PUG -poäng

Äntligen slut, den nio gånger 2,5 h långa PUG-kursen. Det är bara att konstatera, jag fick en mycket god lärdom av den.... fast den ligger en bit från kursens mål.

Min personlighet är väl inte alltid så enkel, bl.a. har jag väldigt svårt för att vara tvungen att tycka som man ska. I PUG-kursen kollade man på videos och sen skulle man från de videosnuttarna diskutera fram och skriva ner så många mistag man hittade... alltså misstag som pedagoger gjorde i sitt möte med (förskole)barn och/ eller deras föräldrar.

Jag har säkert någon gång varit med om något som satt spår i själen, för jag känner en stor frustration att jobba på det sättet. Jag vill se det positiva i stället.

Frustrationen gjorde att jag inte var så aktiv under tidiga kurstillfällen, vilket föranledde att jag någon vecka före jul fick en reprimand för detta av en överordnad. Denna person hade inte varit med på kurstillfället, utan att fått i uppgift att nedvärdera mig, från en annan person.

Följden av det hela är att jag gått till sex kurstillfällen med en väldigt negativ inställning. Jag har ju faktiskt fått skäll för något som man absolut inte borde reprimeras för. (Och detta som beställningverk, som har sitt ursprung långt i från skolans värld.)

När jag gick från sista kurstillfället, kände jag mig fri. Min stora lärdom av kursen blev att jag insett hur mycket man kan förstöra genom att behandla någon på ett orättfärdigt sätt. En mycket viktig lärdom, som jag tar med mig i min fortsatta lärargärning... och förhoppningsvis även i livet.

Ska försöka ta till mej det som jag tyckte var det näst mest givande i kursen, "att bortse från". Jag ska verkligen försöka bortse att det finns de som vill mej illa ... för de är räknade på ena handens fingrar.... Jag ska verkligen försöka att inte ta upp den negativa sidan av mitt liv på bloggen någon mer gång.... trots att jag förstår att den upptar stor plats i min hjärna... jag återkommer till sakens tillstånd gång efter gång. Men jag ska verkligen försöka att bortse från det, och se till alla positiva möten och nätverk i stället..... för sådana har jag ju i så stor mängd .... och de ger ju bara positiv energi och gladhet.

Snart spinningtime! Dags att byta till träningskläder! Men först en glad kyckling! Han var kanske med på Kulturskolans vårshow. De uppträdde i skolan idag.... de är bara så superbra och härliga människor, de där kulturmänniskorna!

Fri föreläsning...

... var det i Grimsås bygdegrd i kväll. Därtill fri fika, fri frukt ..... eller rättare sagt, alltihopa var gratis. Och det är vi inte vana vid.

Kanske var det därför som det var så få människor som kom på föreläsningen - vi var väl ett femtontal som lyssnade på Gunnar Böhms diskussionsföredrag om hur en liten by kan hjälpas åt att stödja och skapa meningsfullhet och bra gränser för barn och ungdomar.

Det var väl inget nytt som sas, men han sa det på ett tilltalande och lättlyssnat sätt.

Vuxna ska vara vuxna förebilder, föräldrar ska vara vuxna och inte vara ungdomar de också. Barn behöver värderingar och normer - att rätta sig efter och att protestera emot.

Föreläsaren är psykoterapeut och jobbar på ungdomsmottagningen i U-hamn. Han träffar många ungdomar i sitt jobb, många ungdomar som inte mår bra. En anledning till att inte må bra, att inte känna värde, är de krav som skolan ställer. Skolan kräver att man ska vara självständig i sitt kunskapsinhämtande redan i tidiga åldrar, och vi bedömer alla efter samma mall - stämplar med godkänd, icke godkänd, väl godkänd.

Vi bekräftar eleverna/barnen ( och även i andra sammanhang än skolan) mer för vad de gör än för vad de är.

Det kändes härligt att i den lilla församlingen få säga sin egen mening om skolans nuvarande form - att jag tycker att det där med bedömningar, mallar och lika mål för alla är helt åt pepparn, och att jag inte alltid tror på det jag tvingas göra.

