Svängningar

 

Ett sådant otroligt väder det var i början av veckan. 

Sol och närmare tjugo grader varmt.

Utomhus var det som gällde både under helgen, under ledig måndagseftermiddag och under mormorstisdagen.

Det var ett tag sedan som vi tog den en och en halv kilometer långa promenaden till sjön med killarna. I tisdags ville båda gå med till sjön för att "pluppa sten".  (Vi hade kärror med och Karl-Petter använde sin  hela vägen hem, då det var dags för en liten tupplur) 

Hittar man en tillräckligt stor sten, då kan det bli ett ordentligt plask. Eller plupp...

Plupp igen, på ett lite "farligare " trilla- i -ställe.  Säkrats för "lilleman" att hålla morfar i handen och låta storebror sköta ploppandet.

Vårluft söker, det är ett som är säkert. Pojkarna somnade rekordtidigt och mormor var inte mycket sämre hon. Stålsatte mig för att inte gå och lägga mig direkt jag kom hem.... man kan väl inte gå till sängs före halv tio, om man är frisk... Eller? 

Den sömnighetsgörande vårluften drog österut under natten till onsdag.

Vårluften ersattes av blåst och nordostvindar. 

Gamla stugan i Halmstad har stått tillbommad sedan i höstas, så det var hög tid att ta en tur dit och kolla till den och sätta på el och vatten. 

Vi hade ändå tur med vädret, solen sken  och i lä, så var det rätt så gott. 

När vi tyckte att vi gjort vad som behövdes för denna gång, så drog de tunga molnen in. 

När vi åker ner till Halmstad, utan avsikt att stanna mer än nödvändigt, så brukar jag kolla upp om det finns någon lite geocachingrunda som vi kan ta på vägen hemåt.

Geocachingintresset har dalat ordentligt under de senaste åren, men är bra att ta till för att se nya platser.

Jag hade sett ut en runda på tre kilometer i ett naturreservat som heter Biskorpstorpet och som ligger i bokskogarna öster om Kvibille.

Det första stoppet, det var en utsiktsplats. Där blåste det ordentligt. Dubbla tröjor, fleece och vindjacka hade svårt att hålla den kalla nordanvinden ute. Lite disigt var det, så utsikten var inte jättebra. Men nu har vi sett den platsen och dessutom fått känna på hur det känns när det BLÅSER.

Rundan i bokskogen, förbi trollstenar, över rötter och snubbelstenar, backe upp och backe ner, var betydligt mera vindstillsam. Det är nog jättefint i naturreservatet under försommar, sommar och tidig höst.  Hoppas att vi får till att ta den vägen hemåt,  när bokarna är utslagna.  Bokskog är så vackert!

Från promenad längs havet till en runda kring en lugn insjö, blev det denna onsdag. Vatten är alltid lika fascinerande, tycker jag.

Jobbdag, idag. Vaknade vid sextiden och tittade ut. Våren hade ersatts av vinter. 

Naturligtvis så har snön smält bort under dagen. Men vårvädret, det lär inte komma tillbaka på ett tag.

Det är som det ska vara i april. Jag tycker faktiskt att det känns bra med alla vädersvängningar, att det är en helt normal aprilmånad.

I eftermiddags kom det efterlängtade Sms:et från vår vårdcentral. Det var äntligen femtiotreornas tur att boka vaccinationstid. Maken och jag bokade genast tiderna efter varandra, nästa onsdag.

För första gången känns det lite så där att gå och jobba i morgon ( vikariera). Det är  ordentlig smittspridning i vår kommun, men jag vet inte i vilket/vilka samhällen. I min vanliga skola, där jag varit idag, är det hellugnt. Kollade frånvaron i grannskolan, dit jag ska i morgon, och där är enbart ett fåtal barn frånvarande. Så det är bara att hoppas att det samma gäller i morgon. Nu när vaccinationen är så nära, så vill man ju hålla sig borta från viruset.

Rätt gott är det faktiskt att vara inomhus och att jobba. Faktum är, jag känner mig mycket piggare efter en jobbdag än efter en heldag utomhus, i  aprilvädrets alla svängningar.