Blod, Brämhult, barndomsbetraktelse

Det har blivit uppskjutet länge den här gången. Blodgivningen alltså. Var kallad i november, men har både omedvetet och medvetet låtit tiden gå.... 

Varför? Jo, blodtrycket har blivit lite högre för varje gång det har uppmätts, förrförra gången tyckte jag att det var alldeles för högt undertryck och hade ångest för sommarens blodgivade... MEN den gången var det ingen blodtryckskoll.... vet inte varför de bara gör ibland.... så jag kunde stoppa huvudet i sanden ett tag till och inte ta tag i tjocka gamla tanters vanliga problem, det förhöjda blodtrycket.

Jag har absolut inte sett framemot denna dag, sovit urdåligt i natt. Helspänd..

Tog i vanlig ordning de ca 100 trapporna upp till Blodcentralen - jag gillar att gå i trappor, det ger så bra pulshöjareffekt direkt..... 

Blodtryckshöjareffekt också... sannolikt.

Direkt när jag lagt mig tillrätta på britsen, så skulle blodtappartjejen ta trycket. Jag uttryckte min rädsla och ångest. Tjejen bad mig vara tyst.... men då hon följde displayens siffror, så blev hon röd om kinderna. Det var HÖGT tryck. 192 genom 98. Jag ´var beredd att springa därifrån direkt och uppsöka närmaste akutläkare för inläggning på hypertoniövervakning.... om det nu finns någon sådan...

Man kunde inte tappa mig i det skick jag var,fick jag veta, och det berodde inte på undertryck utan på övertryck. Övertryck bekymrar mig inte lika mycket, för det vet jag att man kan påverka själv.... och som jag kände mig, så var det konstigt att det inte var ännu högre.

Man rådde mig att vänta några minuter och ta ett nytt manuellt tryck.... 

"Spelar väl ingen roll" tyckte jag " det är ju lika högt, men ok då"

Jag hade så hög puls att tjejen fick ta tryckei två gånger manuellt.  Resultat 180/80. Jag var tappningsbar, och så blev det. En halvliter flöt snabbt ut under det att pulsen återgick till normaltakt.

På britsen bredvid hamnade en stor nallebjörnskille, tjugo år yngre än jag. Det blev också blodtrycksmätning... och han hade nästan samma siffror som jag. Han hade dessutom tagit hissen.... Om han så småningom fick ner sitt värde till tappbart, det vet jag inte. Men det var lite trösterikt att även en ung( om än överviktig) person kan ha högt tryck.

Men ändå... fru Hysterika var på blodcentralen idag..... Handlar om arv och miljö. Min mamma var likadan....

Ringde vårdcentralen när jag kom hem. Nu ska jag kolla upp det här med blodtryck.... det finns ju möjligheter att få ner det med någon liten tablett - om det behövs. Ska gå till disktriktsköterskan i morrn och se vad hon läser av för värde....

Betydligt lugnare än då jag kom, lämnade jag blodcentralen via alla trappor och gav mig ut på lite geocaching. Nå´t måste man ju hitta på när man är i Borås - och har belagt sig själv med köpstopp.Därför att man inte behöver en klädtrasa till, man måste slita lite på det man (jag) har.....

Hade lagt över ett antal cacher i gpsen. Den närmaste vid en lekplats nära sjukhuset. Hittade ej. Däremot hittade jag en liten skruv i Skruvdragarparken en bit därifrån. Häftig cache.

Tog bilen och körde mot Brämhult. På Hässleholmen fanns denna installation med en lätthittad magnetfilmburk. 

När jag var barn så fanns inte detta bostadsområde alls, det byggdes upp under sista delen av 60-talet. Kommer ihåg en tjej i min gymnasieklass som bodde här. En liten förskräckt sak, ett typiskt bortglöm-barn. Jag läste "Flodhästen på arbetsplatsen" av Tommy Hellsten igår. Trodde att den boken handlade om mej, men den handlar om olika "överlevnadstrategier" från barndomen och hur de påverkar en som vuxen. Såg genast framför mig någon som var "Hjälten", någon som var "Räddaren", många som var "Syndabocken", ett antal "Clowner" och  när jag läste om "Den bortglömda" då kom denna flicka till mig i minnet, jag har inte tänkt på henne på 40 år. Hon hamnade på psyket, vilket - enligt boken- många av " de bortglömda" gör.... och eftersom tösen var osynlig i den annars ganska bullriga gymnasieklassen, så var det ingen som funderade på vad som hände med henne.

Fann mig själv i beskrivningen vara ett mellanting mellan hjälte  och syndabock.... och när man tar sig en funderare, så kan det nog vara så det ligger till. Mycket bra, intressant bok "Flodhästen på arbetsplatsen!"

Efter Hässleholmen så blev det ett stopp på idrottsplatsen i Brämhult. Hittade en kul cache som vaktmästaren inte hade en aning om att den  fanns där.

