Dagar med Konrad och Karl-Petter

 Läste en insändare om att gamla vänner blivit som förbytta, då de fått barnbarn. Att det är bara barnbarnen som gäller, och att gamla vänner blir åsidosatta. Att far/morföräldrar tycks har delad vårdnad om sina barnbarn...

Absolut ligger det något i detta. Vi fick ju våra barnbarn sent, och nog hade man känt av just detta i bekantskapskretsen.

Numera är vi precis likadana!

Vilket ju också avspeglas här på bloggen. Men mitt "försvar" är: bloggen är min (offentliga) dagbok...

Mötte upp med killarnas mamma i torsdags kväll. Killarna kom direkt ifrån förskolan, men hade ändå en massa energi... och kreativitet... kvar.

Uppmärksammade att Navet var öppet för allmänheten, nu när vi haft påsklov.

På Navet kan man pröva på det mesta vad det gäller teknik...och fysik/kemi/biologi.

Jag har, som no-lärare besökt och samarbetat med Navet, många gånger.  Nu var det dags att ta barnbarnen dit.

Vattenlandet! Kul!

Hur man driver fram de här fordonen... ja, det förstod jag knappast. Handdrivna var de i af. Och uppskattade!

Reaktionsförmågan testades många gånger. Fanns också en större bana där vuxna och barn kunde samarbeta. 

En lite "workshop", där man fick tillverka egna fröbomber att ta hem till trädgården, ingick i entréavgiften.  En av pedagogerna som jag jobbat med på Navet, under många år, höll i "workshopen". Kul med en pratstund! 

Träffade på ytterligare en gammal samarbetspartner, från Navet. Så kul att bli igenkänd, trots att det väl var fyra-fem år sedan jag var där med klass, senast. Den, nästan bortglömda, pandemin ställde in resor under ett eller två år.

Den stora hallen, fylld med navigerbara mekanobyggen, var allra mest populärt.

Där tillbringade vi en timme. Minst!

Och bättre och bättre gick det att sköta spakarna.

Och visst fanns det möjlighet att bygga eget också. 

Var svårt att få killarna att slita dig från denna avdelning.

Men man blir ju hungrig..... och bästa snabbmaten finns på Max... tycker  vi alla.

 Promenad fram till byn, med plumsa i vattenfyllda diken, det hann vi med efter en stunds vila här hemma. 

En vårmarknad ( och höstmarknad) med anor från 1700-talet ordnas två gånger per år, bara en mil bort från oss. Gölingstorps marknad. Jag brukar sällan åka dit, men idag, när killarna var på besök under vårmarknadsdag, så var det läge.

Mycket folk, alldeles för trångt för min smak, men killarna tyckte att det var kul.

Blev lite inhandlat, och då nästan bara med fokus på killarna. Blir lätt så...

När vi åkte hem, så undrade Konrad om vi kunde åka till Navet igen.... 

Men det blev barnarbete i stället. Det var tid att plocka in snöstakarna. Ett arbete som passade killarna perfekt.

Nästan lika kul som på Navet. Och härlig vårluft!

Kul att leka med Daisy. Hemmahörande hos morfars syster och hennes man.

Dags att testa nya, marknadsinköpta, outfiten. Fotbollströjorna inhandlade av morfar... såklart!

Man  hinner mycket på två dygn.  Det blir rätt intensivt för "di gamle", att hänga med i killarnas tempo.

Nu är de hemma hos sej igen. Mormodern börjar återhämta sig, efter en timme i bästa fåtöljen och ett glas vin. 

Och visst hade insändaren rätt... När folk blir med barnbarn, då är de prio ett. Men man hinner en hel del annat också. Och nog är det rätt att njuta av den tid man kan få,  med dem som känns allra viktigast.

 

Ett leende,

 ... eller ett glatt hej... eller t.om ett hjärta på Instagram...

Så lite, men ändå värt så mycket.

Tror att alla har samma känsla, ett leende betyder så mycket. Det lyser upp...

Tänkte på det, då jag svängde in på vägen mot skolan i torsdags. En yngre man stod tillsammans med sin hund alldeles där jag svängde in. Jag sökte ögonkontakt med mannen, för att se om han var medveten om att jag svängde, precis där han tänkte gå över vägen.  Han hade koll, det insåg jag, samtidigt som jag möttes av hans glada leende. 

Väl inne i skolan, var lektionerna i full gång. Genom fönstret in till F-klassen vinkade läraren glatt till mej.

Jag tror inte att jag är speciell, utan jag tror att det är många som får en positiv känsla av att mötas av ett leende, en glad vinkning.

Eller den unga kassörskan på ICA. - Då önskar jag dej en glad påsk, sa hon med ett leende, då jag var klar med långfredagens inköp. Kanske det ingick i utbildningen till ICA-kassörska att önska god dag... men det spelar inget roll, det är ändå trevligt och skapar positiv energi.

Det är måndag i dag. Gymdag... om inget kommer i vägen. Var bara en man på gymmet då jag kom. Hälsade han? Jag uppfattade det i alla fall inte. Kanske nickade han kort... Det är så enkelt att säga ett hej... och sedan behöver man inte säga något mer till  varann, under den tid som man delar lokal...

