Efter Dave

 Gul varning blev till orange varning. Visst blåste det, men hur förödande var egentligen vinden? Det har ropats "vargen kommer!" många gånger, då SMHI gått ut med sina varningar i vårt område. Sen har det inte blivit så mycket med ovädren. Så det var nog inte så farligt denna gången heller. Vi har alla el-ledningar nedgrävda i vårt område, så det gick bra att sitta framför tvn hela kvällen och lyssna på den tilltagande vinden. Fick bilder från dottern i Värnamo. Nedblåsta björkar i hästhagen. En redan förbrukad lekstuga som blivit till ved. Runt vårt hus såg det  lugnt ut. Somnade gott, vaggad av vindens  tjut där ute.

Det enda som hänt, det var att en skiva kanalplast lossnat från växthuset. Det är åtgärdat nu. Med hjälp av silvertejp....

Naturligtvis behövde de senaste hyggena ute i skogen kollas. Där var det värre beställt. en hel del frötallar hade  blåst omkull. De har alldeles för dåligt rotsystem för att stå emot vinden, då de står kvar på hyggena. 

Om man jämför med hur det såg ut efter Gudrun, så var detta inte mycket att hetsa upp sig för. Tror att det kom en storm, döpt till Sven, på tiotalet. Den ställde till liknade "mild förödelse". Det finns folk som har som yrke att jobba med att skörda virke. De är redan tillfrågade att ta hand om det som fallit ner.

Körde en runda på mindre vägar idag. Vi skulle reka en runda för PROs traditionella "bilrally". Det låg en del fallna furor, och även en del sönderblåsta lövträd längs vägarna. Så det denna gången var gula/orange varningar helt riktigt utfärdade.

Tog en "after Dave"-promenad. I strålande solsken. Fann en hel del som talade om att våren kommit på allvar.

Många blåsippor i "Karlas hage".

De är så olika i färgen. Från ljusblått till rödlila.  Trots att de växer i samma sorts jordmån.

Ett par fullt utslagna vitsippor fanns också i den lilla hagen. Numera lite väl igenväxt. 

Nu är tussilagons bästa tid. I våra magra jordar, där trivs de bra.

Huggormshonan hade väckts av den värmande solen. Passade på att värma sig lite.

Full fart runt fågelbordet.  Nu är den bästa tiden att kolla småfåglar på nära håll.  

Steglitsernas kom i en stor flock. De stannar bara några timmar. Sen ger de sig i väg igen.

Bofinkarna har varit dagliga gäster under ett par veckor. Även deras nära släkting bergfinken har stannat ett tag. Men de ger sig snart av igen, till häckningsställena norröver. Grönsiskor har vi haft gott om under de senaste veckorna. Domherrarna, de har varit framme hela vintern. 

De små vinterfåglarna; talgoxe, blåmes, svartmes, nötväcka, de visar sig inte så mycket längre. Gissningsvis har de redan börjat sin häckningsperiod.

Två härliga dagar, efter Daves framfart. 

Funderar på...

 

Funderar på vad som hänt med våra krokus. Vi har haft lila, vita och gula. I rabatterna  framför och bakom huset. I år finns där inte en endaste liten krokusblomma. Är det sorken som ätit upp varenda lök? Konstigt att den inte gjort det tidigare år. För vi har besök av de där ovälkomna jordhögsmakarna, i det närmaste varje vinter. Eller är det katten som stökat runt i rabatterna med sina toalettbesök? Det ser inte roligt ut efter kattens framfart. Ska skaffa en massa jord och antikatt-medel inför odlingssäsongen.  Konstaterar att även grannens krokus, som brukar växa i gräsmattan, saknas i år. Bilden på dessa vackerheter tog jag i Ulås ( utanför Värnamo) igår.

Funderar också på det där med den rådande bojkotten av de stora matvarukedjorna.  Tänker att mat måste få kosta.  Kaffets väg från planta till kaffekopp, den är lång. Detsamma gäller choklad. Inte konstigt att det blir dyrt. Kanske skulle vi sluta kräva alla sorters frukter och grönt året om. Det måste bli en massa svinn på de långväga transporterade färskvarorna. Måste ju kosta. 

