Åttonde mars

 Internationella kvinnodagen.

Så jag önskar att den verkligen kunde få vara en internationell dag för kvinnor, som lever under våld, under förtryck, under hot. Jag tänker bl.a. på kvinnor i muslimska länder. Afghanistan, Iran i första hand. Hur det är i andra länder, det kan jag inte uttala mig om. Även om det irriterar mig storligen att man exempelvis aldrig ser en kvinna i en dokumentär från Egypten, så kanske de har det helt ok, utifrån sin kultur och verkligen. Det vore fel att fördöma en kultur. Men ett land/ en kultur där flickor inte får gå i skolan, inte får jobba, inte får gå ut ensamma, blir fängslade och dödade för att de visar sitt hår, den kan man fördöma. Känner ilska över att Sverige som land inte tycks bry sig om vare sig förtryckta kvinnors villkor. Eller kan man inget göra? Bara låta de återuppståndna manskulturerna få förtrycka. 

( Sveriges styre tycks mest vara intresserade att rusta upp. Jag känner sorg över att vi inte längre är alliansfria. Jag vet att andra tycker tvärtom. Det är viktigt att få tycka vad man vill. Vad som är rätt, alliansfrihet eller ej, det vet ingen. Framtiden får utvisa... MÄRK: Jag skrev denna frustration inom parentes... måste bara få ut den)

Andra kvinno-livsvillkor som borde ses över, det är trafficking. Unga kvinnor som lovas guld och gröna skogar, men som istället blir utnyttjade och ofria. I vårt land. Karlar borde ha bättre vett än att utnyttja dessa stackars kvinnor. 

Igår var vi på konsert. Igen. "Den svenska sångboken". Kända svenska låtar framfördes av Johan Boding, Gunilla Backman, Kalle Moreaus samt sju duktiga musiker.

Utan att fundera på att det var dagen före åttonde mars, så gjorde jag reflektionen:  På scenen står nio män och en kvinna. Kvinnan är den enda som inte spelar något instrument. 

För nog är det så, de allra flesta musiker vad det gäller shower och scenframträdanden är män. I en symfoniorkester är det betydligt mer jämlika förhållanden. 

Tekniker av olika slag, såväl vad det gäller scen som ljud och ljus, det är nästan bara män.  

Vad det beror på kan man fundera över. Egentligen spelar det ju ingen roll. Kvinnodag i all ära. Den behövs definitivt internationellt och jag är medveten om att det finns många kvinnor i Sverige som också är förtryckta. Men ändå, "kvinnokamp" får inte vara en fråga om att det ska vara lika mellan kvinnor och män. Vad det handlar om är att ge alla, man, kvinna, ung, gammal, rik, fattig..... möjlighet att få bli den man vill och har förmåga att bli. Vill jag bli gitarrist, så ska jag ha samma möjlighet vem jag än är, tjej som kille.  Vill jag åka till internationella rymdstationen, så ska inte könet påverka. 

För mej är det den jämlika möjligheten, som det handlar om denna åttonde mars. Liksom alla andra dagar. Liksom samma rätt till hjälp, då det behövs. Vem man är eller var man bor, det ska inte spela någon roll, om man är sjuk eller åldrig. 

Tyvärr funkar det inte så, och sämre har det blivit. 

( Nu måste jag skriva parentes igen, för detta är ju också att sticka ut hakan.... Hör ofta om de ukrainska flyktingarna dagsersättning. Den är skamligt låg. 74 kr per dag. Vem klarar sig på det? Men skicka 23 miljarder till krigsutrustning, det kan man. Vapen som dödar oskyldiga unga män och kvinnor, människor som inte alls bett at få gå in i krig. Fy för den lede, så fel man tänker. Åt bägge håll. )

Lite bilder från de senaste dagarna får avsluta inlägget.

Jag har blivit "besatt" av att leta hasselblommor. 

Vi har en enda buske bakom huset. Och kolla! Visst fanns där några vackra honblommor. Gillar hasselns tanke. Honblomman är en egen blomma. Hanblomman(hänget) en annan. De lever var för sig. Tillsammans ser de till att arten lever vidare.

Ibland sitter honblommorna en bra bit från hängena. 

De hittar varann om de så vill.

Den här blomman, som jag hittade ( bland många andra)  "framåt byn", den är en riktig enstöring. Bra att den kan få vara det.... eller kanske den känner sig väldigt ensam...

