Femfemma förbi

Så var det femtiosjätte året genomlevt.... och nu är man femsexa och inne på de första timmarna av det femtiosjunde levnadsåret. Nu skulle man ju kunna skriva hur långt som helst om hur tiderna ändrats under de femtiosex år jag levt, men det får jag göra en annan gång.....
Och inte här, för det orkar ingen människa läsa....
Men jag skulle vilja säga att det femtiosjätte året var ett bra år, ett riktigt bra år. Det var nästan alltid kul, full fart, mycket kontakter, mycket nytt - som europakontakterna och bloggandet.
Tack vare kontakter i verkligheten och på nätet - och med mig själv via bloggen - så har jag fått en mycket starkare självkänsla under mitt femtiosjätte år. Det är en ganska förunderlig känsla att äntligen känna att man inte är en femfemma - vilket jag faktiskt kände när jag valde det blognamnet. ....
Det enda som jag önskar inför det femtiosjunde levnadsåret, det är att alla mina nära och mina vänner får vara friska, för det är det enda som i grunden betyder något. Allt annat är bonus!
Idag har jag frossat i både ljus choklad och i den äppelpaj som Linda gjort, inför den traditionella födelsedagsfikan på skolan. Känns som om jag skulle behöva fortsätta firandet genom att ta på pannlampa och ge mig ut på en promenad i det milda mörkret.