Hövding

 Gillar inte att ha något på huvudet.

Undantaget om det är riktigt kallt. Då behöver man en mössa.

Men att trycka in "skulten" I en trång cykelhjälm, det är en plåga. Instängt och svettigt. 

Så därför skaffade jag en hövding. Det var innan de senaste rapporterna om att den inte hinner utlösas vid krock med bil. Hade jag hört det, så kanske jag avstått. Eller inte..på de vägar jag cyklar, backiga grusvägar mest, är risken att cykla omkull, den jag tänker på. Och då ska airbagen runt huvudet hinna lösas ut. Förhoppningsvis.

 Vinden...som tog i rätt bra ibland ...i håret..och att cykla på en alldeles vanlig treväxlad cykel, ja, det är helt underbart.

Tycker att det varit ovanligt få fjärilar under senaste månaden. Ovanligt få insekter överhuvudtaget.  Även humlorna visade sig mer i början av sommaren, än vad de gör nu.

Träffade, till min glädje, på en nässelfjäril längs vägen. Det fanns även en massa rapsfjärilar, som ilade fram och tillbaka över rågvetefältet på sina små vita vingar.

Rödklövern lockade till sig humlor och solitärbin. Gott att se att det finns insekter av olika slag, även om de inte är så flitigt förekommande i trädgården just nu.

Största hatobjektet, myggor, är det faktiskt också dåligt med. Tänker att frånvaron av mygg gör att fåglarna får dåligt med mat. Hörde på radio att antalet fåglar minskat. Inte alls kul.

Tycker f.ö. att klimatet fått alldeles för liten uppmärksamhet på senare tid. Kanske är det viktigare att tänka på hur man ska få jorden att må bra igen, än att använda resurserna till att tänka ut sanktioner mot Ryssland... sanktioner som inte tycks funka så bra, utan slår tillbaka på de länder som står bakom dem. Och som absolut inte hjälper till i klimatfrågan...

Lyckades låta bli att köra över det här vackra djuret. Har dödat en snok genom att köra över den med cykeln, för några år sedan. Trodde att det var en gren som låg på vägen.

Inget kul att döda ett friskt djur!

 Bergsyran lyste vackert I solen. Noterade att ljungen håller på att slå ut. Syns till vänster i bild.  

När den det lilafärgade marktäckande riset blommar, så börjar högsommaren gå mot ditt slut. Lite sorgligt... men två fina månader har vi allt kvar ännu . Även om den bästa tiden är passé. 

Linden står i knopp och en del blommor har slagit ut. Lindblommor är verkligen väldoftande. 

Det finns många lindar i byns arboretum. En jättestor. Om några dagar ska jag ställa mej under det trädet och, förhoppningsvis, få höra surret av hundratals humlor och bin.

Hoppas verkligen på en surrkonsert, annars är det något fel. 

 

Roadtrip

 

Det där med geocaching, har det inte blivit mycket av, under senaste året. Ett enda "fynd" sedan september 2021. Det fanns en tid, för sådär tio år sedan, då jag nästan var besatt av att leta burkar.  På senare tid har det varit  orienteringskontroller/naturpass som har lockat ut oss på olika skogsvandringar.  Lite roligare och mer utmanande att, med hjälp av kartan, försöka leta upp en röd skärm, väl synlig, än att med hjälp av gps försöka leta upp någon gömd liten burk eller rör. 

Men kul med omväxling! Det viktiga är att komma ut och se lite nytt samt att röra på sig.

Läste i någon tidning med förslag på sommaraktiviteter att det fanns VEDKONST att beskåda i Gökhem, väster om Falköping.  Lät ju kul tyckte jag, och föreslog en tur till utställningen.

Nu var det tur att jag hade planerat in både geocaching, arboretum och ostbutik på roadtripen. Det var ju ändå nio mil att köra enkel väg. För mer än så här var inte vedkonsten.

