Så vad det det där med vemodet

 

Idag var det dags för det stora vemodet att göra sej påmint. Kände det redan på väg ner mot Halmstad.  Konstaterade att vemodet sitter i magens vänstra sida. Det känns som om det utgår från trakten av mjälten. När vemodskänslan är som störst, så känns den ända upp ifrån halsen och ner i undre delen av magen. Och där nere så går den även över i den högra sidan, iallafall delvis.

Alldeles nyligen hemkommen igen, så har den värsta vemodskänslan bedarrat. Det är mest om jag tänker på hur det kändes, då jag gick där på stranden, eller när vi låste dörren till stugan, som det kniper till igen.

Halmstadssäsongen 2024 är ett minne blott. Vattnet är avstängt och rören tömda. Elen är avslagen. Altanmöblerna är inställda i stugan. 

Konstaterar att det varit en bra sommar. Både regn och sol.  Juli var väl ingen höjdare, men det är den sällan. Augusti och början av september var den bästa tiden. Speciellt som badvattnet och stranden blev betydligt bättre än vad det varit tidigare under sommaren.

Nu är det bara att hoppas att den gamla stugan står pall för ännu en vinter. Och att vi  gör det samma. Det finns en hel del ångest kopplat till stängningen... Hur ser allt ut då vi öppnar igen?

Ett halvår till öppningsdags. Jag längtar dit. Tanken på april månad, den ger upphov till ett nytt knip av vemod. Omfattande i stort sett hela vänstra sidan av torson.

Är tacksam över den fina Halmstadssommaren som var. Hoppas på en lika fin nästa år.

Mera höst

 Gillar ju verkligen denna årstid. Det är så sagolikt. Höstfärgerna har så kort beständighet, så att de dagar då man får uppleva dem, känns som om man befann sig i en sagovärld. Varje år står jag där i hösten och bara förundras. Om någon vecka, då höstens första blåsiga dagar passerat, då är jag också förundrad. Träden står alldeles kala. Inget jag känner glädje över. Men en del av året. En nödvändig vila för våra växter.

Skoldagen blev lång. Det fanns en del att avhandla, innan min vikariekollega tog helg. Hon jobbar ju må, ti, on medan jag har mina arbetsdagar må, on och to. Fredagar får de yngre, ordinarie, kollegorna ta hand om. 

Bilens termometer visade 14 grader då jag körde ju hem. Kände att jag bara måste ut i det härliga vädret. C-E hängde på. Vi mötte älgjägarnas bilar. De var klara för dagen. Träffade på svåger Roger då vi kom fram till byn. Han berättade att man skjutit fyra älgar så här långt.  Två tjurar och två kalvar. Tycks som om det finns lite fler djur i år, jämfört med de senaste åren.

Lite bilder från seneftermiddagens promenad. Man kunde förnimma skymningen på hemväg. Antagligen mest för att regnet började falla, precis när vi kom hem.

Nävans blad får fina höstfärger.

Lönnar.  Så vackra.

Mer lönn.

Snart dags att vända tillbaka.

Höstanemonerna har blommat i två månader.

En bild från gårdagens "mormorstisdag". Konrad kom bärande på en höna. Jag vet inte vad det är för fel på mej, men jag klarar inte att ta i något med fjädrar. I alla fall inte så länge det lever.  Och måste jag ta i en död fågel, så tar jag den med hjälp av hushållspapper mellan mina fingrar och fjädrarna. Funderar på om det beror på att jag blev påflugen och hackad av tuppar då jag var barn...

Firat Ava

 

Konstaterade att det var fyra veckor sedan vi var i stugan senast. Då var även  båda döttrarna och alla tre barnbarnen på plats. Det var helt fantastiskt septemberväder och sommarens finaste och härligaste bad. 

Det var bara en vecka kvar tills dess Ava skulle fylla sju, då vi sågs senast. Vi brukar sällan fira födelsedagen på rätta dagen, utan brukar hitta en annan dag, som passar oss alla. Vi tittade i våra kalendrar ( mest den som innehåller diverse hästtävlingar) och konstaterade att den sjätte oktober skulle passa bra.

- Vi kanske skulle fira Ava här? tyckte någon. Vad tycker du om det Ava? 

Ava tyckte att det var en utmärkt idé.  Fast det fanns förstås ett MEN. Om det är dåligt väder, så åker vi till Malmö i stället.

