Spektakel, hysteri eller bara kul?

 Killarna hade önskat att vi skulle äta lunch på McDonalds.  Nu var det deras dag, så då fick det bli så. Ingen gourmetlunch för mormor, men en fiskburgare blir man också mätt av.

På snabbmatsrestaurang kunde man absolut se, vad det var som drabbat Jönköping denna helg. Småflickor klädda i glitter och paljetter, finklädda små pojkar med glittriga hattar, mammor med glitter i ansiktet... och några mormödrar, utan vare sig det ena eller andra.

Vi förflyttade oss några kilometer i nordostlig riktning, mot Elmia ( det stora mässområdet)  och Husquarna Garden. HV71s hemmaarena.

Melodifestival på Husquarna och hundmässa på Elmia. Det är tur att parkeringen är STOR.

Kön till arenan var LÅNG! Inne i arena var det TRÅNGT! Pojkarna ville ha popcorn. Den kön gick rätt snabbt framåt. Ingång H, trängsel igen. Gott att slå sig ner på "isen", på parkett, på rad 14. 

Jag tycker att låtarna var helt ok. Visst ser och hör man bättre på TV. Men jag tycker att det är intressant att se alla kamermän i aktion.  Ännu mer intressant är det att se scenarbetarna byta scenografi, under det att mellansnacket spelas upp på bildskärmarna. 

Oj, så mycket folk det går åt för att få till ett "mello". 

Applåder, jubel, blinkande ljusstavar. Mycket aktion. Ja, rent hysteriskt. Barnen var med på allt. Mormor iakttog.

Det är kul att se spektaklet. Glitter, glitter, glitter. Tittar man sig omkring är verkligheten en annan. Jackor hängandes på de obekväma stolarna, golvet täckt med popcorn, plast och fjädrar från boorna. Folk som rör sig överallt. "Vakter". "Ledsagare " till artisterna.

Om en stund ska jag se allt igen. På TV. Kul att komma ihåg hur kameramännen rör sig uppe på och nedanför scenen och med den i taket åkande kameran, för att få till olika kameravinklar. Hur programledarna  förflyttar sig från en del av publiken till en annan. Hur "green room" är uppbyggt mitt i ishockeyrinken.

Kan inte förstå att så många är anti "Mello".För mej är det bra underhållning, där kända och mindre kända artister gör så gott dom kan. Dom gör det bra.

Tycker jag.Men vi tycker olika. 

Vem som går vidare från dagens program? Scarlet. Viktoria Silvstedt. Samt någon av de, för mej, nya killarna Wilhelm och Arwin.

Så tror jag. Nu blir det bildkavalkad 

Fick med fyra av sex låtar på bild.

Mellanakten var väl inte den bästa. Förknippar inte Jönköping med raggare. Men jag kunde konstatera att både Settman och Granberg "stått sej bra" genom åren.

Vinst

 

Sista fredagen i månaden. Då är det quiz i Glasets hus.  Det var ett tag sen vi vann. Idag var frågorna riktade till oss. Kändes det som. 14 poäng av 16. Det vann vi på!

Nostalgitripp

 

Vilken nostalgitripp. Och så mycket härlig musik. Kända Dylan-låtar. Okända Dylan-låtar.

Pete Seeger, Joan Baez, Johnny Cash och en av sjukdom märkt Woody Guthrie, fanns också med i rollistan. Samt deras musik, förstås.

Vilka sångare och skådespelare man hade lyckats samla ihop! De både såg ut och sjöng...framförallt sjöng... så likt orginalartisterna.

En suveränt bra film. Att den var 2 tim och 20 min lång, det märkte man inte.

Vi var fyra personer i salongen. Hoppas att det var en engångsgrej. Filmen förtjänas att ses av många!

En pizza på anrika Granada, det är också nostalgi. Pizzerian har funnits sedan mitten av 70-talet. De har alltid haft, och har fortfarande, de godaste pizzorna. Vet faktiskt ingen som kan konkurrera med dem.

Bio och pizza... och en halvtimmes koll i några centralt belägna butiker. 

Ett koncept man borde följa lite oftare.

Trappor

 

Vissa dagar, så kan jag bli rent nostalgisk. Vissa dagar kan jag bli nostalgisk flera gånger om. Det är när jag går i den här trappan. En trappa som jag har gått upp och ner i, så många gånger. Under tjugofem års tid. Den "Bästa" tiden i livet. Mellan 25 och 50.

Den här trappan är egentligen det enda som känns riktigt bekant, från den "gamla goda tiden". Skolan byggdes om och byggdes ut för drygt tio år sedan. Trappan fick vara kvar. 

Den är så bekväm att gå i. Både upp och nerför. Eller så är det så att steg-känslan från  25 år, då man var ung och lite spänstigare, fortfarande sitter kvar i muskelminnet. 

Klassrummen på ovanvåningen är ombyggda. Men korridoren finns kvar. Den ser lite annorlunda ut, då  den leder till den nybyggda delen av skolan. Från nya delen går den här trappan. Den är så otrevlig att gå i. Brant, och med otrevlig steglängd. Flera, både barn och vuxna, har ramlat i trappan. Ett par benbrott har den orsakat.Fast den bara varit i bruk i drygt tio år.

