Jante

Jo visst, sitter han där på axeln utan att man alls tänker på det.
Alltid redo att förminska, alltid redo att tala om att man inte duger och att påminna om att man har en massa fel och brister.
Som om inte det skulle vara nog, så sitter han där ständigt beredd att sticka till med lite avundsjuka, så fort som det går bättre för någon annan än vad det gör för en själv.
Jante!
På min axel har han växt sig större och större, ju äldre och mera kroppsligt vidlyftig jag blivit.
Alltid beredd att trycka ner.... du är för gammal... du är för tjock..... du är klumpig..... du är för dålig på så mycket. Nä, du duger inte!

Igår var jag på föreläsning i Gislaved. Tillsammans med fyra goda vän-kollegor.
Under två och en halv timme fick vi lyssna på denne mannens coachande tankar, om hur vi ska knuffa undan Jante från sin tyngande plats.

Visst duger man! Det finns ingen anledning att nedvärdera sig själv. Eller andra.

Se varann! Alla vill vi bli sedda på riktigt och bli positivt bekräftade.

Visst känner alla avund, men den måste ju inte utvecklas till en tärande sjukdom! Kan andra så kan jag.... man kan tänka nytt och våga sig på nya utmaningar i hela sitt liv!

Sluta gnäll på allt! Vi är suveränt bra på att gnälla, vi människor... iallafall i vår kultur. Livet blir ju inte ett dugg bättre av allt gnällande.

Var tacksam! Det är en bra träning till ett positivt tänkande. Visst har vi alla en massa att vara tacksamma för!
Kommer ihåg att jag, innan jag började blogga, skrev en form av dagbok på datorn, där jag hade med tre stående inslag i det jag skrev.
Något jag gjort bra idag:
Tacksam för:
Önskar:

Tyvärr så kraschade den datorn, och "dagboken" med den. Synd! Den hade varit kul att ha kvar!

Tomas påminde också om att vi måste lära oss säga nej till det vi inte vill, men som Jante tycker att vi måste-  och ja till de positiva erbjudanden som vi får i vårt liv..... men som Jante tvingar oss att tacka nej till, för att det blir besvär för andra.
Detta trots att vi alla är överens om att det är minst lika positivt att ge något, som att ta emot.

Jo, det var en bra föreläsning! Inte så att Jante, som genom någon Janteutdrivning, har lösts upp och virvlat iväg in i evigheten, men nog har han förpassats en bra bit ner bland celluliterna på överarmen. ( Ja, jäklar, där satt han och talade om att min erfarenhetsfylld kropp inte dög. Märk: Jag vann över honom, då jag undvek att skriva gamla kropp.)

Jag känner mig ovanligt glad och harmonisk idag..... och ska göra mitt bästa för att ha dagliga duster med den ovälkomne förminskaren. Sannolikt kommer det att finnas dagar då han hittat sin gamla välbekanta plats igen, men vid varje tillfälle som han tvingas retirera kommer jag att få ett mera glädjefyllt liv. De dagarna kan man leva länge på, och genom regelbunden träning, på uppleva allt oftare.

Fullspäckad februarifinish

Kollade  antalet blogginlägg, år för år, från 2009 till 2014. Det visade på en klart dalande trend. Februariinläggen för i år var dessutom rekordfå
Första året/åren skrev jag var eller varannan dag. Nu får man vara glad om man får till det en gång i veckan.
Beundrar min bloggvän Mia. Hon skriver ofta, och om riktiga saker.
Jag skriver mest dagbok.

En sak som jag fått "lära" mig under den fullspäckade veckan, det är att det mest förödande för ens eget "må bra", det är att jämföra sig med andra.
En sak som jag kommit till insikt om är, att jag gjort/gör mitt liv till ett mycket sämre liv/ ibland ett riktigt pissliv, just genom att jämföra mig med andra. Ett ständigt jämförande med dem och det,  där jag kommer till korta.

Skit också, tänker jag, med de berömda tårarna brännande bakom ögonlocken, skit, att jag förpestat min egen tillvara så mycket och ofta, just genom  att jämföra allt som jämföras kan, med hur jag är/har det/lyckas för egen del. Speciellt det sista.

