Trist

 

Med samma hastighet som de ofta förekommande tjurrusningarna över öppna fält, rusade Fransson över till de sälla jaktmarkerna igår morse. Han åt lite frukost, lade sig ner och fick en konvulsion under det att  han försvann från denna världen. 

Nu hade vi bara en hemmasnickrad diagnos efter hans svåra symptom i tisdags, vingelsjuka, och enligt denna var prognosen för en längre överlevnad riktigt dålig.

Ändå så ville man inte riktigt ta till sig de dåliga framtidsutsikterna för katten, då han piggnade till och nästan var sig själv igen under ett par dagar.

Jag är absolut ingen större djurälskare, i den meningen att jag gullar med dem och sysselsätter mig så mycket med dem. Men visst saknar man ändå den store svarte katten som funnits i huset i mer än tio år. 

Husdjur har alltid funnits med i mitt liv. Hund och katt som barn, katter som vuxen. Även om det är maken som varit den som ägnat sig mest åt katterna, så har de funnits där.

Några har blivit överkörda, flera har vi tagit bort p.g.a ålderskrämpor eller åldersrelaterad sjukdom.  Jonny och Konny dog  riktigt unga efter att ha fått kattpest, då de kastrerades hos veterinären. Det är många år sedan, men det var riktigt otäckt, så ont som de hade innan de dog.

Fransson var tio år, och borde haft fem-sju fina kattår kvar.  Det känns extra trist och sorgligt.

När vi var tvungna att åka till veterinären för att avliva vår gamle Fritz, förra sommaren, så kändes det inte lika tungt och trist. Katten var bortåt tjugo år gammal och hade blivit sämre och sämre under en tid. Han hade svårt att gå och svårt att sköta sin hygien. Det var en gammal katt som tycktes bestå av enbart päls och ben. Det är en lättnad att kunna ge ett sådant djur en spruta och veta att han slipper lida mer.

Man kan ju se det så att det var bra att Fransson fick ett så snabbt slut och slapp uppleva att vara så sjuk som han var i tisdags, någon mer gång.

Konstig sjukdom. Funderar på att skriva ett mail till den veterinär som vi brukat anlita, så att de kan  få information om att det kan finnas vingelsjuka i våra trakter. Enligt googles olika källor så tycks den vara ganska begränsad, till Mälardalen.

Försökte leta upp bilder på Fransson, men fann inga i mobil eller i datorns bildmappar. Har nog knappast tagit några bilder sedan de var kattungar. Man tar sina katter för givna. 

Så det blir bilder från dagens promenad ( den vanliga långpromenaden) samt från gårdagens fram och tillbaka-vandring på byvägen.

Ska vi skaffa en ny katt? ( Jag vet att det är en ko på bilden... men häftigt att se kor ligga ute i snön...) Vi har ju Freddie kvar. Han är mycket mera social än vad Fransson någonsin varit. Lite orolig för att han ska ha fått i sig viruset från sin bror är jag allt, men här måste jag också tro på det positiva i sjukdomsbeskrivningen av vingelsjuka: sjukdomen tycks inte smitta från katt till katt.

Har redan kollat lite på katter på Blocket. Det finns raskatter för tiotalstusen kronor att köpa. Nej tack!

Helst skulle jag vilja ha en vuxen katt, på 6-8 år. Vet att jag tänkte- eller kanske uttryckte- då vi tog Freddie och Fransson: Nu krävs det att vi är friska i femton år, så att vi kan ta hand om katterna. Då var vi 57 år. Tio år senare, så känns femton år framåt ångestfyllt gammalt.... Så jag är tveksam til en kattunge..... Men vi får se....

För att ta upp ett trevligare ämne, så är det trist att lördagens väder inte hållit i sig. Vintern är härlig då solen skiner, men väldigt trist då det är grått och kallt.... Som idag....

Körde upp ett skidspår på närmaste åker, bakom det ( oftast) öde grannhuset i lördags. Trehundra meter mätte jag upp rundan till.  Körde tolv varv, vilket då blev ungefär samma sträcka som längs ett normalt elljusspår. 

Fick ett mess från dottern att jag kunde ta med skidor till mormorsdagen i morgon, för där fanns ett riktigt spårat skidspår över deras åkrar. Det ska jag absolut göra. Känner "så där" inför att åka till ett "offentligt" spår. Fel klädsel ( hittar inga gamla skidkläder i klädkammaren, jag måste ha sorterat bort dem), fel stil och fel hastighet. Samt plogande i nedförsbackar... Jag passar på  flacka åkrar mes lite lagom lutning.