Två äldre herrar, 77 och 90 år, använde den ved som gjorts i ordning för vintern till att göra en årlig "installation" . Detta år hade man satt upp porträtt av kändisar som inte längre finns bland oss. Nostalgi, välgjort... men... tja....nä.... "Pensionat En svunnen tid", det var en besvikelse...

Väl tänkt att samla in pengar till barncancerfonden,  när man lockade dit en massa folk från när och fjärran. Tror att man redan fått in 69 000 detta år. BRA!

Mini-minigolfbanorna var lite häftiga. Tyvärr slog C-E mej med ett slag på de tre banorna....

Lite lunch i Floby. En liten sömnig ort, där man kunde få en helt ok lunch på en restuarang som egentligen var till för ortens stora industri. Hade vi åkt rundan på måndag, så hade det varit stängt för semester... 

Utanför Floby finns Alphems arboretum.

En lantbrevbärare vid namn Gegerfeldt anlade under nittonhundratalets första hälft en stor trädgård, med 200 olika arter av träd och buskar. 

En plats som idag drivs av en stiftelse, och som är väl värd ett besök.

Röd snödroppsbuske/träd heter denna buske. Skulle gärna se den då den var i blom.

Vit hängspirea. En av de få buskar som var i blom så här sent på sommaren. 

Vackra blommor på en slags tuja.

Bland ett av alla stenpartier blommade lundkovall/Dag och natt. 

Döda floden, består bara av sten.

Huset, som Gegerfeldt byggde, har tydligen stått modell till dvärgarnas hus, i Snövitfilmen. Vet inte om det är sant... men det var väldigt fint....

Grantall.... kan jämföras med nya sädesslaget rågvete.... hybrid...

Vackra fröställningar på en buske, där jag inte såg någon namnskylt.

Gegerfeldt röjde upp hela sitt arboretum från skogsmark. Mycket sten finns det i de västgötska skogsområdena. Elva skottkärror blev utslitna, den tolfte finns kvar.  Gegerfeldt blev gammal, dog 88 år gammal år 1953. 

En kaffestuga fanns på området. Gott med kaffe och onyttig citronkladdkaka, efter promenaden bland träd och stenpartier

Västgötaslätten breder ut sig i närheten av Floby. Inte kunde man tro att det fanns så här mycket sten i området. En sevärdhet som vi inte hade hört talas om, det var stenmursriket. Mängder av raka, perfekt lagda stenmurar, kring marker som fortfarande betades. Imponerande.

Osterian, Falbygdens ost i Falköping, besöktes på vägen hem. Så nu finns det gott om olika sorters ost i kylen.

Sista stoppet, det är nästan ett måste-stopp, då man åker på vägen mellan Falköping och Ulricehamn. Basta kvarn, vid Ätran, erbjuder italiensk glass och härlig miljö. En kula romrussin var perfekt som avslutning på en kul dag.

Mat

Mat,  ett ämne med ett flertal olika infallsvinklar.

Mat måste man ju ha, och riktig mat dessutom. Har testat att fasta några gånger. Så otroligt tråkigt livet blev när man inte fick äta. Bara dricka. Aldrig har jag väl längtat så efter mat, som efter ett par dagar med enbart juicedrickande. Fastedagens höjdpunkt, det var buljong till lunch.

Jag tycker att det är så infernaliskt tråkigt att laga mat. Och ännu tråkigare att tänka ut vad man ska äta. Nu tar maken största delen av matlagningen, och det är jag tacksam över. Men det är så svårt att variera, speciellt så här års. Vem är sugen på en mustig gryta, en köttfärssoppa eller korv och rotmos på sommaren. Dessutom gör färskpotatisen det besvärligt att  få till såväl gratäng som mos... och man är ju inte så sugen på det heller.  Mycket fisk blir det... och det är ju egentligen toppen, helt kött är jag ingen större anhängare utav. Köttfärs eller gryta är gott.... men inte lika mycket sommarmat....