Två föreläsningar var jag på i veckan.
Tisdagsföreläsningen tog mig ända till Herrljunga, där 140 förstelärare från Sjuhäradsbygden var samlade för att lära mer om effektiv undervisning och kollegialt lärande. Föreläsare var en doktorand från Linköping.

"Kollegialt lärande", det är en tidstrend. Mattelyftet bygger t.ex på detta. Som gammal i gamet så kan jag väl tycka att detta är en trend som alla andra, helt ok och säkert utvecklande... men att det ofta fattas tid för att man ska känna att det blir bra.
Nu hade föreläsaren förslag på ett kollegialt arbete, där man bara träffas en gång per månad och jobbar med ett gemensamt pedagogiskt miniprojekt i klassrummet mellan träffarna. Kunde inte låta bli att gilla tanken. Varje veckas mattelyftträffar, det är för ofta...... och det har jag redan framhållit här flera gånger om.

En annan sak som jag gillade i föreläsningen ( och som jag också tänker, men som betygen verkligen står i motsats till) det var när föreläsaren framhöll viktigheten av att se varje elevs egen utveckling,  i jämförelse med sig själv och inte i jämförelse med alla andra. ( Det var här han också yttrade de för mig så djupt sjunkande orden: Om man ska skaffa sig ett lyckligt liv, så ska man sluta med alla jämförelser med alla andra)

VM i skidor har ju gått i veckan. Eller rättare sagt de norsk-svenska mästerskapen. Fattar inte storheten i världsmästartiteln, då det egentligen bara står emellan två länder....plus något annat land av mindre än tio möjliga, som kan slå sig in på topplaceringsplats.
Den dag jag var i Herrljunga på föreläsning, vann Charlotte Kalla en-milen. En jättefin tjej, är hon Kalla, och superduktig... MEN jag anser inte att hon stod för den största svenska prestationen. Det anser jag att fjärdeplacerade tjejen, Maria Rydbeck ( hette hon så) gjorde. Kalla har varit i ( den smala) världstoppen i flera år, medan Maria aldrig placerat sig där tidigare.
Apropå att jämföra prestationer utifrån förväntningar och tidigare prestationer..

I onsdags var jag på en annan föreläsning, på eget initiativ, efter inspiration från mina yngre kollegor. Den handlade om hälsa, träning, livsstil, och hölls av en tjej på dryga trettio år.
Även här handlade det om att jämföra sig med sig själv och inte med andra, att sätta realistiska mål för sin träning, viktminskning, livsstilsförändring. ( Samma gällde f.ö. för skolmål för elever, utifrån tisdagens föreläsning)
Det som fastnade mest hos mig under denna föreläsning, det var att man skulle bli "En sådan som...."
Jag är en sådan som tränar två-tre gånger i veckan. ( Ja, det stämmer för mig)
Jag är en sådan som gillar att promenera. ( ja.... )
Jag är en sådan som tänker på miljö.... ( joo, ganska så mycket)
Jag är en sådan som aldrig  jämför mig med någon annan..... ( stämmer inte.... men jag vill få det att stämma....)
Jag är en sådan som bara äter choklad på fredagar... ( det stämmer inte... men jag vill att det ska bli så.. kanske det går att övertyga sig själv)

Fitnesscoachen Madeleine  ( som ser förskräcklig ut på bilderna på sin blogg... med tanke på att jag tycker att muskelknuttar är vidriga att se) såg helt normal ut med kläder på och gav många bra tankar.
"Om man mår dåligt av något ska man inte utsätta sig för det". Bra, där fick jag belägg för mitt beslut att aldrig mer utsätta mig för att vistas på samma plats som den människa som verkligen har försurat mitt liv....
eller ... shiit... som jag LÅTIT försura mitt liv...... För så är det ju!

Se positivt, våga ta beslut, man har bara sitt eget liv som man lever så länge man har det!

Men... tänker jag sedan... måste man inte ta hänsyn till andras välmående i sin egoism-syn?  Svårt, det där... inget är självklart.....

Träning mår jag bra av, även om den gör så att kroppen gör lite ont.....kettleworx är kul ... så det är just nu min nya trend. Söndagar är dessutom bra träningsdagar. Måndagsspinnmixen funkar också bra.... och egentligen vill jag gå på tisdagsfunktionellträningen också.... fast den är svår att få tid till.... och torsdagskettleworx... eller torsdagsspinnmix...torsdagar är också dagar som är svåra att få till tid på... det är möten.. och fortfarande några "utvecklingssamtal" kvar....
Känns lite jobbigt att stressa från det ena till det andra när man är "gammal"....

