Fina Finnekumla

Utsikt från barndomshemmet

 Upptäcker hur vacker min barndomsby är när jag besöker den.
När man var barn och ung, så var det vackra landskapet en självklarhet. Man tänkte aldrig på hur fint man bodde, snarare tänkte man på hur långt borta från samhället man fanns. För att inte tala om avståndet till stan... som var dryga en och en halv mil.
Frågan är om det finns någon central punkt i Rångedala, eller ens någonsin funnits....Skola, sporthall, idrottsplats och kyrka finns det.... ca tre och en halv km från Backgården. Det är ett utspritt samhälle, och Finnekumla by är absolut dess pärla, radbyn som ligger i flera etage ovanför Marsjön... Viskans upprinningssjöar...
När jag gick i skolan, så fick jag faktiskt cykla de tre och en halv kilometrarna till skolan under den ljusare delen av året. Jag hade vinterskjuts, kommer inte ihåg när den började... men den avsåg iallafall vintertiden.
Även då fick jag ta en promenad på ca 700 meter nerför och uppför backarna från Backgårdens mest avlägsna hus.
Det fanns väl inte så mycket bilar på sextiotalet, inte som nu iallafall. Cykelhjälm var inte det minsta påtänkt. Vet att jag gjorde en ordentlig vurpa i en nedförsbacke, då badklädskassen fastnade i framhjulet. Men det gick bra, trots ordentliga sår och blåmärken. Och inte mådde jag dåligt av att sätta mig på cykeln vid åttatiden på morgonen heller.....

Sista huset i Nordgården, sista huset i den sjuåtta gårdar långa radbyn i Finnekumla

 Besökte min barndomsby i går. Broder Roger och hans familj bor numera i det ombyggda barndomshemmet. Det är en glädje att ha det kvar och att kunna besöka sin barndoms stenar, när man vill och har tillfälle.
Medan C-E, Roger och Johan såg Dyrestammarnas favoritlag Chelsea besegra C-Es favoritlag Arsenal i kanal Viasat, så togjag,  Anki och hennes bror Peter en promenad "Runt". Ja, den heter så promenaden. Så sa både mamma och mormor när jag var lite: -Ska vi gå runt?
En runda på ca tre kilometer är det, ganska kuperad väg.
Nyttig motion alltså. Igår bet det i kinderna.

 Min favoritsutsikt, lika fint varje årstid

Om man går vår gamla körväg mot de våra mader först, så blir det den här vackra utsikten som man kan njuta av på vägen hem, ca 200 meter från Rogers och Ankis bostad. Visst är Finnekumla fint, ingen kan säga nå´t annat. Känner lite avund mot min bror som bor så enormt fint..... men kanske njuter jag mer av det fina de gånger jag kommer på besök, än vad han gör som alltid bor där.

Förresten, får lägga ut en geocache ungefär där jag tagit bilden.... det är ju verkligen nå´t att visa.

Blev bjuden på fantastiskt god lunch igår, nyrökt makrill som Peter dragit upp i Skagerack i höstas.  Har aldrig smakat mat direkt från alspånsröken tidigare. Det gör jag gärna om, makrillen var supergod.