Slutligen en bild från centrala Borås igår, efter solnedgång. Passade på att köpa jeans och top i en riktig affär när vi ändå var i Borås. Innan vi begav oss till konsertlokalen, så blev det en stor, god... och onyttig... pizza på "anrika" Granada. På väg till bilen, så speglade sig några av stadens byggnader, så här vackert i Viskan.

Tack till PostNord?

 Eller inte!

Så här var det: Maken skickar efter kattmat från ett ställe som heter Zooplus. ( Dyrt att ha katt f.ö.- Två katter äter nog för ungefär en fjärdedel av vad de tvåbenta som bor i samma hus som de, handlar för på en månad.... ) Det brukar bli en beställning per månad, sammanlagt omkring 20 kg kattmat. ( Inte undra på att vi har stora katter, speciellt den som alltid är hemma och aldrig är ute och rör på sig). Oftast kommer leveransen i två paket, levererad direkt till dörren.

Denna gång var hela leveransen förpackad i en låda. 22 kg. Väldigt dumt att packa så mycket i en låda! Tungt! Av någon anledning, så måste en så tung leverans signeras av mottagaren. En låda som väger mindre än 20 kg, den kan postutköraren ställa utanför dörren, utan att någon är hemma. Maken hade fått besked via mail att kattmaten skulle levereras i tisdags. Han meddelade då PostNord via svarsmöjlighet, att ingen var hemma den dagen. På eftermiddagen i tisdags kom ändå ett SMS: Vi kunde inte leverera din beställning. 

Vad skulle nu hända med  kattmaten? Skulle de välgödda katterna behöva gå in i en ( välbehövlig) fasteperiod?  Telefonkontakt med Post Nord. Jo, man skulle återkomma med besked om var den tunga lådan kunde hämtas. Efter några timmar fick maken veta: Kattmaten fanns på Post Nords terminal i Borås. Där skulle han hämta den. 

Jäkla PostNord! Inte kunna läsa av ett meddelande, och meddela postutköraren att ingen var hemma. Jäkla PostNord, att inte ha som regel att lämna leveransen hos närmaste postombud. I detta fall ICA i Tranemo.

Men vänta.... det här kunde ju bli något bra utav. Jag hade ju, inspirerad av bloggvännen "En vanlig man" tänkt åka till "min" stad och gå en runda. bara för att se hur det förändrats under tid. Det är så sällan vi åker till Borås, och allra minst då till centrum.  Dessutom hade jag under flera år pratat om att gå en av vandringslederna i den del av mitt hemby/samhälle, som jag inte är speciellt bekant med.

Så fick det bli!

Efter att ha besökt min brors och brorsons arbetsplats, PostNords terminal i Borås, och baxat ut en låda från "postkontoret" så parkerade vi på Krokshallstorget, alldeles vid Viskan.

Passerade Knalletorget, noterade att de gamla trähusen i fanns kvar där vi gågatans början... eller slut... och fick  återigen se den bekanta vyn, som jag dagligen såg under mina tre år på Bäckängsgymnasiet. Det var en bra morgonpromenad, raka vägen från Borås Central upp till kyrkan som syns mitt  i bild. Bakom Gustav Adolfs-kyrkan , då ligger stans största gymnasieskola. Och mest anrika...

Borås är en skulpturstad. Bodhi, stående i ( den skitiga) Viskan, den gillar jag.

Muralmålningar finns det också en hel del utav. Denna. otroligt fina, under bron, var helt ny för mej.

Vi gick genom Stadsparken. Fick en flashback till de "Tjejmilar" som jag startade där, då när jag fortfarande hade lite ( om än långsamt) spring i benen. Det var kul.... 

Vid Södra Torget finns det också ett antal gamla hus kvar.  Hemgården, till höger i bild, är fortfarande ett levande kulturcentra. Vid den gula, illa  målade pilen, där hade jag mitt sommarjobb i många år. Hedlunds bageri. Många goda bakverk.  Så oemotståndliga att de också hade inverkan på sommarjobbarens kroppshydda. " Är A-L gravid?" hade någon frågat min mamma. Det skulle allt dröja några år... och minus ett antal kilo.... innan jag var det.... 

 

Bakom "Fiskarpojken"  finns numera en restaurang, Orangeriet, När jag var ung och såg mig som boråsare ( nästan) så låg Stadsteatern på den platsen. En helt underbar gammal teater, där jag såg många föreställningar. 

Den nya teatern byggdes i anslutning till Bäckängsgymnasiet. Vad skulle man göra med det gamla schabraket. Min tredjedelskusin, numera avliden, dåmera kommunalråd i Borås ( c) var bland dem som förordade en rivning. Vilket skedde en tidig morgon, en söndag i december 1983. Ett helgerån!

