Vi är alla människor

 

Lyssnar på Spotify under det att jag sitter vid datorn. Inte så ofta jag använder husets dator, det blir oftast både googlande och bloggande via mobilen numera. Inte så ofta som jag lyssnar på Spotify heller. Men har ett antal spellistor där. Just nu har jag lyssnat på ett antal låtar av första David Bowie och sedan Björn Afzelius. Vilka fantastiska textförfattare! Riktiga texter, som handlar om något viktigt. Det kanske dagens texter också gör till stor del. Bara det att jag har svårt att både höra och att tolka. En del sångare är bedrövliga vad det gäller artikulation.... ibland hör man inte om en svenskssjungande sångare sjunger på svenska eller engelska..... 

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om några tankar som gått runt de senaste dagarna.

Första handlar det om vår kung, Karl Gustav. Jag är ju egentligen emot kungahuset. Tycker inte att det hör hemma i ett modernt samhälle. Men ok, någon ska väl representera vårt land... så tja.... 

Men det stackars Karl Gustav tycker jag faktiskt synd om. Han är dyslektiker och råkade, på dyslektikers vis, att blanda om bokstäver och stavelser. Var det så mycket att skriva stora rubriker om? Eller att älta gång efter annan i medias nyhetssändningar? Näppeligen!

Karl Gustav Bernadotte är ju bara människa. Dessutom en äldre människa. Han måste ju får göra fel, utan att det får någon större genklang. 

Marskalk Jean Baptiste Bernadotte, den förste i hans släkt som kom till Sverige på tidigt 1800-tal,  var visserligen av hög rang, och uträttade säkert mycket för sitt nya hemland Sverige, men han var också en människa. Precis som alla de som gått i rakt nedstigande led från honom, och som utan egentligen kunnat ha ett eget val, fått överta hans ämbete, Lite tokigt att det ska krumbuktas så för dem....

En annan människa som varit i mina tankar är Richard Andersson. Massmördaren. Vad var han för människa, som fick bli så ensam? Kanske han ville ha det så. Ingen vet ju. Nu ska man inte spekulera, men var det inte så att det var de som jobbade på socialförvaltningen som han ville åt. Ville döda. För att de "dödat " honom. när han fick sitt försörjningsstöd indraget. Absolut fel människor att ge sig på, de följer ju bara lagar och förordningar. Eller var det så att han lyssnat för mycket på de strömningar som går genom det svenska samhället, där icke EU-medborgare är ovälkomna. Richard Andersson är ytterst ansvarig för att ha dödat tio personer och för att ha förstört mångas liv. Men vilka är ansvariga för att ha förstört hans liv.... Hade man kunnat hjälpa...?

Tänker också på hans familj, som dagligen får höra ordet massmördare om sin nära anhörig. De är också bara människor.....

En sak har jag funderat på sedan dag ett, och känt tacksamhet för. Han gick inte in i en skola med barn eller ungdomar. Det finns grader i helvetet; det värsta det är när barn blir dödade i olika våldsbrott. Jag känner sann tacksamhet för att vi slapp höra om barnamord. Och jag känner samma tacksamhet, barn i skolåldern identifierar sig inte med offren. De känner sig inte rädda och ångestfyllda för att de ska drabbas. 

April

 Det tycks som om åsikterna går isär, vad det gäller snö i april. Både när man läser blogginlägg och när man lyssnar på vad som framkommer i olika radioprogram. Engagerar, det gör snön i alla fall.

För min del, så var det väntat med några omgångar snö, innan våren kommer igång på riktigt. Det har inte snöat här under hela mars och det har varit snöfritt nästan lika länge. Fullständigt normalt med kallare väder och nederbörd i form av snö under hela april, åtminstone i våra trakter,

"Aprilsnö ger fåragö" säger Bondepraktikan.  Jag tror att man visste vad man pratade om, förr i tiden, då när väder och vind var det som bestämde skördarnas storlek och kvalitet.

Läste igår ett inlägg på FB, där man skrev att det inte var alls lika roligt med snö i april, som med den första snön. Håller inte med. När den första snön kommer är det kallt och mörkt, och kallare och mörkare ska det bli innan det vänder igen. Snön som kommer i april, den blir inte långvarig.  Det blir nästan alltid plusgrader under dagen, och är det dessutom solsken, så både smälter och avdunstar det täckande vita.

Oj, vad det forsade från stupröret vid en av grann-uthusen.  

Det lät mycket vår om det. 

Fåglarna var också glada. De höll solskenskonsert idag.

Lite snö hindrar inte vårblommorna att titta upp. De är härdiga och sluter sig kring sina viktiga inre organ, ståndare och pistill,

Inser att inte alla känner sig lika muntra över snön som jag.