Fortsätter att tänka på Gunnars syn på skolan. En syn som han tillägnat sig genom att lyssna ungdomars erfarenhet och känslor.

Vad håller vi på med egentligen? Hur medvetna är vi om vilken skada skolan gör .... ? Är det inte dags att starta en proteströrelse mot skolans bedömningar .... som bara ska bedöma det man kan och inte det man är. Så fruktansvärt kall och oempatisk värderingsgrund .... dessutom grundläggande för framtida livsvillkor.... Tror att jag ska starta en Facebook-grupp "Lärare mot kall kunskapsbedömning. Se människan i stället." Eller vad gör man ..... det enda jag gör är ju att jag tar alla nationella bedömningsmallar med en stor nypa salt. Bra diagnosverktyg - för fortsatt lärande i basämnen- inget annat.

Intressant och positivt med någon som väcker gamla och nygamla tankar och som startar upp till diskussion..... Länge sedan man var på en föreläsning - evigheter sedan en sådan var gratis. Många år sedan vi fick en föreläsning genom skolan, som kompetensutveckling. För på våra kompetensutvecklingsdagar ska det nötas och blötas läroplan .... och det är ju inte speciellt utvecklande för någon som inte tror på vad den står för.....Men det är väl bara att fortsätta att jobba på det sätt som man tror är det bästa .... hur det än är, så har det funkat bra hittills. och skolledarkarriärdrömmen, den gav jag upp för länge sedan....

Studiosång

Schoolovisionbidraget Macken är inspelat vad det gäller det audiella. På seneftermiddagen var vi i en av Tranemos två inspelningsstudior och femton elever sjöng in sången till ett färdigt komp. Kul och intressant att komma till studio och se hur det funkar ... och hur uppleva hur svårt det är att sjunga till komp, när man är van vid att sjunga ihop med den melodistämma, som jag nästan alltid låter vara med när barnen sjunger till mitt pianoklink.
Inte är det konstigt att det tar evigheter att spela in en CD och inte konstigt att det inte kan bli perfekt efter en och en halv timme i studio. Men kul tyckte alla att det var ... och alla blev en ny erfarenhet rikare. Efter påsklovet ska EU-volontären Coline ( från Frankrike) komma till Grimsås och filma dansscener ochde scener som ska tas på Grimsås egen Mack. Därefter ska hon klippa och mixa samman - ja, det blir intressant att se resultatet!
Tack till världens bäste spanjor, musiker och kulturskolerektor - Juan -som spelat in kompmusik och skötte studioinspelningen.
Fyra killar från sexan hade jag med mig i bilen, de dryga två milen mellan Tranemo och Grimsås. Under resan fick jag föreläsning om Titanic och dess läge på havsbottnen, om isberg som avstötts från Antarktis, om tsunamis, om vulkaner och om hammarhaj. Den som säger att ungdomar idag har dåliga kunskaper, den vet inte vad den talar om. Ungdomar av idag (generellt sett) har en enormt mycket större kunskap än vad jag hade när jag var barn/ungdom. Sen kanske de inte alltid känner till det som läroplanens kunskapsmål efterfrågar .... och det är ju inte så konstigt, de målen är ju satta av oss gamlingar, och utgår från det som våra lärare efterfrågade .......
Viva la joven generacion! Oj, vad vi gamlingar har mycket att lära av er unga..... både vad det gäller kunskap och färdighet.... Förhoppningsvis har vi gamlingar nå´t som vi kan lära er också.

Idag funkar inte bildöverföringen... och jag som hade så fina studiobilder... det kanske går bättre en annan dag......

Bajsbilder, blev blöt

Bestämde mig för att använda dryga sextio minuter av denna vårgrå dag, som redan är bestulen på en timme, för att undersöka hur en av mina favoritvandringsrundor ser ut så här års.

Den första kilometern, på byvägen, var det inga som helst problem att ta sig fram beskodd med förra årets joggingdojja, -använd som gådojja- en blå Adidassko, ordentligt sliten.