Mejeriprodukter, ja, det är ju också färskvara. Kanske vi inte behöver trettio sorters yoghurt och tjugo sorters fil. Färre produkter som blir för gamla, mindre svinn.

En orättvisa tycker jag är skillnaden mellan hur stora butiker ( nu tänker jag mest på ICA, för det är den kedjan som dominerar i våra trakter) och små butiker tvingas prissätta sina varor. Jag besöker någon gång den lilla butiken i samhället där jag jobbar. Maken ( och ibland jag) brukar veckohandla på ICA Kvantum i centralorten. ICA i centralorten ligger alltid bra till i den årliga prisjämförelsen som PRO brukar göra. Enbart någon Maxibutik i Borås är billigare. Men skulle jag handla  den matkasse, som kostar 1200 i centralorten,  i min skolans samhälle, så skulle den gå på över 1500 kr. Det är en enorm skillnad på pris.

Här borde ICA centralt kunna göra mer, genom att se till att ge ICA-handlare med mindre butiker, mer stöd. Bl.a. genom att de kan få lägre priser från distributör, även om de inte köper in samma mängd, som de stora kedjorna gör.

Nu blev det " ICA-bojkott" för vår del denna vecka. Av den anledningen att vi inte behövde handla så mycket, och att maken ändå var i Hestra och kollade när studiedagslediga barnbarn ( med föräldrar) var på Isaberg och åkte skidor. Då var det ju passande att handla i min favoritaffär, Tempo i Hestra. Ganska dyrt, i och för sej. Men vad jag gillar med den affären är att det inte finns mängder av märken på samma sorts vara, utan bara några stycken. Det finns många olika sorts varor däremot. Det räcker för de flesta av oss. 

Snön är i stort sett helt borta. Bara några enstaka fläckar i heldagsskuggan som ligger kvar.

Funderar på om jag ska plantera ut penséerna i helgen. Nu har de stått under odlingslampan ( ja, inte direkt under, men de har fått ljus från den) i en vecka. Jag ser verkligen fram emot att få lite blommor i krukorna framför huset. Där lär de väl få stå fredade, såväl från sorkar som från nödiga katter. 

Malmö

 En två veckor uppskjuten resa till Malmö och till dottern som nyss fyllt jämnt, blev av igår. Egentligen är det roligare att ha en "vanlig" dag ihop, än födelsedagsdagen, som ändå blir lite speciell.  Nu hade det inte funkat med födelsedagsfirande på "rätt dag" ändå, då familjens tre medlemmar var ordentligt förkylda

Bra att ha sin officiella dagbok på nätet. Diskuterade i bilen, då vi senast tagit "Nissastigen" och vägen över Halmstad, ner till Malmö. Lika ofta kör vi ju över Värnamo och tar med delar av den familjen till syster och kusiner.

Sedan sist har det kommit upp ett antal fartkameror längs 80 km/h -begränsade väg 26. Uppsatta på de mest tokiga ställen. På en av de få omkörningssträckor som finns, och flera kameror var uppsatta flera hundra meter för korsande vägar, så man ändå var uppe i 90 km ungefär, då man passerade vägkorsningen.  De här tokiga kamerorna fanns inte då vi körde här senast.

Kollade på det digra "registret" som finns på bloggsidan. Klickade på Malmö och konstaterade att senast vi körde över Halmstad, och då även gjorde ett stopp vid stugan var den 8 januari.  Senast vi var i Malmö, tillsammans med Johanna och killarna, det var den 13 februari. 

Många bilder blir det från en utflykt till bästa lilla tjejen. Konstaterade, då jag redigerade dem lite i enkla bildbehandlingsprogrammet PhotoFilter, att nya mobilens kamera faktiskt är bättre än den ca fem är gamla kompakta Canon-kameran.  

Bilder blir det nu, kul att se tillbaka på.... men kanske inte lika intressant för en utomstående bloggbesökare.

Stannade till i Halmstad. C-E slängde ut lite gödsel på den lilla gräsmattan vid stugan. Under tiden tog jag den kortaste rundan ner till havet. Visst såg vattnet badinbjudande ut... 

Tio grader kallt hade vi hemma i Grimsås, då vi startade vid halv åtta. I Halmstad var det nollgradigt.