Snart är det långa vårpromenader och cykelturer som kan komma ifråga, och det när det blivit kväll ... det känns väldigt positivt...

 Igår åkte vi till Malmö. Över dagen.
Målet var att komma till Karins nya lägenhet, den som hon bott i ungefär en månad.
Passade på att åka fram till den gamla Halmstadsstugan på vägen söderut.
Jodå, den hade stått pall för årets vinterstorm också.

Tog en promenad till havet .  Där hade måsar och trutar förmiddagsmöte. Undrar vad de hittade för ätbart alldeles nära stranden?

Dubbla tångbarriärer låg uppsköljda i sanden. Stranden hade blivit otroligt stor efter vinterstormens framfart.

Dynerna bryts ner mer och mer för varje år ( och storm). Nu är stranden farligt nära de mest strandnära stugorna.

Dimman följde oss  från norra Småland, en bra bit ner i Skåne. Hade sett fram emot att se naturväxlingarna utmed den 25 mil länga vägen, men det mesta var dolt i det gråvita.

När vi kom fram till Malmö vid halv tolvtiden, då var det siktigt och höga moln omväxlande med sol.

Det var enkelt att hitta till Karins nya adress. Här, i hörnet, bor hon i sin nyrenoverade fina lägenhet. Absolut den finaste hon bott i under alla sina år i Malmö. 

Riktigt färdig med inredningen var hon inte, och vi erbjöd oss fixa de hyllplan som fattades, nu när hon kunde få hem dem, utan att behöva låna en bil.

 Vi hamnade på Bauhaus i Svågertorp  ( kan det heta så, det stora affärsområdet sydväst om centrala Malmö?).  Att besöka en jätteaffär för hemmafixare, det var en ny erfarenhet för mig. Oj, vad mycket det finns att välja på.... golv, beslag, hyllor, skruvar, badrumsinredningar, industridammsugare,tapeter.......... och tulpaner.
Någon vanlig dammsugare, vilket också behövdes till nya lägenheten, fanns dock inte. Den hittade vi på, betydligt mera tant-tilltalande, Elgiganten.

Karin bor längst bort i detta gamla tvåvåningsradhus. Lite trädgård hade man också... vintergäcksbilden i början kommer från rabatterna. Där fanns också krokus och snödroppar i full blom.

Lunch åt vi på en närbelägen, relativt nyöppnad restaurang. Åt fickgryta. Riktigt mumsigt!
Sen var det bara ( i första hand för C-E) att ta sig an att sätta upp de nyinköpta hyllplanen. Det tog sina lilla tid, men riktigt bra blev det.
Känns som om Karins lägenhet - när hon fått till den slutliga finishen, genom att sätta upp de medflyttande tavlorna- har en lägenhet som skulle gå att visa upp i vilket inredningsmagasin som helst. Roligt att se den fina lägenheten!

En mor och dotterbild, slutligen. Dags att ge sig iväg hemåt igen. Hemresan gick bra, i fint körväder, lite trafik ( det var ju melodifestival) .. så vi var hemma vid tiotiden igen.

Vi kommer snart tillbaka till Malmö... det ska inte bara bli en gång om året besök, som det faktiskt blivit de sista två åren....

Och nu, så ska tanten som är en sån som tar en promenad varje dag, gå ut en sväng bland dansande snöflingor. Mars månad är här... och faktum är.... ju, jag gillar att ha fart i tillvaron.... iallafall fram till dess den vackra vår och sommartiden är här.

Perssons pinaler, perfekt pedagogik.

Visioner får man ha, även om man tillhör den ifrågasatta yrkesgruppen lärare....
Jag har ett antal genomförbara önsketankar och en vad det gäller fortbildning/kompetensutveckling.

Låt alla pedagoger få ett antal pengar till fortbildning och sedan få skapa utveckling av kompetens efter sitt eget behov. 

Tänk så många kompetensutvecklingsdagar man bevistat, mer eller mindre enbart kroppsligen. Tankarna har snabbt stuckit iväg på annat håll, för det som förelästes om, det var inte personligt behovsprövat.
Det har också funnits ett antal kompetensutvecklingsdagar som man i och för sig tyckt vara ganska ok, t.o.m intressanta, men där innehållet är som bortblåst efter någon vecka. Ingen större vits att så frön på oredd mark....