För det första, så blev vi förskonade från de stora mängder snö, som vräkte ner några mil norröver. 

För det andra, så hade vi inget behov att ge oss ut på sliriga vägar under det att snöade igår.

Förstår att de som suttit insnöade i bilar och bussar under timmar, ja under hela natten, inte ser något som helst positivt med snön.

Intressant dock att höra hur alla skyller på "någon",  för att det blev kaos i trafiken.

Det är något som inte stämmer i detta land. I Sverige så kommer numera individen och det individuella valet alltid första hand. Men när det gäller att ta ansvar, så finns det ingen individualitet. Man skyller alltid på någon annan.  Ända från regering- ( och oppositions-) nivå ner till både barna och "gräsrots"nivå.

Vad det gäller snökaoset så skylls det på trafikverket, på lokala snöröjare, på lastbilstrafiken.  Tror inte att man kan skylla på SMHI denna gång, då de tidigt gick ut med orange och gula varningar.  Men vem vet, det kanske är SMHIs fel att det snöade så mycket?

Jag tycker detta är rätt enkelt: Varnar man för att det ska komma mängder av snö, så är det väl upp till var en att inse att man ska hålla sig borta från vägarna. Hur snabbt än snöröjarna ger sig ut, så  hinner de inte få bort allt.  Har man inget omedelbart ärende, så stannar man hemma. och även om lastbilstrafiken håller igång Sverige, så är det bättre att stanna till under några timmar än att bli fast på vägen och ställa till det för dem som "måste " ut.

För mej låter det superenkelt.... Och handlar om det individuella ansvaret. 

Imorgon ska det komma mer snö. Jag har en tid hos frissan på morgonen. Och vi har bara bilen med (små) allrounddäck  hemma. Känns så där. Maken har lovat åka med och passa på att att handla under det att jag är hos frissan. Men är det så att det kommit mycket snö redan på morgonen, jag då får jag faktiskt ringa återbud. Det finns ju nya tider att få. 

Till helgen kommer våren tillbaka, är det lovat. Härligt!

Och inte skulle jag bli förvånad om det kommer minst en omgång snö ytterligare, innan den riktigt grönskande våren kommer.

Det där med bekräftelse

 Inbillar mig att alla har ett stort bekräftelsebehov. Kanske en del har större än andra.  Jag vet att det finns kända artister, som nästan alltid blir överösta av beröm, men som blir alldeles bestörta om de någon gång får kritik.

Igår fick jag den finaste bekräftelse man kan få, tycker jag.

Min unga kollega sa "När jag blir sjuttio, så önskar jag att jag kan vara som Anna-Lena!" 

Kollegan är trettiotre. 

Jag blev förstås jätteglad, men ännu mera glad, då jag fått suga på den goda karamellen en stund. (Vilket jag f.ö. fortfarande gör)

Vad min unga kollega avsåg, det hade sitt ursprung i måndagen, då hon för första gången var instruktör på spinning-core- passet. Hon hade haft pass tidigare på annan plats, men var tydligen inte van vid att ha pensionärer med.  Så att jag hängde med på det intensiva passet och därefter på coreövningar på golvet, det imponerade tydligen.

Nu är vi flera pensionärer på passet. Spinning är så bra, man bestämmer själv hur tungt man vill ha det.

Idag har jag f.ö. introducerat två av mina dam-kompisar från vår by, på gymmet i samhället. Kul att ha sällskap, kul att de tänker skaffa gymkort och fortsätta använda den välutrustade träningslokalen. Tänker att vi är nog rätt hurtiga, många av damerna i byn. Tror att man påverkar varandra en del. Kanske jämför; man vill inte vara sämre än någon annan. Om man har ork och förmåga, vill säga.

Tänker ofta på världs-ledarnas ålder. Biden, Trump, Putin, Netanyahu, Erdogan...... De  har uppnått "pensionärsålder" allihop.  Biden kan benämnas åldring. Och ändå anses de klara av att ha länders -och världens-  öden i sina händer. I ljuset av dessa herrars ansvars-åtaganden, så är man ju bara en liten "lort", Fast, egentligen, så skulle de ta större ansvar om de drog sig tillbaka och lät  lite yngre krafter ta över.

Lite otäckt är det, tycker jag,  att i USA står presidentvalet mellan en halvdement åldring och en kriminell gamling och i Ryssland sitter en narcissist vid makten.  Åtminstone skulle väl "demokratin" USA kunna komma med lite bättre kandidater- förstår f.ö. varför de inte kan det. Kan någon förklara?

Som sagt! Jag blev glad över att ses som ett föredöme! För unga människor! Eller iaf en....

Lite bilder från två dagars promenader i byn. Det är himmelen jag fotar egentligen. Den har så många olika färger, nu när ljuset kommer tillbaka. Och ljuset HAR kommit tillbaka. Snart är klockan fem och det är fortfarande LJUST ute... 

