Från förr....

 ... inser man väldigt mycket att man är en sådan här dag.
En långfredag.
Åkte till Tranemo för att påskhandla mat på förmiddagen och möttes av en välfylld butik, där både fiskdisk och chark var öppen, där brödet var nybakat för dagen och där leverantörer var i full gång att fylla på hyllorna.
Otänkbart förr. Funderade på hur längesedan "förr" slutade ... men nog fanns "förr" vad det gäller långfredagstängt en bra bit in på nittotalet.
På sextiotalet, varifrån barndomsminnena är tydligast, då var långfredagen verkligen en låååång fredag. Man fick inte göra något. Jag som gillade att läsa böcker, fick inte ens göra det.
I radion spelades tung och sorglig musik, på TV var det bara allvarliga saker.
Påsken började på skärtorsdageskvällen, då mormor och mamma skulle åka till kyrkan. Jag fick inte följa med, för man skulle ta nattvarden och det var inget för barn. ( Inte att undra på att jag har ett konstigt förhållande till nattvard, har alltid tyckt att det varit riktigt otäckt att vara med om en sådan)
Långfredagen var sedan en helt arbetsfri dag. Mor och far måste förstås sköta ladugårdssysslorna, men det var också allt.

 På påskaftonskväll var det däremot muntert. När skymningen började falla, och jag minns att det gjorde den aldrig fort nog, så var det dags att sätta fyr på påskbrasan som var ihopdragen på en åker.
Numera hör man aldrig talas om påskbrasor, möjligen om valborgsmässoeldar. De fanns "förr" också, skillnaden på påskbrasa och valborgsmässoeld var att påskbrasan var en familjeangelägenhet medan valborgsmässoelden var en del av en offentlig tillställning.
Mitt barndomhem ligger högt, med milsvid utsikt i två  väderstreck. När det blev mörkt så gick jag och min mor ut och tittade på alla raketer som sköts. Vi hade en fantastisk utsikt över alla raketer som sköts i grannskapet. Och så hörde vi förstås en och annan påsksmäll också.
Idag tycks raketskjutningen vara flyttad till nyår och smällarnas tid är förbi. En sak som är bättre nu än förr.

Det här med fjädrar, det var något som man satte i fastlagsriset.  Som alltså fanns framme inomhus under en ganska lång period. När påsken kom, så bytte man ut fjädrarna mot annat påskpynt, mest små plastägg.
Har själv anammat den traditionen lite senare än "förr", men i år har vi varken haft fastlagsris eller påskris.
Utefjädrar tycker jag mest ser fånigt ut, men det skulle inte förvåna mig om jag också sätter upp sådana så småningom, jag är superlångsam att ta efter sådana här nymodigheter.

 Regnet upphörde för en stund och jag kom ut på en promenad även denna dag. Hör annars till dem som tycker att det visst finns dåligt väder, fast att jag har ok kläder.
Var riktigt skönt ute, så skönt så att det blev en betydligt längre promenad än vad jag först tänkt.

 Gick förbi nordsvenskstallet, nerför backen där jag körde fast i december och upp mot Toråsen och tillbaka upp till centrala Moghult. Konstaterade att det hänt mycket i skogarna i vinter, det är både avverkat och gallrat, vilket påverkar landskapsbilden ganska mycket.
Kul att det händer lite på landet också.

Kom på mig att jag inte ägnat skolan en tanke på den ca 6 km långa rundan. Skönt att kunna ta lov direkt för en gångs skull. Funderade en del på geocaching. Eftersom jag dissade en del grejer som hör samman med sysselsättningen för "riktiga" cachare på gårdagens blogg, så försökte jag komma på varför jag tycker att det är så kul att leta burkar, så att jag planerat torsdagen redan och med all sannolikhet kommer att ge mig ut att leta lite även någon annan dag. Ev på annandagen :)
Kom på svaret.... Jo, det är det där pirret i magen som uppstår när man närmar sig gömman och c:geo eller dålig gps räknar ner de sista metrarna. Och så är det känslan att ha fått se något som någon annan vill visa och  berätta om.

Från förr kommer jag ihåg långfredagen som en lång dag.... numera går tiden lika fort jämns över veckan.
Kanske var det bättre förr, när allt var lugnare och påverkat av kyrkans år .....fast för mig är det helt ok att följa den utveckling som är och själv kunna bestämma hur jag vill utnyttja de "sekulariserade" möjligheterna.