Igår fick jag och mina no-undervisande kollegor på vår lilla skola, möjlighet att åka på en föreläsning som vi själva önskat. Hans Persson föreläste på högskolan i Jönköping, mindre än en timmes resa bort.

 

Under många år har vi använt oss av Hans Perssons eminenta böcker i no-undervisningen.  De ger både fakta och möjlighet till roliga och elevcentrerade experiment. Försök som nästan alltid lyckas visa det man vill påvisa. Så har det inte alltid varit för oss som undervisat i no under många år. OJ, vad man har misslyckats ibland, med experiment som är för komplicerade ... eller ( konstigt nog) för tillrättalagda.

När Lgr 11 kom, så tyckte jag att det var lite svårt att få till det centrala innehållet  utifrån våra Hans Perssons författade böcker.  Detta år har jag i stället använt Koll på no i både årskurs 5 och 6. Det är också en bra bok, men det fattas en del....det fattas förslag på experiment som utmanar elevernas kreativitet och det saknas texter som ger historiska tillbakablickar ur ett naturvetenskapligt perspektiv.
Så det har fått bli så att jag använt  "Nyfiken på naturvetenskap" som komplement till den nya boken.

En styrka med "Koll på no" är att samtliga tre no-områden finns i samma årskursbok. Ibland behandlas samma kapitel ur såväl biologisk, kemisk som fysisk synvinkel. När fyrans bok kommer ut i höst, så vet man också att man fått med det centrala innehållet vad det gäller no i sin helhet.

Men som sagt, boken är lite tråkig, lite för faktaspäckad, som en gammal lärobok i ny upplaga.
Hans Perssons böcker är  mera lättillgängliga och blandar historiskt material med fakta om senare års upptäckter, samt hur kemi och fysik funkar. Bilderna är dessutom enkla och lättfattliga.

Till hösten kommer också en biologibok skriven av Hans Persson. Under gårdagens föreläsning så fick vi ett särtryck ur den, och det var spännande läsning.

Tre timmars föreläsning gick fort, alldeles för fort. Plötsligt var klockan nio och man ville ha mer, och detta trots att föreläsning och demonstrationer gick i ett rasande tempo. Magen ville också ha mer, det enda jag har att klaga på vad det gäller föreläsningen, det var att det enbart serverades äpplen och päron och juice på den tjugo minuter långa pausen. Vi var flera som kom ganska så långväga i från, vi hade önskat oss en grov fralla i stället för frukt.

För drygt tio år sedan föreläste Hans Persson i Tranemo, under några timmar efter skoltid. Det är en av de får kompetensutvecklingstillfällen som jag har något minne av.

(Kommer ihåg ytterligare ett par tre tillfällen- skrivning enligt dramaturgimetod-  två olika föreläsningar om  vårt universum - och en föreläsning där en man, detta var omkring år 1980, hade en föreläsning som började med att han framförde ett faktiskt hot mot vår planet;  Det var bara 25% sannolikhet att jorden skulle existera om 25 år. Ångestskapande så det förslog... och gubbjäkeln hade fel!)

Persson hink var med som inledning på föreläsningen för tio år sedan också. Funderade på om det är samma hink som igår eller om det är en senare modell. Vi fick fundera på vad som hände inne i hinken,då han hällde i såväl röd som grön vätska och det kom vanligt vatten ( såg det ut som iallafall) ur pipen.
För tio år sedan visade han inte hur hinken var konstruerad. Det gjorde han denna gång. Det var en så enkel konstruktion så att även jag fixar att tillverka en. Får bli som inledning på höstens no- lektioner.

 Hans Persson lovade att gå igenom det centrala innehållet i samtliga tre no-ämnen och ge exempel på hur man kan jobba med dem utifrån  förmågor som kommunicera, argumentera, experimentera, förklara använda  begrepp och utveckla sin kreativitet..

Pinaler till varje central innehålls del stod uppradade på fördragshållarrampen. Försök med dessa vardagssaker demonstrerades i kombination med ett bildspel som visade såväl filmade snuttar av försök, bilder från skolor i och utanför Sverige och mängder av elevdokumentationer av gjorda försök.