Gårdagseftermiddagens öster-himmel.  Många nyanser av blått...

Söderut har den fått lite rosa nyanser...

Lite mer dramatik åt nordväst.... 

Tog bara en bild på promenaden vid lunchtid idag. Mot norr var himlen klar. Solen stod i motsatt riktning, och orkade inte  skingra molnen som var i vägen.

Mellandagar

 Juldagarna har passerat. Lugnt. Så har vi det i vår familj. 

Tillbringade julafton med Värnamofamiljen.  Sen "firar" vi inte mer. Går ju precis lika bra att träffa de få släktingar vi har, på andra dagar, än just under jul.

Läste det klokaste inlägg som någonsin skrivits på en blogg, idag. Man har frihet att välja hur man vill ha det. Eller? Kanske man inte har... det finns en massa måsten som ska uppfyllas. Kommer ihåg hur det var då våra barn var små, och våra föräldrar levde. Det var ett farade från det ena stället till det andra. Sex mil emellan. Klappar och mat. Och mer mat. Och sedan nytt släktkalas med makens mostrar och morbröder på juldagen.   Ingen julefrid inte.  Knappast något val heller. Jag har gråtit många jular. Av ren trötthet, över alla måsten. 

En lugn julafton. Dåligt väder, regnigt och isigt. Inomhusväder. Så för en gångs kollade vi Kalle Anka. Det har vi inte gjort på massor av år. Konstaterade att det var sig likt.

Tröjan, som inte är en julklapp., utan ett beställningsjobb, den blev klar alldeles lagom till jul.  Den var kul att sticka. Och blev riktigt bra,

Tomten kom med klappar till alla. Lego- byggena sattes igång på direkten.

Det traditionella familjefotot framför granen.  Tog nog fyrtio bilder. De flesta blev inte bättre än så här.... 

I morgon blir det paketöppning igen. Karin och Ava har anlänt till moster och kusiner idag. I morgon möter vi upp, och så får det bli utdelning av fler klappar. Konrad ville spara en del av sina julklappar, så att det inte blir så oproportionerligt många till Ava.  Han fick välja hur många vi skulle ta med på julafton. Fyra blev det. Det jättestora paketet ( han visste att det fanns ett lego-sjukhus bland paketen) skulle med.  Och så blev det. Det var färdigbyggt på  juldagens morgon....

Mellandagar. Det är den tid då det gäller att försöka få lite frisk luft, och få det gjort som kräver dagsljus,  mellan gryning och skymning.  Sex timmar har man på sej. Låter ganska mycket... men går alldeles förskräckligt snabbt.

Det blir mycket tv- tittande under de mörka timmarna. Så mycket så att ögonen känns smått fyrkantiga. TV-tablån, den bjuder inte på mycket "vettigt", trots att det är jul.  Hur "klarade" man sig, innan man kunde streama.  På SVT play finns mycket bra. som inte visas på rimlig tidpunkt i direkt-tv. TV4 play, tidgare Cmore... och Canal +, har också mycket att bjuda på  Läste ett tips om "Hidden Assets" på TV4 play. Suveränt bra! Även en nyinspelning av "Ondskan" går där. Mycket bra! Otrevligt otäck! Väntar på att "Stjärnorna på slottet" ska börja. Tycker att det kunde varit betydligt bättre tv-utbud i mellandagarna än vad det är. Men som sagt... betalkanaler och streaming gör att man ändå blivit tv-trött under några juldagar.

Men läs en bok istället, tycker säkert någon. Absolut! Men så här är det; Maken har slutat läsa, och när han sätter på de serier/filmer som jag också  vill se, då gäller det att hänga på. Så det är gott när det är lite fotboll då och då, för då blir det lästid för mig.... eller sticktid. Har garn till en tröja till mej. Den får vänta tills efter nyår.

Riktigt härligt väder, denna "tredjedag jul". Så sa man förr, ju. 

Var i Tranemo och handlade inför nyår. 

Med tanke på att man verkligen vill fånga ljuset, så var det läge för långpromenad, då vi kom hem.

Även maken gick med på den drygt sex km långa rundan. Hör inte till vanligheterna. Men ibland HÄNDER DET....

Så vackert i skogen, med den låga solen, som fick rimsfrostens kristaller att skimra.

Klockan är 16, skymningen har fallit tungt. Trots att fullmånen gör sitt bästa för att ge lite ljus. I natt lär det blir snö. Och sen regn.... 

Är så  trött på denna årstid, som numera bara tycks bestå av mellandagar.

Snö, mellan dagar av barmark. Regn, tö, isgata, mellan dagar av snö och barmark. Barmark, mellan dagar av ishalka och nysnö. Idag var det i alla fall en fin och solig sextimmarsdag mellan regn/ ishalka och ännu mer snö. 