Det finns många vackra vyer längs E6, mellan Halmstad och Malmö. En absolut favorit är utsikten från Glumslövs backar. Vid siktigt väder ser man både Öresundsbron och större byggnader på den själländska östkusten.

Ava öppnade gärna mammas paket.  Och kollade på teckningen som Konrad skickat med till kusinen.

Ava fick ett paket också. Ett pärlset/smyckeset, som jag haft liggande hemma ett bra tag.

Ava ville sätta igång och göra halsband på direkten.

Småpilligt var det, och så glädjegörande för mormor att se att barnbarnen ( alla tre) redan har en mycket bättre finmotorik än vad mormodern någonsin haft.

Mormors hjälp efterfrågades. Om inte annat för att vi skulle göra varandra sällskap. 

Olika uppgifter utdelades: Mormor var den som lade klister i smyckeformarna, Ava var den som lade i pärlor, mamma Karin fixade band att hänga smyckena i ... och morfar han fick ta det lugnt och vila... 

Lunch var beställd på Causal ( Avas favoritrestaurang) till klockan 13. 

Första en koll i "Avas" stora trädgård.  Konstaterade att vårstjärnorna hade ersatt de vintergäck som blommade här för en och en halv månad sedan.

Fish och chips hör till mina absoluta favoriträtter. Kanske för att man måste åka till storstan för att få smaka på en vällagad variant av rätten. Beställde också en alkoholfri öl från TO ÖL i Danmark. Ett av de bästa bryggerierna, enligt svärsonen.

Helt OK att Ava fick smaka på mormors måltidsdryck. Vad hon tyckte om den beska smaken, det är tydligt.

En runda i Folkets Park, det var alla sugna på efter maten.

Inte riktigt läge för högre klättring, i "finkläderna".

"Flyga" det kan man ju göra med hjälp av mamma och pappa. 

Mormor, hon var ju bara "tvungen" att fota blommor.

Det var flera träd och buskar stod i blom.

- Mormor, fota de här blommorna också!

Lördagsgodis och lite sött till kaffet, inhandlades snabbt på Coop.  Visst vore det häftigt med ett jättepåskågg... men....inte SÅ mycket godis. Nä, det lägger vi tillbaka.

En jättestor kyrkogård, St Pauli, ligger bara några hundra meter från Avas hus. Har gått där mycket under åren som Karin bott på på St Knut.  

På den stora gräsmattan, som jag gissar är del av minneslund, finns ett magnoliaträd. 

De magnifika magnoliablommorna är de vackraste blommor jag vet, utan konkurrens. 

Tog en eftermiddagspromenad, som även omfattade rastning av Adina,  för att kolla om trädet börjat blomma. 

Tyvärr! Knopparna var färdiga att spricka ut, men inga utslagna blommor fanns. 

Förhoppningsvis kan vi se blommande magnolia, om vi åker till Halmstad och öppnar stugan, om några veckor.

Scilla och vårstjärna lyste upp den vintertrötta gräsmattan, på kyrkogården. Väl värt ett besök, att få se.

Snart dags att säga hej då till favorittjejen och hennes familj. 

Förhoppningsvis ses vi igen till påsk. Det har blivit lite av tradition att Ava besöker mormor och morfar  i samband med påsken. 

Härligt att köra hemåt i ljus, och att kunna njuta av vackra Skåne.  Det var först när vi kom en bit upp på "nissastigen", väg 26, som skymningen föll.  Blev en ny uppmärksamhetsövning att undvika alla fartkamerorna på hemvägen. Men vi klarade det!

Ovanligt besök

 

Konstigt vad hjärnan registrerar. Brukar sällan speja ut över fågelbordet, då jag sitter vid köksbordet. I alla fall inte nu när det är snöfritt och mängden av besökande gäster har minskat ordentligt. 

Talgoxar är de klart vanligaste gästerna, gulsparvarna kom i flock så länge det var snö, blåmes, nötväcka och svartmes brukar vara på plats dagligdags, hackspetten kommer ibland, liksom en mindre eller större flock domherrar. 

Idag såg jag en annorlunda fågel i ögonvrån. 