Jag håller mig alltid krampartat i ledstången när jag går nerför denna trappa. Uppför funkar den bra.  Men nerför så är det  otäckt.

Det är skillnad på trappor och trappor. I mitt barndomshus var trappan riktigt brant. Den gick upp till mormor och morfar, på andra våning. Ändå klarade mormor att gå i den, ända tills den dag hon stilla avled, sittandes i sin kökssoffa. Idag skulle jag aldrig låta en nittioåring gå i en så brant trappa... Knappast en sjuttioåring. 

Spiraltrappor är lite läskiga. Det ser så otäckt ut, då man kan se hela vägen ner till bottenvåningen.

Offentliga lokaler har ofta trappor, som är trevliga att gå i. Gummifabriken i Värnamo, numera ortens kulturhus, har trappor som  känns bekväma , både upp och ner.  Favorittrappan, den allra vackraste, och mest lättgångna, den finns på Malmö Opera. Så pampig. Man känner sig som en riktig "VIP-are", då man går  i den breda trappan.

Ålderstrappor. Jo, det är ju något den här åldrings-nörden också tänker på. Letar lite på nätet, och begår , för ovanlighetens skull, två stölder där. 

Den här ser ju riktigt härlig ut. Bara uppför....

Gillar denna också. Sjuttioåringen går fortfarande med raska kliv. Lite höga trappsteg . Framförallt neråt. Det blir att sätta sig på ändan och hasa sig ner.

Strax vår

 Våren lär anlända till vår trakt på torsdag kväll. Detta enligt säker ( meteorologisk) källa. Sju dygn, med en medeltemperatur över nollan. Jag hälsar med glädje våren välkommen! Inte har det varit mycket till vinter. Inget som jag beklagar mig över. Men ändå.... nov-februari...fyra månaders transportsträcka mellan höst och vår.

Snödropparna är på gång lite varstans. Denna bild tog jag hos dottern idag. Hemma hos oss har de inte kommit riktigt lika långt.

Snödroppar, det är vårens första tecken. Även tranornas ankomst är vårtecken. Nu har de första tranorna anlänt till både Store Mosse och Hornborgarsjön.

Dagen idag; mormorstisdag.

Lunch på Gästgivargården i Värnamo. Ok restaurang, nära pojkarnas skola.

Hann en halvtimmes promenad i skolans omgivning, innan det var dags att möta upp killarna, vid skoldagens slut, kl 13.

Hem till Ulås, dataspel, kortspel, fotboll. Morfar körde Konrad till fotbollsträning. Kvällsmat tillsammans med hela familjen innan hemfärd.

Fortfarande mörkt, då vi kör hem på tisdagar. Men njuter av att det är ljust, när jag kör till skolan vid sju på morgnarna.  Känns ändå som man vaknat upp från det långa vinteridet.

Speglingar

 

Gott när den korta vintern har lämnat oss för denna gång. Så fint att se vattenspeglingar igen.

Dalstorp är så fint, med allt sitt vatten. Ville ju gärna bygga vårt hus där. Jobbade i Dalstorp-skolan redan från 1978. Nu blev det ett hus utan sjöutsikt istället...  

Visar spegelbilden sanningen? 

Både ja och nej. Den är ju spegelvänd.

Och så handlar det om ljuset. Är det lite skumt, så kan ens spegelbild vara riktigt tilltalande.  I motsats till hur den ser ut i starkt, artificiellt ljus. Då syns alla de skavanker, som har uppstått genom åren.

En annan sak som påverkar spegelbilden, det är ju vilka kläder, och framför allt, vilka färger man bär. Blått funkar bra för mej, brunt likaså. Även en del gröna färger. Men inte rött. Eller gult. Inte konstig att man har favoritfärger och "inte gilla" färger 

Foton är ju också speglingar. När jag ser foton på mej, så tänker jag i nio fall av tio; Fy, tusan så jag ser ut!

Tittar jag på samma foto något eller många år senare, så tänker jag ofta; Oj, på den tiden såg jag ju riktigt bra ut. Märkligt!

Den viktigaste spegelbilden, den är inte synlig i vare sig vatten eller spegelglas. Det är hur man är som person. Och där tror jag att ens sätt att vara, till stor del speglas av den man för tillfället umgås med.

Vårväder

 Så härligt att känna ljummen vårluft igen. Med lite solsken som bröt igenom de gråa skyarna. 

Klädde mej i täckkappa. Hade passat bättre med fleece-tröja idag. 

Fågelkvitter följde mig längs stora delar av promenaden.  Småfåglar, hackspettar och kråkfåglar. Alla tycktes uppskatta det härliga vädret.

Träffade på några promenerande vänner när jag nästan var hemma,  efter den drygt halvmillånga rundan. Tog en kort  extrarunda och fick en pratstund.

Tidig vår, senvinter, det är ingen vacker tid i naturen. Vått och klabbigt på grusvägar, brungult gräs, kala träd. Hittade ett enda "vettigt" fotoobjekt. Det på de "stackars " rävarna som inte fick uppleva någon mer vårkänsla.