Redan fredag

 

Sitter på rad 12. Längst ut. Tanten bredvid ser inte så stor ut, men breder ut sej rätt bra   Lägger beslag på armstödet. Nu har jag ett eget. Som inte ska delas med någon.

Åt pizza på Pizzeria Catharina, ett stenkast från Jönköpings konserthus. Beläget i Elmia området. Det stora mässområdet.

Det var ett bra tag sedan jag åt pizza. Någon gång i somras. Det blev förstås en Quattro Stagiano.

Vi ska se på fars. "Bonna-fars". "Korvfabrikören" Inte riktigt min  " cup of tea". Men man får "stå ut". Bypojken, en av bästa vännernas son ( tyvärr borta sedan fyra år) har en av huvudrollerna.  Hans sambo är också med. Mikael Riesebek och Jeanette Cappoci.

Tyvärr ät inte min stora favorit, Claes Malmberg, med i denna föreställningen.  Han har blivit sjuk. Synd! Honom skrattar jag åt...

Mycket "konstigt" folk på plats. Där är nog en gammal elev. Känner igen hennes mamma. Skulle inte känna igen tjejen.

Igår var jag ute med mina väninnor. Vi träffade Fredrik.  "Fredriks fika". Köpte hans bok "Middagsmat". Recept utan krusiduller, men ingredienser som man har hemma.

Vi var på ett ställe utanför Falköping. Tyvärr var det mörkt, så jag såg inte hur det såg ut egentligen. Var en herrgård, vars magasin var omgjort till en inredningsaffär i tre våningar. Det fanns massor av prylar. Jag behövde inget... men köpte lakan i en mjuk och varm kvalitet. Gott att ha till vintern.

Så här såg "butiken" ut i mörker.  Inbjudande. Vilket mängder av "tokiga" tanter tyckte... jo, det fanns några herrar också i trängseln. Mycket folk var det...

Avslutade kvällen med en "riktig" hamburgare på en "riktig" hamburgerrestaurang i centrala Falköping. Hamburgare kan vara gott, om man äter den på rätt ställe. Undviker snabbmatskedjorna, alltså.

Novemberblommor. Vackert så!

Hade första luciaträningrn med hela 25-eleversgruppen idag. Så bra de sjunger! 

Det kommer att bli jättebra.

Har f.ö. haft finafina dagar i den andra skolan också. Eleverna behövde en veckas lov. Glad, lugna, intresserade och fokuserade kom de tillbaka.  Och den gamla lärarinnan njuter.

Det har blivit paus i föreställningen.  Väl utnyttjad  tid att blogga lite. Har inte hunnit/prioriterat på hela veckan...

Jag tycker ... förstås... att handlingen är supertöntig. Men kul att se Micke och Nettan i aktion. 

Joyride

 Visst var det en riktig joyride, resan vi gjorde igår. Ja, utom att vi stod stilla nästan en timme, på E4, vid Åstorp, då en bil brann ett par hundra meter framför oss på vägbanan. Jag tycker väl ändå att det fanns en del glädje i det eländet också. En bil blev helt utbränd, men ingen människa kom till skada. 

Vi har ju träffat Ava och Karin, mellan måndag och fredag under höstlovsveckan, men igår var det dags igen. Avas pappa hade lagat en god lasagne, som stod och väntade på oss då vi kom fram till Malmö. Något senare än beräknat. Ava hade dukat fint, och alla hade fått sin egen plats. Mamma, pappa, Ava, mormor, morfar, moster och Helena. Helena, det är morfars syster. Hon är också musikalnörd, och när vi berättade att vi köpt biljetter till Joyride, så passade hon på att skaffa en också. Skjuts fanns ju att tillgå....

Vi bokade biljetterna i början av januari. Då var det så mycket bokat, att vi spridda  platser. Men nära varandra ändå, på raderna bakom varann. Mycket bra platser f.ö.

Naturligtvis var platserna i  den stora salongen, samt på läktarna på Malmö opera utsålda igår. Blev förvånad över att medelåldern var så hög. Antagligen passar det många äldre att gå på teater en söndagseftermiddag. Flera busslaster såg vi, och ut ur bussarna strömmade enbart äldre personer. 

Det kändes ljummet i Malmö. Senhöstskänslan försvann, då det fortfarande blommade en hel del i den stora trädgården där Karin och hennes lilla familj bor. Härligt att få uppleva en stunds vackerhets-höst igen.

