Regnrocksrunda

 Strandsatt i ödemarken utan bil eller annan motordriven kommunikationsmöjlighet. Tur att det inte alltid är så, för då vore det inte kul att bo i Stockremma. Tänker på hur det var förr, då fanns det många hus häromkring, det lär ha funnits ett torp alldeles väster om vårt staket ... för att inte tala om alla torprester som finns i närbelägna skogar. T.o.m resterna av ett ålderdomshem finns, en bra bit in i skogen. Då fanns det bara apostlahästar - och för de bättre bemedllade - häst och vagn.
Vilket liv... fast visst vore det intressant att få prova på det en dag... en vecka.....Det skulle nog vara en tankeväckande och nyttig erfarenhet.
Vad som är riktigt intressant är hur folk bodde en bra bit ifrån varann och en bra bit från sockencentrum, där kyrkan var belägen. I Nittorp för vår del. På kyrkbacken träffades man sannolikt varje söndag, och jag tror att umgänget grannar emellan var betydligt större än vad det är i vår tid.

 Använde förmiddagen till att baka lite bullar och brödbullar, samt att läsa ut den pocketbok, som jag påbörjade i går kväll. "Änglavakter" av Kristina Olsson. Läste hennes förra roman "Tusenskönor" också, men har tyvärr ( hittills) missat debutboken. Författaren är ung, född -79. och skriver riktigt spännande ... så där så man inte kan lägga i från sig boken.

 Klockan tolv var bullar och bröd klara och avsmakade och boken utläst. Ute spöregnade det. Vad gör man? Tycker att det är jättesvårt att inte "ha nåt att göra". Vist finns det väl något att ta sig för, men mycket av det jag kunde komma på, kräver regnfritt uteväder.
Tog på mig regnrock och bestämde mig för att trotsa vädret.
Det gjorde jag med besked, för vädret blev så förvånat att någon ville gå ut i det alldeles frivilligt, så att det upphörde med regnandet.

 Bestämde mig för Gunnars väg och sedan den nygrusade vägen mot Gumpebo. En bra promenadsträcka, för antingen kan man gå en skogsstig "hemåt" och gå en ca halvmilsrunda eller också kan man ta vägen ända till Gumpebo och få till en runda som sannolikt är ca 8 km lång.
Jag stod och tvekade en stund vid stigen, men bestämde mig för att ta den långa rundan. Det var bra promenadväder och jag led ändå brist på sysselsättning... :)

Gumpebo är en gammal by, bestående av fem fina hus. Det är en gammal by, det vittnar bronsåldersröset på byns högsta punkt om. Man har också funnit skålgropar alldeles i närheten.

Under ett par år så fanns det bara en enda familj som bodde kvar i den lilla byn. Men det tycks ha blivit ändring på det. Bilar stod parkerade utanför tre av de tidigare öde husen. Glädjande.

 Gick nerför den ganska branta backen och kom att tänka på gårdagens TV-program "Min sanning". Två avsnitt har det hittills varit i talkshowen med en enda gäst. Förra veckan var det Mona Sahlin, igår var det Leif Silbersky som var gäst. Samtalet med stjärnadvokaten gav mig ett nytänk på vad som är sanning och på vad som är en advokats yrkesroll.

En sanning kan ju ha flera ansikten, beroende på vems sanning det är.  Allt är inte bara svart och vitt.
Vi ( jag) har så lätt att döma både människor och företeelser. Det som är sant för någon kan vara en osanning för en annan. Fast båda uttrycker det sanna.

 För ett antal år sedan ( sex-sju) var jag inkallad till Borås tingsrätt som vittne i ett misshandelsfall.
Jag som bara sett den misshandlades sanning under ett par timmar, skulle berätta vad jag upplevt. Jag sa det jag trodde var sanning, den sanning som jag upplevt.
Jag fick frågan om den misshandlade hade märken av ett hårt slag mot ansiktet. Det svarade jag JA på. Advokaten undrade hur jag kunde veta att hon blivit slagen på kinden. -Därför att det var rött, blev mitt svar. Nästa fråga från advokaten - Var det kallt ute den kvällen? Jag var ju tvungen att svara ja på det också. - Inga fler frågor, sa advokaten.
Jag var alldeles rasande efter försvaradvokatens försök att tillintetgöra min sanning.
Leif Silbersky hjälpte mig att förstå bättre. Det är försvarsadvokatens profession att hjälpa sin klient.
Faktum är att jag också insåg att den sanning som jag såg på några timmar då den misshandlade flytt till vårt hus, var långt ifrån den hela sanningen.

 Passerade grillplatsen. Här var det korvgrillning på nyårsafton. Insåg att jag inte träffat så många av grannarna sen just den dagen.
Så synd. Tidigare så hade vi massor av saker som vi gjorde ihop ... byfester, "symöten", tjejmöten, teaterresor, söndagspromenader ..... och under många så fyllde vi en bil och åkte till Dalstorp på gympa.

Allt det där bara försvann... och jag vet inte hur eller varför.....

 Det är väl bara att inse att tiderna förändras. Man gör olika saker, man får nya roller och nya vägar öppnas.
Men jag tycker ändå att det är lite tråkigt att inget av det gamla finns kvar ... eller att någon är benägen att vilja hålla det kvar...

Nackdelen med att gå den långa rundan är att man får gå en och en halv kilometer på landsvägen. 80-väg. Det känns som om en del långtradare kör dubbelt så fort.... och att de håller så långt ut på vägkanten att de är på väg att köra på en.... tycker att det är  riktigt otäckt.

Bortsett från långtradarmötesångesten ... så blev det en bra regnrocksrunda. Även om man med facit i hand inte hade behövt den.... Nu tycker jag att det regnat färdigt för ett tag, nu tycker jag att alla vi lovlediga är värda lite sol och vårvärme.