av just Teknikspanarnas filmer och kopieringsmaterial.

I ansökan till stipendiet så skrev jag att jag tänkte köpa tekniklego för skolbruk för pengarna.

Döm om min förvåning då jag fick ett mail att jag fått 10000 kronor att köpa materiel för.
Ännu  mer förvånad blev jag då det levererades en jättebukett blommor och då det kom ett inplastat diplom.

På lunchrasten i går ringde Stt ( lokala reklamtidningen). Jag undrade förstås vad jag gjort för fel....så reagerar jag alltid om jag blir kontaktad av en tidning ( självkänslan...), men det hade jag inte... man ville komma och göra ett litet reportage om hur vi skulle använda våra pengar.

Kändes lite omtumlade....

En annan kul sak i veckan det var skolresan till Taberg. ( Länkade till skolbloggen om detta igår också) Fantastiskt väder, otrolig försommarnatur.... och lite läskigt och kyligt inne i gruvan. ( Samma temperatur som dagens utetemperatur...)

För att återgå till dagen idag, så fick trädgården sig en liten make over, efter det att vi kommit hem från trädgårdsmässan. Gräs behövde klippas och rabatterna behövde verkligen ett nappatag mot kirskål och knölklocka. Nya perenner sattes sedan i jord.

Så efter gårdagens husstädning, är Stockremma i ganska så hyfsat skick.

C-E fixade stekt torsk medan jag fixade trädgården.
När jag just kommit in, så tittade Johanna in med en ätbar present till sin far.
Hon hade, tillsammans med kompisens dotter Tuva, varit i Borås och tittat på maken, som tillsammans med andra smidiga tokar sprungit en hinderbana på 7,5 km.

Kul med lite oväntat besök.... om än kort...

Då vi ätit och jag stod vid diskbänken, så blev det riktigt dramatiskt utanför fönstret.
En stor buss kom förbi på grusvägen, och efter dem ett antal bilar. Bröllopsfestgäster, de som valde att den bästa vägen....( den andra går uppför alla backarna... men man slipper köra förbi vårt hus....)

Plötsligt stoppade hela karavanen.... en fullastad timmerbil kom i den smala allén.

Buss och bilar fick backa.... våra katter tittade på...lite för nära vägen.

Buss och timmerbil lyckades mötas vid mötesplatsen alldeles utanför vårt hus. Några bilar backade upp på vår garageinfart, andra fick sannolikt backa ända bort till "stora" vägen.

Det tog ett tag innan  karavanen var igång igen.... och just under det att bilarna en efter en trodde sig kunna ta fart, ville vår vita katt ta sig hem,
Hjärtat bultade rätt ordentligt, bröstet gjorde det mer ont än det brukar,och benen kändes ganska spagettilika, då jag med öppen dörr följde vit katts färd.
Nu gick det bra.... men lite otäckt var det.

Funderar på om jag ska ta en liten promenad framåt byn.... och lyssna efter kylslagna festljud.
Fast vad tjänar det till....? Jag har det gott här inne i stugvärmen.... och utomhus har jag faktiskt varit alldeles tillräckligt denna dag....