6 juli

 

Den 6 juli, det är en dag som har betydelse för mig.
Det var min mammas födelsedag.
Hon föddes denna dag år 1921.
Hon föddes hemma på köksbordet i det hus som hon aldrig lämnade, förrän hon blev så dement så att hon inte kunde klara sig själv. Tio månader bodde hon hemifrån, på Dalsjögläntan.
Nio månader lär hon också ha vistas borta från hemmet, då hon var inlagd på Sjögunnarsbo vårdhem för tuberkuls. Det var 1936.

Jag har skrivit en hel del om min mamma på bloggen. Ganska mycket kritiskt, och i det har jag inte ändrat mig.
Men som alla andra, så hade hon både bra och dåliga sidor. Tyvärr är jag den som minns det negativa mer än det positiva.
Naturligtvis var Lilly en mamma som gjorde det bästa hon kunde, utifrån de förutsättningar som hon hade.

Min mamma firade alltid sina födelsedagar.
Till skillnad från vad jag gör.
Egentligen gör det mig lite avundsjuk på henne.
Hon vågade ta för sig, visa att hon fanns.
Hon hade många vänner, för att hon var lättpratad och social.

Min pappa plockade alltid en bukett nattvioler till min mamma på födelsedagen. De växte  i anslutning till "nedersta vallen" och det var inte en människa som saknade dem. De vita blommorna återkom årligen och gör så ännu. Ingen skada skedd, att plocka av det förbjudna alltså.
De "förbjudna" blommorna, var de enda blommor som min pappa gav min mamma.
Sannolikt uppskattade alltså. Väldoften som de spred, då köket i Backgården låg i skymning, den kan jag fortfarande förnimma.
Jag kan fortfarande inte förstå hur skymning och mörker kan frambringa dofter ur en växt.

I år finns det inga nattvioler kvar till den 6 juli.
I midsommartid blommade de rikligt även längs våra vägkanter.
Nu är de vita kronbladen borta. Kvar står bara en brun stängel.
Den 6 juli 2018 har väldigt vackra vägrenar, där sensommarens växter är de som regerar.

Sedan 1976 har jag bott hemifrån på heltid.
Varje år har jag åkt "hem" den 6 juli, för att fira Lilly.
De allra flesta åren hade jag med en egengjord jordgubbstårta.

 Även om jag alltid fotat mycket, så har jag tyvärr inte tyckt att min mammas födelsedag var så viktig att jag tog med kameran.

Här, där hon fyller 70, är hon iallafall förevigad, tillsammans med barn och barnbarn.

Vid 70, så var hon en pigg, glad och framåt änka. 

Efter dryga tre år som ensamstående pensionär, hade hon äntligen skapat ett eget liv. 

Fem-sex bra år fick hon ytterligare. 

Därefter gav kroppen upp och hon fick svårt att röra sig. 

Hon lämnade det jordiska knappa två månader innan hon skulle fylla 80.

Den 6 juli hade en stor betydelse för sommarens vara eller inte vara.

Det fanns år, då det inte funnits en riktig sommardag, före dagens datum.

Det fanns år, då den riktiga sommaren äntligen kom just dagarna kring mammas födelsedag.

Hade inte sommaren kommit den 6 juli, så brukade även resten av sommarmånaderna bli en besvikelse.

2018 har sommaren varat i två månader, den 6 juli.
Ja, det är härligt med värme, sol och bad.... men jag är också orolig över torkan. Vatten är livet, och just nu får naturen för lite vatten, för lite livselixir.

Grattis mamma Lilly på din nittiosjunde födelsedag.
Önskar jag att du hörde till det fåtal människor som blev som gamla?
Svaret är mer nej än ja. Det var jobbigt de sista åren som du levde.
Men kanske hade du kunnat vara en sådan där pigg en som klarat dig själv, och då hade det varit annorlunda. Men med största sannolikhet hade jag haft det där dåliga samvetet, att ge dej för lite av min tid.

Det finns dock en sak som jag önskat, och det är att du skulle fått träffa de här båda underbara varelserna, som till en del bär kopior av ditt och Einars DNA.
Jag skulle förstås också önska att du hade fått träffa de andra båda barnbarnsbarnen som du har.
Det hade du uppskattat.
Kanske finns du i en annan dimension av  tillvaron och vet hur allt är.
Mina tankar går till dej denna dag, den 6 juli. Av någon anledning, känns den dagen viktigare än min egen födelsedag. Absolut!