Flytt

 

 

De cirklade  runt, runt på hög höjd. Ropade och skrek! - Någon som ska med?

Tror att "våra" tranor gav sig i väg för ett par veckor sedan.  Har vare sig sett eller hört dem. Finns fem-sex par i byn. Men nu har de flyttat.

Två husvagns ekipage har kört förbi. Kan ha varit flera, har ju inte koll hela tiden. Dags att flytta in husvagnen för vintern. Grannen har en stor loge, där vagnarna har det bra under vintern.

En härlig dag har det varit. En höstdag. Tog en långpromenad på tidig förmiddag. Ljuvligt att promenera under sol och blå himmel.  '

Städade ur  växthuset. De gröna tomaterna plockade jag in i går. Nu ligger de på "mognad" , både på fönsterbräda och i matkällare. Håller de sig bra, så lär vi ha tomater i flera månader.

Höst är det. Hösten är vacker! Får bli en kort promenad till. Bara för njutnings skull. 

Kalt och kallt.

 Vissa dagar tycker jag att man hinner hur mycket som helst. Och ändå andas däremellan.

Idag tycker jag att jag inte hunnit "någonting". Dagen har bara gått. Nästan utan andningspaus.

Gick "långa" modsrundan, efter att ha ägnat förmiddagen med att i trevligt och effektivt sällskap skriva frågor inför nästa PRO-medlemsmöte. Vi ska ha en quiz, modell "Längs spåret" kombinerat med allsång. Gjorde något liknande i våras. Det slog väl ut. Tänker att vi kan upprepa en uppskattad aktivitet även i höst. Sen får det vänta minst ett år tills nästa gång.

Det är kul att fixa program till mötena. Speciellt när de uppskattas. Sen är det lite svårt att få till variation. Någon som har exempel på en bra aktivitet?

Tre timmar + en halvtimme i sammanlagd restid, tog frågefixandet. Vi var hemma hos en av styrelsemedlemmarna. Slås alltid av hur välstädat alla har det, då man kommer hem till någon. Sa till de andra att till mej kan ni inte komma, det ser aldrig så här städat ut hos oss. Jag tror att det ligger i husets och husinvånarnas karaktär.

Hemma, hade superförkylde maken, fixat lunch. 

Har tänkt "gubbfan" ett antal gånger. I detta fall inte om maken... även om jag tänkt så om honom också... utan om den gubb-f-n som hostade och nös rakt ut över oss, så att man bara såg hur det yrde av virusar, då vi var på Lisebergsteatern förrförra torsdagen. Förstod ju att en förkylning med största sannolikt skulle komma som ett brev på posten... eller, nej, där kommer inga brev längre... Som ett skräppost i mailboxen, menar jag.

Så blev det förstås. Maken till ihärdig förkylning, har jag sällan sett. Speciellt för makens del.Man är inte speciellt påverkad av den. Men den påverkar både stämband och bihålor. Jag är nästan bra, även om jag hostar en del ännu. Och om jag normalt sjunger hellre än bra, så sjunger jag nu inte ens hellre, för det funkar inte. Maken har hostat nätterna igenom i fyra-fem nätter. Dagarna är något bättre. Men nog har det gett mig anledning att tänka på den där gubbef-n i röd tröja, som inte hade vett att hålla för vare sig mun eller näsa då han hostade och nös!

Behövde ut och röra på mej, efter en sittande förmiddag. Skulle ju helst velat gå fyrakilometersrundan runt Mods, ( det gamla soldattorpet), men tror ni inte att vägen fortfarande är blockerad av kreatur. Var säker på att jag såg att stängslet var nere för någon vecka sedan, men där såg jag fel. När jag dagen efter tänkte gå rundan, så var det elstängsel i vägen. 

Skickade en fråga i "by-messengergruppen" om de möjligen glömt ta ner stängslet. Och att djuren var borta. Fick snabbt svar; djuren var kvar. Dock inget svar på frågan om de snart skulle flytta den knappa kilometern hem till sej....

Blir lite irriterad över att man bara kan blockera  en promenadrunda i ett halvår. Men... kanske är det bara byfånen, travaren, tanten här, som går där regelbundet. 

Jaja, nu blev det en sexkilometersrunda i stället. 
Jag tyckte att det var kallt. Kalt hade det också blivit. Det är inte så många löv kvar på merparten av träden.

