Kul kalas

 Det är lätt att vara efterklok, men helt tydligt hade jag fel kamera med mig idag. Det är så lätt att stoppa ner den lilla behändiga kompakta saken i väskan... men det är bara att konstatera... inomhusbilderna blir inte speciellt bra.
Middagskalas var det bjudit till idag, på Naturum, Store Mosse. Jubilaren, huvudpersonen syns på den lite för oskarpa bilden.... och det är en av de mest kreativa, idérika  och härliga personer jag mött.
Tack vare att jag - för så där tre och ett halvt år sedan - sökte på andra "äldre" lärarinnor som bloggade... så  fick jag en god vän och fick komma på hennes häftiga kalas.

 Borden var inte dukade när vi kom, men det tänkte jag inte alls på. Det fanns mat framdukat på ett bord och där fylldes det på med allt fler goda rätter, allt eftersom gästerna anlände.
Vi fick i uppgift att duka och dekorera borden, och det fanns många kreationer att välja bland. Vårt bord blev "höstbordet"...

 .... medan ett annat bord fick en varm och ombonad dekoration.
Maten smakade himmelskt.... det fanns sallader och pajer, en fantastiskt god senapsmarinerad fläskfilé, kycklingspett, bröd, kex, ost .... det gick inte att låta bli att låta sig smaka på allt... även om man var mätt långt tidigare än man slutade äta.
Det var trevligt att prata med de andra gästerna, att se (nästan) hela Ingas syskonskara och deras  fina mamma. Supertrevligt hade vi det vid borden!

 När alla var mätta, så fick vi guidning på Naturrummet av föreståndaren, Martha.
Hon berättade på ett fängslande sätt om den stora mossens utveckling, från det att inlandsisen smälte bort för ca 15000 år sedan fram till nutid.

 Jättehjorten med de ståtliga jättehornen har funnits i området, men den utrotade sig själv, genom att avla fram individer med sådana jättehorn att de inte längre hade förmåga att försvara sig mot rovdjur.

Martha berättade också om tyskarna som kommer och hänfört berättar att de sett vitmossa. Jo, den växten finns det gott om i våra trakter, men är synnerligen sällsynt på kontintenten.

 Kaffe och födelsedagstårta... och lite andra godisbitar... smakade väldigt gott.  Utsikten från den lilla samlingsalen var svårt att slita blicken i från. Speciellt som fullmånen visade sig i all sin glans, den ville också vara med och fira Inga.

 Skymningen föll och mörkret skymde allt det vackra, alltför tidigt, denna första normaltidsdag.

Utanför Naturum hade Inga ordnat ett geocaching-event.

Vi tänkte inte delta i själva cacheletandet, C-E och jag, men vi stannade en stund och pratade med några nya och några bekanta geocachare. På bilden fick jag med geocachegömmornas mästare, till höger på bild.1000 sjöar, kallas han.
Det blev också ett möte med en bekantskap som jag bara "träffat" via loggar och mailkontakter tidigare, aguila.... ett nickname som består av ett par - Margareta och Agne. Kul att träffas i verkligheten.....

Brasan värmde och gav ljus. Vi skulle ändå inte orka äta någon korv, inte efter det stora kalaset vi varit på, så vi sa hej då och åkte hemåt. Såg att Ingas (forjois) tre nya cacher blivit publicerade under det att vi satt i bilen. De ligger alla nära vägen längs nationalparken, så dem får vi försöka hitta när vi åker till Värnamo nästa gång.

Tack Inga för en jättetrevlig eftermiddag!