Ljuvliga försommar!

 Bästa tiden! Den man längtar till hela långa mörka vintern. Äppelblom, syrendoft, mäktiga kastanjeträd i full blom, rönnens väldoftande blommor, dikesrensprakten, grönskan i trädgården.... Sol och värme- svalkande moln som stundtals skymmer solen....

Den bästa tiden går snabbt över. Det gäller att ta tiden tillvara. Visst är sommaren fin ända tills den övergått i de magiska höstfärgerna. Men än så länge känns naturen pånyttfödd och ungdomsfräsch.  

Igår blev det en härlig resa till den gamla stugan i Halmstad, tillsammans med dotter och barnbarnskillar.

Vi är väl lite tokiga, men vi har vår stuga mest som målet för dagsresor. Man hinner med mycket på en dag, när man använder den till bad, sol och lek.

Det var extremt lågvatten igår,  Vattnet närmast stranden höll en temperatur på över 25 grader. Något som killarna gillade.  

Konstaterade att badtemperaturen, vad det gäller "ordentliga" dopp, hade höjts avsevärt sedan i måndags. Låg på minst 18 grader, alltså badbart även för dem som anser sig vara badkrukor.

Idag fick det bli en runda på elcykeln igen. Nya vyer, till stor del. 

Det finns en hel del okända trakter, alldeles nära.

Skåne och Halland skyltar med sina rapsfält, Jag tyckte att smörblommefältet vid Kvistbäck var nog så vackert.  Dock till ingen större nytta, än för insekter att hämta nektar ifrån. Djuren äter inte färska smörblommor, eftersom de är svagt giftiga. När de torkat så funkar de tydligen som djurfoder, om de är uppblandade med gräs.

Efter ungefär sex kilometers trampande, så nådde jag Småland. 

Många tror ju att Grimsås ligger i Småland, med, som jag tidigare framhållit, vi är västgötar. Om ock i periferin. 

En lång, men ganska svag uppförslutning, så var jag framme i byn Fagerberg. En by som ligger en bit från allfarvägen, så därför blir den väldigt anonym, trots att den bara ligger en mil bort. 

Byn består av tio-femton hus/gårdar. 

Smålänningar sägs ju vara snåla. Jag håller inte med.  Inte vad det gäller väghållningen i alla fall. I Småland så är de allra flesta vägar, även småvägarna, belagda med asfalt. På vår sida gränsen, där har vi mängder med grusvägar. 

Någon hade uppmärksammat att det är nationaldag. 

Vi är verkligen dåliga på att fira den, det var ett fåtal flaggor hissade längs min väg.

Hajade till då jag blev varse den minst sagt hotfulle mannen, alldeles i byns utkant.

Vågade stanna till och ta ett foto, och han verkade inte ta illa upp. Puh!

Om jag fortsatt att följa asfaltsvägen, så hade jag kommit ut på riksväg 26- Nissastigen. På en så trafikerad väg ger jag mig inte ut med cykel. Hade kollat upp alternativväg, vilket  visade sig vara en hyfsad skogsväg.

Längs den här vägen kan man sannolikt plocka hundra-ja, tusentals liter blåbär- ett bra blåbärsår. Kraftigt blåbärsris visade sig längs hela den fyra kilometer långa skogsvägen.

Lingonröda tuvor sägs ju höra Småland till. Kan säkert stämma, men i gränslandet är det blåbären som dominerar. 

Tre fina små sjöar ligger nära varann, då man närmar sig vägens slut. Eller början, om man hellre vill tänka så.

Det var allt lite Hökensåskänsla i sjöområdet. 

Har hört att man planterat in ädelfisk i de små sjöarna. 

Tyvärr hör inte fiske till mina intressen. Hade jag varit intresserad, så hade jag säkert kunnat gå med i fiskeklubben. HFS hade en fin liten stuga med egen brygga.

Dagens utmaning, det var den långa, branta backen till  den sagolikt vackra byn Bjärsved. 

Ettans växel på cykeln ( sjuväxlad) full gas och en tant som fick trampa sig riktigt ordentlig flåsig. Jag  är tveksam om jag klarat att ta mig upp, om det varit grusväg här. 

Riktigt andfådd blev jag. Kändes dock gott att andfåddheten avtog ganska snabbt, det tyder ju på att all kondition inte är borta....

Passerade ett antal hus och gårdar, innan jag var uppe på  platån.

Utsikten är milsvid uppe på höjden. Helt omöjlig att visa på bild, iaf med en enklare kamera. 

Otroligt vackert är det !

Högst upp ligger detta schabrak till villa. 

Jag trodde att det var den del av Isabergs Resort, men det är tydligen så att det är en privatperson som bor där. På tomten finns ytterligare ett antal byggnader, men ingen som såg ut att hysa några djur, 

Nu bär det nerför. Lika brant som uppför, men här går det mer i etapper. Fotbroms samt handbroms var det som gällde för fega tanten!

Stannade till på en liten platå, för där hade jag fått syn på årets första midsommarblomster/skogsnäva.

Dryga halvmilen tråkig, lite mer trafikerad väg, det är vägen mot åt Grimsås det. Underbart att ha lite extra batterihjälp, så att man kan trampa sig  framåt med snabbhet.

Gränsskylten  Jönköpings och Elfsborgs län, firar 150 års-jubileum. Den har stått sig väldigt bra, tycker jag. Och står dessutom på en väldigt vacker plats.

Körde genom skolgården på väg hem till Stockremma. För en vecka sedan så var man i färd med att riva den äldsta delen av skolan. Nu var det klart, och man hade redan påbörjat jobbet med den nya skolgården. I den del av byggnaden som står kvar ska det inrymmas matsal och slöjd/no/bild/ hkk/teknik-lokal. Alla ämnen i ett och samma rum. Här gäller det att få till en fungerande schemaläggning.....

Allt ska vara klart i oktober. 

Fyra kilometer asfalt hem. Lite trafik på en helgdag. 

En fin tur var det. Knäet tackar för träningen och bättrar sig med stormsteg. Jo, jag ser fram emot att kunna promenera igen -men elcykeln, den ska nog bli använd även om den inte längre behövs på samma sätt som nu. Det är verkligen superkul att trampa fram på två kraftiga hjul!