Tänkte på min väg, att den tid som är just nu, det är den tid på året som jag tycker sämst om. Sommaren är över, den fina hösttiden likaså. Nu är det mest mörker och kyla, grådagar och ruskdagar, som väntar. En vilande natur. Isiga vägar. Snöskottning. Dåligt med fotoobjekt. 

Man har allt det vackra bakom sig. för denna gång.

Min favoritmånad, det är april. Då naturen vaknar igen. Då det blir ljusa kvällar och morgnar igen. Då man har allt framför sig.

Bara att se fram emot den tiden. Om tiden går lika snabbt som denna dag har gjort, så är vi snart där.

Höstsol

Det var frostigt ute, då jag hämtade Boråstidningen i postlådan vid halv åtta.  Tio meter från dörren. Friskt och gott mot bara ben. Och väldigt vackert. 

Snart kom solen. Vad gjorde vi då? Jo, städade huset. Bestämde det igår, och då fick det bli så. Man får ta tillvara de hellediga dagarna. De är inte så många. Och huset behövde definitivt en uppfräschning, från topp till tå. Fyra timmar drygt tar en helstädning av två våningar +källare. Maken dammsuger, jag dammar och våttorkar golv. SÅ gott när storstädningen är gjord. Nu blir det ingen sådan förrän efter jul. Bara mindre insatser däremellan, lite i taget.

Höstsolen värmde gott under det att jag satt på altantrappan, medan maken lagade lunch. När jag blundande kunde jag låtsas att det var april, för ungefär så kändes solen mitt på dagen. Öppnade jag ögonen insåg jag att vi haft årets bästa tid bakom oss. 

Men en solig höstdag, det är ju också en alldeles, alldeles underbar dag. Måste förstås ut på en promenad. Kom på... jag tar en LÅNGSAM promenad, och tar med mig systemkameran som sällskap. Med tanke på hur bra min mobilkamera är, så får Canon komma ut och lufta sig alldeles för sällan.

Gammelrosen från mitt barndomshem, den har gjort sitt för säsongen.

Stjärnflokan är fortfarande vacker.

Höstigt på "hygget".

Inte mycket kvar av den här röllekan.

I den djupa skuggan, där låg frosten ännu kvar.

Några rönnbär blev det inte i år. Vi fick "maskätna" ( larvangripna) äpplen i stället.

Asplöven har snart darrat färdigt.  Och himlen är vackert blå.

Inte ens lönnen har blivit så rödfärgad denna höst. Frosten nöp till så sent som förra veckan.

Fortfarande vackert i svägerskans trädgård. en kilometer från oss. Svåger Roger var ute, så jag fick en liten pratstund med  honom.

Kolla, där kommer timmerbilen med granvirke från avverkningen i skogen. Var ute och kollade där igår. Oj, vad skogsmaskiner förstör. Speciellt när det är så blött i markerna som det är nu. Beundrar ändå dem som kör de stora maskinerna i skogen samt dem som kör de tunga och långa virkesbilarna på smala skogsvägar. 

En sista smak av sommar för getingflugorna. 

Förgänglighet, det gäller för allt levande.

Asken är det träd som lövar sig senast på våren. De brukar avlöva sig tidigt också, men här finns det en hel del löv kvar.

Lindens fröställningar syns fortfarande.

Lindblomsdoft, en ljuvlig högsommardoft. 

Yes, äntligen är koflocken hemkallad. Det är öppet för att gå favoritrundan igen. Men inte idag. Idag är det långsamhetens lov och höstspan, som gäller.

Det var en gång en vacker cerise mjölkört...

Alen är en märklig växt. Den har alltid gröna blad. Ingen färgskiftning alls.  Den har både han och hon-hängen. Tidigt på våren blommar alen, och då ser trädet mörkrött ut. Frukterna/ fröna bildas inne i en kotte, som sitter kvar över vintern. Två generationer på samma gren... 

Man behöver fylla i alla hålor på vägen, som tung trafik och hårt regn ger upphov till. Grovt grus finns i högar på olika ställen längs vägen....

Hundkex-skelett. 

Avlövat.

Vi håller ut, så länge det går.

Flytande förgänglighet. ( Massor av vatten i dikena)

Absolut höst.

Sista solrosen

Sista solstrimmorna, för idag.