Det blev en fin promenad genom  centrala delar av Malmö, från Karins bostad till Operan.  En kvart tar det att gå.  Vi var tidigt på plats och hann ta en enkel fika i den stora hallen på ovanvåningen. Usch, vilket sorl. Jag tycker att det är så jobbigt med för mycket prat-ljud. Babbel, babbel.... 

En gång, då jag tog en bild på ett draperi på en teater i London, så kom en vaktmästare och beordrade mig att genast radera den bilden. !!!! Här var det också fotoförbud, men jag tänkte att det gällde säkert under själva föreställningen, och inte under den tid som publiken intog sina platser.  Åtminstone gällde det för mej, under den tiden....

Trodde att tjejen på scenen skulle ha huvuudrollen. Viist hade hon en viktig roll, men huvudrollerna spelades av två kvinnor. Två kvinnor, som pappan till tjejen hade en relation med. Halva veckan hos lilla familjen i London, halva veckan hos "flickvännen"/sambon i Lincoln.

Joyride, det var en superbra musikal, som jag gärna skulle vilja se igen. Kanske den sätts upp i Göteborg om något år... man kan ju alltid hoppas. Lite småfinurlig, stundtals smårolig, stundsstals berörande handling. Inramad av mängder av Roxettelåtar, både ( för mej) välkänd och okänd musik.

Häftiga kläder, mycket som hände på scenen. Flera större, intressanta roller och utmärkta sångprestationer. 

Och förstås,  duktiga musiker och härlig musik.

En verklig Joyride, det var det!

Det gick bra att köra hem också. Vi körde över Värnamo, eftersom Johanna åkte med. Tar en halvtimme längre än att köra över Halmstad. Vi delade på körandet, C-E och jag. Är det bara bra väder, så tycker jag att mörkerkörning är helt ok.  Men tråkig... det finns ju ingen vacker natur att se när mörkret är kompakt.

Har varit ledig från jobb idag. Kollegan ska ju åka på semester i morgon, så hon jobbade i dag, och jag jobbar i morgon i stället. Morfar får ta en "morfarstisdag" med killarna i Värnamo.  Jag har träffat barnbarnen mycket under lovet, så jag ska nog klara mig utan dem i morgon.

Så det blev ett besök på gymmet på lediga måndagen. Samt ett besök i min "vanliga" skola, där jag startade upp luciaövningarna. SÅ roligt att träffa barnen och lärarna i den lilla skolan.. Jo, jag saknar jobbet där... Tjugofemtalet barn ville vara med på lucia. Får blir övningar på fredagar, elevernas sista lektion, fram till Lucia.  Blir nog fem fredagar. Och två dagars framträdanden under luciaveckan. Blir bra.

Tog en promenad och njöt av ljummen luft då jag kom hem. Känner mig så energifylld. Har ju haft en superfin höstlovsvecka, då jag träffat alla som är viktigast för mig, vid något tillfälle. Döttrarna och deras familjer, alltså. Och så Joyriden i går. Samt en härlig timme på gymmet... kroppen mår så bra av det... och som grädde på moset, mötet med mina gamla elever och deras positivitet... och vackra röster.

Jag är tacksam för allt.... och för att få känna mig så fylld av energi. 

Dags att at sig an dagens ordel... och quiz planet. Och lite stickning framför tvn. God kväll!

November

 Funderade på om jag är avundsjuk på min kollega som ska åka till Spanien i två veckor, med avresa på tisdag. Kom fram till att...nä, det är jag inte. Inte det minsta. Än så länge så är senhösten ny för mej. Då är den ok... Nyss var det sommar. Har nära till de minnena fortfarande. 

Jag/Vi har aldrig varit på resa till sol och värme under hösten. Det är i februari som jag är trött på kyla och vinter och gärna vill känna ljummen luft. Och slippa snö och is. Så en resa i februari eller mars, det önskar jag mig...

Det har varit en väldigt fin Allahelgonadag. Väntade med dagens promenad tills efter lunch. Då sken solen och luften kändes mjuk och lite ljummen. Mössan kom snabbt av. Men fleece och täckväst var gott att ha på.

Vyn som jag fotat tre söndagar i rad, blev fotad idag också. Totalt lövfritt! Lär dröja ett halvår innan det börjar grönska igen. Det känns tråkigt...

Hade planerat att gå en av de längre rundorna, men ändrade riktning när jag insåg att jag  då skulle missa den goa solen. Så det blev en annan väg, och ännu längre än vad jag från början tänkt mej.