Svårare saker än att skära till en enkla kroppar i wellpapp fanns inte med i utrustningen. Även om jag är kass på att klippa så det blir snyggt, så klarar de flesta elever att få till det.
Roligt sätt att få förståelse för vår kropp, inte sant? På baksidan av varje figur finns dessutom en faktatext om de organ som  varje kropp visar.

Vår lilla no-lärargrupp blev så sugna på att göra en samverkansdag med elever från F -6 i blandade grupper, då Hans visade en film, där eleverna gjorde jättesåpbubblor enligt ovanstående recept.
En dag med saker i luften får det bli, då vi även vill testa att i grupper göra fina raketer som ska skjutas upp från en ramp där en tom pet-flaska blir startmotor.
Försöken kan vi göra i blandade grupper. De efterföljande diskussionerna och förklaringarna av vad som händer får bli i varje klass för sig, för det är ju skillnad på hur man kan diskutera med en sexåring och en tolvåring, vad det gäller begrepp och utifrån vad man har för förförståelse.

Efter föreläsningen var vi överens om att göra våra egna "lådor", där pinalerna och försöksanvisningarna samt hänvisning till texter ska finnas klara för att användas på olika sätt beroende på var man är i progressionsmallen. Får börja med en eller ett par "lådor" på vårterminens återstående studiedagar och sedan försöka utveckla innehållet efter hand.
Det är bra att ha den visionen som utgångspunkt i allafall.

Tänk om man finge skräddarsy sin kompetensutveckling, och inte bli påtvingad något som man inte känner behovet av. Det skulle vara synnerligen utvecklande för såväl lärare som elever, om man hade möjlighet att utnyttja sin dyra arbetstid på behovsprövat sätt.

Tack Hans Persson för en superbra kväll... för mej är dina enkla pinaler, sådana som även den klumpiga lärarinnan klarar att använda, perfekt pedagogik.

Länkar också till Hans Persson blogg, den kommer jag att besöka ofta!

Läromedelsletande

Idag var det läromedelsmässa i Borås. Det var ett antal år sedan, som jag senast bevistade denna begivenhet. Läromedel i bemärkelsen böcker, det använder jag inte speciellt  mycket utav. Vi har dessutom ganska mycket helt ok läroböcker på skolan, böcker som man kan använda delar av.
Nya läroplanen ställer lite nya krav på det innehåll som vi ska undervisa om, så därför kändes det befogat att åka och kolla vad som fanns utifrån Lgr 11 i två olika ämnen, matte och samhällskunskap.

Ganska snart kunde man konstatera att det finns ett betydligt större utbud av läromedel för förskola - åk 3, än vad det finns för åk 4-6. Så har det väl alltid varit, man har ofta talat om mellanstadiet som det "glömda" stadiet.
Man kan också  konstatera att det finns mängder av ifyllningsböcker i svenska och so. De flesta med tråkig layout, kan inte förstå att man kan få avsättning för alla.....
Nu är jag absolut ingen ifyllningsbokslärare, så egentligen angick inte dessa böcker mig.

Vi hittade så småningom fram till 4-6s matteläroböcker. Efter en stunds bläddrande så kom jag och mellanstadielärarkollegan fram till att vi fortsätter med det vi har, fast i den nya upplagan.  Matteborgen.
Känns ganska gott när man är bekant med tänket i boken + att vi vet att den fungerar bra.
Det är en bok från Bonnier Utbildning. Det förlaget hade nu bytt namn till Sanoma utbildning. Där hittade vi också den enda nytryckta samhällskunskapsbok som fanns, den andra boken vi fann, den var  var skriven efter förra läroplansinnehållet, så den var ju inte av intresse.

Så vi fann vad vi sökte .... och behöver nog knappast åka på några mer läromedelsmässor för läromedelssökandets skull .... det kändes i stort ganska magert för våra halvstora elever.

MEN på mässan fanns också en föreläsare. I detta fall Birgitta Kimber. Hon berättade om framgångsrikt ledarskap och förhållningssätt utifrån aktuell forskning.
Helt ljuvligt att få lyssna på en timmes föreläsning för en gångs skull. Det var en evighet sedan den möjligheten gavs senast. Om man undantar alla föreläsningar man tar sig själv via datorn.