Biobesök

 Det är mer än två och ett halvt år sedan jag var på bio. Då såg jag,  med bara någon veckas mellanrum,  "Catwalk" och "Min pappa Marianne". Bra filmer båda två.  Filmerna gick på Bio Tranan i Tranemo. Nära och bra, tar en kvart att köra ner till centralorten. Inga problem med parkering. Biljettpris, hundralappen jämt.

Så kom covid.

När  det blev ok att gå på bio igen, med eller utan restriktioner, så var bion i Tranemo nedlagt. Borde kanske tagit mer betalt för biljetterna,.... eller så var det andra orsaker än ekonomin, som gjorde att  biografen, som f.ö. är inrymd i gymnasieskolans aula, inte öppnade igen.

I våras stod det klart att Tranemo skulle bli "filmårskommun" 2022. I samarbete med filmfestivalen i Göteborg skulle kommunen och en nystartad filmförening få möjlighet att visa biofilm igen. 

Det har inte blivit så många visningar under året, och då man haft filmföreställningar, så har det varit väldigt smala filmer. När året nu går mot sitt slut, så tycks det ha blivit rena ketchupeffekten. Idag visades "Triangle of sadness", i morgon visas "Bränn alla min brev" och om en dryg vecka visar man "När kräftorna sjunger".

Klart man vill gå på bio när det bjuds på kvalitetsfilm.

https://www.youtube.com/watch?v=1Q6005GJsDw

I eftermiddag har jag varit på bio. Ruben Östlunds prisbelönta film ( Guldpalmen) var riktigt, riktigt bra. Två och en halv timme gick  snabbt, och utan den minsta träsmak. En film som hade många bottnar, och som framförallt visade på hur makt kan förändras utifrån vilken situation man befinner sig i.

Hade lockat med mej två av de "unga pensionärsvänninorna" i byn. Så efter filmen kunde vi diskutera den, samt livet i allmänhet, över en god sallad på utmärkta Pizzeria Stella.

I morgon har maken lovat att åka med. Då blir det en helt annan slags film, En kärlekshistoria. En otrohetsberättelse. Verklighetsbaserad. Sannolikt ganska tragisk. 

https://www.youtube.com/watch?v=-DIxHED0Nxw

Bio två dagar i följd. Ja man får passa på när det bjuds. Och har man inte varit på bio på två och ett halvt år, så är det helt ok, tycker jag.

Funkar ju inte för mej att publicera ett inlägg utan en enda bild.

Plockar ut några favoriter från början av veckan.

Fortfarande ett fåtal blommor i trädgården. Med betoning på fåtal. Denna pensé härstammar från frö från tidigare års blommor. 

Mormorstisdag. Härligt  väder.  Ut med traktorn! 

Pappan i familjen hade sågat ner en massa grenar på en lönn, som står mitt i trädgården. En kul lekplats för killarna. Konrad plockade fram diverse grejer och "öppnade" affär. Hönorna hittade mycket av intresse att picka i sig.  Och visst kan man mata hönor direkt ur handen!

Från dagens promenad. Ömsom sol, ömsom regn. Vackert och fortfarande ljummet i luften mitt på dagen. Men träden, de är avlövade nu.

November! Senhöst... och biotid. 

På gående fot

 Promenad- vandring? Var går gränsen?

Igår var det promenad. Det är jag säker på. För ovanlighetens skull så hade dottern lite tid över, då det var "mormorstisdag".  Hon hann med att ta en promenad med sin mor, direkt efter lunch, då killarna- inklusive morfar- vilade lite middag... genom att läsa tidning eller "titta". Det senare är killarnas uttryck. De vill "titta". Det får de göra en stund efter lunch och en stund innan läggdags. Titta på film via Netflix eller Svtplay....

Under de dryga fyra år som jag varit hos killarna på "mormorstisdag" ( året dessförinnan, då Konrad var baby, så var morfar ofta iväg på "morfarstisdag" under det att jag jobbade för fullt... ) så har det i det längsta blivit en promenad till bokskogen, och ibland in i den samma. Först med barnvagn, sedan med kärra, så blev det tvillingvagn där båda killarna kunde åka med. Ända  tills i våras, blev det kärra, då Karl-Petter skulle sova middag. 

Numera är de promenaderna ett minne blott. Båda pojkarna har vuxit ifrån kärråldern. Frågade om Konrad ville gå med och cykla till bokskogen. Det ville han inte. Barnen är inte lika fascinerade av bokskog, som vad jag är.

