Promenadens dag

 

Måndag. Inget planerat. Inte heller någon som "behövde" göras.

Kom att tänka på min väninna som avled för snart ett år sedan. Hon hade knappast aldrig förvärvsarbetat, hon hade mest jobbat på den egna gården, och sedan hon blev änka, fött upp hästar. Hon uttryckte vid flera tillfällen: "De bästa dagarna, de är de dagar, då jag vaknar och inget är planerat. Dagar som från början är helt tomma"

Idag var en sådan dag för min del. Det var nästan så att jag kände lite panik. Jag mår bäst då jag har något planerat. Behöver absolut inte vara jobbardag eller mormorsdag, utan något att göra här hemma. trädgård, baka, städa......

Vad gör man  då det är en "tom" dag? Inte ens mat behövde lagas, det fanns rester sedan i lördags. Och inget att förbereda inför mormorstisdagen, matsedel planerad, men maten ska tillagas på plats.

Läsa!  Ja förstås. Går ju lite upp och ner med läsandet. Påbörjade iallafall Louise Boye af Gennäs "Motståndsserie" igår. Köpte de tre böckerna till extrapris på Adlibris för ett tag sedan. Läste nästan hela den första boken igår- och är f.ö. ganska övertygad om att jag har läst den en gång tidigare. Hade dock glömt det mesta, utom ett par väldigt speciella händelser, de som gjorde att jag är ganska säker på att ett exemplar av Blodloka funnits i bokhyllan för några år sedan.

De två följande delarna har jag inte läst, det är jag säker på.

 Tycker  f.ö. att Louise Boye af Gennäs är underskattad. Har läst många böcker av henne under årens lopp. De böcker som jag kommer ihåg allra mest, det är Milleniumtrilogin.  Författaren skriver på ett lättillgängligt språk och har ett bra tempo i sina böcker. Något som jag uppskattar. Dessutom så  knyter hon an till verkliga händelser i sina böcker. Något som gör det lättare att identifiera sig såväl till tid som till platser.

Började på bok nummer två "Skendöd". Radion står alltid på hemma hos oss, och där hörde jag något om "promenadens dag". Visst planerade jag en ordentlig promenad när morgonkylan släppt, men med tanke på den speciella dagen, så kunde det vara på sin plats med en lite speciell runda.

Undrade om maken ville följa med och gå rundan vid Lagmanshagasjön, en runda som vi gått ett par  gånger tidigare. 

Det ville han.

En och en halv mil med bil, delvis på krokiga grusvägar, tog oss till en av favoritbadplatserna, vid Lagmanshagasjön.

Det blåste riktigt kallt utmed sjön,  men det står man ut med då man får gå längs vatten.

Sträckan genom skog och längs öppen mark i byllerbylika Lindås, bjöd på värmande solsken.

5,4 km visade aktivitetsklockan på, då vi kom tillbaka till badplatsens parkering. En fin, lagom lång promenad. 

Har använt eftermiddagen att fortsätta att läsa i "Skendöd". Kan tänka att de som är finsmakare vad det gäller litteratur fnyser lite, men jag tycker att böckerna är otäckt spännande. Även om innehållet och budskapet inte är så starkt, så att det stannar kvar i en gammal förvirrad lärarinnehjärna, så länge.

Det är väl så att vackra promenader och vyer från dem, göt djupare spår i hjärnans slingervägar.