Skylinen  i stan har verkligen förändrats under tid. Huset till vänster har fått tre, fyra våningar påbyggda, Höghusen, de är bara några år gamla.

Längs Viskan, så var försommarplanteringarna i full gång.

Fika, det måste man ha när man är i stan. 

Cafe Viskan, med utsikt över den skitiga "floden" /ån,,,, hade mycket gott att välja på.  Jag valde cheesecaken, med en massa goda, lite syrliga bär, på toppen, Mums!

Kastanjerna vid parkeringen stod i full blom. Så vackra och ståtliga!

En dryg timme i stan, det bör kompenseras med minst lika lång tid i skogsmiljö, för den här lantisen.

Motorvägen ut till Rångedala, dryga milen och  raka spåret mot spårcentralen. Belägen tre-fyra kilometer från mina barndoms stenar.... så det är en del av samhället, som jag inte alls är bekant med,.

Det fanns ett antal olika vandringleder, från 2, 5 till en mil. Vi valde Hllonstidegn, ca fyra km. Något backigt!

I nerförsbacken fanns det massor av får.

 Hörde på lokalradion att ett tjugotal får blivit slagna av varg. Vargreviret finns 4-5 mil i nordostlig riktning, från Rångedala sett. Man får hoppas att ulvarna håller sig kvar där.

 

Jodå, det stämde att det var något backigt längs Hallonstigen.  Iallafall under den första kilometern, då den gick på en fin skogsväg..

Men sen vek den av på en smal stig, och det var då vi började fundera på var gränsen mellan "något backigt" och "rejält backigt " går.... 

Bra med backpass. Och strategiskt nog, så fanns det en viloplats, efter varje lång brant backe....

Det var en lång kilometer innan vi var uppe på höjden. Knepigt det där, här hemma, så är ju en kilometer en väldigt kort sträcka.... 

Här fanns ett väldigt smart fika bord. man fäller ner sätena, här uppfällda mot bordet....

Resten av sträckan gick nerför... förstås,,, och nästan bara genom lövskog och förbi öppna fält. Insåg att det varit massor av vitsippor här för några veckor sedan..... måste ju tillbaka i början av maj nästa år... ( om man fortfarande klarar att ta sig framåt för egen maskin--- ingen självklarhet) .

Årets första skogsnäva/ midsommarblomster hade just slagit ut...

Vackra förgätmigej....

... och kolla, här fanns det vätteros.  En vacker parasit....

När vi närmade oss samhället igen, så kom vi fram till en stor grillplats.  Med säkert avstånd från eldstaden, så fanns riktigt härliga "leksaksfordon". Ett tåg, en bil... och ett krokodilåk...

Riktigt härliga grejer,..Borde testat bilen. Där fanns det plats för en stor ända....

Hembygdsgården syns en bit bort. Längs den gamla fägatan växte det mängder med förgätmigej. Vandringsledens vackraste plats...

Mer kreativitet,,,,, 

... och ännu mer...

Det fanns en liten runda som kallades Naturstigen. Den var verkligen riktigt spännande för barnen att gå....

Rångedala ligger ganska mitt emellan Borås och Ulricehamn. Lunch fick det bli i U-hamn. På "Emmas och Andreas" eminenta restaurang serverades fisk och skaldjurslasagne. Samtmycket goda sallader. 

En väldigt trevlig halvdagsutflykt blev det. Med gamla och nya vyer, motion och god mat. Det får vi tacka PostNord för...... 

Fina lördag

 Vilka fantastiska dagar vi haft! Strålande sol och riktigt vårvarmt. Vårkläderna på och utomhusliv under största delen av dagen.

Idag regnar det. Termometern visar på 10 grader. Igår var det dubbelt upp, på plussidan. Visst saknar jag solen, värmen och det naturliga att vara utomhus... men jag vet  att regnet behövs, och ja... det är lite gott att få en del inomhussaker gjorda också. Har bara varit ute och "luktat" på vår-regns-doften ännu, jag ska ge  mig ut på en regn-promenad, om en stund.

Vårregn, det ger så härliga dofter.

Igår var en superrolig dag. Jag har tre svägerskor. Alla är födda inom en tidsrymd av tre månader, 1962-63. En av svägerskorna har jag tyvärr ingen relation med.... men de andra två, nästan tio år yngre än jag, är det alltid kul att träffa och att åka på olika evenemang och utflykter, tillsammans med. 

