Vårväder vägleder?

Jag är fortfarande inne i Stefan Holms tankar. Det här med frihet att förändra. Det gäller att våga, att ta steget - och kanske inte vara rädd för konsekvenserna. Lilla dottern och pojkvännen sedan tio är har just tagit steget till förändring. Efter lång, lång tid tillsammans, så ska de bryta upp från varann. Jag tror att förändringen kommer att vara till gagn för dem båda, bara den första sorgen lagt sig. Börja om på nytt, i förändring, när man fortfarande, förhoppningsvis, har ett långt liv framför sig. Jag tror, och hoppas att de fortsätter att vara varandras vänner.

Stefan Holm talade vidare om vägval och utmaningar. "Det är bättre att gå på is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja". Nu föredrar jag upptorkade grusvägar - och jag tycker inte alls att isvägar är kul - men visst har han en poäng i denna symbolik. Visst måste det vara bättre för självkänslan att vingla till i bland, att falla pladask, men också lära sig att bättre och bättre behärska hal is, än att gå omkring i samma slentrian och inte komma någonstans.

Jag har väl varit för dålig på is, jag, mest gått omkring i leran och har ständig träningsvärk.... Är det för sent att förändra när man är fem femma - och vad ska jag förändra? Sen är det ju jobbigare att gå på is, än att i sakta mak ta sig fram i den vanliga leran.