Ullared, undergång

Det var många av barnen som kom och ville prata Ullared i morse. Det blev läge för en liten diskussion under första lektionen, då både femmor och sexor var med.

- Vad gav TV5 för bild av Ullared, var en av frågorna jag ställde.

- Att det åker en massa konstiga människor dit, svarade någon.

- Hur många av er har varit i Ullared?

Alla 25 räckte upp hand.

- Är det mest konstiga människor som åker dit?

- Näääää, vi är väl inte som dem som visades i Tv-rutan.

- Men varför visade TV en så felaktig bild av kunderna?

- Annars skulle det inte bli kul att titta på.

Jag känner mig fortfarande förbaskad på programmets vinkling. Framförallt md tankepå de stackars människor som blev kändisar, avdelning "rikstöntar" men också för att filmen inte skildrar verkligheten. Jag tror att många (kvinnor) tycker att Ullared är en kul utflykt, ett par gånger om året - om man nu som vi bor på en dryg körtimmes avstånd. Det är inte någon tummelplats för hysteriska shoppoholics, det är en billig affär med ett jätteutbud av varor av skiftande kvalitét.

Ett annat samtalsämne, som poppat upp under de senaste dagarna, är jordens undergång - denna gång beräknad till den 21/12 2012. Det är planeten Niribu ( även kallad planet X) som ska kollidera med vår planet.

Denna planet lär ha en omloppsbana på 3600 år, och har alltså kommit in bland övriga planeters omloppsbanor ett antal gånger. ( Jag vet inte ens om denna fakta är sann - men det handlar i allafall om den planet som upptäcktes i början på detta decenium, och som ligger utanför Plutos bana).

Katastroffilmerna tycks ha kommit tillbaka, och senaste filmen heter 2012.

Banen är oroliga och vill prata. Jag kan trösta dem att jag varit med om ett antal förutsagda jordundergångar. En av dem var förra året när man testade sönderfall av atomer i en tunnel i Schweiz. Barnen grät av rädsla.

En annan gång var den 20 maj år 2000. Noztradamus hade förutspått denna dag för jordens undergång. Hur det gick med det vet vi ju alla.

När man är vuxen så tar man alla katatrof-förutsägelser med ro.

Men som barn är man oerfaren, påverkbar och har lätt att änglas och bli skrämd av allt man hör och ser.

Min största undergångsrädsla var den 13 aug 1966. Den dagen började jag sjuan. Jag hade läst i en veckotidning att en komet skulle komma att kollidera med jorden vid lunchtid denna dag. Jag kommer än i dag ihåg hur jag satt där i den nybyggda skolans biologisal, svettig under armar och i händer, och vid tid för katastrof spejade ut genom fönstret och upp mot den grå himlen. Inget hände den gången heller....

Jag berättade detta för några av de ängsliga barnen.

- Har du varit med om detta, så ska jag försöka låta bli att vara rädd, sa någon.

Hoppas att hon lyckas .... och tänk om vi kunde få medierna till hjälp att lugna de oroliga små....