Bokarna stod fortfarande gröna, om än lite tröttgröna. Det tar ytterligare ett par veckor  innan de täta kronorna gör skogen till en gyllenen sal. 

Idag har det varit mer åt vandrings-hållet. Tycker jag.

Behövde hämta ut  blodtrycksmedicin på apoteket samt handla lite. Maken tyckte att vi kunde kombinera det med en runda på gående fot, samt äta lunch på restaurang. 

Varför inte ta en av vandringslederna vid Hagatorpet?

Kollade på spårinfomationstavlan och bestämde oss för gul-vit led. Fem km. Den har vi aldrig gått. Bara det att vi bara hittade en enda gulvit skylt, efter det att vi börjat promenera. Skyltningen var urdålig. Kanske är det bara gul led, vilken vi tidigare gått, som är ordentlig skyltad. 

Eftersom vi inte såg en enda gulvit skylt, så följde vi den breda vägen, och kom att gå på två olika elljusspår. Hamnade så småningom på det tre kilometerspår, som fanns redan då vi bodde  i Tranemo, för mer än 40 år sedan. På den tiden fanns det gott om snö, och vi åkte ofta skidor på spåret. Erinrade mig att jag var med i ett 24 timmarslopp och körde en timme för Dalstorpsskolan. Jag var i sjunde månaden med Johanna... så det gick inte så fort ( vilket det f.ö. aldrig gjort  i någon form av spår) ... men två varv, det hann jag iaf med....

Så även om det blev fel led som vi vandrade längs, så var det lite nostalgiskt att minnas den otäcka utförsbacken som svängde på slutet  och den branta backen uppför alldeles innan mål....

Hagatorpets friluftsanläggning, utanför Tranemo, är känd för att ha fina skidspår ( konstsnö) hela vintern.  Det är nog bara en kilometer som anläggs med konstsnö, men där lär  det vara fullt med skidåkare under säsongen. Blir det natursnö, så kör man förstås upp  spår längs alla elljusspår. Hur det blir i vinter, det kan man ju undra. Både vad det gäller  elbelysning och driften av energislukande snökanoner.....

Kommunens bästa restaurang, det är ( enligt både mej och maken) Limmareds värdshus. Idag serverades  kalops ( alternativt fiskburgare). Kalopsen smakade superbra, minst lika bra som den som man lagar till hemma. Man hade höjt lunchpriset från tidigare 85 kr till 100 kr. Helt ok i dessa dyrtider. Jämför man med en annan ( nästan lika) bra restaurang på andra sidan kommun och landskapsgräns, Höganloft i Hestra, så kostar en lunch där 139 kr.

Limmareds värdshus är annars berömt för sin snitsel. Finns i storlek L, M, XL och XXL. Jättegod förstås. En M, som vi brukar välja, är mer än nog. På lördagar och söndagar brukar det vara överfullt på parkeringen. Då kommer folk långväga ifrån, för att äta den berömda rätten.

En bra tretimmars utflykt alltså. Både matförråd, medicinförråd och magar blev påfyllda. Samt en timmes motion, på gående fot.

Fem dagar

 

Har en fem-årsdagbok, där man skriver något om väder i en ruta på 2x3 cm samt något om vad man gjort under dagen, på fyra smallinjerade rader. Dagligen. Här måste t.o.m en sådan ordbajsare som jag fatta mej kort. När jag  satte mej vid skrivbordet i eftermiddags, så upptäckte jag att det inte blivit något skrivet på fem dagar. Ej heller här på bloggen. Dags att se tillbaka på veckan, alltså....

Måndag: 

PRO-styrelsemöte på förmiddagen. Blev så jädrans irriterad på bristande mötesdisciplin. Vi är inte tonåringar längre.

Tog en promenad i vackert väder efter lunch. Efter det, så var det lika bra att ta itu med sekreterar-uppgifterna, protokollskrivande och inbjudningar bl.a.

Tisdag.

"Mormorstisdag".... och morfarstisdag också förstas. 

Kanelbullens dag. Klart jag och killarna måste baka kanelbullar.

Funkade förvånansvärt bra. Konrad fick ånyo vara vara chefen och jag och Karl-Petter bagare. 

Vilket betydde att Konrad fick göra det som var lite "farligt". Värma mjölk till fingervarmt. exempelvis.

Karl-Petter var den som hade bäst strategi att kavla degen... samt att lägga på fyllningen.