I vår trädgård är höstarbetet klart. Jag fixade de sista igår. Den starka vinden i mitten av veckan hjälpte dessutom till att blåsa bort alla löv.  Bonden i vår by, han har en del plöjning kvar. Det luktar höst när jorden vänds upp .

 

Kom så småningom till den vackra skogsstigen.  Ljungen är fortfarande dekorativ.

Och se, där vid "surdråget", där ligger isen kvar efter nattens frostgrader. Brytningstid,  absolut.

Valde att ta den långa vägen hem. Kollade när solen skulle gå ner innan jag bestämde mej. Hade inte en enda reflex på mej, och den "långa" vägen innebär en dryg km på landsvägen. Då är det bra att vara synlig. Solen skulle gå ner 16.17. Jo, jag skulle hinna.. hade 50 minuter på mej.

Min tanke med vägvalet var att passera torvbrytningstället. Har inte gått på här på ett par månader, men har förstått att man arbetat på mossen.  Jodå, nu har man skalat bort det översta lagret på den del där Neova har sitt tolv år gamla tillstånd för att bryta torv.

 Området närmast Nexans, och på företagets mark, har man inte fått tillstånd till att gå in på. Nexans har överklagat den tilltänkta exploateringen. Ärendet ligger fortfarande hos regeringen. Det är på det området som miljöaktivister i somras anlade ett "naturreservat". En så fin runda på 2,5 km. Måtte man inte få tillstånd att förstöra, exploatera, mer än man redan gjort!

Vackra skålsvampar lyste upp den deprimerande vyn.

När jag kom till landsvägen, så såg jag att snöstakarna var uppsatta. Tänkte än en gång: brytningstid. 

Jodå, jag ska gå nästan hela rakan innan jag tar vänster in på vår byväg. Roade mej med att mäta avståndet mellan snöstakarna. De var lite ojämnt utsatta, det varierade mellan 70 och 80 steg...

Det blev en tur till kyrkogården efter det att mörkret fallit.

Maken hade tid att åka med, mellan två allsvenska fotbollsmatcher...😊

Visst är det stämningsfullt med alla ljusen på allahelgonakvällen.

Här ska jag väl grävas ner så småningom. Ja, askan som blir kvar ... Fast helst skulle jag vilja bli utspridd i min barndoms blåsippshagar ..Men här kommer jag förstås att få gott sällskap av flera gamla bekanta, som redan finns på plats ..Så det blir nog bra det också.

Höstlov

 

Visst är det gott med lite ledighet även på hösten. Höstlovet känns välkommet för dem som befinner sig i skolans värld.

Riktigt härligt är det nog för de barn som kan vara mer eller mindre lediga hela veckan.

Ava har tillbringat sitt lov hos mormor och morfar. Tillsammans med mamma. Som kunnat jobba från sitt gamla hem, både via datorn och genom att kunna göra en tjänsteresa till Jönköping.  Och så har Ava hunnit träffa kusinerna ett par gånger, både i samband med "mormorstisdag" och idag på Isaberg.  

En fin present hade Ava med sig, en pumpalykta, som hon och kompisen gjort hemma i Malmö.

Karin och Ava kom till lunch i måndags.  Morfars stekta torsk serverades naturligtvis. Det är Avas favoriträtt.

Det blev en tur ut till trattkantareller-skogen efter lunch. Det fanns gott om svamp. Både trattkantareller och vanliga gula kantareller. Kvällsmaten var räddad. För flera dagar.

 Stekt svamp är gott, trattkantarellsoppa likaså.

Den här hemska figuren mötte oss, då vi kom till Värnamo på tisdagsmorgonen.

Det var flera outfits som visades upp av Konrad. Så förskräckelsen lade sig rätt snabbt, när vi förstod att det var snälle Konrad bakom masken.

Det blev en utflykt till Apladalen efter lunch. Där finns det en stor lekplats som passar barn i olika åldrar. Samt alla de gamla fina husen. Efter det åkte vi in till ett kondis i centrala Värnamo. 550 kr kostade fika för fyra personer och en kopp kaffe till mormor.Denna mormor som dock fick äta upp en del rester som tre barn inte orkade/gillade.

Mormor borde lära sig att det är bättre att slänga en massa onyttigt i komposten, i stället för i mormors mage.