Nu blev det kanonväder. För ovanlighetens skull, så kunde hela vår nio-personersfamilj träffas. Det blir inte så många gånger per år, det är jobb och det är häst-skötsel, som gör att någon ofta fattas. 

En nöjd tjej öppnade sina senkomna presenter. Det var ju minst lika kul att fira sin sjuårsdag dryga tre veckor efter själv födelsedagen. 

Det blev en tur tills stranden, förstås.  

Det var extremt lågt vattenstånd. 

Och tillräckligt "varmt" i vattnet för att kunna ta rejäla fotbad.

En tur till den stora lekplatsen blev det också.

En glad sjuåring. Och i hajens käftar ligger den årsgamle, men drygt  sju månader äldre, kusinen. 

Det hade varit motorcykeltävlingar ( enduro???) på stranden igår.  Efter att stora maskiner ställt iordning stranden igen, så var det riktigt geggigt på sina ställen. Härligt att gå barfota, tyckte barnen... 

Pappa Macke bjöd på grillad korv med goda tillbehör till lunch. Efter det var det dags för femkamp. Karin var lekledare. Två lag, ett med dem som ännu inte fyllt fyrtio och ett med dem som passerat det ålderstrecket. Så det var Macke och barnen mot oss andra. Det yngre laget avgick med segern. Förstås!

Ett bad blev det också.  

Mor och äldsta dottern  vågade sig i böljan blå.  Gott och friskt! 

Vemodet överföll mig på vägen hem. Det var sista gången som barn och/eller barnbarn var med i stugan denna säsong. C-E och jag planerar att åka tillbaka till Halmstad på fredag och stänga till för vintern. 

En härlig dag blev det. En dag som man minns med glädje och kan "leva på" länge. 

Denna fina höst!

 

Fantastiska höstdagar. En rolig jobbdag på torsdagen. Absolut bästa dagen. Innehållsmässigt! Hann lite promenad efter styrelsemöte i PRO. Snacka om kontraster i vardagen. Och vackra vyer längs seneftermiddagsrundan.

Fredag, det är gym-dagen. Två av bästa väninnorna har också förlagt någon timmes träning till fredagsmorgonen.

Föreslog maken en moss-promenad, efter fika med kanelbulle. Tycker egentligen att temadagar är helfånigt. Kanelbulledagen speciellt. Finns ju ingen anledning... som det gör med fettisdag...

Men inget annat fikabröd fanns, så då fick det bli var sin tinad kanelbulle. Näppeligen någon kulinarisk läckerheter. I morgon ska jag baka äppelkaka. Det är godare! Mycket godare!

"Naturreservatet " på Grimsås Mosse, på den ännu inte ödelagda delen, har blivit en succé. Så många ortsbor, och folk från närområdet, som går längs vandringsleden som miljöaktivisterna gjorde i ordning i somras.

Så vackert att vandra där.

Förut fanns det ingen runda att gå, utan man fick gå fram och tillbaka.

Jag vet inte vem som iordningställt en dryg km stig och spång på mossen, men nu finns där en runda. Så fint! Och stort tack till fixarna. Antagligen några samhällsbor. Aktivisterna finns ju inte kvar längre.

Träffade på några bekanta i slutet på rundan. Det blev en stund i trevligt samspråk. Jag formligen älskar att mötas, att pratas vid en stund, och sedan gå åt var sitt håll.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.


Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Naturligtvis min favoritdikt! ( Hjalmar Gullberg)

Lunchen intogs på Centralen/Sångbergs i Tranemo. Snitzel. Gott! Samt ett otroligt fint salladsbord.

Samt en vacker vy över Tranemosjön, som extra bonus 

Eftermiddagen har tillbringats i trädgården, läsandes senaste boken av Ali Hazelwood. Lättläst, lättlagat, feelgood.  

Och över alltihopa sken Moder Sol! Härligt!

Höstvandring

Vill bara spara några bilder från gårdagens vandring.... eller om det nu var promenad.... Gick, det gjorde vi iaf. En dryg halvmil. Inte långt, jag vet, men det tar ändå en stund, då man går en del på spång.

Vår bil behövde byta dörr. Igen. Samma dörr som byttes i april. Höger bakdörr. I vintras, så var det maken som kom lite fel på en trång parkeringsinfart i Göteborg. För några veckor sedan, så var det en bekant som backade på bilen, då den var parkerad.