-Bergfinken har kommit på besök, sa maken.  Den brukar stanna till hos oss några dagar på sin färd norrut. Därefter skyndade han vidare till ovanvåningen för att kolla på skid-VM.

Nej, det var ingen bergfink.  Bergfinkar är vackra, men inte så färggranna som den nyanlända fågelarten.  Hämtade kamera och fågelbok och hoppades att den granna fågeln skulle landa nedanför fågelbordet ytterligare någon gång.  Det gjorde den.

Ganska snabbt hittade jag arten i fågelboken. Steglits. 

Det är ingen ovanlig fågel, men för oss är den allt annat än vanlig. Jag tror att  vi haft besök av den en gång tidigare. för många år sedan. Jag förmodar att besöket blev kort, för i eftermiddag har den inte synts  till. 

Kul att den ville förära oss med ett besök!

 

De granna domherrarna är oss trogna. Snart ger de sig in i djupa skogen igen, och återkommer inte förrän äppelblommorna håller på att slå ut. Då brukar de besöka oss och äta av de stora knopparna. Det brukar var äppelblom, så det räcker för oss alla.

Visst blir man lite otålig, då det börjar bli vår i luften.  Tog med kameran ut för att fota "videkissar". De var inte tillräckligt stora för att göra sig på bild. 

Våra få vintergäck, däremot, de står i blom. Snödropparna är ännu inte riktigt blomningsklara. Hade de stått nära en vägg, så hade de säkert varit det, men nu står de en bit ut i fria landet. 

Tibastbuskarna, som har självsått sig en bit från tomten, har stora knoppar. 

Men, det är fortfarande bara februari, och även om  mars står för dörren, så kommer det att blåsa kalla vindar igen. 

Kikade in i växthuset. Otroligt! Vintersalladen har börjat växa! Jag begriper inte hur den klarade tjugo minusgrader. Nu när ljuset har kommit tillbaka, och då solen värmer under dagtid, så  har salladen satt igång att växa.  Dags att använda den välsmakande salladen om några veckor!

Kunde inte motstå att köpa uteväxter till trappan i början av veckan. 

- Ta gärna in dem på kvällen, sa tjejen i affären. De kommer direkt från växthuset och är inte härdade.

 Tre penséer och en tête a tête planterades i en kruka. Ute på dagen, inne  på natten. Döm om min förvåning då de små påskliljorna redan slagit ut under natt och morgon.  Det ser  ju extra fint ut på trappan, med de gula små blommorna. 

Visst är det en härlig tid vi går in i, då man får njuta av den ena vårväxten efter den andra och då man får välkomna flyttfåglarna tillbaka, Fast tålamod behöver man utrusta sig med, för en ovanlig fågel gör ingen sommar och vintern  lär gäcka vintergäcken ytterligare ett tag. Meeen.... vintergäcken är den som kommer att  gå segrande ut den "striden"....

Naturnörd

Att vara naturnörd, det underlättar absolut i dessa tider. Och naturnörd, det har jag alltid varit, så livet har faktiskt inte förändrats speciellt mycket, trots att vi lever i en annorlunda tid.

Idag gick färden till en plats som jag blev bekant med så sent som förra veckan.
Ett naturreservat som ligger  tre - fyra mil bort, och som man når med bil på mindre än en halvtimme.

Det var en gammal elev, numera arbetskamrat och instagramvän. som lagt ut en serie bilder från Korpebobergs naturreservat, under påskhelgen.

Kollade upp var det ligger och blev positivt överraskad över att det var beläget på så nära avstånd.
Meddelade maken att Korpeboberg var en bra fredagsutflykt.
Han har nog lite småtråkigt de dagar som jag jobbar, fast lugnt och skönt förstås. Iallafall så är han nästan alltid med på föreslagen fredags/helgutflykt.

Så även denna gång.

En bloggbekant hade gjort ett inlägg från naturreservatet, så sent som igår.
Förstod att det var en vacker plats som vi skulle få se.

Korpeboberget ligger på Åsundens östra sida. På den västra sidan ligger Kråkeboberget, även detta ett naturreservat. Var lite villrådeig ett tag, var det kråka eller korp vi skulle besöka?