När man lämnat sista huset ( av tre möjliga- vårt eget inräknat) så börjar den ca 2,5 km långa skogsvägen. Utmed den vägen hämtade vi julgranar i december och utmed den vägen finns ett av våra mest pålitliga kantarellställena. Nu var det gegga, snö i olika djuplek, vattensamlingar - och massor av älgbajs på och utmed vägen.

Ett enda ställe med rådjursspillning såg jag utmed vägen, men säkert närmare hundra högar älgbajs. Är denna spillningsfrekvens ett uttryck för antal älg, respektive rådjur i skogen - ja, då får vi vara rädda om de rådjur som finns kvar .... och börja bli rädda för att någon av alla älgar skulle kunna vara en psyksjuk älg, som kan hitta på att börja jaga människor i stället för tvärtom.

Blöta blev både strumpor och skor, och jag kände mig lite som barnen i "´Blåsippsvisan". Hade jag haft en mamma som sett till mig, så hade hon säkerligen bannat mig för att jag tagit fram vårskorna alldels för tidigt och vid fel tillfälle.

Den avslutande delen av rundan, dryga en och en halv km på asfalt och trehundra meter på grusväg ,avverkades snabbt och fötterna höll sig varma ända hem.

En härlig promenad var det, bra träning för en lite bråkande rygg, som alltid mår bra av att gå i ojämn terräng och bli riktigt uppvärmd och använd. Framåt påsk, så har skorna säkert torkat, så då får det bli repris.

Berg och bofinksblixtbesök

Ja, det såg ut så iallafall. Tittade ut mot det fröfyllda fågelmatsalgolvet, och såg två fåglar som jag inte sett tidigare. Det tog ett par sekunder att identifiera dem som bergfinkar. De gick där i det vårgrå vädret och letade smulor från vinters fågelkalas. Vet inte om de hittade så mycket som de gillade, för några minuter senare flög de i väg... och sen har jag inte sett till dem. Två bofinksherrar kom i stället, och kollade hur det var med frötillgången. Dem, eller några andra bofinkar, kommer säkerligen att kolla födotillgångsläget lite då och då, nu när de vågat sig tillbaka till sin sommarvistelsetrakt.

Tranorna har hörts skräna flera gånger under dagen. Tänk, att ett så anskrämligt läte kan låta så vackert så här års. När tranorna kommer, ja, då är det vårtid.

Har bytt en högtid mot en annan idag. I år är det sant, som det sägs i visan.... och julen varar än till påska. Började dagen med att göra lite påskfint, med de få påskdukar och tuppar/kycklingar/harar som under 50 veckor av året förvaras i en papplåda ovanpå tomtekistan. Det blev alldeles lagom vårfint...

Efter lunch tog jag så äntligen bort julljusslingan från tunjebuskarna. Kabeln, som drog ström från garageuttaget, gick fortfarande inte att få upp, den är fastfrusen på sina ställen. Bar också bort julgranen, som legat barrlös så när som på toppen, alldeles utanför staketet sedan Trettondag jul. Nu drog jag iväg den till julgranskyrkogården, alldeles i kanten av skogen... ja, det som var en skog fram till Gudruns burdusa framfart....

Funderar vidare på arbetstidsavtalet. Tre skolchefer, bl.a. Tranemo kommuns, hade skrivit en gemensam insändare i BT idag. Jag ligger absolut närmare skolchefernas tankar, än vad jag ligger lärarfackens. Nu har jag inte varit fackligt ansluten under de senaste två åren, och det känns bra i dessa dagar. Fackförbunden kan förstås inte tala för alla sina medlemmar, men som det är i dag, så talar de för den del av medlemmmarna, vars syn på sitt jobb gör att vårt arbete får betydligt lägre status än vad vårt superviktiga arbete förtjänar....

Skolcheferna insändare gick ut på att de ville att lärarna skulle vara längre tid på sin arbetsplats, därför att man i dagens skola behöver mycket mera tid för samarbete. Och det är den här samarbetstiden som jag verkligen saknar, som det är idag, så får vi skriva mail till varann, trots att vi arbetar på samma arbetsplats --- det finns aldrig tid att prata, därför att någon slutar tidigt....