Att byta dörr, det tar flera dagar. Lackering tar nog mest tid. Så maken lämnade in bilen på Toyota-firman i Värnamo på morgonen. En hyrbil var beställd. Den största kostanden för den gick på "påbackarens" försäkring.  Vi träffades sedan på Store Mosses östra parkering, för ta en promenad där, innan lunch och hämtning av skolkillarna kl. 13.  

Lite blåsigt var det. Men men vackert. Höstvackert. Gick den välbekanta slingan ut till Svartgölen, och drack förmiddagskaffet där. Tog sedan rundan kring de östra rocknarna. En del gående på spång. Det känns i både ben och rygg. Speciellt om det är smala spångar, för då spänner man sig . Åtminstone gör jag det... tror ju att jag ska falla ner i det blöta om jag inte är stenskräpt.

Ut till Svartgölen är det närmare två km rullstolsvänlig väg. Varav 500 meter på den breda spången. Där känner jag mig säker.  

En fin promenad/vandring blev det. Trots att det  var lite blåsigt och kallt vid Svartgölen.

Min bil, vår egen ägandes extrabil, vanen, fick stå kvar på parkeringen tills vi körde hemåt igen. Jag hade med barnstolarna, så vi kunde köra killarna i hyrbilen. 

 Mörkret hade precis fallit när vi kom tillbaka till östra parkeringen. Jag hade nästan förväntat mig ett polisuppbåd för eftersök på mossen. En övergiven bil! Kunde någon ha villat bort sig... eller fallit ner från spången? Eller ramlat ner i den djupa sjön???? En ensam bil, på en ödslig parkering, det skulle kunna påkalla polisnärvaro. Eller???

Mina fantasier!

Tomt på parkeringen, bara en vit van. Den fick maken köra hem. Jag tog den lilla Toyotan, en Yaris. Trevlig att köra, absolut, men något för liten, för två storvuxna människor.

Här kommer bilderna jag ville spara...

Gott i solen vid  denna lilla göl. En bänk fanns att slå sig ner på. Ett flygplan syntes i den blå skyn. Kollade på Flygradar-appen. Ett plan som kom från Shanghai och skulle till Amsterdam. En resa på elva timmar. Undrar vad det var för några fanns där uppe på 10000 meters höjd.....

Svartgölen är en ganska stor sjö. Här kan man bada. Påstås det. Omklädningshytt finns!  Jag skulle inte kunna ta mig upp ur det djupa vattnet, som dessutom saknar fast botten. 

Tranan har tillkommit, sedan senaste besöket.  Ser nästan naturlig ut vid första påseendet. Och ser mycket ensam ut. "Kompisarna" har gett sig i väg söderut!

Den breda vägen!

Morgonvyer

 Det finns flera fördelar med att jobba. En är att man kommer upp på morgonen. Relativt tidigt. Brukar ge mig av strax efter sju. Har "arbetstid" från halv åtta. Det är gott att god tid på sig att göra de sista förberedelserna inför dagens lektioner. 

Höstmorgnar är så vackra. Gryningsljus på träd i höstskrud, dimma som stiger från en mark som kylts av temperaturer nära noll. För att inte tala om " rykande" vatten.

Svängde ner till sjön, några hundra meter från skolans parkering, vid kvart över sju. Anade att jag skulle få se vackra vyer. Jag blev inte besviken. 

Och kameran på min flera år gamla Samsung är jag SÅ nöjd med!

Flytt

 

 

De cirklade  runt, runt på hög höjd. Ropade och skrek! - Någon som ska med?

Tror att "våra" tranor gav sig i väg för ett par veckor sedan.  Har vare sig sett eller hört dem. Finns fem-sex par i byn. Men nu har de flyttat.

Två husvagns ekipage har kört förbi. Kan ha varit flera, har ju inte koll hela tiden. Dags att flytta in husvagnen för vintern. Grannen har en stor loge, där vagnarna har det bra under vintern.

En härlig dag har det varit. En höstdag. Tog en långpromenad på tidig förmiddag. Ljuvligt att promenera under sol och blå himmel.  '

Städade ur  växthuset. De gröna tomaterna plockade jag in i går. Nu ligger de på "mognad" , både på fönsterbräda och i matkällare. Håller de sig bra, så lär vi ha tomater i flera månader.

Höst är det. Hösten är vacker! Får bli en kort promenad till. Bara för njutnings skull.