Backigt

 

Idag for vi till Backgården. 

Mitt barndomshem. Det är så vackert, där uppe på höjderna, där man har utsikt över Viskans dalgång.

Det blev en promenad med  bror och svägerska i backar, som gick upp till Backgårdarnas högsta punkt.

Ju högre backar, desto mer utsikt.  Barndomshemmet ser ut så här, uppifrån  högsta utsiktspunkt.  Ganska olikt huset som jag växte upp i, det har blivit både högre och bredare. Men grundstommen, den finns kvar.

Det blev en fin promenad, nästan sex kilometer lång, på för mig ganska okända vägar. 

Många backar blev det, först upp, sedan brant ner och slutligen upp igen.  

Och lite raksträckor, däremellan. Fast dom är inte många, mest lutar det åt något håll, i min barndoms by.

Lite så som livet är, backe upp, backe ner... och raksträcka. Ganska bekvämt med raksträcka, men lite  tråkigt i längden.

Har verkligen känt mig så här den senaste veckan, upp och ner... och lite rakt.

Har absolut inte blivit vän varken med mig själv eller med den tillvaro jag lever i, nu när jag blivit "senior".'

 Till och med på mormorsdagen fick jag ett "bryt", som jag inte kommit över än. Jag vill ju inte bli arg på dem som jag tycker allra mest om i hela världen...... Usch, vad jag mår dåligt av att jag  blev tokarg.... att bägaren helt enkelt rann över....

Andra dagar har det varit nerförsbacke. Ett superkul besked i en speciell match.... långa promenader... många liter lingon plockade i den rogivade lingonskogen. Lingondricka på flaska, lingonsylt på burk.... och så går känslorna in i uppförbacke igen... man trivs inte med vare sig tankar, ålder eller utseende.

Stannade till  i Ulricehamn på väg till bror och svägerska. Gick in på Kapp Ahl, tog med ett par jeans och ett par manschesterbyxor in i provrummet. I vanliga storleken. Försökte pressa ner en mjuk massa  överbliven mage i byxorna. Så  fruktansvärt äckligt att känna det där lösa motspänstiga hullet... ..... 

Kanske tog jag lite mindre av blåbärspajen som svägerskan bjöd på till efterrätt, än vad jag brukar. 

Fast.... jag satt mitt emot bror.... och kom på att det är genetiken som är den allra värsta fienden till oss båda.... skulle man kunna få lite genmanipulation, så här på ålderns sensommar....?

Igår var det nästan bara nedförsbacke. Lingongöra, en stund i sol och sensommarvärme på altanen och sedan var vi iväg på pizzabakning.

Surdegen var färdig då vi -. åtta förväntansfulla pizzakreatörer- kom till eventstället Ericssons Cottage, mitt ut i skogen, 100 meter från  gränsen till Småland.

Den vedeldade ugnen hade en inre temperatur på närmare 400 grader, och stod redo att  grädda så många pizzor vi orkade äta.

Pizzapålägg fanns framdukat på ett sidobord.

Det var en trevlig stund tillsammans, men...... det vete sjutton om inte jag bakar godare pizza hemma, på bakpulverdeg och med min egenkryddade tomatsås. Framförallt så har jag godare "pålägg" - oftast räkor. musslor, tonfisk och svamp. Samt pizzaost i stället för mozzarella, som inte smakar så mycket.  Rödbetor och chevreost, med lite honung och pinjenötter på. det var ändå ganska gott.

Priset för att baka så mycket pizza man orkar äta ( för min del  en och en halv... ) det är rätt saftigt... 499 kronor. Därtill kom så dricka... och det var heller inte billigt.

Sen blir det lite konstigt ibland, fru Ericson kallade mig Eva-Lena hela tiden. Jag rättade  bara mitt namn en gång, men det hjälpte inte... och sen lät jag henne säga fel, och kände mig lite ledsen för att jag inte blev kallad vid mitt riktiga namn. Är man tokig som beter sig på det sättet, när man snart ska fylla 67... Då borde man ju väga säga ifrån... men det gör inte jag.... 

Trots allt gnäll, så var det en trevlig stund tillsammans, och kul att få pröva att baka i den

vedeldade ugnen.

Undrar om ungdjuren i Backgårdsbackarna också känner av livets backar. Tror inte det.... men kan ju inte veta.  Ganska så co-olt tycks de ha det iallafall.