Åldern

 Nu kommer det.... åldersnojeinlägget. Tillsammans med  bilder från dagens promenadrunda.

Det har varit några speciella dagar. Lite ångestladdade för min del. En helt grundlös ängslan.  Men sådan är jag. Skapar en massa oro, av minsta lille minimöjlighet till det samma.

Har ju skrivit en del om min pappa. Han som jag levde under samma tak som i tjugo år utan att ha någon riktig kontakt med. De senare åren av hans liv, då jag flyttade hemifrån och framförallt då jag fick familj, de blev betydligt bättre kontaktmässigt.

Min far blev sjuttio år. Samt några dagar. Precis så gammal som jag är nu. Kommer så väl ihåg där dödsbudet kom. Vi var på fest i byn. Min mor hade ringt makens faster och berättat. Det var hon som ringde upp maken på festen. Vi åkte hem och jag ringde till min mor och sa: - En sådan tur att det inte var du. Det hade jag inte klarat. 

Min mamma var bara sextiosju. då min far hastigt gick bort. Antagligen var det något med hjärtat, som gjorde att han avled, sittande med foten på gasen, i ett försök att komma ur den snödriva som min mor kört fast i med den blå Mazdan.

. 

- Vi obducerar inte så gamla farbröder, var beskedet från sjukhuset, dit ambulansen kört den konstaterat avlidne mannen. 

SÅ GAMLA! 

Hm... mycket har hänt på trettiofem år. Idag tror jag att man att reda på dödsorsaken på ett plötsligt dödsfall....

Jag var trettiofem år då min far dog. Han var sjuttio. Sjuttio år. det var inte så gammal 1988 heller....

Naturligtvis tänker man på döden, när någon nära anhörig går bort. Kommer väl ihåg att jag tänkte: Det är trettiofem år tills jag blir sjuttio. Det är en lång tid. Jag hinner göra mycket.  ( Om jag nu har hunnit det kan man diskutera, men det gör jag inte här och nu... )

Nu är jag i precis den ålder då min far dog. Tankarna är med dagligen.   Borde försvinna, om ett tag. Finns det något vetenskapligt belägg på att man blir så gammal som ens förälder? Knappast. Men ändå, just att passera sjuttio år har blivit en extra svåröverstiglig barriär för mig....

Blir så trött på alla klichéer om ålder: 

"Sjuttio är det nya femtio".  Skitsnack! Sjuttio är sjuttio. Femtio är femtio. Sen att alla klär sig ungdomligare, och är mer aktiva, det har ju mer med tidsandan att göra, än med ålder. Medellivslängden har höjts något. Den ligger på närmre 85 år för kvinnor, kan jag googla fram. En sjuttioåring har femton år "kvar", en femtioåring trettiofem. Kom inte och såg att sjuttio är det nya femtio. Även om jag kan förstås vad man menar..... 

"Ålder är bara en siffra". Absolut inte. det finns väl inget som är så säkert som åldern. Iallafall för alla som är födda i Sverige. Här är både födelsedatum och födelsetid väl dokumenterad för oss alla. Åldern är en realitet.

" Man är inte äldre än man känner sig!" Men snälla, man är ju precis så gammal som man är. Sen har nog de flesta av oss svårt att förstå att vi är så "gamla" som vi är. Vi har upplevelser från alla åldrar lagrade i hjärnan, så vi har den fina möjligheten att förflytta oss genom åldrarna via tankens kraft. 

Googlar lite för att hitta några bara talesätt om ålder. 

Hittade två, som jag absolut kan ställa mig bakom.

Att vara sjuttio år ung är ibland långt mer uppmuntrande och hoppfullt än att vara fyrtio år gammal

Bara den som inte accepterar sin ålder känner sig verkligt gammal.

Vill gärna försöka vara sjuttio år gammal, men ung i sinnet. För även om det gör lite ont i kroppen ibland, så känner jag mig inte så gammal.

När min pappa var lika gammal som jag, så var han borta sedan en vecka. Blommorna som han fick på sjuttioårsdagen, de stod ännu kvar. Min mamma blev åttio, minus sex veckor. Så nu behöver jag inte ha ålderångest på nästan tio år. Om jag lever så länge....

Still going strong

 Jag kan allt känna mig sådan då och då, och vara ytterligt tacksamt över att kunna ha känslan. Än hänger tanten med, även om vissa kroppsliga förmågor försvunnit med åren.

