Finnekumla...

 ... och Finnekumla och Uddetorp. Dagens program så här långt.

Hämtade upp bror och svägerska i Finnekumla by, min barndomsby i Rångedala. 

Brunch på, ett för C-E och mej, nytt ställe var inplanerat. Sedan länge. Nu blev det av. 

Vi skulle till Uddetorp säteri, utanför Borgstena. Där serveras brunch varannan söndag under vår och höst. Under en stor del av året är det öppet för fika eller lättlunch under helgerna.

Brunchen var supergod, av allra högsta kvalitet. Mycket grönt i olika anrättningar, lax, pate, engelsk frukost på svenskt sätt, ost, frukt, bröd samt kaffe och kakor. Verkligen något att återvända till.

Tog en bild på fikabrödsdisken! Också något att återvända till för att få smaka på någon godsak..

Brunchen var klart prisvärd dessutom! 

Mycket folk gick det in i den till restaurang ombyggda ladugården. Men det var aldrig trångt runt bufféborden.

En stor damm fanns i anslutning till säteriet. Runt dammen fanns en gångväg. Gott med lite frisk luft, efter mycket god mat.

Vägen hem till barndomshemmet, Rogers och Annkis fina hus, går genom blåsippshagarna. 

Naturligtvis bad den sipp-besatta tanten att bli avsläppt, och att få promenera den sista kilometern "hem".

Annki gjorde mig sällskap.

Blåsippor har lite olika färg och lite olika form på kronbladen. 

Här fanns en del riktigt ljusblå plantor. 

Andra var mer lilafärgade och hade fler och mer avlånga kronblad.

Riktigt ljusa blåsippor. I mängd. Det fanns en del vitsippor också, men inte uppblandade med de blå.

Kolla vilken fin lila färg!

Tack  för i år....? Kanske det blev ett avsked från den blåsippsrikedom vi sett i veckan.  

Tack och hej, ses snart igen, sa vi till bror och svägerska.

Fyra-fem mil från min barndoms Finnekumla, finns det en stor by med samma namn. En by med egen kyrka, och som sannolikt haft egen skola och affär tidigare. 

I Finnekumla finns det gulsippor.

Lika bra att få frossa lite i sådana också. 

Nog för att jag skulle kunna frossa  sippor dagligen, ännu i flera veckor, MEN nu tror jag att jag får nöja mig med vitsipporna här hemma vid. 

Gulsippan är väldigt lik sin vita kusin....och min favorit, det är och förblir den blåa sippan.