Det är möjligt att trettioåtta timmars arbetsvecka kunde räcka... alla kan gå hem vid två-tre på fredagen - det är ju så i en del av övriga arbetslivet. Och så vill jag ju kunna jobba på lov, för att det här med dokumentation och bedömning ska bli bra och genomtänkt.

Lönemässigt ? Jag klagar inte.... även om jag kanske vore värd ytterligare minst 10 000 i månaden.... Men pengarna är inte speciellt viktigt. Trivsel och känsla av att utföra ett gott arbete, det är mycket viktigare. Plus att någon talar om det för en då och då.....

Ska bli spännande att se vad som händer i avtalsrörelsen .... tänk om det blir strejk, då är det bara jag och en lärare till som kommer till skolan. Vore en riktigt häftig upplevelse....

Earth hour i kväll.... nä, vi släcker nog inte ner. Känns betydligt viktigare att tänka energisnålt jämt, än under bara en timme per år. Jag försöker att låta bli att tända så mycket, men ofta så går C-E och tänder på de mest onödiga ställen. Han har inget energispartänk.... :))

Tittade på Kalmar -Elfsborg i TV4. Var glad ända till det var nästan slut. Då gjorde Santos 2-2 och jag sa till C-E att jag inte tycker att ett lag ska byggas upp av utländska spelare. Han tyckte att jag var rasist :)).... men det är jag inte- hoppas jag - Men visst borde ett lag med nästan hela laget spelare som är svenska medborgare ( Elfsborg har f.ö. många spelare som är andra generationens invandrare .. så jag är inte alls rasist ....) få fler poäng per mål än säsongsarbetande fotbollsspelare från bl.a Sydamerika och Nigeria ....???

2-2 får vi acceptera ... men varken gilla läge på eller vara nöjda med..... Elfsborg var klart bästa laget!

En ny påskbild gjord av elev i 5an eller 6an att njuta av...

Viva våren!

Så fanns den bara där .... Lite hade den väl aviserat sin ankomst, men inte kunde man ana att den skulle komma så snabbt! Den härliga våren invaderade varje por av varje person, som hade förmånen att vara utomhus och hälsa välkommen och NJUTA!

Jackor och vantar åkte av och låg i högar bakom barnen, som stod i en aldrig sinande kö, för att spela King. Mössorna blev kvar på ... det är ju så skönt med en mössa på huvudet, sa någon.

På bandyplanen spelade man så att gruset yrde ... och väl inne i klassrummet jobbade alla av hjärtans lust. Det roligaste var förstås att måla påskbilder, som ska läggas upp på e-twinningspacen för projektet "A little work of art". Snacka om att vara motiverad när man vet att barn i Slovenien, Polen och Portugal tittar på bilderna. Bilderna blev ursnygga ... jag kommer sannolikt att dela med mig på bloggen varenda dag fram till påsk.

På vägen till bilbesiktningen i U-hamn, kunde vi konstatera att det inte är speciellt vackert i naturen när snön smält bort. Ris, stubbar, grenar, hela träd syns huller om buller utmed vägarna. Men snart är allt täck med ny grönska.

Av olika anledningar så blev dagens promenad en timmes vandring runt Tranemosjön. Trodde att det skulle vara trångt utmed den 5,5 km långa vandringsleden den första vårdagen. Men folk hade annat att bestyra, jag var tämligen ensam. Missade att ta med kameran och missade en bild av en grupp svanar som gick på isen och speglade sig i den öppna vattengluggen.

Fritz har varit ute hela dagen, kom hem och åt, och gav sig i väg igen. Vilken lycka, att äntligen kunna bevaka sitt revir, efter en vinter i självvald husarrest.

Planterade en spann vårblommor och ställde på trappan.

Vilken ljuvlig vårdag det blev. I morrn ska det bli kallare och regnigare igen. men det är helt OK - vi vet ju att åren finns här hos oss, även om den också vill ta det lite lugnare vissa dagar. Och efter en sådan här dag, då den verkligen gett allt, då är det tillåtet att vila upp sig en smula.

Viva våren!