Hade flera hallelujamoments igår på jobbardagen. Fyrorna spelade "Lille katt" efter noter. Helt underbart att höra en trio med gitarr, synt och panflöjt spela den enkla melodin tillsammans.  5-6or har gjort egna låtar. Utifrån vissa ramar. Det låter lite konstigt, men barnen tycker att det är BRA. Fick höra flera olika framföranden på xylofon och synt. Men att lyssna på trion med synt, gitarr och xylofon som spelade helt samstämmigt, det var nästan rysansvärt. Liksom att uppleva engagemanget hos alla elever. Man vill verkligen kunna framföra någon del av sin egen låt, men för vissa är det supersvårt att spela och läsa av noter. 

Efter gårdagens halvdagsarbete, så väntade en resa till Göteborg. Det är ingen större grej för oss att åka till Sveriges andra stad. Elva mil, fina vägar, det tar en timme och en kvart att köra till Liseberg, som ligger åt "vårt" håll.  fem-tio minuter längre tid att komma till den mest centrala delen av stan.

Igår var det Liseberg som var huvudmålet.

Kvällsmålet.. eller "middag" kanske man säger, det tog vi på en kinarestaurang på Södra vägen... 500 m från nöjesparken. Vi har ingen kinarestaurang i närheten här hemma. Det finns i Borås, men där är man sällan. Både Tranemo och Ulricehamn har thai-restauranger, och det är också gott... men det är något visst med kinamat. Kanske för att den, tillsammans med pizza, var den första "utländska" mat som tjejen som är uppfödd på lantlig husmanskost, träffade på. 

Jag var jättehungrig, så jag tyckte att maten var supergod, med smaker som var still going strong. Både vad det gäller de välbekanta smakerna, som att det var lite sting i en av de tre små rätterna som jag valde.

Liseberg var Halloweensmyckat. Nöjesparken var dock inte öppen på torsdagskvällen. Det är fredag till söndag som gäller just nu. Under "Halloweenveckan, då det också är skollov, är det öppet dagligen. Men vi väntar att åka dit med barnbarnskillarna tills det blir julprytt i parken och tomtelandet håller öppet,

Det var otroliga mängder pumpor som fanns vid parkens entré.  Man måste väl nästan ha egna odlare för allt som behövs. Pumpor tar ju PLATS att odla.

Vi skulle till Lisebergsteatern, vilken ligger i anslutning till parkentrén. Den här mannen, som verkligen kan sägas vara still going strong, har en monolog-förställning  ( kan det heta så?), tillsammans med  sex musiker. "Kontrabasen" hette stycket och tog upp kontrabasistens tankar... och framförallt hans kärlek till sopranen Sara. Hon som inte visste vem han var, för vem uppmärksammar något sådant som en kontrabasist, där i orkesterdiket. Duktiga musiker, varav Tomas von Brömssen också hör dit. Igår tog han inte en enda ton på klarinetten, dock. Han hade lärt sig behärska den stora kontrabasen, så att han kunde spela ihop med de övriga. Strongt!

Det fanns mycket som lockade till försiktiga skratt, i den annars ganska sorgliga handlingen. Lite Tomas von Brömssens signum, att kunna göra tragiska gestalter med ett stort mått av humor. Utan att det på något sätt blir plumpt. I sjuttiofem minuter, trollband den åttioårigen Tomas den stora publiken. En publik i ganska blandade åldrar. Det är inte bara pensionärer som uppskattar von Brömssens storhet.

 En riktigt bra föreställning!

Dagen idag började hos frissan. Hade klipptid sedan förra besöket där. Hade ju tänkt mig att bli naturligt grå, med ålderns rätt... men jag tröttnade på allt det gråbeiga och kollade hon hade tid att göra slingor. Det hade hon. Så tanten lämnade frissan, efter dryga två timmar, som en ny människa... eller nja, ialla fall med en gladare hårfärg. Nej... nej... ingen risk för rött eller någon annan tokig färg... jag skulle aldrig lägga i någon annan färg än brun i min hårman.

Stannade till i Nittorp, bara för att ta en bild på hösten vid Jälmån. Så vackert!

Väl hemkomen satte jag fart på maken. "Nu tar vi in trädgårdsmöblerna innan regnet kommer!" Våra trådgårdsmöbler är verkligen still going strong. De har stått på altanen från april till oktober sedan 1981.  Bra kvalitét. Och så jättesköna att sitta i, med en tjock och go dyna i. ( De är bytta, ett par gånger... förstås)

Tog en promenad, bynära, innan regnet kom. Hann precis hem, när det började regna.

Har kommit femton mm på några timmar.  Mer lär det bli. 

Perenn-fröerna som jag beställde i förrgår kom i postlådan idag. I morgon ska jag så fröerna! Så kul att kunna känna lite vårkänsla, trots att mörkret smyger sig på ,mer och mer för var dag.