"Chefen" körde "finliret", penslingen av bullarna och lagom mängd pärlsocker på toppen. ( Trodde att det skulle passa K-P, men det var nog för mycket finmotorik inblandat, för att han skulle känna sig bekväm med den sysslan.)

Bullarna blev jättegoda. Det gick åt en hel del bullar under eftermiddagen. På kanelbullens dag får man äta så mycket man orkar. Och visst är kanelbullar allra bäst då de är nybakade.... `?

Onsdag: 

Jobbdag mellan halv åtta och femton. Jobbade enbart med de yngre barnen, F, 1,2. Samt på fritids. En intressant... och icke oangenäm... erfarenhet för den som aldrig jobbat med barn i lägre årskurs än trean. 

Åkte till centralorten direkt då jag kommit hem och tog covid-spruta nummer fem.

Maken skulle ha "gubbapoker" på kvällen. Fem herrar i ålder 69- 73 år  träffas ungefär var tredje vecka, på mat, öl och poängpoker. Hade lovat att hjälpa till med huvudrätten, Jaktlåda. Passar ju bra i jakttid, och då alla utom maken är jägare. 

Ganska gott f.ö. att ha tv-kontrollen alldeles för sig själv en hel kväll.... : )

Torsdag:

Samma arbetstider som på onsdagen. Denna dag innehållande de normala musiklektionerna i åk 3-6. 

Regn och rusk, då jag åkte hem lite efter klockan tre. Ska jag ta en promenad? Neej, inte i det ruskvädret! Det blev TV-fåtöljen och de två sista avsnitten på "Tyst vittne" istället.

Fredag: 

 Det är idag det....

Jobb från 8.15 - 13. Dock ingen undervisning alls. Det handlade mer om tillsyn och glada tillrop.

Åkte med  åk 1-2 till simhallen i Tranemo.  Blev mäkta imponerad över hur bra simundervisningen var. 

När jag åkte med de större barnen, då jag "jobbade på riktigt", tyckte jag att den var under all kritik,  Blev riktigt glad av att se de tre simlärarna jobba med eleverna.

"Älgjakten börjar i morgon. då kan man inte gå några skogsrundor. Så det tänker jag göra idag: Ska du med?" Information och frågeställning till maken då jag kom hem.

Han skulle med, men tyckte att vi kunde ta bilen en liten bit och bara gå där skogen skyddar lite från vinden. 

OK.  Vi gick en  runda åt andra hållet, mot vad jag brukar gå. 

Det blir helt andra vyer, på det sättet....

Har nog aldrig tagit ett foto på "Görans dammar" från  detta hållet.

Nya vyer, det blir det lite då och då, när man bor i skogstrakter.  Det har avverkats mycket under de senaste fem åren. Mycket föryngringsyta, planteringar, blir det... men det är fortfarande mycket skog kvar. 

Tar alltid en runda i trädgården, då jag kommer hem från en promenad. Det är inte många blommor kvar. Ringblommorna håller i, ända tills det blir flera minusgrader.

Säsongens sista blomma, det är den rosa krysantemumen.  Vacker, men också vemodsframkallande... 

( som så mycket annat)..... När den rosa blomman slår ut, då är det HÖST. Och det är det ju.  

Trodde att träden skulle stå alldeles kala efter de senaste dagarnas blåst.... men det gör de inte. Gott att få njuta av höstfärger några dagar till.

Fem dagar sammanfattade. Gott så. I morgon väntar Åsa-Nisse ( i Borås) med grannpojken i huvudrollen. Mikael Riesebek, goda vännen Karlas ( tyvärr borta sedan dryga två år) son. Tror att hans sambo, Jeanette Cappocci, också är med. Ska  bli kul att se Micke på scen igen. ( Och Nettan) Föreställningen gick på Vallarna i Falkenberg i somras och har fått bra kritik..... även av dem, som liksom jag, inte är så förtjusta i "buskis". 

Tänkte åka till barndomshemmet och ta morgondagens promenad  innan förställningen, men där är det också älgjakt. Inte läge för skogsrunda ... Men det visade sig att bror och svägerska också har biljetter till Åsa-Nisse, så vi ska träffa dem på stans bästa pizzeria ( Granada) innan vi åker till Åhaga. 

Men mer om detta nästa gång... förhoppningsvis ska det inte behöva gå fem dagar tills dess...