Vi brukar äta lunch på restaurang minst en gång i veckan. Det finns ett bra  utbud av restauranger på en - tre mils avstånd. Bra kvalitet på maten och priser som jag inte tycker är orimligt höga. Dagens rätt ligger på ett pris från 95- 159 kr. På alla restauranger, utom den dyraste, finns det en ordentlig salladsbuffé. På samtliga restauranger ingår dryck och  kaffe. 

Måndag-tisdag har tillbringats i ett blåsigt Halmstad. På måndagen hade vi sällskap av Johanna och hennes familj. C-E är inte mycket för att sova över i stugan, men med "löfte" om att vi skulle kunna åka till Pio och äta fiskplanka på tisdagskvällen, innan hemfärd, så gick han med på "olägenheten".

Pio är en av Halmstads "finare " restauranger. Och förstås dyraste. Varvid min "egensnålhet" gör sig gällande. Vad är ett mål mat värt? Tidigare år har jag bestämt hävdat att jag aldrig skulle beställa en maträtt som kostar mer än trehundra kronor. Pios planka, såväl kött som fisk, har legat på ett pris på 298 kr under ett antal år.  I år kostar den 329....

Vad kostar det att framställa maten? Hyra, personal, råvaror av bästa slag... klart att det måste bli dyrt. Så det är väl så, vill man njuta av riktigt god mat, så kostar det.... Men det svider ... även om jag visst har råd.... 

Att dricka ett glas vin till maten, det har alltid varit orimligt dyrt.  Ett glas kostar nästan lika mycket som en av  de flaskor som jag brukar köpa. Och smakar oftast sämre.... Så det blir vatten till maten på restaurangen. Så kan jag ju njuta av det vin som jag tycker är gott,  här hemma. ....

Fiskplankan var till absolut belåtenhet. Vitfisk, spenat, räkor, hollandaisesås tillsammans medgott potatismos,  det är verkligen en höjdare. Kan bli så att snåla tanten kostar på oss ytterligare ett besök på Pio,  innan sommaren är slut. Om inte annat för att få maken att sova över i stugan någon gång...

Men jag tycker att det är för dyrt....

Brukar förflytta oss till de sköna utefåtöljerna på Espresso House, för en kaffe efter maten. 34 kronor för en vanlig kopp kaffe. Här har väl prisökningen varit ännu större, procentuellt sett. Men kaffe är dyrt.... och tja, jag tycker att kaffepriset är mer rimligt än matpriset....  

Cyklade ut till skogen och det mesta blåbärsstället, för att kolla om det fanns någon gratismat att få tag på. Det var rätt glest mellan bären, och de kändes inte riktigt mogna än. Med lite god vilja och tålamod, så kan man säkert få ihop några liter. Få se om andan faller på om någon vecka...

Lite gratisvackerhet fick jag mig iallafall till livs.

Myrliljan stod i full blom på mossen/myren. 

Riktigt blött om fötterna, vill den blomman ha. 

En och en är blomman ingen speciell skönhet. Det är mängden och den ovanliga växtmiljön,  som gör att jag tycker så mycket om den..

För att återgå och avsluta med ämnet mat; Visst har maten blivit dyrare i affärerna=  Det är länge sedan man kunde veckohandla för under tusenlappen. 

Och en sak till förresten: Hur gör man med dricksen? Gillar ju egentligen inte alls när man får kortläsarapparaten och själv ska knappa in den summa man vill betala. Vore mycket bättre om det  vore ett fast pris. Vi brukar runda av till närmaste femtiolapp....Kan säkert verka snålt för en del....

Hur tänker du?

Vad är bra sommarmat?

Vad får en restaurangrätt kosta?

Hur tänker du vad det gäller dricks!

.