Mannen försvann, efter en stund. En för mig okänd kille, med utseende som visade att han kom från sydöstra Europa, Syrien, Iran.... kom in, då jag satt vid en maskin med utsikt över entren. Han hejade glatt, redan då han kom inom dörren. Så positivt!

Jag är väl "barnslig", men ett hjärta som respons på Instagraminlägg gläder mig. Behöver absolut inte vara någon kommentar... 

Ibland undrar jag varför man har kvar de där Instagramvännerna som aldrig ger någon respons... Men vi tänker säkert olika... och jag är lite "dum"....

Vädret har verkligen varit helt fantastiskt under påskdagarna. Började redan på påskafton, och blev ännu bättre igår. Över 14 grader visade vår termometer. Och strålande solsken. Något svalare idag... och nu har molnen tagit över lufthavet igen. Men lite vårregn behövs också....

Har varit utomhus största delen av påskdagen och annandagen. Perennrabatterna har fått en första rensning av gammalt och vissnat. Har sett de första fjärilarna och de första humlorna. Dock inte den första ärlan, den brukar anlända så här års. 

I Karlas hage hade  blåsipporna slagit  ut. Första cykelturen för säsongen ... fast bara på byvägen... är  gjord. Och  på altanen har det varit så gott och varmt i solen, att de vinterbleka underbenen på  tanten kunnat på känna lite solstrålar,.... och börjat få lite, lite sommarfärg. 

En riktigt härlig påsk blev det.  I morgon är det vardag för alla igen.... och på torsdag så får tanten ännu en gång uppleva ett påsklov.

Påskafton

 Återigen blev det en påskafton med de personer som jag allra helst firar den tillsammans med. Bara Avas pappa Marcus fattades. Han och Adina ( hunden) valde att stanna kvar i Malmö. Dotter och sambo skulle ju ändå återvända redan idag, påskdagen, efter att ha tillbringat en hel vecka i Västergötland och Småland.

Korvgrillning, det är "traditionell" påskaftonslunch i Ulås.  En liten bit att gå över ännu vinterbruna fält, innan man kommer till grillplatsen.

I anslutning till grillplatsen stod en korg. Med ett meddelande från påskharen. Spännande!

Det var mycket att läsa, för den som precis börjat utveckla den färdigheten. Efter att par  meningar fick  pappa Martin ta över.

Påskharen hade tappat bort ett antal saker, som han ville ha hjälp att hitta. Det var många grejer att leta upp.... 

...fjädrar...

... ägg...

.... kaniner, ankor.  

 

Och visst lyckades man med gemensamma krafter  hitta allt som påskharen tappat bort.

För att uppdraget skulle utföras till påskharens belåtenhet, så skulle korgen levereras till en plats, 50 meter bort.  Bästa att göra som påskharen ville. Det borde man kunna ha nytta av senare under dagen.

Korven var klar att serveras.

Grillad korv med bröd och lite olika tillbehör! Mums! 

Karl-Petter går  på Mulle, och har lärt sig att man måste släcka elden innan man lämnar grillplatsen!

Studsmattan hade monterats  ihop under långfredagen. 

- Mormor, kom och hoppa! - Nej tack!  Det finns gränser för vad en mormor vågar/klarar (?)

Ett nytt meddelande hade kommit från Påskharen, meddelade Johanna.

Bildmeddelanden! Hur ska man tolka detta. Två påskharar...??? Konstigt....

- Jo, vi ska gå till kaninerna....

Och där fanns ett nytt bildmeddelande.....

--- hindren på paddocken....

... en gran....

... "lilla stugan!.... postlådan.gödselcontainern...

Puh! Ett sådant letande!  Äntligen sista meddelandet:Leta BAKOM stallet.....

Ett febrilt letande utbröt återigen....

Många påskägg blev det... och några paket.  Påskharen var generös! Blir nog så när man hjälpt honom /henne tidigare under dagen.

Vad håller de på med? tycktes Lycke undra. 

Påskfirandet gäller inte hästar. men de kunde njuta av härligt påskaftonsväder i alla fall. Och kanske drömma om  att det snart kommer nytt härligt grönt gräs att äta utav....

Lite vila, "titta", godisätande.....

... spela spel...... och sedan lite god kvällsmat. Liten "påskbuffe"... helt ok... inte alls så mycket rätter... men det fanns något för alla,.. och alla blev mätta...

En påskgumma och en påskgubbe begav sig ut på egen hand, längs byvägen, för att bjuda grannarna på påskgodis. 

Tyvärr var det inte så många hemma i husen, så närmsta grannen fick besök två gånger. 

Spelnörden, pappan i huset, hade införskaffat några nya spel. Carcassondomino, det var var snabbspelat och kul...   

En kul påskafton. 

Satt en stund på altanen, under det att alla vilade efter "äggjakten".En höna kom fram och undrade varför hönor enbart blir utnyttjade när det blir påsk! Någon slags extra bonus skulle de väl också behöva ha, efter alla ägg som de värpt fram inför påskfirandet...

.