Igår blev det träff och utflykt med båda svägerskorna. De hade fyllt sextio, med två dagars mellanrum, i början av februari. Det där med prylpresenter, det har vi lämnat, alla har vad de behöver och lite till. Så det brukar bli en blomma och en aktivitet, som blir presenten. Makens syster och hennes man blev bjudna på den berömda "limmared-snitseln" för en månad sedan. Min brors fru... och min bror... ville hellre bli bjudna på lunch på Hofsnäs Herrgård, en vacker vårdag.

Egentligen hade vi bestämt dagen idag, söndag, men svägerskan undrade om vi kunde byta till lördagen istället. Med tanke på det aviserade väderomslaget.'

Absolut rätt tänkt. Nu var det ju mängder av andra vårfirare som tänkt samma sak. Men det funkade bra ändå, vi fick bord utomhus, och trots att det var fullt på alla utomhusplatser... och en del inomhus... så fick vi maten inom en halvtimme. Inga problem att vänta en stund, det finns ju mycket att prata om ....

Efter god lunch, så var det dags för en promenad på en av vandringslederna  på Hofs-näset. Breda stigar som går längs sjön ( Åsunden) i princip hela tiden. Först på ena sidan näset, och sen tillbaka på andra sidan.

Ekorna var redo för uthyrning. En modig, ej flytväst försedd familj, som sannolikt firat Eid i fredags,  gav sig ut på det blåa vattnet.

Ett ungt par hade gett sig ut på udden, med den vackra utsikten mot Torpa stenhus.

Vitsipporna tokblommade, med sina kronblad alldeles vidöppna, i hagarna som hör till den gamla herrgården. ( Numera ägs området av Borås kommun, trots att det ligger inom Tranemo kommuns gränser)

Vi promenerade i tämligen lugnt tempo, för att kunna njuta av den gudomligt vackra naturen. 

Det blev den mellanlånga rundan, som blev vald. Tre kilometer är "ko-rundan", medan "skalbaggsrundan" mäter ca 5 km.

En padda var också ute på  promenad på den sjönära stigen.

På östra sidan av näset går stigen alldeles vid sjön. Här finns inte alls samma vitsippsprakt, som på motsatta sidan.

Hofsnäs och dess omgivningar passar för många former av uteliv. Här var det femårsfest på gång.

Torpa Stenhus har inte öppnat för säsongen ännu. Tror att man öppnar såväl slott som restaurang i samband med första maj -helgen. Stenhuset, slottet där Gustav Vasa hämtade sin tredje fru, Katarina Stenbock, ligger fyra km från Hofsnäs. Vägen mellan kommunens bästa utflyktsmål går på en slingrig väg genom hagmark. Så vackert med alla vitsippor  längs vägen. 

Nära Torpa finns ett område, där det också växer en massa blåsippor.

Kanske var det sista "blåsippsfrossan" för denna vår.

De har så kort blomningstid, de vackra blå sipporna.

Vilket syns tydligt på bilden här under. Flera blommor har tappat sina kronblad....

En fin och trivsam lunch/eftermiddag tillsammans med bror och svägerska. 

Hem och byta om, samt att njuta av solen på altanen, för en kort stund.

På seneftermiddagen, så var det dags för en tur till Borås, tillsammans med makens syster och henne man. Som f.ö. har samma namn som min bror. Roger. Finns det någon som döper sina barn till det namnet numera? På 50-60-tal, så var det populärt... så det dröjer nog några decennier innan det börjar användas på små barn, igen.

Ett gästspel från Göteborgs stadsteater skulle framföras på stadsteatern i Borås. Det hade svägerskan  snappat upp i någon tidning. Så det var så sent som i torsdags, som hon undrade om vi ville åka med. Och det ville vi. Föreställningen handlade om Beatles, fakta och massor av musik. Pepperland kallar sig de duktiga musikerna, när de tillsammans framför  delar av Beatles´ låtskatt. De framför låtarna så likt ursprungsmusiken, som möjligt. Vilket de lyckas jättebra med.

En riktigt bra föreställning. Enda negativa kritiken var att de hade med en tjej, som kom in och smålarvade sig lite då och så. Hon sjöng dessutom några låtar, och det gjorde hon utan att ha speciellt bra röst. Men sammantaget var det en riktigt härlig  kväll, som avslutades med en hämtpizza hemma hos svägerskans och svågerns dotter med sambo. Kul att se deras relativt nya lägenhet, i ett helt nyuppfört hus.