Trädgård

 Tänkte gett mej ut på cykeltur. Utan batterihjälp. Tills jag kollade ut. Aj då! Fortfarande ordentligt blåsigt. Laddade upp batteriet till elcykeln. Gick ut för att plocka in en ny bukett blommor till köksbordet. Oj, riktigt kallt i vinden. Är lite knäpp och vill kunna cykla i shorts eller knäbyxor och med ett tunt vindskydd. Insåg att en tunnklädd tur skulle bli o-njutningsbar. Skrinnlade planerna och fann mej efter en stund i full färd med trädgårdsarbete.

Vi hör till det fåtal som fortfarande är  utan självgående garden mower. Åtog mig uppdraget att köra gräsklipparen. Är helt ok, men jag tycker att den senaste maskinen är för tung. Nåja .. istället för att träna på gym så....

Tänkte tillbaka på förra söndagens öppen trädgård, och framförallt på besöket hos min gamle skolkamrat.  Hans trädgård var helt otrolig, med rabatter över hela trädgården.  Gick där fram och tillbaka över gräsmattorna och tänkte: Oj. En sådan massa rabatter här skulle få plats!

Lite för sent att anlägga en massa nytt, när man blivit gammal.Men någon kanske...?

Lika bra att ge rabatterna lite omvårdnad också.

Inser att det växer alldeles för tätt i våra rabatter ... och i grönsakslandet.  Även i växthuset...

En gång var det någorlunda struktur i denna rabatt.Har t.o.m grävt om allt en gång, delat och planterat tillbaka. Men nu växer det hipp som happ. Och på tok  för tätt. Vilket jag  försökte åtgärda genom att klippa bort delar av de mest yviga sorterna... nävor och daggkåpa.

Jättedaggkåpa var ' årets växt" för många år sedan. Jag köpte två plantor. Det har jag ångrat många gånger...

Fördelen med rabatten; Här finns något som blommar från mars till nov-dec.

I grönsakslandet/fröblomsterlandet växer det extremt tätt. Tänker när jag sår att det ska bli långt mellan varje frö. Lyckas dåligt med det!

Rädisor har en kort "bästatid" innan de blir träiga och oätliga. Rev upp gamla rädisor och sådde nya. Det brukar funka bra. Fick förstås täcka över med duk... annars blir den, till synes,  fria jorden, en katttoalett.

Bakom garaget brukar jag, då lökväxtetna gjort sitt, plantera ut sensommarblommor som jag drivit upp i växthuset.

I år har vi "nya" katter...och de har använt rabatten flitigt. Planta efter planta blev uppriven. Tills jag kom på: jag lägger ut vedträn på öppen jord. Då blir det inte utrymme för krafsade tassar och sittande kattrumpor.  Funkade. Tog bort några vedträn, då jag tyckte att plantorna växt till sej. Fick lägga tillbaka dem...

Märkligt med rabatterna framför huset. De ligger i norrläge och får inte så mycket sol. Men i vänstra rabatten, där det är minst solljus, där växer det jättebra. Högersidan vill sej inte. Där får vi plantera ut nytt varje vår ...och det som planteras tycks sällan trivas.

En gång var dessa rabatter helt lika varann. Då var det riktigt fint framför huset.

 

Här planterade jag nytt för bara två år sedan. Bra att det växer...men visst är det redan lite för tätt.

Smultronschersminen sjunger på sista versen. Svarta vinbär är mogna om ett par veckor.

Buskar är bra. Trivs de, så sköter de sig nästan själva. Behöver vara lite toppning nån gång om året.

Även i de egenplanterade krukorna blir det för tätt. När jag planterade ut småplantor vid midsommartid, då var de så små. De har vuxit. Men det är  roligt när det blir blommor av de små, små fröna som såddes och fick gro i växthuset,  i mitten av april. 

Jodå, ännu kan jag njuta av trädgården och av det arbete som man behöver lägga ner. 

