Solen skiner och vädret fortsätter att vara helt fantastiskt utbjudande. Så lockande till utevistelse att jag beslöt mig för att pröva skidorna. Det var säkert två år sedan jag senast hade dem framme.
Till min stora förvåning så var jag alldeles ensam på det 2,5 km långa spåret i D-p.
C-E hade vallat skidorna med tjugo år gammal blå skidvalla. Oj, vad jag gled fram! Så till den milda grad att skidorna stack ifrån mig på plan mark, och jag fick bakvikt ( snacka om vikt) och satte en rova, som med all sannolikhet gjorde utslag på seismografen i Uppsala. Ett utslag av den storleksordningen att det ännu känns i svanskotan.... Ordentligt!
Två varv blev det iallafall - sagolikt vackert vinterväder.
Tänkte på allt man inte längre gör när man är 55 .... Jag åker t.ex. inte längre skridskor. Boring! Men skulle kunna tänka mig att skaffa långfärdsskridskor, det måste vara en ljuvlig upplevelse. Utförsåkning har jag inte ägnat mig åt på de senaste fem åren. Men jag skulle gärna vilja åka upp till fjällen igen, trots att jag är en riktigt, riktigt usel och riktigt, riktigt feg åkare. Skulle däremot inte kunna tänka mig att åka i skidbacken i H-a, där är det alldeles för trångt. Det är naturupplevelsen jag är ute efter- och att sakta glida nerför en fjällsluttning, det är synnerligen njutbart.
Så egentligen kan man ju fortfarande göra mycket, trots att kroppen är tung och ännu mera ovig än tidigare. Det känns som jag är gammal nog att välja numera, göra det som jag och kroppen mår bra av och kan uppskatta till fullo.
Energi ger energi.... Tänkte att jag skulle klara mig från att städa under lovet... men kom under skidåkningen på att jag ändå skulle göra en attack mot dammet därhemma.
C-E tog sig an dammsugandet, så vi fixade till en "liten" storstädning på ca 90 minuter. Bra jobbat!
I kväll är alla i byn inbjudna till grillkväll utomhus. Ska kanske ta med ett par korvar och gå dit en stund.Fast egentligen förstår jag inte det där med att äta utomhus. Så vi får se.... C-E stannar hemma - 10 -12 minusgrader är för kallt för hans känsliga luftrör.
Tack K och L för igår! Jättetrevligt!
då blir jag väl den första som kommenterar din blogg. Var kul att se vad du har för dig. Har själv inte lagt upp någon blogg än. Har ju nyss gått med i facebook - bara det ett stort steg - som två av mina barn tycker att jag är för gammal för - dom vill inte vara "vän" med mig - fast många av deras kompisar vill!!!! Dom tycker väl inte att jag har med att göra vad dom gör. Sånt är livet - när man försöker att hänga mé. Ser ut som om du var på operation när du fick ansiktsmassage - fast kan tänka mig att det var gött!!! Härligt att du fick ut så mycket av ditt e-twinning. Syns! Kram Lillan
SvaraRadera