-Mormor, kan vi baka något, undrade Ava igår.

-Javisst. Vad ska vi baka?

- Kanelbullar!

Så fick det bli. Ava fixade all kavling och fyllning av bullarna på egen hand. Det blev goda bullar, varav de flesta ( i djupfryst skick) får åka med till kusinerna i morgon.

På eftermiddagen blev det återigen en tur till skogen. Vi besökte "Bildsköne Bengtssons" gömställe och så hittade vi en hel del gula kantareller.

Idag har mammorna varit lediga. Vi träffade killarna och Johanna på Isaberg Resort. Detta fantastiska ställe.

 På förmiddagen cyklandes det på flera banor. På en slinga fanns det en tipspromenad uppsatt.

På en annan gällde det att leta djur.

Efter lunch hade killarnas pappa jobbat klart och då var höghöjdsbanan bokad.

 

Lite läskigt, bra att få hjälp. Det fanns gott om personal vid banan. Jag träffade en gammal elev. Som vanligt tog det mig några sekunder att komma på vem det var... och ännu längre  tid att bli säker.

Karl-Petter valde att klättra på den välutrustade lekplatsen.

Samt åka rodel med mamma! Två åk blev det för honom. Mormor vågade inte åka alls...

Ett par pysselstationer fanns uppställda i nybyggda Base Camp.

För 25 kr kunde man fiska sig en välfylld  godispåse. Om man inte fick ett spöke på kroken, förstås.

Roliga dagar har det varit.

I morgon far Karin och Ava vidare mot Värnamo för en övernattning där.

För egen del får jag börja fundera på,  och planera, det arbete som ska utföras i skolan fram till jul.

Och på söndag är det dags att träffa Ava lite kort hemma hos sej.  Det blir en dagsresa tur och retur Malmö för vår del. Då är det dags att se Joyride på Malmö Opera.

Musik, musik!

 

Musik i dagarna två. 

I fredags var det quiz på Glasets hus. Amatörbandet "Husbandet" spelade och höll i quizet. Visst är de duktiga, men det blir lite tjatigt med samma röst och liknande musik hela tiden. Kom att tänka på att numera så är de nygjorda låtarna ungefär två och en halv minut långa. De unga orkar inte med att ha fokus längre än så. Kände lite som om  jag också påverkats av snabba byten, snabbt tempo... för jag tyckte att många av Husbandets låtar var alldeles för långa.

Eller så beror det på att jag är dålig förlorare. Vårt lag brukar alltid vara topp tre. Det var vi inte i fredags. Det kändes som vi alla fyra schangserat i kunnande och i att komma ihåg. Lite otäck känsla.Älderskänsla. Eller så var det så att frågorna inte passade oss ...Vi får ta nya tag om en månad.

Minnet är inte perfekt... eller så är det så mycket att hålla reda på att en del bara försvinner .

Att jag sagt ja till att åka till Jönköping för att kolla på "Från Brodway till Duvemåla" det hade jag bara en svag aning om, då Johanna påminde mig för någon månad sedan.

Jag säger ja, till det mesta, och när hon, någon gång i vintras,  undrade om jag ville gå med på musikalkonserten, blev svaret förstås positivt. 26 september, dit var det långt.

När dagen var inne, så ångrade jag mig nästan. Köra de 6, 5 milen till Jönköping tur och retur i mörker. Det kändes inte lockande. Och kanske var det mest okända låtar??

Vi träffades på högskolans parkering och tog promenaden över vackra Munksjöbron, till den upplysta evenemangslokalen, Spira.

Hann med lite fika, innan det var dags att sätta sig på första raden och njuta av en två timmar lång musikalkavalkad.

Visst var det ett par lite långtråkiga, okända låtar. Men det allra mesta var så bra! Många kända låtar. Variation i framträdandena.

Så många duktiga musikalartist det finns! Malena Tuvung och Emmi Christensson har varit med i de tidigare uppsättningar av "Från Brodway till Duvemåla" som vi sett. Linda Pritchard  är ett känt namn för många. John Martin Bengtsson och Martin Rehde Nord var nya, mycket positiva bekantskaper.

Musikerna var ju förstås ännu mer enastående. Killen med kontrabas spelade också elbas och cello.  Han hade en elcello. Fyra strängar på en plast (?) -ställning. Har aldrig sett en sådan tidigare. Häftigt!

