Det blev en tur till barndomens blåsippshagar, idag på förmiddagen.
Det är lika efterlängtat varje år, att komma dit, då vårens vackraste blomma står i full blom.
Blåsipporna i Finnekumla hagar finns över ett ganska så stort område, i många hagar.
Det växlar lite från år till år, var den största mängden sippor finns.
Den mängd som gör att som det ser ut som om marken lyser blått.
Detta år var ett andra år.
Kan det beror på tidigare sommar, eller kan det bero på den kalla våren?
Det är inte mycket som är sig likt i det gamla huset. Det är bara ett enda rum som inte alls är ombyggt.
Men man känner sig ändå HEMMA.
I blåsippstid, så brukar jag bli extra nostalgisk, och få "hemlängtan", Det är mer än 45 år sedan som jag lämnade mitt barndomshem och trakten däromkring på heltid.
Ändå blir det för alltid hemma för mig.
En timma med bil, 65 km bort ligger det. Så det är inga avstånd, så länge man får vara frisk och kan ta sig.
För visst är det så att jag känner en betydligt större samhörighet med min barndoms blåsippshagar, än med någon annan plats.
Där skulle jag vilja bli en del av jorden.
En trevlig fikastund med bror och svägerska blev det. Det blåste alldeles för kallt för att sitta på altanen, så vi trotsade åter igen FHM och satte oss bekvämt inomhus.
Årets blåsippsbilder- och den enda synliga tuvan med vitsippor -finns inlagda i den offentliga dagboken. Hoppas på att det blir fler turer, under kommande vårar, till barndomens vackra blåsippshagar.
Vilken fin tanke...
SvaraRaderaAtt bli begravd i sin hemtrakts blåsippshage. ♥
Visst är det. Kollade. Måste vara 500 m från bebyggelse. På gränsen att jag får plats....
RaderaJo, det tror jag att man får. Såg ett program om det häromåret. Värt att kolla upp.
SvaraRadera500 m från bebyggelse. Tveksamt om det går ihop sej!
RaderaÅterigen - fantastiskt fina bilder, som verkligen illustrerar din kärlek för ditt barndomshem. Å 65 kilometer är ju inte så värst långt att åka heller, så du kan ju åka ditt rätt ofta när du känner för det.
SvaraRaderaDet kan jag absolut. Sen blir det inte jätteofta...men alltid i blåsippstid
RaderaSå vackert med alla dessa blommor. Fina foton som du har tagit.
SvaraRaderaJag tycker likadant om mitt barndomshem. Är tacksam att min ena bror har köpt det och vi kan åka dit när som helst.
Det är cirka 60 år sedan jag flyttade hemifrån. Men jag har ju längre än du, drygt 60 mil är det hem, som jag ofta fortfarande kallar mitt barndomshem.
Ha det bra.
Kram!
Det är en bit att åka. Hoppas verkligen att du går möjlighet att åka dit i sommar. Kram!
RaderaSå ljuvligt med dessa blåsippshagar. Stort tack att du delar med dig. Kan sakna dem från barndomen och har här inte ännu sett en enda blåsippa i någon backe. Och så fint att du har tillgång till barndomshemmet livet ut. En ynnest.
SvaraRaderaVisst kan man önska att ens aska sprids i naturen. Absolut. Och tror nog för egen del jag vill spridas på havet.
Och så fint att du kunde tänka dig tillbaka för en stund. Tack för att du tog mig med dit.
Kram
Jag förstår att jag har det bättre förspänt än många andra, som har tillgång till min barndoms stenar.
RaderaBlåsippor trivs nog bara på speciella ställen. Kram!
Ett ljuvligt inlägg som bjuder på vackra bilder och skön nostalgi! En fin tanke att få bli ett med dessa fina blåsippshagar en gång ... jag vill få min aska spridd i skogen - inte så viktigt var, men i en djup fin gammelskog, som är skyddad mot avverkning.
SvaraRaderaKram
Så lika vi tänker. Funkar med skog för mig också. Kram!
Raderasåg en del blåsippor när ja promenerade hem från sonen, och fågelkvitter
SvaraRaderaSitter på altanen och lyssnar på kontrasten. Underbart!
RaderaDet är så vackert ute i naturen nu när den ena växten efter den andra visar sig. Då känns det att våren verkligen är på väg. Ha en fin vårsöndag.
SvaraRaderaFågelkvitter och solsken. Och mer grönska för varje dag. Ljuvligt! Kram!
RaderaSå ljuvligt vackert med blåsipporna! Tyvärr finns de inte här vilket jag tycker är väldigt synd. Däremot så fick jag en skogspromenad i dag och det var inte fel alls.
SvaraRaderaKram
Skogspromenader är aldrig fel. Inte strandpromenader heller..
RaderaHa det gott!
När jag bodde i Falun såg jag aldrig blåsippor. Men jag vet att de finns, för andra hittade några. Alldeles underbart vackra. Däremot vitsippor i mängd. Också otroligt vackert, både i naturen och att plocka in.
SvaraRaderaHär är det tvärtom. Mest blåsippor och en liten mängd vitsippor.
Barndomshemmet är något alldeles speciellt. Men där fanns varken blå eller vita sippor. Kanske finns det nu, klimatet förändras.
Vitsippor är också väldigt vackra. Speciellt i mängd. De kommer på bred front nu. Dessutom kan man plocka in vitsippor i vas, de står iaf några dagar. Blåsippor tappar sina kronblad direkt då de kommer inomhus. Ha det gott!
RaderaLjuvliga blåsippsbilder! Har inte hittat så många här, men de finns! Jag är en nomad, föräldrahemmet i Helsingfors var en liten ettrumochkök-lägenhet där mor och far och mormor klämde in sig ett par år. Sen har jag flyttat som en flyttfågel, och jag tror att jag förbereder nästa avgång...kan ta tid, men när tanken har satt sig då är det bara framåt som gäller. Man behöver ha tillstånd att sprida askan. Jag vill bli spridd i havet. Kram
SvaraRaderaVi har olika bakgrund. Kanske du oxå känner dej mer hemma någonstans. Vid havet? Kram!
RaderaUnderbar tid.
SvaraRadera