Jag frågade hur mycket tid min gamle klasskamrat lade ner på sin trädgård. Två-tre timmar dagligen, blev svaret.

Två-tre timmar i veckan, i snitt, skulle jag tro att jag lägger ner på våra rabatter och gräsmatta. Maken sköter oftast klippande av gräsmattor . 

Det lockar att anlägga två smala rabatter, med lite ovanligare växter. Och försöka sköta om dem, så att det inte bara blir en växtdjungel. Får bestämma mig framåt hösten...

Hade sannolikt skaffat mig "rumpont" om jag cyklat ett par timmar. Nu fick jag det ändå, av timmar i framåtlutad ställning. Men jag slapp frysa !

En promenad

En av de vanliga rundorna... som jag inte gått på flera veckor... kanske månader. Det ändrar sig mycket under sommarens gång,  så det blev nästan lite nya vyer...

Tistlar kan vara riktigt vackra..... Kärrtistel är detta . Växer där det är sankmark...

Rödklöver ... eller i detta fall skogsklöver.... ska vara nyttigt för de flesta "krämpor".. Har dock aldrig testat att äta den.... Känns lite dammig där vid vägrenen.

Älggräs innehåller acetylsalicylsyra. Alltså kan man tugga lite på ett blad om man har ont i huvudet. Har testat. Funkar. Har gjort saft på örten. Tja... inte jättegod...

På mjölkört ( rallarros, mjölke, ållemark) kan man också göra saft. Har aldrig försökt. Stjälkarna kan man tillaga som sparris...

Stensötan, den har anor sedan dinosauriernas tid. Stenen i stenmuren är ännu äldre,

Den gula fetknoppen planterade makens faster, Svea, ut på stenmurarna runt gården. Vacker. 

Visst kunde jag få till en kreatursbild även idag. Så roligt at en ny bonde använder betesmarker och odlingsmarker i byn.

Fridlyst orkide. Nattviol.Finns i mängder. Snart överblommad. Har  inte "tjuvplockat" en enda denna sommar...

Nya bonden utvidgar sin verksamhet. Härligt med unga människor som vågar satsa...

Prästkragen finns lite här och där längs vägrenarna. En hållbar blomma. blommar i månader....

Ville inte blöta ner skorna genom att gå ut på den genomsura mossen. Men visst kan man skönja mossnycklarna på håll.... Det finns gott om dem...

Från byväg till skogsväg. Jaktstuga. Toråsen. Har aldrig sett någon människa/jägare där.

Storskog och jättestenar.  Istidsminnen.

En väldokumenterad sten i dammen. Här ser det alltid nästan likadant ut....

Vackra Allmänningen. Var länge sedan som någon bodde här. Sextiotal, vad jag förstår. Men det lilla torpet sköts om väl...

En ridstig tar mig till Mods. Betande hästar tar ingen större notis om förbipasserande tant.

Också väldokumenterad gammal ladugård. Fast sällan från baksidan.   Den sista kvarvarande bygganden som tillhörde soldattorpet. Svea, makens faster, berättade om tvillingarna som var så små när de föddes att de fick ligga i skokartonger. De växte till sig och levde länge. Dock inte på torpet. Det övergavs sannolikt på 30-40-talet.

Framme vid bebodd bebyggelse. Nytillkomna fjäderfän fanns på gården.

Vid landsvägen betar gårdens bästa hopphäst. Tas hem varje kväll.... förstås. Man exponerar inte hästar längs allfarvägarna under natten.  Den unga ryttarinnan är superduktig. Skulle inte förvåna mig om hon  så småningom ses tävla på de större areorna.

Trehundra meter landsväg och ungefär lika lång sträcka på grusväg. Sen var tanten hemma. Hann lyssna på en nedladdad Sommar i P1. Felicia Nestler. Arbogakvinnans "bonusdotter".

Intressant. 

7.5 km visade aktivitetsklockan. En lagom tantrunda i bästa promenadvädret.