Så bra att jag sa ja, då jag blev tillfrågad att åka med. Bra konserter/musikaler är ju bland det bästa jag vet! Väglaget var bra. Så det var inte alls jobbigt att köra. Speciellt inte på hemvägen då jag var uppfylld av härlig musik.

Jag känner ju inte igen dem!

 En av mina gamla elever, som jag hade i en av mina allra första klasser, jobbar som "mattant" i skolan. Tänkte att hon inte skulle känna igen mej, då jag träffade på henne första gången på dryga 35 år. Det var för några år sedan.

- Du ser ju ut som du alltid har gjort, sa hon då.

Vilket man kan fundera en del över! Jag var drygt 30 då hon gick ut åk sex. När vi sågs igen var jag i sextiofemårsåldern.

Såg jag ovanligt gammal ut vid 30? För inte ser jag ut som en ungdom idag...

( Märker ni hur fixerad jag är vid ålder ller och ålderstecken??? Säkert!)

Antagligen är det så att en del av oss behåller många drag livet igen, eller iaf genom vuxen ålder.  Min gamla elev, och även hennes mamma, som jag träffade för ett tag sedan, är sig lika. Systern, som jag ockdå haft i min klass, skulle jag aldrig känt igen.

Var på biblioteket i Tranemo idag!

-Hej Anna-Lena, sa en ung kille glatt, då vi möttes.

-Hej, sa jag. Men har inte en susning om vem det var.

Så är det ofta. Folk känner igen mej och kommer och pratar. Eller hejar glatt.  Jag har inte en aning om vem jag pratar med. Oftast har jag vett att fråga. Trots att det är lite pinsamt. När jag får höra namnet, så visst.. nog känner man igen personen. Trots en del förändringar i utseendet.

För ett tag sedan stötte jag ihop med en kvinna som jag trodde var en barndomsvän. Eller rättare sagt dotter till min mammas väninna. Så vi umgicks en del.

Jo, det var hon? Men vem var jag, undrade hon.

-Jag var med på ert bröllop, sa jag.

- Som flickvän till någon då?

-Nej, som dotter till din mammas väninna.  

( Heldumt att bjuda mig på bröllop för att jag var dotter till mammans väninna. Och en som dessutom aldrig gillat fester )

Kvinnan kom aldrig på vem jag var.

Jag kände mig nästan förorättad. Tänkte att den där kvinnan är nog lite dement!😀

Fin promenad idag. Fick lite ont i ryggen dock. Trots att jag hade stavar. Så nu får det bli en halvtimmes ryggympa.

Bokskogen

Bokskogar, det finns det lite här och var i trakterna. De flesta skogarna täcker mindre områden. Den lilla Bokskogen i närheten av dotterns gård, har alltid känts så inbjudande. Skir grönska på våren, skuggande lövverk på sommaren och gyllene löv och guldtäckt väg på hösten.

Dottern och svärsonen flyttade till gården en månad innan Konrad kom till världen. En tur och retur promenad till och genom bokskogen, blev nästan alltid den naturliga barnvagnsturen, under de första åren.. 

Så kom Karl-Petter till världen och det blev promenad med dubbelkärra/tvillingkärra. Ofta fick jag sällskap på promenaden och det blev en vagn och en kärra, som pojkarna åkte i.

Ibland blev det också så att K-P tog en tupplur därhemma, medan jag tog Konrad, ständigt tjattrande, i kärran.

Konrad ville att vi skulle leka kurragömma bland de gamla bokarna. Han gillade också att leta efter insekter i de träd som fallit samman och där det bara fanns en murknande högstubbe kvar.

Hemvägen blev ofta en lugn historia. Konrad brukade somna.

Förra året lockade jag med mig K-P genom att föreslå att han skulle sitta på ett speciellt sätt i "trehjulskärran". Konrad cyklade med mig någon gång. 

I år har KP cyklat med mej en gång. Det var på försommaren. I övrigt är det bara jag som känt dragningskraften från den vackra lövskogen. Har definitivt saknat tisdagspromenaderna dit.

Så här i hösttid så är bokskogen som  vackrast.

- Kan ni inte följa med dit? frågade jag pojkarna idag. Vi tar BILEN.  Konrad var inte ett dugg intresserad. Hsn och grannpojken var ute och sköt "straffar" på varann.

-Du då K-P? 

- OK då! Men då ska jag ta med mig fotbollen.

Så fick det bli. 

Tiderna förändras. På gott och ont!

 Bokskogen vackerhet, den består.