Konkurrens

 

Det tycks som om jag ska få konkurrens, som familjens bästa och mesta fotograf. Bästa, förresten, det är jag ändå inte för hon bor i Malmö, och tar de mest otroligt fina bilder med mobilen. På delad andraplats ligger jag nog, tillsammans med mamman till denne lille mästerfotograf. 

Vi kan väl säga så här då, att jag har fått konkurrens om att vara den som tar bäst bilder med en vanlig kamera...

Konrad har velat låna den kamera som jag för det mesta har med mig i fickan, sedan han var i treårsåldern . ( Numera fyra och ett halvt...nästan) Han har fått låna den, och tagit helt slumpmässiga bilder. När vi var i Halmstad i helgen, så ville han återigen låna den, och se, han fick till riktigt bra bilder. Blad annat en hyfsat bild på mormor, så bra att jag bytte profilbild på facebook.

Naturligtvis så fixar han inte det där med att zooma ännu, men han fokuserar på bilden och ser om det blir suddigt eller ej. 

Kom på att jag har ett antal gamla kameror liggande. Hittade två, som jag dessutom hittade laddare till.   Det blev en del kort tagna igår med den ena av dem. Konrad och jag rensade ut dåliga bilder  direkt på displayen. Han såg precis vilka kort  som var bra och mindre bra .

Tror kanske inte det blir så mycket fotat när inte jag finns i närheten, men på tisdagar så passar det ju bra att vi tar en fotorunda.

 Att vara lillebror har väl sina sidor. Egen stark vilja, och en storebror som gärna vill styra och ställa. För det mesta så har killarna jättekul i hop, ofta tar lillebror efter storebror, men ibland blir  det förstås konflikt.

Bra då, när man har både mormor och morfar på besök. Då behöver det inte vara någon konkurrens med att få uppmärksamhet, för vi kan ju stundtals ta hand om var sitt barn.

Karl-Petter ville ut på tur med sparkcykeln. Blev "stora byarundan", som sannolikt är dryga kilometern. Är så imponerad över två och ett halvt-åringens sätt att hantera cykel och den balans han visar på.

Och så bra att få träna på att kontrollera sin kropp vid tidig ålder!

Fick ju en cortisonspruta i den onda knäet för tre veckor sedan. Ansåg själv att det onda kom sig av obalans i muskler och skelett, och frågade läkaren om han tyckte att jag skulle låta en naprapat titta på hur det förhåller sig. 

Fick bara muttrande  svar, och tolkade det så att distriktsläkaren inte alls ville ha konkurrens med en naprapat.

 

I vilket fall som helst, så tog jag kontakt med bästa naprapat-Anna samma dag. Fick en tid tills idag. 

Så gott att få lite underhåll av leder och muskler. Akupunktur, ryck och tryck och massage - och lite goda råd. 

Anser ju att såväl läkare som naprapater och kiropraktorer behövs för att få ordning på  det kroppsliga samspelet.

Var ute på en längre promenad ( 3 km)  i måndags. Det var första gången på tre veckor som jag kunde promenera ganska så obehindrat.

Gåendet fortsatte igår, det blev nog lite i mesta laget, för lite stelare har det blivit. Men det smärtar inte, och det är jag glad för. Naprapat-anna bearbetade knä och vrist med små rörelser samt akupunktur. Kändes bra. 

Spruta nummer två är fådd idag. Känns också bra. Konkurrens finns mellan de två vårdcentralerna i centralorten, och det kändes som om vi som valt den privata dragit nitlotten. Vi fick covid-vaccin två veckor senare än de som valt vårdcentralen.

Men nu är vi i kapp, även om man väl inte kan anses sig helt skyddad ( i den mån man någonsin kan det) förrän om ett par veckor.

Ska bli så otroligt gott att bli lite mindre distanserad samt att slippa se ( eller behöva använda) munskydd ( jag avskyr dem) i olika sammanhang.

En sak skulle jag önska, och det är att den (oftast) sköna solen får konkurrens med härligt regn.  Det behövs verkligen, och vad det gäller att uppskatta nöjet med att vattna i trädgården, så har Karl-Petter och jag helt olika åsikt.