Passerat på promenaden

Undrar om det är yogan som ger extraenergi. Eller om det är energi som föder energi. Att man helt enkelt ackumulerar energi då man jobbar sig supertrött varje dag, veckan lång. Nu vill jag tro på det här med yogan, för om det är tröttheten som ger energi, då kommer hela detta inlägg att bli ifrågasatt av sig självt....

Solen syntes därute, så när tvätt och krukväxter var omhändertagna, så kände jag för långpromenad. För- middagen hade kommit en bra bit på väg,  morgonsömnen är det nämligen inget fel på och sedan har vi två tidningar att läsa på söndagar, både BT och GP. Så det tar en bra stund innan man är förmiddagsrustad på veckans mesta vilodag.
Långpromenad fick det bli och jag vände näsan åt motsatt håll, jämfört vad jag oftast gör då jag går ut och går.
Hjärnan arbetar så bra när den går. Har redan skolveckan ganska klar och inprogrammerad  i såväl mental hårddisk som på datorns hårddisk. Så tankarna började i stället snurra kring den arbetssituation som vi skolfolk befinner oss i.

 Vet att jag ältat detta innan, men eftersom ingenting händer. så får det gå ett varv till.
För så där femton år sedan, så började vår arbetssituation att förändras. Mer och mer arbetsuppgifter lades på oss. men på den tiden så sa de skolledare som vi hade, att vi samtidigt måste ta bort arbetsuppgifter. Det gällde att prioritera om, och om detta gick ut över kvalitéten så fick det så bli, vi skulle visa att vi inte kunde göra både det som vi tidigare gjort och det nya som blev oss ålagt.
Många av oss gamla lärare vill ju göra så bra det någonsin går, och jag tror inte att vi tog bort så mycket, men vi hittade iallafall lösningar så att arbetet inte blev allt för övermäktigt.
Idag så är det ingen som ber oss ta bort något, nä, vi ska bara göra mer och mer. Jag blir så synnerligt arg och frustrerad när man från högre ledningshåll får höra "Ni gör ett bra jobb, men ni kan ännu bättre!"

 Ja, alla de lärare som jag känner gör ett bra jobb, och vi gör ett så bra jobb att vi varken orkar eller förmår mer. Vi har kommit till vägs ände.
När jag skrev diskussionsfrågor till eleverna inför våra utvecklande samtal, så ställde jag en fråga: "Hur jobbar du i skolan, kan du jobba ännu bättre eller är du nöjd med din arbetsinsats?" De allra flesta elever är nöjda med den arbetsinsats som de gör, och de kan med rätta var detta.
Jag är också nöjd med den arbetsinsats som jag gör, precis som mina kollegor ska vara. Men det får vi ingen kredit för, MEN skulle vi däremot av trötthet, stress eller obetänksamhet göra något fel, ja, då blir det genast uppmärksammat.

 "Nu får det vara bra!" Jag ångrar så att jag inte hade modet att säga det, när ledningsperson manade på oss att arbeta ut oss ännu mer. " Mina kollegor och jag, vi gör suveränt bra arbetsinsatser - på olika sätt - men helt enligt styrdokumenteten! Vi orkar inte mer, och vi orkar ännu mindre när vi inte får positiv bekräftelse på vår arbetsinsats!"

Många av oss skolfolk är knäckta eller brutna idag. De flesta som hamnar i den situationen får dessutom slåss med en oförstående försäkringskassa. Vad är det för ett isande kallt samhällsklimat vi lever i.Och varför inser ingen detta och försöker göra något åt det? 

Var ett tag sedan jag gick dagens runda sist. Landskapet hade förändrats radikalt på en ganska lång sträcka. Ett av de största avverkningar jag sett i vårt närområde. Kan säkert användas som arbetsområde för en del skoljobb till våren... Men det var inte det jag tänkte på  när jag passerade på promenaden och försökte hitta den skogsväg som jag planerat att ta. Nej, jag funderade på hur jobbigt det är med förändringar. Tänkte förstås på skolförändringar. För både barn och och vuxna. Nu har vi läroplanen, den tar ett tag innan den satt sig och innan man tydligt ser de vägar man ska följa. Ändå är det så förtvivlat bråttom med betygsättande. Det är risk för att det går lite galet i början.

Tänkte också på hur jobbigt det är att flytta från en skola till en annan. Det gjorde jag för åtta och ett halvt år sedan. Det första året var superjobbigt, de vägar som jag brukade använda mig av, de fanns inte längre. Samma sak måste ju gälla barn som flyttar från en skola till en annan. Vägarna är helt annorlunda, det gäller att orka leta efter de rätta vägarna innan man kan komma in i en normal skolrutin igen.... Förändrade hemförhållanden ger också annorlunda kommuniktionsförhållanden. Det är så mycket som påverkar vår skolvardag och våra barns skolvardag. Som vi inte tänker på.

Stod för dagens matlagning, när jag kom hem. Oftast är det C-E som lagar maten i vårt hus, men denna helgen har jag fixat lunch två gånger. Gillar inte matlagning så värst, men energin fanns fortfarande kvar, så det funkade bra och smakade ovanligt bra för att vara lagat av mig. Normalt är det ju ofta så att maten smakar sämre för den som tillagat den....

Har eldat i eftermiddag. Skäms inte ett dugg för att jag tog ut all papp, allt papper och all mjukplast som samlats i  garage och i återvinningskassar och tände eld på rubbet. Ibland orkar man bara inte vara redig och återvinna till varje pris, ibland får man ta den enklaste vägen. Tycker jag, Vet att inte alla håller med ....men nu slapp jag iallafall en extra resa på sammanlagt sju km till återvinningsstället. Det är ju också att tänka miljö....

Skymningen börjar falla, klockan är snart fem. Mycket kväll kvar, och en hel del energi. Ser fram emot arbetsveckan med min härliga klass - och onsdagens yoga.... för då måste det väl ändå vara dags att energitanka igen....Är så tacksam för att känna mig så pigg, trots att jag var som ett "utsketet äpplamos" 

( min mammas favorituttryck)  flera gånger under veckan som gick.