Tidiga tankar

 

Hör inte till dem som brukar sitta vid datorn klockan nio på morgonen.   Om det blir datorsittande, så får det normalt vänta tills framåt kvällen. Oftast nöjer jag mig med att kolla de viktigaste apparna via mobilen... Aftonbladet, SMHI, Instagram, Facebook, Bloggen.... ja, sen har man koll på det mesta, i stort och smått. Men som jag tidigare skrivit, jag kan inte längre kommentera en del Blogger -bloggar via mobilen. Ej heller svara på kommentatorer på min egen. så då behövs det lite datortid....

Blev väckt redan halv sju idag, av att  makens telefon ringde. Han hade den på laddning i ett annat rum, och hann inte svara. Då ringde min mobil.... Alltid lite otäckt med så tidiga påringningar. Hade dock en känsla av varifrån samtalet kom. Det visade sig stämma.  Så det blev så att maken fick rycka ut och köra gallstensanfallande person till akuten i Borås. Naturligtvis var jag klarvaken också. Konstaterar att man känner sig rätt pigg då man vaknat lite tidigare, än då man ligger och halvsover fram till  åttatiden....

Regndag idag. Igen. Tänkte gå ut i trädgården och ta lite blombilder... med  droppar på... men stannade på verandan och  zoomade in en liten del av perennrabatten vid  "gången"  Det är tydligt att växligheten inte "lider" av allt regn, på samma sätt som soldyrkande människor gör. Tvärtom. Perennerna har vuxit sej så stora, så att de går in i varann. Plus att nya plantor, fröspridda, växer upp lite varstans. Just nu får det vara så.... gott att slippa rensa. 

Krukorna, där det frösådda också växt ihop, kommer upp på veranda... eller in i växthus... när väderprognosen säger "mycket regn".  Så det har blivit mycket bärande ut och in under juli. Bra för maken att få till lite träning!

I vårt hus står radion på från morgon till kväll. P4. Bra att ha koll på vad som händer, såväl lokalt som i stora världen. ( Typiskt pensionärsgrej, antagligen... )

I våra trakter, ja, dryga fem mil norrut, har det varit ett antal vargattacker mot fårhjordar. Som senast var det ett trettital får som blev rivna, nära den sjö, där vi tog vårens vackraste vitsippspromenad. ( Åh, vad jag längtar tillbaka till vårens tid)  Någon dag senare  sköt man en varghane. Förhoppningsvis den som som utfört masslakten. Har svårt att avgöra om jag tycker att vi ska ha varg i våra trakter eller ej. Tror inte att de är farliga för människor, men ändå... är det ok att hela fårflockar blir rivna? Eller är det så att det ligger i vargens natur, lika mycket som det ligger i människors natur att föda upp sina djur och sedan skicka dem till slakt. 

Min bror berättade f.ö. att han sett en varg alldeles nära mitt barndomshem, en morgon då han åkte till jobbet i Borås. Detta var under senaste veckan. Han meddelade fårägarna i byn, och dessa satt vakt under följande natt. Inga får blev angripna. Kanske det var en mätt varg på vandring...?

Funderar också på vårt lands utsatta säkerhetsläge. Beroende på koranbränningar. Skakar på huvudet, känner ilska långt ner i magen. Förbjud sådana tramserier, sådant som bara utmanar  och provocerar. Har ju inget med yttrandefrihet att göra.  Klart att de som vill Sverige "illa" använder sej av möjligheten att göra det.  Men jag är ju inte juridiskt utbildad förstås.... har bara något lite förnuft ( inbillar jag mig).

Musiken i P4 är något tjatig. Vet inte hur många gånger dagligen man spelar Loreens tatueringslåt. Så tjatig. Även förra årets "mello"-vinnarlåt körs ett antal gånger dagligen. Nordman sjunger ofta ut om att han inte har några sorger och pojkarna från Norge  meddelar att de  kan andas utan luft. Gissar att det är en AI som gör låtlistor, och  sätter ihop efter de lätar som streamats mest under en längre tid. Större variation på musiken önskas....Kan förstås sätta på Rock-kanalen, men då missar man nyheter....

I-landsproblem. Men det kan man ju fundera över en regnig torsdagsförmiddag i juli. Maken är just hemkommen. Den gallstensplågade blev inlagd och morfinmedicnerad. 

I morgon lovas bättre väder. Då får det bli en tur till Halmstad. Få se om det kan bli en övernattning,,,

Ingenting

 Det är faktiskt vad jag planerade att göra idag. Ingenting. Mest för att det har varit någonting varenda dag, hela sommaren. Nu gick det si så där med att göra ingenting. ( Med ingenting menade jag att läsa en bok, från pärm till pärm, och därutöver göra ingenting, mer än att vara maken behjälplig med lite handräckning under måltiderna. Eller iaf äta det som serverades... )

Var på ytterligare en kusinträff i går. Fast då var det äldsta dotter och hennes äldsta kusin som träffades. Det är dessutom vårt gudbarn, så C-E och jag åkte med Johanna och killarna till Rångedala.

