Fin Fänestadsfinal

Vi körde genom ett guldlandskap på vår väg till Hjälshammar, denna sista sommartidssöndag. Jag njöt av bilfärden, och hade svårt att se mig mätt på det otroligt vackra höstlandskapet. 

Det gäller verkligen att försöka bevara minnena, snart är det bara grått och dött i naturen... nästa gång som det blir bedövande vackert, det är i rimfrosttid.... bara det att det är ett vackerhetsfenomen som medför kyla...

Korna gick fridfullt betande mitt emot Johanna och Martins hus.....

....och i köket på detta hus, väntade en superb måltid, bestående av välsmakande  rotmos och en falukorv med äpplen, tomat och goda kryddor. ( Portionen är inte min, det är C-Es...vill bara tala om det... så ingen tror att jag är en SÅN storätare..... och jag hade förresten redan huggit in på min portion, när jag kom på att den inte bara var god, utan också så vacker, att den var värd att fotas)

 Målet för denna dag, det var att försöka hitta de cacher som återstod sedan det roliga Fänestadseventet för fyra veckor sedan. Vi gjorde ju ett gott arbete för två veckor sedan,Johanna, C-E och jag,  men vi  insåg då att vi behövde kalla in extra hjälp, för att klara de svåraste gömmorna.

Första stoppet gjordes dock vid Vandalorum. Jag har letat i stenmuren där två gånger tidigare,utan resultat,  men då jag läst hinten riktigt ordentligt, insåg jag att jag letat på fel sida av muren.  Johanna hittade lätt burken med assistans av sambon.

 Så bar det av till Fänestad. Kändes nästan som att komma hem, då vi parkerade bilen vid sommarhemmet.
Började vår vandring med c:geo, skolans dåliga gps, en kartutskrift, en hockeyklubba och åtta mer eller mindre friska ben och lika många ögon. ( Hockeyklubba? Jo, den kanske kunde komma till pass som en extra lång arm, tänkte M)
Vandringen  gick över stock och sten, över våtmark och hårdmark, över kvistar och rötter.... ja, det var en nyttig vandring för en gammal tant....
Med åtta ögon, så lyckades vi hitta de flesta gömmor ganska snabbt.

Denna bild blev suddig, kanske ett symptom på hur otäckt hög jag tyckte den var. Men Martin tog tre kliv och så var han uppe på cache-nivå. En cache för de modiga... och inte för sådana som är så höjdrädda som jag,  att de inte vågar kliva upp en halvmeter över marknivå....

"Ensamma trädet" hade en svårighet på fyra av fem. Nu var det Martin som var med för att klättra, men här såg det inte så farligt ut... det fanns ju hela tiden stamkontakt.

Efter promenaden i skogen, så kom vi ut på slätten, gamla madmarker skulle jag kalla det, öppna fält i anslutning till Storån.
Hittade en cache under en bro och beslöt oss för att följa ån och hämta även nästa Storåcache. 700 meter utmed ån, det är väl ingen match? C-E hämtade bilen för att möta upp när vi kom tillbaka.

 Nu hade vi varken räknat med elstängsel eller kreatur. Koskräcken vaknade när vi helt plötsligt stod öga mot öga med tjugotalet ungdjur. De  tyckte  att det var jätteroligt att det hände något i deras del av världen, och visade detta med glada skutt och försök till närkontakt.

 En ishockeyklubba är ett utmärkt hjälpmedel vid sådana här tillfällen. Vi kom lyckligen genom kreaturens betemark.  Med ett stängsel emellan, så ser de helt plötsligt mycket mindre skräckinjagande ut.
Och stadspojken Martin ska ha heder för att han räddade sin sambo, som är uppvuxen på landet, och hennes sjåpiga bondunge-mamma från ett mentalt sammanbrott.

Så gick vi vidare längs ån, för att hitta "En vid Storån". Att vi skulle gå samma väg tillbaka, det var otänkbart... men det skulle ju lösa sig ändå, det fanns andra vägar för C-E att möta upp på.

Stilla och vattensprängd flöt den lilla ån. Vi närmade oss gömman.... men fann, då det var 20 meter kvar, att de tjugo metrarna utgjordes av vatten. Trots att Martin var med som behjälplig för att komma åt svåra gömmor, så var det för mycket begärt att han skulle simma över ån. Vi fick lösa detta på ett annat sätt....

Vi fortsatte på en fin stig genom skogen och hittade en gömma som några danska geocachare lagt ut som tack för eventet.En mycket fin gest, som de ska ha stort tack för.

 I närheten av skräddarens något förfallna hus, hade C-E kört fram bilen.
Här fanns också en gömma, men den gick vi bet på.... dagens enda omöjliga gömma. Trots att fyra par ögon genomsökte huset både ut och invändigt, så fortsatte gömman att var en gömma.
Sån´t är livet för en geocachare...

 Dagens finaste gömma var - förstås- en cache av 1000sjöar.
Det var en mysteriecache och jag hade bara lagt in kooordinaterna i gpsen. Ledtråden hade jag i huvudet.... trodde jag. Något som var rest över stupade.....
Det fanns många stigar där gpsen nollade, men någon fin cachegömma kunde vi omöjligen se.
Kanske hade jag knappat in någon siffra fel...?

Jag hade gett upp och var på väg att återvända till C-E i bilen, ( Han hade gett upp hela letandet och lyssnade på fotboll.... tråkiga Elfsborg, varför kan ni inte vinna?) när Johanna och Martin ropade att de funnit det vi letade efter. Jag skyndade mig tillbaka, fick en stöt från ett rostigt ståltrådsstängsel... trodde inte att rost användes att föra srtöm i ... så dumt man tänker ... och kunde själv beskåda den kreative innovatörens verk.

 Solen kom fram under det att den var på väg mot sin nedgång. Vackert blev det, hela Fänestadsslätten blev guldfärgad. Hittade en gömma i en gammal lada...

... och så var vi äntligen på rätt sida än och kunde lätt plocka fram en petform ur en en.
Fick dagens vackraste foton på denna plats, det hade jag inte fått om vi gått på rätt sida floden ( f-låt ån) från början. Fast.... Storån... det är ju en stor å.... då är det ju inte fel att kalla den flod....

Dussinet fullt av cacher ville vi ha och det var bara Ingas ( forjois) multicache kvar att ta i Fänestad. Jag har inte tagit någon multicache tidigare, men det var en rolig upplevelse. Speciellt som koordinaterna bestod av träkulor i ett halsband.

Skymningen hade lagt sig då vi kom till final i Fänestad.... finalfotot kunde ha varit av bättre kvalitét... men nu blev det som det blev.

Jag tackar alla för tre roliga och rörelserika lördagar i Fänestad, Inga, Katrin, Fredrik, Ingemar, Stickan, Micke, Johanna, Martin och C-E.