Det var korp. Dock ingen sådan synlig, varseblev heller inga andra speciella fåglar i naturreservatet. Antagligen för att jag var alldeles för bedårad av de sipp-beprydda backarna, för att se några flyktande fåglar.

Vi kom i alldeles rätt tid. Det fanns fortfarande mängder av blommande blåsippor.  Vitsipporna stod också i full blom.  Helt makalöst vackert att vandra nerför de sipp-täckta backarna, ner till sjön.

Bäcken och vitsippshagen är naturreservatets yttersta gräns.
När man nått sjönivå, så kommer man ner till den gamla banvallen, en bana som rälsbussen mellan Landeryd och Ulricehamn, trafikerade fram till mitten av åttiotalet.

Numera är banvallarna, där rälsbussarna från Ulricehamn gått, asfalterade cykelleder .

Lungört skulle finnas i naturreservatet, kunde man läsa i informationsbroschyren.

Där kunde vi inte hitta den, men här utmed banvallen blommade några fina exemplar. Har ett antal perenna lungörtsplantor i trädgårdsrabatterna. Superbra blommor, som blommar från mars/april till juni. Dessutom är de favoritblommor för humlor.

Lungört i det vilda, det har jag aldrig sett förr. En liten kick för naturnörden, blev åsynen av denna fina blomma.

Hade kollat på kartan, att banvallen går "i sjön", en bit ut i Marbäcksviken.
Cyklade faktiskt leden för många år sedan, men  hade inte lagt denna fantastiskt fina sträcka på minnet.

Det skulle finnas ett antal geocacher utmed banvallen. Letade efter tre stycken under det att vi gick på den platta vägen, men fann bara en.  Så är det med många av oss geocachare  - det är kul att lägga ut burkar, men det är mindre kul att underhålla dem och ersätta bortkomna burkar.

Tillbaka genom naturreservatet igen. Nu gick det uppför..
Jag hör till dem som ogillar nerför, men storgillar uppför.
Nerför tar det tid för mig att gå, trots att jag alltid använder stavar när jag går på skogsstigar.
Uppför är det gott att gå, härligt att få upp pulsen och bli andfådd, tycker jag. Känns att kroppen mår bra av det!

Ett hus mitt i reservatet. Ja, här skulle det inte vara fel att bo under vår, sommar och höst.

Tänker att vi gör en ny tur till Korpeboberget - och även till Kråkeboberget - när lövträden precis spruckit ut. Då måste det också vara  otroligt vackert här, fast på ett annat sätt än nu när hela reservatet är ett vårblomsparadis.

Vi hittade även till rastplatsen, utsiktspunkten.  Hissnade höjd för den här höjdrädda tanten. Helt ofarligt dock, med ett rejält staket som skydd mot branten nedanför.

På väg ner mot parkeringen, så mötte vi två olika pensionärspar. Bytte några ord med ett av dem. De hade också fått information och rekommendation om denna superfina plats, via sociala medier.

När naturnörden ändå var ute, så tyckte jag att vi kunde passa på att besöka Finnekumla och njuta av ytterligare en sorts sippor, gulsippor.

Finnekumla ligger också utmed Åsunden, utmed den södra delen, som kallas yttre Åsunden.

Här har jag varit och beskådat denna vackra växt tidigare - t.o.m försökt stjäla och flytta till oss, men det funkade inte. Svårt att flytta både blåsippor och gulsippor, de vill ha sin speciella jordmån. Och någon god jordmån, det har vi inte här i skogsbygden.

. 

Medan jag gick omkring och fotade gulsippor med både kompaktkamera och mobil, så fick C-E syn på en rovfågel, som spanade av området bit för bit.

Det var en stor rovfågel, olik de ormvråkar som man brukar se lite då och nu. Lyckades få en bild - oskarp förstås - men utifrån vad jag har jämfört med rovfågelbilder på nätet, så tycks det vara en glada.

Ytterligare en bonus för naturnörden att få se en sådan ståtlig och ovanlig fågel!

Ja, det var en fin fredag i naturen. Brukar hashtagga de instagraminlägg som jag ofta gör, då vi varit ute på någon naturutflykt med #utomhuslivetärlivet. För det är ju så det är för en naturnörd.