På Myråsskolan gick jag bet, inte heller där kände vaktmästarn till något om någon cache - trots att den fanns mitt på skolgården.

Kom att tänka på när jag som lärarstudent var vikarie i en sexa på Myråsskolan. Vi skulle jobba med linser - konvexa och konkava.

- Hur skulle ni kunna beskriva en konvek lins? frågade jag ... stående framme vid tavlan, där jag just ritat upp de båda linsernas utseende.

En pojke räckte artigt upp handen:

- Den ser ut som du!

Likheten håller dryga 35 år senare.

 Brämhults kyrka, det är barndomsnostalgi. Hit åkte vi ofta, tillsammans med mormor och lade/planterade/vattnade blommor på hennes systrars och hennes föräldrar grav.
Dessutom har jag bevistat det enda bröllop som jag varit med på i min lilla släkt här, då en kusin vigdes i den  gamla fina kyrkan.

 Mormor dog 1971, 91 år gammal.  Hon begravdes förstås i Rångedala. Bara något år efter mormors död så var också familjegraven i  Brämhult borta. Den fanns på denna plats, där en som begravdes 1976 är jordfäst - sannolikt ovanpå mina förfäder. Vet att en sista systern levde några år in på sextiotalet. Är det inte märkligt att man kan ta bort en grav som inte är mer än högst 15 år gammal.....?

 Cachen var lätthittad, alldeles utanför kyrkogården. En vacker minneslund fanns på en kulle ovanför.

 Min mormor nämnde ibland en plats som heter Hyberg. Det var i närheten av hennes barndoms stenar.
Här, högt uppe på en kulle, hade man förr i tiden ( på mormors tid) ett utsiktstorn. Det kostade 25 öre att gå upp och ta sig en titt..... låter jättedyrt, tycker jag. Idag är det ganska igenväxt,

 Men en bit längre ner, så kunde jag förstå att utsikten måste ha varit vidunderlig. Iallafall om det var lite mer klarväder än idag.
Passerade platsen där Ellos hade sin första lagerlokal. När jag och mamma var med mormor hos hennes syster, så brukade vi gå till lagerförsäljningen och köpa något. Oftast till mig. Mina första långbyxor ( inte klokt vad gammal man är) köptes där 1959-60 nånting. (Salt och peppar-mönstrat tyg)

 Körde fram till mormors barndomshem i Främgärde. Ett välbevarat och fint litet hus. Fick en tankebild av "moster Gerda" vid den öppna spisen och ett kök med klaffbord och fina kaffekoppar. Och ringar som man doppade i kaffet.

Tog vägen genom Sörbo, oj vad utbyggt allt har blivit, körde över motorvägen och kom in på gamla riksväg 40.

 Stannade i Toarpsdal, eller Häljareds kvarn, som cachen hette.  Mycket vatten i ån, och jag är ganska säker på att en skolkamrat till mig i åk 7 och 8 bodde i just detta huset. Hon åkte med Rångedalaskolskjutsen hem från skolan i Dalsjöfors.   En riktigt fin plats fick jag se- och cachen hittade jag.

Gårdavallen hade sin egen cache, gömd där jag själv skulle gömt den. Gårdavallen är Dalsjöfors idrottsplats, tillika  platsen där gamla Toarps kommuns skolor hade friidrottstävlingar. Jag satt alltid på läktaren... :)

Började bli lite cachetrött och  blodsockerlåg. Men jag var alldeles för nyfiken på vad "Dalsjöfors digitala kyrkogård" var för något. Det var den här jättestora lådan, fylld med CDs och DVDfilmer. Häftigt ... synd att man inte hade nå´t att byta med.

Har nu hunnit använda skolans gps en del, ser att den funkar utan karta. (För någon sådan har jag inte lyckats ladda ner) Men jag får inte in beskrivningar och hintar på gpsen - trots att jag (äntligen ) betalade premiummedlems avgiften ( 210 kr/år) i går. Så nu ska jag ha tillgång till alla grejer som geocaching.com har att erbjuda. 

Funkar iallafall bra med telefon+gps. Sparar en hel del mobilbatteri. Och om man bara ( med barn) ska leta någon eller ett par cacher, så läser man ju igenom ( skriver ut ) beskrivning och hintar innan man ger sig ut. Så då räcker det med pil och avstånd.

Tog en promenad när jag kom hem ( ska ju vara bra för blodtrycket) och lät då gpsen tala om när jag gått 1,5 km så jag kunde vända och gå lika långt tillbaka.

Så nu har jag hittat fyra användningar för gpsen - leta cacher, leta/lägg ut waypoints, mäta sträckor ( + medelhastighet/tid) och så kan man ha helkoll på solens och månens upp och ner gång. Bra jobbat på jullovet, tycker jag. Hade ju nästan lika mycket ångest för att inte kunna lära mig gpsen, som jag hade för morgonens blodtrycksmätning. 

Fru Hysterika blir lite väl lätt småhysterisk.....