 Richard och hans familj har ganska nyss flyttat in i ett hus, bara några kilometer från mitt barndomshem. Var kul att  se det huset, som jag tidigare bara sett på håll, kul att träffa hela familjen, och kul för tredjedelskusinerna/sysslingarna, som är i nästan exakt samma ålder att träffas. Jättekul hade de ihop, trots att det var länge sedan som de sågs senast.

Det blev bara en barnbild tagen. Ingen bra  bild... mera en sådan som de som inte visar bilder på barn och barnbarn lägger ut. Men bättre det än inget.

Vad jag skulle komma till, det är hur genetiken slår igenom. Eller om det handlar om miljö. Att göra ingenting, det är jag inte bra på. Sitter jag framför tvn, så behöver jag ha en stickning i händerna... eller också sitter jag och spelar ett spel på mobilen, samtidigt som jag kollar tv. Lite jobbigt, om man ser på en fransk eller spansk film/serie...  Vi kom att prata om det igår. Richard är likadan, en rastlös typ. Så även hans far, min bror. Även vår äldsta dotter vill ha något för händer. Att göra ingenting, det klarar hon inte heller. Medan vi har andra exempel i släkten, där man verklige kan göra ingenting. Vore gott att ha den förmågan.... Vi är olika, och tur är det... men nog finns det egenskaper som tycks vara släktbetingade....

Hälsade f.ö. på hos bror och svägerska lite kort också. Det var flera år sedan som killarna var vid huset där mormor växte upp. Tyvärr var det regnigt och blött, så det blev inget besök vid min barndoms stenar. ( Jo, dom finns!)

Men som sagt, i dag tänkte jag ta en bok och sitta med den framför näsan hela dagen. Måste vara gott att kunna göra så någon gång, tänkte jag. 

Men så kom jag på... gymmet, där har jag ju inte varit på en vecka. Har lovat mej själv att det ska bli minst ett besök där, varje vecka. Åttio minuter på ett i övrigt tomt gym. Rockkanalen på radio, gjorde mig sällskap. Det spelas väldigt bra musik där, mycket från sjuttio och åttiotal.

Åkte ner till Hestra för att hämta några paket. Ett par skor av märke Merrell blev också inköpta. Kände att jag behövde ett par ordentliga goretexskor, som inte är helt nedslitna, om vi ska åka och vandra om en dryg månad. Fyrahundra kronor billigare än i fotspecialistbutiken i Borås.   Klart man ska handla alla friridskläder i Hestra sport och radio. En konstig kombination, men en superbra affär. Paketutlämning från de flesta företagen finns också där. Inte alltid att vi får våra paket till Hestra ( en mil exakt att köra). Det finns gånger då man inte kan välja ( oftast gäller det Post Nord) och då hamnar de i Tranemo.. sexton kilometer bort. Spelar egentligen mindre roll, vi veckohandlar alltid på ICA i Tranemo.

Efter lunch, som jag och maken hjälptes åt att fixa, ville jag gärna testa de nya skorna. Blev "Stockremmarundan" med en extra avstickare. Sex kilometer.  

Ljungen har börjat blomma. Västergötlands landskapsblomma. Vacker. men ändå lite vemodsframkallande. När ljungen blommar, så har det mesta av sommaren gått. Framförallt så börjar mörkret smyga sig på . Kvällarna är inte lika ljusa längre, och nätterna blir mörka igen. 

Tog en liten avstickare för att kolla myrliljorna. De har någon vecka kvar att blomma. Tyckte att det var färre blommor i år, än vad det brukar. 

Sädesfälten börjar också anta höstfärg. Vilket ingav lite mer vemodskänsla.... Nåja, än är det två fina månader kvar. ... Fast fyra härliga månader har redan passerat, april, maj, juni och ( nästan) juli....

Gick förbi många blåbärsställen på min runda.  Kände att jag bara "måste" plocka lite. Tog bilen tillbaka ut i skogen och plockade en liter. Gott att bara äta till mjölk eller fil. Maken hade varit på eftersök av kantareller i eftermiddag. Hittade så pass mycket, så att det räckte till två rostade mackor med stekta kantareller till oss var.  Blåbär och mjölk därtill... lyxmåltid! Blåbär är bra, de  håller sig fräscha  på sina kvistar i flera veckor än.

Kanske har jag gjort ingenting? Fast jag gjort någonting hela dagen. Nu ska jag bara skriva klart en inbjudan till resa genom PRO, sen ska se om jag kan sitta framför tvn och göra ingenting. Eller jag kanske skulle plocka fram lite stickor och garn....

