Mot Malmö

 Lämnade vacker-vintern här hemma, och hoppades få en försmak av tidig vår på resan som skulle ta oss 25 mil söderut.

Det är alltid lika kul att sätta sig i bilen och köra ner till mysiga Malmö och att träffa Karin och Hampus.  Ja, det är väl inte Malmö i sig som är den starkt dragande magneten, det är vissheten att få några roliga timmar med dotter K och hennes sambo. Men jag gillar staden också.... även om jag tror att det är K och Hs närvaro som  ger den lite extra glans.
Frostträden  härhemma fortade jag på fredagseftermiddagen. Liknande frosttäckta träd kunde ses en bra bit ner på Nissastigen.

Man måste ju hitta på något när man är i storstaden. Inte bara vara hemma i Ks och Hs trevliga lägenhet.
Denna gång blev det Moderna museet som blev "görandet". Trots att byggnaden ligger mindre än 500 meter från Ks och Hs bostad, så har det inte blivit av att besöka detta sevärda utställningshus tidigare.  Förhoppningsvis blir det fler gånger.
Riktigt  häftigt att se verk av Dali, Picasso och Miro på riktigt. Plus en massa andra konstverk gjorda av mindre kända konstnärer.
På bilden, som Hampus tog, har vi fått på 3D-glasögon och ser på ett "levande" digitalt verk. Superhäftigt!
Supersurrealism kallades utställningen. Jag gillade den verkligen!

 Efter bilresa och konstvandring var vi förstås hungriga. Nära Moderna museet fanns denna nya snabbmatskedja Vapiano. Detta var en nyhet för mig och C-E.
Man fick ett betal/magnetkort när man kom in, av en tjej som hade sin lilla disk vid ingången. Därefter gick man till den del av den långa tillagningsdisken, där man tänkte beställa sin mat.

Pasta, pizza, antipasta eller sallad. Tror att de två senaste hade samma beställningsdisk.
Beställningen tillagades under det att kunden tittade på.
Min rätt, räkor och spenat i pesto och gräddsås, var riktigt, riktigt god.

 Hampus pizza var vacker och ( enligt de tre som smakade på den) väldigt välsmakande.
Karin åt en stor sallad och C-E pasta carbonara.
Dit går vi gärna igen.

Runt tillagningsdisken var det vackra illustrationer och "visdomsord". Och visst ligger det något i detta om dryckerna avnjuts med måtta.... iallafall vin och visdom ... Efter ett glas vin blir man skärpt, efter tre tror man att man kan allt....

 Tycker att denna bilden blev så bra. Själva bilden som bild alltså. Karin tog en likadan bild med sin julklapps-ipad.... och jag ville också ha med min kamera. En riktigt välbalanserad bild tycker jag, men inte så bra i skärpa och ljus... det får man skylla den gamla Panasonicen för....

 Tre timmars kortspel blev det. Gimmy-Rummy hette spelet som vi spelade igenom alla femton rundorna. Det gällde att tänka och att hålla reda på flera olika uppdrag. Karin klarade det bäst. Jag kom sist. Men det var kul ändå.
Tänkte, att om man får förmånen att bli pensionär, så gäller det att hitta pensionärsvänner som gillar att spela kort och andra spel, så kan man säkert få det kul på äldre dagar.

Att tänka kostar massor av energi. Detta avhjälptes med hämtmat från thairesaturangen på andra sidan Drottningtorget. Fördelen med storstad, allt finns nära .....
Sen blev det ett par andra kortspel innan vi alla somnade gott på våra vanliga sovställen, på hotell Bagersgatan.

Nybakta frallor från stora ICA-köpcentret på andra sidan gatan blev det till frukost. Vi hann med både poängpoker och casino innan vi sa hej och tack för denna gång.

En timma och en kvart tar bilresan mellan Malmö och Halmstad. Vi tittade till stugan, nu när vi hade vägarna förbi. Konstaterade att det vimlar av kaniner i stugområdet, det fanns tasspår och bajsspår överallt.
En av grannarna, som har vinterbonat hus, använde sommarhuset även som vinterhus. Annars var det tillbommat på vår gata.

 Hoppet om en ny sommar förmedlade den bortglömda trädgårdshandsken. Konstaterade att det är fyra månader sedan vi stängde till stugan och knappast tre månader tills det är dags att öppna upp igen.

 Ville förstås till havet en sväng också. Det var riktig snålblåst på stranden och is så långt man kunde se.

Men visst är det häftiga formationer som vattnet format under det att det frusit till is. Havet är vackert året om, och i vilken form som helst, det är tydligt!

Vi var inte ensamma på stranden. Jag kunde gått ganska så långt i den sydliga vinden, som trots sin sydlighet, bet rejält. C-E ville gärna upp i lä. Så fick det bli.
Vi vandrade förbi stängda golfbanor, tillbommade kiosker och nedsläckta restauranger. Det var en annorlunda, men absolut inte negativ, upplevelse.
Vi har våra årstider, livet har sin gång.... that´s it. Någon vårkänsla infann sig aldrig... men det blev många fina vintervyer längs vägen. Skåne är fint!

En kul helg var det iallafall! Tack för den Karin och Hampus!