Det var inte så mycket nytt, men det det var en intressant föreläsning. Det är så skönt att vid upprepade tillfällen höra hur viktig man som lärare är för elevens lärande och utveckling. Lite skrämmande också, när man förstår den betydelse man har för många elever.
Engagemanget i eleverna har stor betydelse, det positiva bemötandet och den tilltro som man har på sina elevers möjlighet till att lyckas bra i skolan likaså.
Beröm, beröm, beröm, lagom krav, lagom utmaningar, visa barnen vad det är som förväntas av dem.
Inte ett ord om att ha rätt antal högskolepoäng i det ämne man undervisar i. Nu är det väl inget fel med att ha
ämneskompetens, men idag har det fått lite väl stor betydelse.Tycker jag.... och forskningen säger inte emot mej.

En kul eftermiddag var det iallafall... det är inte så mycket som behövs för att det ska kännas positivt ibland.
En stund umgänge med kollegorna, utan stressmoment och en bra input/bekräftelse.

Det är  en del på gång i läromedelsvärlden just nu. Förutom stora ambullerande läromedelsmässan, så är också Teknikspanarna ute på turné. Ska tillbringa två timmar i deras sällskap i Gnosjö på tisdag. Det ser jag också fram emot.

Fri föreläsning...

... var det i Grimsås bygdegrd i kväll. Därtill fri fika, fri frukt ..... eller rättare sagt, alltihopa var gratis. Och det är vi inte vana vid.

Kanske var det därför som det var så få människor som kom på föreläsningen - vi var väl ett femtontal som lyssnade på Gunnar Böhms diskussionsföredrag om hur en liten by kan hjälpas åt att stödja och skapa meningsfullhet och bra gränser för barn och ungdomar.

Det var väl inget nytt som sas, men han sa det på ett tilltalande och lättlyssnat sätt.

Vuxna ska vara vuxna förebilder, föräldrar ska vara vuxna och inte vara ungdomar de också. Barn behöver värderingar och normer - att rätta sig efter och att protestera emot.

Föreläsaren är psykoterapeut och jobbar på ungdomsmottagningen i U-hamn. Han träffar många ungdomar i sitt jobb, många ungdomar som inte mår bra. En anledning till att inte må bra, att inte känna värde, är de krav som skolan ställer. Skolan kräver att man ska vara självständig i sitt kunskapsinhämtande redan i tidiga åldrar, och vi bedömer alla efter samma mall - stämplar med godkänd, icke godkänd, väl godkänd.

Vi bekräftar eleverna/barnen ( och även i andra sammanhang än skolan) mer för vad de gör än för vad de är.

Det kändes härligt att i den lilla församlingen få säga sin egen mening om skolans nuvarande form - att jag tycker att det där med bedömningar, mallar och lika mål för alla är helt åt pepparn, och att jag inte alltid tror på det jag tvingas göra.

Fortsätter att tänka på Gunnars syn på skolan. En syn som han tillägnat sig genom att lyssna ungdomars erfarenhet och känslor.

Vad håller vi på med egentligen? Hur medvetna är vi om vilken skada skolan gör .... ? Är det inte dags att starta en proteströrelse mot skolans bedömningar .... som bara ska bedöma det man kan och inte det man är. Så fruktansvärt kall och oempatisk värderingsgrund .... dessutom grundläggande för framtida livsvillkor.... Tror att jag ska starta en Facebook-grupp "Lärare mot kall kunskapsbedömning. Se människan i stället." Eller vad gör man ..... det enda jag gör är ju att jag tar alla nationella bedömningsmallar med en stor nypa salt. Bra diagnosverktyg - för fortsatt lärande i basämnen- inget annat.

Intressant och positivt med någon som väcker gamla och nygamla tankar och som startar upp till diskussion..... Länge sedan man var på en föreläsning - evigheter sedan en sådan var gratis. Många år sedan vi fick en föreläsning genom skolan, som kompetensutveckling. För på våra kompetensutvecklingsdagar ska det nötas och blötas läroplan .... och det är ju inte speciellt utvecklande för någon som inte tror på vad den står för.....Men det är väl bara att fortsätta att jobba på det sätt som man tror är det bästa .... hur det än är, så har det funkat bra hittills. och skolledarkarriärdrömmen, den gav jag upp för länge sedan....