I morgon ska jag besöka kiropraktor Josefin. Sen ska jag göra ingenting... mer än läsa den där boken då....

Examensdags

 

Idag är det "examensdags" för dotterdottern. Hon och hennes kompis skulle bli hämtade med "tutor" och sedan gå ut och äta med sina mammor.  Papporna kanske också fick gå med, det framgick inte..  Äldsta dottersonen tog sin första examen för  ett par veckor sedan.  Vi fick en video från hans pappa, där man fick se pojken springa ut genom ett blågult draperi, med vit mössa på huvudet och blågula ballonger i handen.  En kusin till våra döttrar hade lagt ut en film på Instagram; Man var på pinchos och firade sonens "examen".

Har aldrig tänkt på att man kunde fira att man slutade "dagis", "föris", förskola... ja, det finns ett antal namn på den utmärkta första pedagogiska instansen i en människas liv. Nu har vi ju inte haft barn på "dagis"/"lekis" på trettiofem år, så detta med "examen" är kanske är en företeelse som funnits ganska länge. Och visst kan det var en  bra och rolig grej, det är ju faktiskt den första "milstolpen" i livet. Nu är det slut på det fria livet, nu är det skolplikt som gäller. Måste säga att jag upplever som våra barns två olika förskolor har varit superbra, att förskolepedagogiken utvecklats under åren som gått. 

Så jag säger grattis till Ava idag, på sin första examensdag. I augusti väntar stora skolan, med elever från f-klass till åk 9. Klart att det blir lite skillnad!

Någon examen på årets naturpass, det har vi ännu inte kommit fram till. Har tre kontroller kvar i Ambjörnarp, och tio kontroller kvar i Hestra.  Så tre gånger, gissar jag att vi tar på oss för att komma till examen. 

Idag var vi uppe på Isaberg. Det finns bra skogsvägar, så man lätt kan ta sig fram till de stigar som sedan leder till de olika kontrollerna. Hittade åtta idag. Någon riktigt enkel, uppe på Isabergssplatån, några lite svårare, varav ett riktigt ordentligt backpass. ( Vi skulle nog tagit den kontrollen från andra hållet, det hade varit enklare. ) Att gå uppför branter, det stör mig inte ett dugg, känns bara bra att bli lite andfådd. Men nerför, huvaligen,... tycker att det är jobbigt, trots att jag har stavar till hands.

Fin utsikt hade vi på väg till och från flera av dagens kontroller.  Blåbär, hur mycket som helst... och dessutom massor av hallon på ett av hyggena. Dit får vi nog återvända och plocka några liter....

Mannen till vänster, han och jag tog "grundskoleexamen" samtidigt. Vi gick i samma skola under högstadietiden. I sjuan, då fick man välja på om man ville ha slöjd eller musik. Jag valde musik. Vi var sju sjuor, och P-G var en av de som hellre musicerade än slöjdade. Han har hållit på med musik och uppträtt i många olika konstellationer under årens lopp.   

Igår bjöd han och kollegan Lasse på Povel Ramel-låtar, på ett av mina favoritställen, trädgårdscafeet vid Mossebo Stom. Kul att äntligen få tillfälle... eller kanske mer ändan ur... att höra dem.  Fick också några ord med honom efteråt det timslåga framträdandet... jodå... han kom ihåg mig. "Hon som kom från Rångedala".... 

Tycker att det är rätt fantastiskt av föreningen kring Mossebo Stom ( gamla prästgården) att bjuda på musik fyra torsdagar i rad, sommar efter sommar. Inget inträde. Man förväntar sig att publiken köper kaffe och våffla ( eller annan fika) för 50 kronor.  Även amatörmusiker kostar... och det handlar om tusenlappar.... Eloge till den livaktiga föreningen kring den gamla prästgården!

Tredje våfflan i sommar. Den klart godaste! 

Härligt sommarväder idag. 20 grader och omväxlande sol och moln. Svensk sommar. 

Jag blir så glad av alla småkryp som jag ser. ( Eller jag blir inte glad-glad av myggor och getingar... men ändå lite glad... dessutom funderar MYGGA bra att hålla borta mygg och knott) Förra året så var det så få insekter, så att jag blev riktigt orolig och betänksam. I år är det som vanligt igen... och även om jag är väldigt medveten om att jorden är överhettad, så är jag glad att vi har en ganska så normal sommar. 

Inget bra foto, skulle inte få godkänt på examensprov... men lite häftigt att se den lilla baggen  söka upp riddarsporrens  nektargömma.

Och här kommer en getingfluga för att kolla om det finns någon nektar i den lilla rosen. 

Gissar att de flesta sexåringar är examinerade från "dagis"  i mitten av juli. Grattis till att ha kommit avverkat den första delen av livets småsnåriga och backiga stig.