Änglagård-andra gången

 Johanna fixade två biljetter till "Änglagård" på Scandinavium, redan när biljetterna släpptes. Första raden, på parkett! Om det var jag eller maken hennes som skulle åka med, det fick vi bestämma när det var dags.

Under de senaste veckorna visade det sig att det var Konrad som ville ha biljett nummer två. Men kanske mormor också ville åka med. Tyvärr tycktes det vara slutsålt. I tisdags hade Johanna upptäckt att det fanns lediga platser. Återbud.På parkett. Jo, jag ville gärna åka med! 

Strax före elva stormade två killar in i huset. En skulle åka med till Göteborg, den andre skulle göra morfar sällskap under dagen.

Det tar en timme och tjugo minuter att köra till Göteborg.  Hade planerat att parkera på Focus, mitt emot Liseberg, samt att äta lunch på Konrads favoritrestaurang, Mandarin.

Liseberg öppnade redan kl 11. Skulle det finnas parkering kvar? Jodå, på taket fanns det några platser.

Konrad tittade längtansfullt ut över nöjesfältet.  Det blir ett besök där för familjen efter midsommar. För egen del, så lär det dröja till juletid med Lisebergsbesök. Det är den tid jag uppskattar nöjesfältet mest.

Mandarin var semesterstängt. Så i stället för Kinamat blev det indiskt. Minst lika gott. I vanlig ordning, så var det Konrad som åt mest. Det är otroligt vad killar kan äta.  Paneer masala är bland det godaste jag vet. Konrad föredrog johdpur masala.

Halv tre började föreställningen. Halva Scandinavium var i det närmaste fullt, både på golv och läktare. Jag tyckte att jag fått den allra bästa platsen, mitt på golvet/parkett på rad 10. Perfekt för att se helheten, men att också kunna avläsa en hel del mimik.

C-E och jag såg Änglagård på Oscars några veckor efter premiären 2023. Vissa saker kom man ihåg, andra var som bortblåsta.

Föreställningen är extremt bra, enligt mej. Fredrik Kempe har gjort de fina sångtexterna och satt musik därtill, Edward af Sillen har skrivit manus. Kom på mej själv att sitta med uppdragna mungipor redan från det att de första  replikerna uttalades. Jag skrattade definitivt mer än på någon revyförställning. På slutet så fick jag allt torka bort en tår ur ögonvrån. 

Så bra, så rolig, ett så viktigt budskap, så berörande.

Ensemblen var densamma som i Stockholm för mer än ett och halvt år sedan. Helen Sjöholm och Tommy Körberg i var sin stor roll. Samt ett antal mer eller mindre kända musikalartist.

En underbar känsla att få njuta av bra musik och sång och en berörande historia. En sådan tur att det fanns biljetter kvar, så att jag kunde få uppleva Änglagård en andra gång.