Lite seg är allt tanten idag. Det har varit ett par otroligt fullspäckade, men härliga och superroliga veckor. Lite lugnare kan det nog bli i veckan som kommer, då det iaf bara är en aktivitet inplanerad per dag. Nu är det dags att trotsa regnet och dofta på våren.

Älgjakt

 

Förstår att lantisar gillar att se på Åsa-Nisse. Det var väldigt , väldigt länge sedan som jag såg en Åsa-Nisse -film, men visst handlade den om älgjakt, tjuvjakt, uppfinningar och en "sup" däremellan.

Precis som gårdagens föreställning av Åsa-Nisse på Åhaga i Borås. Men den var riktigt bra, riktigt rolig och hade ( om än ingen Marianergrav) ett djup. Manusförfattare var Annika Andersson. Det var inte alls de plumpa skämten som levererats då Christer Claesson ( Stefan och Christer) stått för manus

Visst kunde det uppfattas som lite ""bonnigt", men så ska det ju vara då det handlar om en pjäs som utspelas i Knohult 1952 och 2022.

 Jo, det var en bra föreställning. Ju mer jag funderar på hur allt hängde ihop, desto bättre blir den. 

Kul att se byns son, Mikael Riesebek, göra en galant roll som Åsa-Nisse. Han är otroligt lik sin farfar i kroppsspråket, vilket är hans absolut främsta egenskap. Hans sambo Jeanette Capocci gjorde sin roll som Britta/Bella på utmärkt sätt också. 

Farsen kommer att gå runt i landet under helger. Se den! 

Det är rätt så gott att bara kunna koppla bort allt som händer i världen för en stund och få sitta med ett leende på läpparna under ett par timmar.

Hade bestämt träff med bror och svägerska innan föreställningen. Det var länge sedan jag satte min fot i Borås city. Tror att det var i januari 2020 som senast.  Tokigt, det är ju vår närmaste större stad, 35 minuter bort med bil....

Det blev en pizza och ett glas vin på välkända Granada. Pizzerian/restaurangen hade byggt ut sedan vi var där senast. Underklädesaffären som tidigare låg vägg i vägg,  hade tydligen lagts ner och lokalerna hade tagits över av det populära och prisvärda pizzabageriet... som numera hade en ganska så diger och varierad meny.

Bror Roger hade varit på älgjakt. Det hade inte varit mycket till jakt, eftersom man skadeskjutit en älg redan i gryningen. Under flera timmar hade man fått göra eftersök på den skadade älgen och framåt lunchtid så hade man funnit den och kunnat göra slut på dess lidande. 

Älgjaktens stora negativa sida! Skadeskjutning av djur... Usch!

Vi kom fram till Åhaga i god tid. En kopp kaffe smakade gott. När vi letade upp våra platser, längst ut på sjätte raden, så blev vi mäkta förvånade, för på platserna innanför våra, där satt makens bror med fru. Knepigt att vi kunde träffa så rätt så att vi hamnade bredvid varann, utan att ha en aning om att den andre hade köpt biljetter. 

Släktvandring för att se Åsa-Nisse, alltså.

Bror Bengt jagar älg i våra( sina) skogar. Trettiofem personer stort är det älglaget.  Man hade inte lyckats skjuta en en enda älg under lördagen. Det är väl så att älgbeståndet har minskat. 

Älgjakten fortsätter i trakterna i dag.

- Vi åker till Hofsnäs, för där i naturreservatet, där får man gå ifred, tyckte jag.

Så blev det.

Det var nog många som slagits av samma tanke, för det var ovanligt mycket folk ute på vandringslederna. 

Hofsnäs, med en halvmil sjönära vandring på Torpanäset, det hör absolut till favoriterna. Man kan gå på i rask takt, eftersom det bara finns en enda uppförsbacke.... 

Lite höstkyligt, blåsigt, i alla fall på västsidan av näset.

Det är näst sista helgen som herrgårdsrestaurangen håller öppet för lunch och fika. I november har man Afternoon tea i stället . Tror f.ö. att alla sittningar är fullbokade. I december dukar man upp julbord. Inte aktuellt för oss. 

Fisksoppan på Hofsnäs Herrgård är väldigt god. Vi brukar äta den någon gång per säsong. Idag var det hög tid.

Såg många bilar parkerade på konstiga ställen utmed vägarna. Några skyttar kunde vi också se i de älgtorn som var synliga. Undrar hur jaktlyckan varit idag?